Jag har aldrig haft lätt för att skaffa nya vänner ens som barn, eftersom jag var så vansinnigt blyg och rädd för att göra bort mig. Under min uppväxt umgicks jag mest med min syster
Mia, som bara är 1 år och 8 månader yngre så vi nästan växte upp som tvillingar. Vi hade därför samma vänner ända upp i 20-årsåldern. Många vänner har för länge sedan flyttat ifrån min
uppväxtstad, jag har själv flyttat många gånger och andra har "försvunnit" in i ett familjeliv där de varken orkat, hunnit eller ens kanske velat umgås utanför familjen. Det är något jag kan vara lite avundsjuk på; den där självklarheten i en egen
familj. Att då åtminstone ha den och "inte bli ensam". Samtidigt har det aldrig lockat mig egentligen och jag har alltid haft full förståelse för deras val, fast det inte varit mitt egna. Jag har snarare avskräckts av de förhållanden jag sett som främst hållits ihop pga någon eller bådas rädsla för ensamhet. Man kan ju, som så ofta påpekas, vara mer
ensam i ett förhållande än vad man är själv. Jag har alltid varit så bekväm med att bara vara själv att jag t ex gått på restaurang och annat helt ensam, utan någon som helst tanke på att det skulle vara konstigt eller sorgligt.
Det har definitivt inte blivit enklare att finna nya vänner av att nu jobba hemifrån så att jag inte har några arbetskompisar eller av att jag inte har
energi till för mycket umgänge, pga
hjärntröttheten. Den har gjort att jag förlorat kontakten med folk eftersom jag senaste åren slutat bestämma saker och ting för att jag varit rädd för att
svika när jag tvingas ändra. Ofta också i sista stund eftersom jag alltid hoppas att det ska gå tills jag inser omöjligheten i det. Min lillasyster
Maja är nu min närmsta vän, för hon har alltid haft den förståelse jag tvivlar på att andra har för min
hjärntrött. Därutöver tycker vi båda om att göra ungefär samma saker, har samma referensramar och bor på varsin sida om gatan.
Först senaste veckorna, när
Maja varit borta, har jag insett hur mycket jag saknar nära vänner. Jag har därför tagit upp kontakten med flera igen, men det är ju semestertider och dessutom vore det kul med fler. Jag blev därför glad över att hitta en artikel i
Aftonbladet som tar upp precis hur man kan skaffa nya vänner, hur gammal man än är. Där ger
Annika Malmberg Hamilton, som är "framgångsexpert specialiserad på kommunikation och samarbete" råd. Hon menar att man inte ska vara rädd för att berätta för andra att man gärna skulle vilja ses mer.
 |
Jag är inte lat, utan står i energi-besparingsläge
bild lånad från fuelrunning.com |
– Ibland känner man med en gång att det här är en person som jag vill umgås med och de allra flesta tar det som en komplimang om du berättar det för dem. Sen behöver du inte fråga med en gång om ni ska bli bästa vänner, utan försök i stället att inte göra en så stor grej av det.
Egentligen är det självklart! Jag skulle också ta det som en komplimang och umgås mer med någon som skulle närma sig mig på det sättet.
När jag var blyg, men faktiskt även nu tycker jag det vore jobbigt att direkt ta kontakt med en person jag tycker verkar trevlig, men sociala medier som
Facebook och
Twitter fungerar utmärkt. Problemet blir väl då att de man har mest gemensamt med befinner sig på långt avstånd, så att man inte kan ses särskilt ofta. Det är fallet med den vän jag kallar min förtrogna. Henne träffar jag oerhört sällan eftersom vi bor så långt ifrån varann och det är ju IVL [i verkliga livet] jag egentligen behöver fler vänner.
 |
en kram är värd tusen ord
en vän är värd fler
Bild lånad från google.se |
Henry Montgomery, som är
professor emeritus [pensionerad professor] i
kognitiv psykologi vid
Stockholms universitet menar dock att det är när vi inte anstränger oss som vi drar till oss nya människor.
– Vänskap är något som kommer naturligt ur en bra relation. Det är samma sak som med lycka, de som jagar lycka blir sällan lyckliga, säger han i
Aftonbladet och fortsätter: Våga vara öppen. --- Var genuint nyfiken och våga fråga saker, utan att vara för påträngande. Att människor ses som trevliga har mycket att göra med att de uppfattas som att de är intresserade av vad man själv har på hjärtat.
Ett stort hinder för nya vänskaper är annars fördomar, men sådana försöker jag själv verkligen att bekämpa hos mig själv. Ofta söker vi annars vänner som är precis som oss själva och då blir ju utbudet väldigt magert. "Vänner går att hitta överallt, bland alla åldrar, yrkesgrupper och bostadsområden. Det gäller bara att vara öppen och ge sig själv chansen att träffa nytt folk. Ett bra sätt att träffa nya vänner är att gå med i en förening eller liknande, där du får utlopp för ett intresse. Väl där gäller det att vara öppen och intressera sig för andra." Det finns alltid hopp alltså!
