Magnus Wallin är den svenske konstnär som med datoranimerad 3D film tagit konstvärlden med storm och bl a visats på Istanbul och Venedig biennalen, liksom Moderna Museet, Millesgården, Tensta Konsthall, Malmö Konsthall och Kristianstad Konsthall. Han är också uppvuxen i Kåseberga med konstnärer runt sig, även om såväl far som farfar var fiskare. Min falske man (konstnären Rolf Ahlberg presenterar mig alltid som fru Ahlberg, underförstått att jag skulle vara hans fru) berättade att Wallin redan som barn bestämt sa att han skulle bli konstnär när han blev stor.
Are You in Pain… Not anymore (2016) “Dokument av en nollpunkt:
materialet blod.
Ur det applicerade materialet framkallas via bearbetning
konstverkens kliniskt
monokroma yta
Wallin fick sitt internationella genombrott med den 3D-animerade filmen Exit 1997 (som du kan se här), dvs samma år som jag började konsthögskolan och med
just film och video. Andra uppmärksammade filmer är Exercise Parade (2001) och
Elements kan du se här (2011).
Ur Unnamed
(2017) visat i taket i ett inre rum ”ett porträtt
av de utställda subjekten
– förkroppsligade i sin återblick.
Filmen med utgångspunkt i den bedömande blicken – genom
den autentiskt
medicinska bilden. Föreställningen av Det Andra
som uppfattas främmande – och klassificeras
–som fallit offer för aggression”
3D-Animationerna av Wallin refererar till den medicinska historien (eller vad också jag jobbat med och
skulle kalla defekter). Han har dock idéer
”om ett smärtfritt utopiskt tillstånd, likt en vision om paradiset med dess
estetiska konsekvenser” enligt utställningens presentation.
Are You in Pain… Not anymore (2016)
Jag har sett fram emot denna utställning sedan jag såg att den var på gång och var besviken över att inte kunna delta i Panelsamtalet med bl a kognitionsvetaren JessikaLindblom, eftersom det verkligen är mitt största specialintresse. Blev därför så tacksam över att Samtalet med Dan Jönsson (som jag vill minnas också skrev om min avgångsklass från Umeå konsthögskola 2002) blev så oerhört belysande för just mig. (I vanlig ordning var jag en av få som ställde frågor och) efter mötet pratade jag, Ulla Viotti m fl ÖSKG-konstnärer länge med honom och han berättade bl a att han var professor i Umeå 2003-16. Jag visste att han jobbade där när jag slutat men hade inte förstått att han var där så länge.
Ur Unnamed
(2017)
Jag
hade inte hunnit se utställningen före samtalet men slogs av den ärlighet som
rådde mellan Wallin och Jönsson och själva samtalet blev än intressantare för
min del när Wallin pratade om att han ofta bjudits in till utställningar med
handikappade konstnärer, men att han (precis som jag) aldrig deltar eftersom
han vill låta sin konst tala för sig själv. Jag var heller inte på något sätt
uppmärksam på att han är handikappad, vilket jag personligen anser är det ultimata
sättet att närma sig; genom konsten istället för ev utanverk.
–
All Those Moments will be Lost in Time 2018
“Materialet I verken är konkret där
närvaron av anatomi bryter den
monokrona [sic!] ytan. Vari rymd, distans återbildas. I de
koncentrerade
referenspunkterna genom betraktarens närvaro –will be lost in time…”
För mig var det enormt intressant med det Samtal Magnus Wallin hade med kulturjournalisten Dan Jönsson, som följt Wallins konstnärskap i decennier. Jag har inte tidigare sett Wallins måleri, men ändå känt en fascination för hans filmer och med tanke på att vi har så liknande utgångspunkter ser jag dem nu som än häftigare.
All Those Moments will be Lost in Time 2018
(med fluga på väggen)
Jag
läste om utställningen innan jag var
dit och blev då lite tveksam till den. Meningar som ”Hans verk är målade
med djurblod på aluminium” ger inte direkt mersmak. Han har dock använt blodmjöl som pigment och akryl i
bindemedel, vilket är något annat än att stå med en hink blod som någon
satanist.
– Det är inte så publikfriande, man får ha tålamod,
som Magnus Wallin uttryckte det i Ystan.
Måleriet är en vidare
undersökning av ryske konstnären Kazimir Malevitjs klassiska monokroma
målningar från början av 1900-talet. De har också exakt samma mått som dessa modernistiska
kvadrater; 79,5 x 79,5 cm. De är dock målade med blodmjöl, akryl och
bindemedel. De små, vita prickarna på några målningar är flisor av djurben. Det
är en lång mödosam process och Wallin har
strukit de uppruggade aluminiumplåtarna han har som underlag (andra material suger för
mycket och är för feta och lämpar sig därför inte som underlag) med ett 50-tal
lager. De vita flisorna ger ett djup och tillsammans med blodmjölet får verken en närmast
brutal skönhet som förändrar sig beroende på hur och varifrån man ser verken.
Ur Unnamed
(2017)
Det jag brukar kalla
för att få publiken att inta nya perspektiv kallar Magnus Wallin i presentationstexten för att ”gör[a] nya rum för betraktaren genom
att vända upp och ner på förutfattade meningar kring de eviga frågorna såsom
kropp, makt, dödlighet och normativitet. Wallins metodik och samtidigt
kompromisslösa inställning skapar en möjlighet att mötas kring dessa komplexa
och tidlösa frågor genom konsten.”
Wallin utbildades vid
Valands Konsthögskola och Konstakademin Köpenhamn (ihop med min förste
professor Anders Krüger). Han har (utöver tidigare nämnda ställen även) genomfört
ett stort antal utställningar och representeras av Galerie Nordenhake både i
Stockholm och Berlin. Hans verk återfinns hos privata samlare och stora
kulturinstitutioner i Sverige och utomlands som Moderna Museet, Stockholm, The
National Museum of Art, Architecture and Design, Norge, Contemporary Art Museum
Construction, Japan och Museum Utrecht, Nederländerna. Han har bland annat
erhållit ett tioårigt arbetsstipendium från Konstnärsnämnden (2006 – 2016)och i
augusti 2017 visade SVTs K-special Blod,ben och sten, där Wallins konstnärskap presenteras.
Utställningen visas bara
t och m 4 nov och är öppen: tor - sön kl 12 - 16