Jag har tidigare aldrig sett en enda målning av
Hans Kvam utan främst video- och ljudverk så jag var inte så lite nyfiken på hans utställning
Reflekterande Perfektion, som visas på
Galleri S sedan i lördags t o m 4 december.
|
Hela 130 målningar utan titel i akryl eller olja på pannå
visas bl a på en vägg. Alla föredömligt snygga i samma
format på masonit förstärkt med ram på baksidorna |
Att
Kvam är perfektionist anar man sedan han ställt in just denna utställning med kort varsel för något år sedan, eftersom han inte tyckte att det han målat höll måttet för att visa upp.
– Jag är alltid oerhört självkritisk och kände att det jag målat då inte höll. Den stackars
Astrid som drev galleriet då fick besked sent. Men nu är jag klar, även om jag ska erkänna att min fru
Karin knuffat fram mig också, berättar han i
ÖP. (Inom parentes kan jag nämna att
Karin också är konstnär och jobbar som
länskonstkonsulent, för dig som inte redan visste det.)
|
Flera målningar upplever jag som dimmiga fjällandskap,
som låter mig ana en kärlek till naturen |
Nu visar han hela 147 målningar i såväl stort som smått format målade i akryl och olja på pannå och varenda en av dem känns verkligen genomarbetade. Det är ett skiktmåleri av mycket jordfärger och dimblått, med friskt gröna accenter och färgytorna har bearbetats med både trasa och tycks skrapade/slipnde innan färgen helt torkat.
Målningarna är ibland helt figurativa och emellanåt även
abstrakta och de små utan titel är placerade ihop utan hänsyn till vilka som är vilket som. Istället är det deras förehållande till varann färgmässigt som tycks ha fått styra.
– De sitter huller om buller, eller så som jag tycker blev en snygg helhet. Inget annat, berättar
Kvam i
ÖP.
Precis som jag själv gjorde började han att jobba just med video- och ljudverk under konsthögskoleutbildningen, som för hans del innebar
Kunstakademiet i Trondheim 1993 - 97. Fram till för några år sedan då han återvände till staffliet, eftersom han "storknade på trist programuppdatering" enligt
ÖP.
De små målningarna, som de nedan, ovan och även den ovan denna, finns både utplacerade som solitärer i galleriet, i små grupper och på en hel vägg i det inre rummet (översta bilden). De fungerar både ihop som delar av en helhet och som enskilda verk, tycker jag.
På några av dem ser det ut som om de först målats med fet oljefärg för att sedan det torkat gå på med akrylfärg, som ju är magrare och därför inte täcker helt. Jag frågade galleristen
Rolf, men han visste inte om det är förklaringen till den effekten och nu har konstnären själv intygat att så inte är fallet. Han målar inte akryl på olja främst eftersom det inte håller, men avslöjar sig inte. Min gissning är därför att han målat tunt och gått på med trasa innan det är torrt, men han får grärna behålla sina yrkeshemligheter för min del. Så länge det blir så här bra så.
|
Grannskap I i akryl visar spår av arkitektur
och längst ned i bilden ser det ut som om
färgen inte riktigt fäst pga fett underlag(?) |
Målningarna är en sorts dagsnoteringar, som målats löpande för att utforska färgens kvaliteter i förhållande till varann och till de olika formerna, upplever jag det som.
|
Grannskap II i akryl och olja |
Det var tydligen fritidsledarutbildningen på
Hållands folkhögskola som fick honom att flytta från Luleå, där han är född, på 80-talet. Där lockade bildlärarna
Aino Näslund och
Carl-Olof Tronje honom att söka till
Östersunds konstskola, som startats 1985 och han gick sedan den.
|
Gömslet i akryl |
Det var alltså på det sättet han lämnade fritidsledarlivet och istället gav sig in på konstbanan.
Outgrundliga äro ödets vägar, som det brukar heta, men nog tycks de ha lett
Hans Kvam helt rätt ändå?
|
Overdressed i akryl |
Läs mer om utställningen i
LT och
ÖP!
|
Ön i akryl |