Oväntad blomning

Purpurblad är en krukväxt som jag är uppvuxen med, eftersom den dels är enormt enkel att föröka, relativt torktålig och min mor hade sådana under hela min uppväxt. Jag har haft sådana sedan jag var i 11-12-årsåldern, eftersom jag älskar den mörkt violetta färgen som drar mot grönt på bladverken. 

När den blir för torr blir den dock väldigt skräpig, eftersom bladen blir liknande silkespapper, som sprids för vinden. Jag har därför alltid varit väldigt noga med att den ska ha nog med både ljus och framför allt vatten.

Jag dock aldrig tidigare sett den blomma tidigare. Igår upptäckte jag dock blomman överst på den som är i köksfönstret och tänkte att det måste bero på just ljuset. En stund senare såg jag dock att även de i vardagsrummet, som hänger mörkare, också blommar.

Jag tror därför att de helt enkelt inte trivs norrut, för inte heller när jag bodde i Stockholm har de blommat. I o f s är ju denna lägenhet oerhört ljus, vilket inte mina Stockholmslägenheter var. Visst är blommorna söta?

Äppelmarknad med lökfest

I helgen har det varit Äppelmarknad på Kivik.

Det viktigaste dragplåstret dit är den stora äppeltavlan av konstnären Emma Karp-Lundström. Tidigare gjorde hennes far, konstnären Helge Lundström, äppeltavlan ända sedan starten 1988, men 2001 tog Emma över det hedervärda uppdraget.

Hör gärna ett reportage om äppeltavlan här! Emma Karp-Lundström är också ordförande för ÖSKG, som är konstnärsorganisationen som ligger bakom Konstrundan.
Det är massor med stånd och den typ av marknad som jag känner igen väl från Jämtland. 

Alltså med kvalitativt och närproducerat mathantverk och slöjd (till skillnad från den vanliga Kiviks marknad, som mest innehåller krimskrams) och det är också målet för marknaden enligt artiklar i pressen.

Ovan syns ståndet som säljer lökar från Blomsterdesign.net
i Landskrona. Du kan även handla i deras webshop här.

Jag har varit oerhört förkyld och har knappt kunnat sova de senaste nätterna, men eftersom de hade så många fantastiska blomsterlökar ifjol så åkte jag dit ändå.

T ex kunde man köpa fantastiska och ovanliga lökar även i lösvikt från Narciss och tulpan, som är baserade i Simrishamn och mellan Eslöv och Höör.

Köpte flera ovanliga tulpaner och fick även tag i Narciss Rip van Winkle (nedan!) hos Narciss och tulpan. Sådana har jag velat ha länge, eftersom de är så oerhört vackra.

Det var väldigt soligt, varmt och massor med folk, så dessvärre kände jag mig redan efter en stund helt förlamad i vänster ansiktshalva och hade en hjärnvärk som innebar att jag knappt kunde hålla mig upprätt.

Bild lånad ur Aftonbladet Söndag

Jag fick lov att åka hem, ta medicin och sova i timtal efter att ha fått i mig lite mat. Är dock oerhört nöjd med mina inköp och ser verkligen fram emot att plantera allt. Underbart nog ska det vara sol och varmt hela veckan. Älskar att bo i Nordens Provence!

Bind mandelmjölet!

Hittills har jag i mina recept bara bytt vetemjöl mot mandelmjöl, men problemet har då blivit att mjölet inte riktigt bundit som det ska, utan kakor och bröd har fallit isär. Det beror givetvis på att det saknar gluten, som också är ett bindemedel. Funderade särskilt när jag gjorde en god citronkladdkaka som helt föll i bitar om det kanske skulle hjälpa att lägga till ännu ett ägg i slutet just för att binda smeten. (Receptet kommer!) Så hittade jag Mandelmjolsguiden.se och fann där följande:

"Det är dock inte så enkelt att man bara kan ersätta vetemjölet med lika mycket mandelmjöl.  Mjöl av mandel har en annan textur, konsistens och smak, men framför allt så saknar mandelmjöl gluten. Det gör att degar med enbart mandelmjöl inte hålls samman lika bra och inte sväller lika mycket som degar med vetemjöl. 

--- Om du vill ersätta allt vetemjöl behöver du bara använda hälften så mycket mandelmjöl eftersom det har ett högre fiberinnehåll. Alternativt kan du använda lika mycket mandelmjöl som vetemjöl, och istället tillsätta mer vätska.  För att ersätta glutens funktion i degen kan du också tillsätta Fiberhusk eller ett annat fiberbaserat bindemedel. Fiberhusk består av malda psylliumfrön och gör att glutenfria degar sväller och binds samman minst lika bra som degar med gluten gör. Det enklaste sättet att baka med mandelmjöl är dock att följa några av de färdiga recept som finns i kokböcker och på nätet." Fiberhusk finns hos ett annat märke under namnet psylliumhusk, så det går givetvis bra att även använda det!

Jag har därför ändrat i alla recepten där det behövs (inte i pannkakorna t ex). 

Med siktet här och nu

Härom veckan skrev DN om världsmästaren i precisionsskytte, Christina Bengtsson, som precis givit ut boken 10,9 – konsten att fokusera om att lyckas bättre genom att just fokusera, vilket jag tagit upp vid några tillfällen tidigare.

Ängla siktar och skjuter båge
i Mörtsjön sommaren 2011

Christina Bengtsson berättar så här i artikeln:
– I samma stund som blicken fastnar på lövet försvinner oron och en förnöjsamhet fyller min kropp. Jag tänker inte längre på att jag kanske missar medaljen igen utan märker att mitt fokus nu bara är på det där sista skottet.  "Christina väntar ytterligare några sekunder. Vindriktningen måste vara den rätta för att kulan inte ska vika av åt fel håll. Och så ...  Det blir en fullträff. Skottet sitter mitt i prick," Hon lyckades bli världsmästare i precisionsskytte först när hon fokuserade totalt på på nuet och glömde både det förflutna och framtiden lyckades hon alltså äntligen bli en vinnare.  Det trots att när hon hade ett enda skott kvar så kom obehagliga tankar om att tappa segern i sista ögonblicket igen. Endast tack vare att hon plötsligt får syn på ett löv som ligger på marken alldeles framför henne!

Christina Bengtsson på privat bild lånad från DN

Just därför gick det där färggranna höstlövet fick henne att intressera sig för hur vi kan påverka vårt fokus och nu har hon precis givit ut boken 10,9 – konsten att fokusera, där hon delar med sig av sina egna tankar om och erfarenheter av detta.
En dag bestämde sig Christina Bengtsson "för att bli bäst i världen i någon sportgren, vilken som helst. Då studerade Christina på Chalmers i Göteborg och hade nyss fyllt t tjugotre år.  Hennes äldre bror menade att hon var för gammal för att bli världens snabbaste sprinter. Efter ett kort övervägande föll valet på skytte, en sport hon provat på och som det går att hålla på med länge. Tre år av nästan vanvettig träning och många sistaplatser fick henne inte att tveka. Till slut kunde hon konkurrera med de bästa skyttarna.  När Christina hade nått en tillräcklig teknisk kompetens fick hon allt svårare att förstå skillnaden mellan lyckade och misslyckade tävlingar. Och hur kom det sig att hon presterade så mycket sämre på tävlingar än under träningar?
– Jag skrev alltid ned hur vädret var, hur vinden blåste, på vilket sätt jag stretchat och liknande. Men nu började jag också notera hur jag mådde, till exempel vad jag kände och tänkte före och efter träningen eller tävlingen.  – Jag kartlade mina tankar för att ta reda på varifrån de kom och hur de påverkade känslorna och i slutänden min prestation. Till slut såg jag ett mönster. Graden av koncentration, eller snarare hur fokuserad jag var, avgjorde hur många tior jag fick.   Först när hon lärt sig mer om sig själv och hur hon fungerade i pressade situationer kunde Christina Bengtsson till slut bli världsmästare.--- Jag förstod att jag hade lärt mig mycket av att i timtal stå och stirra på en liten prick på måltavlan med ett gevär i handen. Att vara fokuserad är inte svårt, utan snarare en njutning. Däremot är det svårare att bli koncentrerad.  
--- Ofta tror människor att de i en krävande situation måste prestera lite bättre än vad de gjort tidigare. Det vill säga tömma sina reserver, maxa sina resurser och därmed åstadkomma briljanta lösningar, strålande framträdanden eller orka arbeta fokuserat ytterligare några timmar. --- I stället måste vi sträva efter att få fram den inneboende kapacitet vi redan bär inom oss – varken mer eller mindre. [Mina kursiveringar]  Christina Bengtsson menar att både historien och framtiden oftast hindrar oss från att prestera på vår maximala nivå, oavsett om det handlar om idrott eller i det ”civila”.
Läs gärna hela artikeln här!

Egna krossade tomater av de fula

Krossade tomater är i o f s rätt billigt att köpa, men dels så har man ingen aning om vilka tomatsorter det innehåller, hur de är producerade och dessutom så får man ibland väldigt många fula tomater. 

Jag skållade dem tills de fula skalen spruckit. Så spolade jag dem i kallt vatten och sedan är det enkelt att bara få loss skalen och slänga dem.

Tomater får spruckna skal av ojämn vattning och de fula skalen antar jag beror på någon slags skorv eller liknande. När skalen är borta är det lätt att se och lukta på dem om något bör skäras bort, men mina hade inga sådana problem. Jag har varit noga med att inte sätta dem nära potatis för att undvika de sjukdomar, som potatisbladmögel och brunröta.

Sedan mixade jag allt och vägde upp det i påsar med 200 g i varje.

Dem har jag nu frusit in, så har jag till all vinterns matlagning: perfekt!

September på kolonin

Mina IngridMari-äpplen är nu snart mogna att äta!

I lördags skulle jag bara ned till kolonilotten för att ta bort en lapp från duschrummet och plocka med mig sallad hem. Istället blev jag kvar i flera timmar eftersom jag hade sådan oerhörd tur att jag fuick en massa växter.

Först och främst den efterlängtade plantan av Hypericum Beanii, Gold cup heter den ju på engelska så jag tänker hädanefter kalla den för Gullkopp.

Dessutom fick jag såväl akleja, liksom myskmadra och stjärnklocka som (blå) marktäckare av Gunnel, som jag satte mellan rosorna. Jag satte även vitlök mellan dem, eftersom det funkat så bra i år.

Tidigare har jag även fått underbar skogsklematis av Gunnel, som kommer att bli fantastiskt vackert! den blir som brudslöja upptill medan  myskmadran blir som sådan nedtill!

Receptet på Lycka - dansk TV-serie

När man ser den danska serien Receptet på Lycka är det lite kul att de är på La Santa Sport på Lanzarote! 1984, när det var alldeles nybyggt, var nämligen jag och min familj, liksom stora delar av Svensk Fastighetsförmedlings dåvarande ägare och personal just där på konferenesresa över nyårshelgen.

Hotellanläggningen La Santa Sport på bild ur Receptet på Lycka

Receptet på Lycka är en oerhört intressant serie, tycker jag. Den handlar om fyra unga kvinnor som trappar ned sin SSRI-medicinering [av s,k, "lyckopiller"] genom att istället satsa på t ex träning. Den sänds på SVT 1 på onsdag-kvällar och SVT24 onsdag-nätter, men kan också se dem på SVTplay.

alla bilder ur Receptet på Lycka

De har hjälp av tidigare jägarsoldaten och mentale tränaren BS Christiansen, psykologen och kbt-terapeuten Irene Oestrich och överläkaren i psykiatri Karin Garde,

Serien är i åtta delar, varav tre hittills har sänts. Avsnitt 1 kan inte längre ses men däremot avsnitt 2 och 3.

meningen fortsätter " för annars fortsätter man att vara
rädd och kan få ångest. I de mentala övningarna konfronteras
de med sådant de aldrig gjort tidigare. På så sätt lär
de sig att tackla komplicerade situationer."

Dokumentärserien är från 2014 och försöker visa vägen till lyckan utan lyckopiller. I programserien får de testa en kombination av terapi, träning och dieter, men framför allt att utmana sin egen syn på vad de klarar av. Det är något jag personligen tror väldigt mycket på. Det används ofta just för att  i a f testa något man aldrig trott skulle vara möjligt, för när man väl klarat av det blir det en sådan oerhörd kick, som ger modet att fortsätta att utmana sig själv. Christiansen säger något oerhört viktigt i avsnitt tre, se bilden ovan.

Mia och jag på La Santa Sport 1984.Observera blommande hibiscus i bakgrunden

1984 när vi var där tränade även OS-laget i friidrott på hotellet där vi bodde och varje morgon var det morgongymnastik vid poolen. Det jag minns bäst i övrigt är att de som jobbade på hotellet främst kom från lökodlingarna i närheten innan, så en av kyparna blev så betagen av mig att han gick in i en pelare och spillde het löksoppa över hela min rygg. Det blev jag inte så imponerad av...

Hemgjord ketchup

När jag nu har så oerhört mycket tomater i år så skållar jag de de fula tomaterna (efter att ha skurit bort det fula på dem som inte sitter i skalet)...

och antingen så mixar jag dem och fryser in i påsar om ett hekto eller så gör jag egen ketchup. 

så tunga tomatplantor att de lutar. vissa riktigt fula

Eller egen och egen. receptet är ju Tareq Taylors från Trädgårdstisdag.

Ketchup
Koka upp vatten i en kastrull och skålla
800 g solmogna (eller konserverade) tomater
tills skalet spruckit och skala dem så och hacka dem grovt.

Lägg ned
1/2 gul lök  
1 vitlöksklyfta  1
60 g (ca 1 dl) honung  
1/2 dl 12 % ättika alt. 2 msk 24% ättika
150 g (ca 1 dl) tomatpuré  
1 tsk salt
i en stor och tjockbottnad kastrull.

Koka på medelhög värme i ca 30 minuter.

Rör ofta och mixa/passera om du vill ha den riktigt slät. Smaka av och tillsätt mer av något enligt smak.

Slå den varma ketchupen på väl steriliserade varma burkar eller flaskor.

Din alldeles egen ketchup håller i upp till ett år i kylen (på min etikett har jag skrivit datum, men lukta och smaka lite innan du slänger den)! 

Kur för ond hals

Igår vaknade jag med ont i halsen och känner att jag har förkylning på gång.

Maja gav mig då ett nytt tips, som jag genast testade tillsamman med mitt vanliga kurerande och det innehåller vanliga ingredienser:

Pressa‬ en citron, riv i ingefära och blanda med lite hett vatten och en sked honung. Drick som en shott (Det är alltså en variant på Claras tips, som jag skrev om här).

Då ska man bli frisk på ett kick, så hoppas nu på det!

Zucchini-pudding à la ostkaka

Den här zucchinipuddingen påminner nästan om ostkaka till konsistensen och äts på samma sätt. Jag fick receptet till den av min kolonigranne Gunnel.

Jag har enormt svårt att förstå hur man kan tycke att man får för mycket zucchini, som Clara Lindström nämnde i Go'kväll förra veckan. Då hon inte riktigt förstått att den verkligen måste hettas upp så att den nästan blir genomskinlig för att den goda smaken ska utvecklas har hon gått miste om enormt mycket gott! Man kan ju ha den till nästan allt och både huvud- och efterrätter! Dessutom är den ju så lättodlad.

Här kommer alltså ytterligare ett underbart zucchinirecept, som egentligen är för 6 port (men eftersom jag då skulle blivit av med all min mogna zucchini är det bara en halv sats på bilderna)

Zucchini-pudding 6 port
Sätt ugnen på 225 grader och smörj en ugnsfast form  (22-24 cm i diameter) med rapsolja.
Skala och skär
1 kg zucchini
i tärningar. Koka dem i 10 minuter och mixa så till en jämn smet. Lår svalna.

Vispa
4 ägg
luftigt och vispa ned
3/4 dl råsocker
i äggen.

I en annan bunke blandar du ihop
2 krm salt 
4 msk mandelmjöl
1 msk psylliumhusk
25 skållade och finhackade sötmandlar
2 skållade och finhackade bittermandlar

Vänd ihop med äggsmeten och blanda även i zucchinimoset.

Häll smeten i formen och grädda mitt i ugnen i 200 grader ca 40 minuter. Låt svalna något och servera med lättvispad grädde och sylt/bär. 

Från sydafrikansk Mielie pap till indianernas Tre Systrar

Majs är något jag främst sammanknippat med Mexiko och den amerikanska södern., eftersom jag åt en hel del när jag bodde i Savannah, 1987. När jag pluggade i Johannesburg 13 år senare fick jag lära mig att Mielie-pap [uttalas som millipapp och recept på engelska finns i länken] är en majsgröt som är väldigt vanlig också där.

majsfält på Österlen

Jag hade dock inte räknat med att någonsin själv kunna odla majs, men här på Österlen är det inte bara möjligt utan t o m vanligt! Fast, som jag skrev 2011, odlas den främst som djurfoder. Fast i år säljer de faktiskt också på ICA nu!

ur ICAs reklamblad som kom igår

Nästa år kommer jag därför att odla sockermajs tillsammans med bönor och zucchini/pumpor (som de gör i Syd- och Mellanamerika. Det är en gammal tradition som indianerna, Iroquois-folket, som levde upstate New York, mellan Adirondack-bergen och Niagara-fallen) hade odlat, som De Tre Systrarna, i över tre århundraden när européerna kom till Amerika. Denna vegetariska trio var grunden för  Iroquois-folket både fysiskt och andligt. Enligt legenden var växterna en gåva till människorna från gudarna. De odlas därför alltid tillsammans, äts ihop och firas också i sällskap av varann sedan flera århundraden. På så sätt kan både bönor och zucchini/pumpor klättra på majs-stänglarna, när de odlas ihop. 

Jag fick nämligen en sockermajs-kolv härom dagen av snälla Mayvi. den hade hon odlat på sin kolonilott och bara kokt med lite smör på var den så himmelskt god att jag aldrig tidigare ätit så underbar majs. Mayvi är ju också den jag har att tacka för att jag fick reda på att min underbara Gretero-lott var till salu och kunde köpa den. Hon hade dessutom tips om att det är bra att sätta en plastflaska utan botten över majs-fröna när man satt dem. På så sätt blir de ju skyddade, som i ett litet växthus, mot både väder och fröätande djur.

Beskuren bild lånad från http://goodlifepermaculture.com.

En sida som skriver om traditionell indianodling skriver så här:
"Förbered jorden med fiskrens eller träaska för att öka fruktbarheten. Gör en jordvall som är drygt 3 dm hög och 1,2 m bred. När det inte längre är risk för frost planterar du ut majsfröna i vallen. Sätt sex frön ca 2,5 cm djupt, ca 25 cm emellan varann i en cirkel med ca 65 cm i diameter. När majsen är ca 12-13 cm hög plantera fyra bönor med jämna mellanrum, runt varje stjälk. Ungefär en vecka senare planterar du sex zucchini-frön, med jämna mellanrum, runt vallens omkrets. Alla systrar bidrar till odlingen. Tillsammans ger systrarna en balanserad föda till de andra plantorna.
Som storasystrar ofta gör skänker majsen stöd till sina småsystrar. Bönorna ger sina systrar hjälp genom att dra kväve ur luften och ge den till jorden så att alla trivs. När bönorna växer genom zucchinirankorna och snor sig upp för majsstjälken mot solljuset håller den alla systrar närmare varann. De stora zucchinibladen skyddar dem alla tre genom att skapa ett levande parasoll som skuggar jorden, håller det svalt och fuktigt, liksom håller ogräs borta. "

Maja hade med två förodlade majsplantor från Alnarp när lovet började, men de satte jag tyvärr alldeles för mörkt. De har därför varken blivit särskilt långa eller knappt bildat mer än själva luddet runt majskolvarna än. Tyvärr! Jag får se det här första året som kolonist som ett övningsår, då jag lärt mig massor, Nästa år vet jag vad jag ska göra. Eller i a f vad jag inte ska göra...

Jag fick tyvärr inte plats att sätta pumpor som jag tänkt i växthuset pga alla tomater i år. Pumpan ovan är mammas, som vuxit sig riktigt stor,  Tomater har jag fått enormt mycket av eftersom jag satte så mycket frön, men det blir färre nästa år. Bl a vill jag alltså ha pumpor istället och purjolök ska jag se till att förodla (vilket jag helt glömde i år) för att sedan sätta under äppel-och päronträden. På det hela taget är jag enormt nöjd med årets skördar av allt fantastiskt!