Snöigt o lite varmare

 

Senaste dagarna har det varit lite varmare här.

Det har också fallit en hel del snö.

Riktigt vackert för långa promenader alltså, rakt in i solnedgången!

Gener eller övning viktigast för framgång?

I gårdagens DN togs den frågan upp med bl a samtal med forskare på området. Det var nyheten om att fotbollsklubben Vasalund skapat ett eget lag för de ”duktigaste” femåringarna och de starka reaktionerna på det. Forskare menar nämligen att det verkar finnas en väldigt överdriven tro på att man kan upptäcka talanger tidigt genom bl a gen-tester, som erbjuds från bl a amerikanska Atlas Sports Genetics.

bild av gen-test lånad från www.abendblatt.de

"Varför blir då vissa så duktiga? Har de bättre gener än de flesta and­ra? Eller beror deras framgångar i första hand på hård träning?  Under senare år har flera forskare hävdat att talang kan upptäckas tidigt och att en människas genuppsättning visar om han eller hon kommer att bli framgångsrik." Som det står i artikeln, men det stämmer inte med vad fler forskare kommit fram till. Anders Ericsson är professor i psykologi vid Florida State University sedan mer än trettio år. Han räknas idag som en av världens ledande experter på vad som gör människor framgångsrika. "Han menar att det ännu saknas säkra vetenskapliga belägg för att enbart unika gener eller genkombinationer kan förklara vem som blir bäst på fotboll eller opera. --- Enligt honom kan orsaken till att en del blir framträdande inom idrott, musik eller matematik vara en rad faktorer som är ännu viktigare [min kursivering]än genuppsättningen.---

Anders Ericsson pekar på den egna motivationen och på föräldrarnas stöd. Hur gammalt barnet är när träningen startar och hur träningsmöjligheterna spelar också stor roll, liksom ledarnas och coachernas kompetens. 

– Vår forskning och vad andra kommit fram till visar att framgångar på ett område till stor del formas av det individuella engagemanget och av kvaliteten på den träning som erbjuds. Att lyckas inom idrott, musik, schack och vetenskap hänger alltså samman med intensiv övning." [Mina min kursiveringar.]

Per Göran Fahlström, Linnéuniversitetet i Växsjö är den enda som hittills doktorerat i coachning inom idrott i Sverige tog för två år sedan fram rapporten Att finna och utveckla talang åt Riksidrottsförbundet  han har funnit att

– Många inom idrotten, både föräldrar och ledare, överdriver det här med talang. Och begreppet förknippas ofta enbart med fysisk förmåga. När en tränare eller en förälder märker att deras barn är tidigare fysiskt utvecklat än sina jämnåriga förknippar de lätt detta med talang, säger han."

Ingen med talang har blivit framgångsrik utan övning, men övar man nog mycket kan man bli väldigt framgångsrik av att just öva och öva fast man inte har de genetiska förutsättningarna! Så enkelt verkar det vara.

Minutiöst Arkiv i akvarell

Kristina Bength visar t o m 3 februari den fantastiska utställningen I Arkivets Veck på Ahlbergshallen. Akvarellerna är målade med fotografier ur arkiv som utgångspunkt.

Hennes tålamod med de minutiöst detaljrika akvarellerna ser jag verkligen som avundsvärt för de stora akvarellerna är fotografiska men med en konstnärlig känsla som saknas i många andra fotografiska verk.

2011 tilldelades Kristina Bength Härke-stipendiet, som utställningen på Ahlbergshallen är en del av. För "sina skickligt utförda akvareller, som har sin utgångspunkt i Amanda Kristina Pedersens annorlunda livsöde. Genom sitt arbete med att transformera fotografi till storskaliga akvareller och installationer lyckas konstnären förmedla händelser från arkivens anonymitet och ge dem ett nytt liv" tilldelades hon den tillsammans med 15 000,- och en månads vistelse på Härke konstcentrum. 

Under Bengths vistelse på Härke målade hon utställningens enda färgglada verk, In the Medical Darkroom ovan enligt ÖP. Bilderna är öde, men de i den övre salen (vilka mina foton inte blev bra av) visas Att dölja för att låta det dolda synas som skulle kunnat vara från Frösö sjukhus, men som enligt Fredrik Ehlins text intimt  utforskar hur man i slutet av 1800-talet på mentalsjukhuset Hôpital de la Salpêtrière i Paris fotograferade hysteriska kvinnor i deras sängar. De hopsnörda lakanen i dem antyder tydligt just kvinnliga kroppar och är Bengths försök att anonymisera hysterikorna som naket avbildades på foton därifrån, utan möjlighet att kunna fly.

Bilden till höger ovan är min favorit i utställningen eftersom den kallt blanka finishen korresponderar mot den i min uppfattning varma kakelugnen i hörnet.

Alla bilder är tagna med Bengths tillåtelse, eftersom hon annars ogärna ser att hennes bilder publiceras i sammanhang de inte hör hemma. Personligen är jag oerhört fascinerad av konst som denna och känner ett släktskap med mitt eget undersökande av sjukdoms- och olyckstillstånd. Klart sevärt och halva veckan av utställningen är kvar så utnyttja det!

Soundtrack of Jamtland

Igår eftermiddag och denna var det tänkt, men nu får det bli imorgon, sitter jag och jobbar med soundtracket till min film till A Fistful of Jemtland. I Hackåsgården på Jamtli, eftersom Jamie jobbar med barn på Öppna Förskolan där tillsammans med Malin Almén på förmiddagarna.

På 2 h hann jag en dryg minut, trots att jag hade problem innan jag kom på att jag borde starta om programmet. Sedan jag gjorde det funkade det perfekt tills jag måste gå. Hoppas därför att jag bör hinna klart imorgon, för  idag är det inställt pga sjukdom. Sedan är det "bara" att filma någon fin dag.

 Hackåsgården på sommarbild

Det känns verkligen speciellt att sitta i ett kallt gammalt trähus och jobba med ljud i  FinalCut pro, som egentligen är ett program för att redigera video, men som har ett väldigt bra ljudbearbetningsprogram också. Lite motsägelsefullt på nåt sätt...

Övertyga med ett skratt

Nu återkommer jag till min devis att om man verkligen vill att människor ska ta till sig vad man säger så bör man säga det så att de skrattar samtidigt. Jag har tidigare skrivit om att humor är det perfekta sättet att bemöta härskartekniker.

Än en gång är det Oscar Wilde den kontroversiell irländske författaren och poeten, som levde 1854 – 1900, som formulerat sig så briljant att det känns som om han också varit en samtida neurovetenskapsman:
Om du vill berätta sanningen för folk så se till att också få dem att skratta, annars kommer de att döda dig sa han.

Jag har försökt ta reda på i vilket sammanhang utan att lyckas. Däremot tillskrivs även George Bernhard Shaw det, men först 1951 fast han dog 1950. Det var alltså långt efter Wildes  levnad så jag lämnar det därför därhän...

Återvunnet förtroende

Tilliten jag saknat är nu återfunnen. Det krävdes några dagars Oxytocin-laddning med varma bad, gosande med katten och PowerPlate-träning, men framför allt var det ett efterlängtat telefonsamtal som gjorde det.

Förtroendet gällde främst att jag inte är dum i huvudet som försöker tänka bortom mina känslor och bestämma sånt som är svårt för att det ska bli bättre sedan. Förtroendet att det jag trodde fanns verkligen är där, liksom tillit för att andra faktiskt har fel ibland och att jag i a f är fullt medveten om de begränsningar jag har, till skillnad från en del andra.

att PowerPlaten skulle spruta hjärtan är väl
att ta i, men däremot produceras bl a Oxytocin

 Just PowerPlaten hade jag helt glömt att när jag gick kursen för att lära mig använda den berättade instruktören att vibrationerna ger en massage-effekt. Det innebär att jag av det drog slutsatsen att det också måste innebära att vår Oxytocin-produktion förstärks. När jag tar fram de papper jag fick på kursen finner jag också att PowerPlaten bland så mycket annat har effekt på flexibilitet och blodcirkulation som båda förbättras, förstärkning av benvävnaden, ökad ämnesomsättning, lymfdränage, ökade endorfiner som ger smärtlindring, ökar serotoninnivån (vilket bl a även antidepressiv medicin också gör) och dessutom minskar "stresshormonet" kortisol. Att säga att PowerPlaten skulle spruta hjärtan är inte sant, men däremot frambringas en massa fina spårämnen av den!

Blodlöst "vetande"

Med Blodlöst vetande menar jag utan substans. I söndagens DN läser jag i vanlig ordning Karin Bojs utmärkta Vetenskapsartikel om blod. Där nämner hon osakliga påståenden om att blodet påverkar vad vi ska äta och t o m används som en typ av horoskop i Japan.

Grafik ur  DN av Stefan Rothmaier

Jag citerar "Särskilt illa är det tydligen  i Japan. Där kommer  frågan om blodgrupp  till och med upp vid anställningsintervjuer och  när folk ska leta efter en partner. Det finns en utbredd uppfattning om att blodgruppen påverkar  personligheten, så att A är ärlig, B är självisk, AB är kritisk och nollor är ledartyper. Bakgrunden är felaktiga och  delvis rasistiska uppfattningar som spreds i början 1900-talet.  De har levt kvar hos den japanska  allmänheten. I dag är den japanska  blodgruppsmystiken minst lika utbredd som astrologi och lera stora  tidningar har dagliga spalter.  Dessvärre är irrläror om blodgrupper spridda i västerlandet också.  Det mest braskande exemplet är  amerikanen Peter D’Adamos storsäljande bok omblodgrupps-dieter. Där förekommer påståenden om att A är ”bönder”, B är ”nomader, ”AB” är ”en mystisk grupp” och att nollor är de ursprungliga jägarfolken. Enligt D’Adamos bör människor äta särskilda dieter som är anpassade för deras blodgrupper. På så sätt kan de förebygga och  lindra alla möjliga sjukdomar, från  jordnötsallergi till hiv och cancer."

Jag hoppas att artikeln kommer ut i sin helhet på webben, så att jag kan länka till den. Så länge kan du klicka på bilden ovan så öppnas den i större format så du kan läsa den sidan i a f.  Det är verkligen skrämmande med en massa människor som inte vet bättre än att tro på detta!

En näve Jämtland

Som jag nämnt tidigare så jobbar jag nu med super 8-filmprojektet A Fistful of Jemtland, som du kan läsa mer om här.

Jamie Noakes med en filmrulle, foto: Olof Sjödin ur ÖP

Filmaren Jamie Noakes, som jobbar på Filmpool Jämtland, får pengar från Kulturbryggan till projektet A Fistfull of Jemtland som utgår från det analoga filmskapandet och publikmötet. Vi är ett antal filmare och konstnärer som under Noakes' ledning kommer att göra sju till åtta färska kortfilmer varje månad. De kommer att  premiär-visas den första lördagen i månaden fr o m 6 april, när bl a min kommer att visas. De övriga som är med i min grupp är filmaren Robert Singleton, Joakim Wassberg från produktionsbolaget Manic motion, animatören Malin Almén, konstnären Karin Kvam, verksamhetsledaren Eva Aspling, filmaren Anna Sivertsson liksom filmaren Ulrika Widmark.

  – Jag vill återskapa sättet att göra analog film där man behövde tänka efter ordentligt innan man började filma. När man filmar digitalt kan man filma nu och fixa sen.  Tekniken är super 8-film som framkallas inför varje premiär – vilket blir en överraskning även för filmskaparna:
– Både publiken och filmskaparna kollar på det för första gången när det är premiär, säger Noakes till LT.

Ostgratinerad lax

Riktig god snabbmat att göra i ugnen medan man t ex duschar när man kommer från gymmet är denna lax som egentligen ska gratineras med Västerbotten-ost  Nu har jag en underbart god vällagrad cheddar som jag använde istället och det blev helt underbart gott!

Ostgratinerad lax 4 port

150 g lax filé 

Sätt ugnen på 225°. Skär laxen i 4 jämnstora bitar eller använd lax i potionspaket Lägg i en ugnsfast form, salta och peppra.

1/2 dl crème fraiche

1 msk finhackad dill

1/2 dl riven västerbotten/vällagrad cheddar eller annan smakrik ost

salt/peppar

Rör ihop crème fraiche, dill och ost. Smaka av med salt och peppar och klicka ut på varje laxbit. Gratinera i ugnen som du drar ned till 200° när du satt in laxen. Det tar 7 - 10 min beroende på laxens tjocklek. Servera med ris, bulgur eller som här med råa morötter som skurits med potatisskalare till tunna strimlor.

Tragiskt aktuell Odell

Apropå fallet Nora som jag och många andra upprörts över, så kommer Jamtli att visa Anna Odells utställning Okänd, kvinna 2009-349701 liksom premiärvisa ett helt nytt verk. Det blir vernissage nästa söndag 3 februari kl 12 - 17 och pågår t.o.m. 28 april, välkommen! På vernissagen kommer även en debatt  att ske kl 13 i utställningen. Jag ser verkligen fram emot den, som utöver Anna Odell och mig också Linda Petersson och Katarina Franck kommer att delta i, liksom elever från Östersunds konstskola. Catarina Lundström kommer att vara moderator. Det kan verkligen bli hur intressant som helst med tanke på främst Katarinas brödjobb som neuropsykolog!

bild lånad från Jamtli

Precis som i fallet Nora lades Odell i bälte och utsattes för kränkningar, om än inte i lika hög sexuell grad som Nora av en maktfullkomlig manlig psykiater. David Eberhard, tidigare chef för St Görans psykakut, som nu t o m bett henne om ursäkt. Just fallet Nora gör tyvärr Odells utställning tragiskt extra aktuell i dagens läge så jag vill verkligen inbjuda alla som har möjlighet att komma och se utställningen samt gärna också debatten. Varmt välkomna! För övrigt en utmärkt räddning av den havererade utställningen Udda och jämt.

Minnets skörhet och omvänd empatistörning

Jag har sedan min olycka för drygt 19 år sedan varit helt övertygad om att mitt opålitliga minne beror på hjärnblödningarna jag fick då. Efter att ha sett utmärkta Vetenskapens Värld om just Din Opålitliga Hjärna inser jag dock att det gäller för så gott som alla av oss, men att jag har till min fördel att jag är ovanligt medveten om det. Se gärna programmet här, så förstår du vad jag menar! Dessutom kommer du där att kunna lära dig hur du kan bli bättre på att minnas.

Samtliga bilder från Din Opålitliga Hjärna på SVTplay

Elisabeth F Loftus, som studerar hur vårt minne kan förvanskas vid Stanford University, medverkar i programmet (bild nedan) och avslöjar något som kom som totala nyheter för mig, fast jag intresserar mig mycket för hur hjärnan och hur vårt minne fungerar.

Enligt hennes forskning är ögonvittnen egentligen ganska opålitliga, fast människorna som vittnar gör sitt allra bästa för att vara så ärliga, noggranna och observanta som möjligt. Något som jag tycker är oerhört intressant och inbillat mig att jag varit ganska ensam om. Det känns faktiskt lite skönt på ett sätt...

Jag kan vara helt övertygad om att jag varit med om något som de som verkligen var där försöker övertyga mig om att jag inte alls var. Jag föreställer mig tydligen så livligt vad människor berättat om att jag "skapar" mina egna minnen av det.

På samma sätt verkar det vara när jag känner så starkt med någon som berättar hur hen varit med om oförrätter. Jag känner starkt som om det är jag som blivit sviken, känner mig ledsen och att jag måste göra nåt åt saken. Å andra sidan kan jag också bli oerhört lycklig när någon nära berättar om nåt fantastiskt hen fått uppleva. På det mentala planet känner jag mig väldigt delaktig i vad folk delar med sig om med mig. Det är väl nån slags omvänd empatistörning fast tvärtemot hur sådana normalt definieras (att en med den inte kan sätta sig in i andras känslor). Jag sätter mig in i dem för mycket så att jag känslomässigt inbillar mig att jag delar de erfarenheterna.

Rökning och tid

Än en gång läser jag i fredags i DN om de tio år extra man kan leva om man inte röker. Jag citerar: "Rökare förlorar i genomsnitt tio år av sina liv, jämfört med personer som aldrig rökt. Den slutsatsen drar forskare från flera länder efter att ha följt upp 200.000 amerikaner som intervjuades om sina tobaksvanor mellan 1997 och 2004.--- Det visade sig att risken att dö i förtid, oavsett orsak, var cirka tre gånger högre för rökare än för dem som aldrig hade rökt. Den förväntade livslängden kortades med i genomsnitt tio år för rökarna."

Riktigt så läskigt som det ser ut som på
den här bilden är det nog inte att röka.
Foto: Magnus Morén, som tillägger att det är
tur att han slutade röka för över 10 år sedan...

Denna amerikanska forskning kommer alltså till samma slutsats som  forskare vid Oxford university gjorde redan i november. Tur att jag inte fastnat i den fällan alltså (eller skickligt, som min käre far skulle ha uttryckt saken)!

Ännu en bild av rökande Greta Garbo. Tänk att hon kanske kunnat bli hela 94 år om hon inte rökt...

Hur också hunden valde människan

I gårdagens DN läste jag en fascinerande artikel om att det främst är förmågan att bryta ned stärkelse som skiljer hunden från vargen. Vid lunch-tid hörde jag även ett reportage på P1 om att det var människans stärkelserika sopor när de blivit bofasta bönder, som gjorde att de vargar som utvecklat tåligheten till stärkelse förökade sig och blev hundar.

Scott är en avlägsen släkting till vargen som tål stärkelserik mat

Det har ju länge påståtts att katter, "till skillnad från t ex hundar", själva valde människans sällskap. Denna forskning, som publicerades i Nature igår, är gjord av Kerstin Lindblad-Toh och hennes medarbetare vid Uppsala universitet, motsäger alltså det påståendet. Det här är den hittills grundligaste jämförelsen av hundars och vargars dna.

– Det kan vara så att de första hundarna var vilda vargar som valde att komma och äta hos oss. När vi människor blev jordbrukare började vi lämna efter oss stora skräphögar där hundarna kunde få sig ett skrovmål. Den förklaringen stämmer bra i tiden också, säger Lindblad-Toh till DN.

Med andra ord tycks även hundar ha valt människans sällskap, precis som katter!

Venedig-karnevalen

Jag har tyvärr aldrig varit på Venedig-karnevalen, men däremot på Konst-Biennalen i september 2002.  Då var Venedig härligt eftersom värsta turist-säsongen var över och då köpte jag masken ovan, som nu hänger i min hall. Jag tror nästan att det måste vara ännu underbarare just under karnevalen och jag blir särskilt sugen när jag läste i DN om den.

artikeln ligger dessvärre inte ute än, men om du klickar på
bilden öppnas en större version av den så att du kan läsa

Jag lånar en bit ur artikeln, som du alltså kan läsa om du klickar på bilden ovan: "Vart vi tittar ser vi en Turnerakvarell, med former som delvis löses  upp, en estetisk upplevelse som ingen annan stad kan mäta sig med.  Ljusets skiftningar förändrar Venedigs flyktiga personlighet. Lättälskad, svårfångad, medeltida, tidlös." Inte underligt att man längtar va'?!

Tillitsökande

Jag försöker återfinna ett förtroende som kändes väldigt säkert för bara tio dagar sedan. Jag hade enormt förtroende för en grej som jag inte är så säker på längre. Tror dock banne mig jag börjar tänka som en riktig neurovetenskapare. Brist på tillit? Nåt som stärker tilliten är Oxytocin, vilket innebär att jag bör mysa med katten, kanske ge mig själv massage, bada varmt eller på annat sätt söka fysiskt välbehag.

snöflingor mot min gård

Oxytocin ger utöver tillit dessutom trygghet, lindrar smärta, skyndar på läkningen av sår och skador, sänker blodtrycket och halterna av stresshormoner. Vi blir lugnare, mer sociala och nyfikna på vår omgivning. Verkningarna är heller inte bara tillfälliga, utan dröjer sig också kvar en tid. Dessutom ger de mersmak och är nästan beroendeframkallande. Oxytocin formligen sprutar ur den som får beröringen och påverkar hela närmiljön, inkl den som berör.

Min underbara Medinilla har nu slagit ut ordentligt, vilket också gör mig lycklig! Se bara hur underbart den gör sig mot min sovrumstapet.

Omänsklig själsvård

Jag vet inte om ni hängt med i rapporteringen om den rent omänskliga behandlingen av Nora, som är ett alias för den stackars unga tjej som bl a grovt bands och våldtogs av polischef Göran Lindberg när hon var minderårig. Därefter fick hon inte den vård hon tilldömts utan bara en massa kränkningar och krav samt lades i bälte helt utan anledning vid både Ulleråker och på privata närpsykiatrin i Enköping. Ola Gefvert, psykiatriker och vd för närpsykiatrin, hade ansvaret för Nora men hon fick aldrig den behandling hon hade rätt till utan ifrågasattes bara.

Människor tror inte att det är sant att sådant här ännu pågår i Sverige, men det finns ju enormt många som vittnat om hur det fortfarande funkar så äntligen vaknar även medel-Svensson upp! Jag har vänner som tyvärr vittnat om samma sak och jag blir så ledsen när jag hör om det. Jag har haft enormt mycket kontakt med vården, men tack och lov inte med den psykiatriska, känner jag nu efter allt jag fått veta om den. Min egen vård under många år har tack och lov varit utmärkt, vilket säkert ligger bakom att jag blivit så bra, tillsammans med allt stöd jag haft från min familj. Jag kan inte tänka mig något annat jag är mer tacksam över!

Ann Heberlein ur måndagens DN . Ligger tyvärr inte ute än.
klicka på bilden så öppnas den större så du kan läsa

Jag är bara så ledsen för Noras skull och önskar att ingen mer nånsin ska drabbas som hon. Du kan höra reportagen om Nora här och den andra delen här gör det! Psykiatern, Ola Gefvert, har nu (äntligen) fått sparken för sin oemapatiska patienthantering. Till saken hör att han som delägare i närpsykiatrin i Enköping tjänade och tjänar massor med pengar på att inte erbjuda och därigenom betala för adekvat behandling.
– Vi såg ett bristande bemötande, ett beteende som brister i professionalism. Om medarbetare och patienter upprepade gånger känner sig kränkta, skrämda eller avvisade måste man förändra sitt bemötande så att det inte händer, säger Maria Holstad Högberg till TT.

Tack och lov för det! Nora berättar så här om vad som skett sedan radioprogrammet sändes.

Bot mot rastlöshet

Det bästa för att bota rastlöshet är, som jag "alltid" vetat, att köra skiten ur musklerna. Jag fattar inte att jag inte kom på det förra veckan. Enligt min egen erfarenhet så tvingar tungt kroppsarbete mig att vara här och nu. I själva erfarenheten av att det bränner i musklerna, känslan av hur stark jag är när jag jobbar hårt, styr andningen och därigenom slutar älta saker och ting jag ändå inte kan påverka. Det känner jag mig ändå bara mer maktlös av. Jag har tidigare tagit upp vilken utmärkt distraktion tung styrketräning är och just nu när jag har mitt problemlösningsförbud är det ju utmärkt!

Pauline Nordin är nog varken rastlös eller stora problem

Jag begav mig därför till gymmet sent härom kvällen och genast efter det kände jag att de flesta av dagens alla planer uppfyllts. Tunga super-sets,  så att det inte fanns tid för vila eller andra tankar än på själva träningen. Sedan kunde jag nöjd gå till sängs och sova djupt efter en kopp kamomillté. Tack vare grundlig stretching har jag heller ingen träningsvärk dagen efter.

Godis-morötter att piggna till av

Godis-morötterna från Ås trädgård kan köpas hos ICA Maxi här i Östersund och det är den största anledningen till att jag handlar där, eftersom de inte finns på närbutiken, där jag handlar det mesta andra.

Jag äter ju morötter som godis, särskilt de söta från Ås trädgård och de är också helt fantastiska att ha i mat. 

I senaste Buffé finns också ett långt reportage, som du kan läsa början av om du klickar på bilden ovan. Då öppnas den i ett nytt fönster.

dessa tre morotskulörer kommer också från Ås trädgård 

Där finns också goda recept på bl a Marmelad med morot och stjärnanis, Morotsjuice med apelsin, Morotskaka, Morotsbröd med Yoghurt och kanske särskilt nyfiken är jag på Morotsglass med kanel. Alla recept är det länkat till om du klickar på rätten i fråga.

Bilden med fakta ovan kan du läsa i om du klickar på den. Också den kommer ur Buffé.

Stabilitet och diamanter

Att vara stabil är något positivt som jag övade mig väldigt mycket på när jag rehabiliterades efter min olycka. I sjukgymnastiken använde jag en balansplatta som den nedan mycket. Stabilitets-träning är också något som tagits upp mycket inom gym-träningen under senaste åren.

Nu överdriver jag ju gärna så ett par år senare så gick jag på lina bara för att bevisa för mig själv att jag kunde. Min fascination för Elvira Madigan och hennes öde hade iofs också en hel del med det att göra också. Jag visade videoinstallationen A Quest for Balance i såväl Umeå  1999 och i Johannesburg 2000.

Jag tror iofs att det faktum att jag får höra att jag är så "stabil" beror på vare sig lindans, som på bilden ovan, eller om stabilitets-träning i största allmänhet. Jag är helt övertygad om att det istället handlar om mental stabilitet. Något jag fått genom en trygg uppväxt i en stödjande familj. Att jag därigenom vet vad jag tycker och är så förbannade envis att det ska väldigt mycket till för att jag ska ge upp när jag bestämt mig. 

Hope-diamanten den värdefullaste i världen9

på bild lånad från Smithsonian, där den finns

Som jag säkert skrivit tidigare finns det nog inget jag är så urusel på som att ge upp. Jag kämpar hellre vidare tills både knogar och fötter blöder, bildligt talat. Har man hittat en briljant diamant så inte låter i a f jag den sitta där i sitt usla hörn bara för att det är lite jobbigt att få loss den eller få den riktigt ren. Då väntar jag så snällt och tålmodigt jag bara kan medan reningsprocessen pågår, även om jag har dåligt tålamod också.

Njut med gott samvete

Att jag propagerar för att njuta och att vara lycklig är helt klart men också för balans. För att få det att gå ihop tänkte jag citera från iForm men inser att flera av deras råd motsäger fakta jag presenterat och min egen övertygelse, så därför har jag modifierat dem:
Vägen till superformen är kantad med timmar av träning och hälsosamma vanor. Men det ska också finnas utrymme för pauser. Här är iForms favoriter som ger glädje utan att ödelägga varken form eller figur.

bild av våra muskler lånad
från www.anatomiguiden.se

Kost - så kan du njuta med gott samvete

• Njut av kvalitetschoklad, gärna precis efter träningen när vi behöver få i oss högt GI. 
• Ät en till två bitar kvalitetschoklad efter mellanmålet eller vid enstaka tillfällen. 
• Njut av sånt du saknar på helgen eller vid speciella tillfällen, men inte som en vana. 
• Drick en till två glas rödvin i samband med en trevlig middag. 
• Köp takeaway några gånger i månaden –  bara vid de tillfällen då du verkligen behöver och inte som en vana

Träning - så kan du njuta med gott samvete

• Hoppa över ett träningspass emellanåt, det ska vara njutbart och inte ett måste. Försök gärna att intala dig själv varför det är just njutbart och koncentrera dig på det. 
• Träna även småkrasslig om du inte har feber – så länge du bara gör det på halvfart. 
• Njut av dina ovanor, utan att göra dem till en vana. 
• Sluta att träna intensivt emellanåt. Pröva i stället något nytt som inte är så intensivt. Periodisera med andra ord.
• Prioritera dig själv och din träning. Barn, familj och jobb kan och ska inte alltid prioriteras först.

Användbart antiklimax

Det har verkligen varit kallt i större delen av Sverige senaste tiden och så även hos mig, men just i helgen var det faktiskt bara några minusgrader. Nu är det dock -16° igen. Helgens stora utmaning har istället varit att försöka vända ett antiklimax till, om inte nån höjdpunkt, så i a f nåt användbart fast jag haft hjärnvärk och tillbringat mest tid i sängen.

Så här vacker är schersminen i vinterskrud
och till höger skymtar pilen på min gård

Det jag verkligen har uträttat är att spela in ljud till det sound-track jag ska göra innan jag filmar Super 8 till film-projektet A Fistful of Jemtland. Jag ska nu klippa ljudet och sedan filma anpassat till det eftersom ingen efterbearbetning är möjlig. Fullt fokus när man filmar alltså, vilket är helt tvärtemot när man jobbar med video, där det främst är efterbearbetningen som är det stora och det jag gillar mest. A Fistful of Jamtland kommer jag att återkomma till.

Jag är stolt över att ha kunnat upprätthålla mitt problemlösnings-förbud även när människor bett om hjälp! (Det är väldigt bra att bara kunna länka till nåt som förklarar hela situationen.) Jag har dock gjort ett litet avsteg när jag försökte förklara varför svart och vitt visst är färger. Allt som inte är transparent är nämligen färger, men eftersom svart och vitt ligger på så höga resp låga frekvenser när det gäller hur de absorberar ljus är de lite specialfall. Vitt är dock alla färgfrekvenser blandade så det innebär därför att det ju inte kan upphöra att vara en färg då. Att svart är en färg tycker jag ligger bortom allt rimligt tvivel, då det uppslukar all annan färg. Transparent/genomskinligt är väl egentligen det enda som ärligt kan definieras som färglöst, precis som Jonas Hallberg sa i Spanarna.

Jag har massor som jag ligger efter med eftersom jag varit så mycket dålig förra veckan. Nu har jag tagit tag i en del av det. Allt i sin egen takt. Eftersom jag har haft hjärnvärk har jag inte kunnat avnjuta någon musik dock, men däremot min vackert blommande Medinilla. När jag hittade en sådan för bara drygt 200,- kunde jag inte hålla mig från att göra ett tredje (och sista) försök med den och har bl a sänkt temperaturen i sovrummet för att den ska fortsätta vara fin.

Jag tänker också att om det inte varit så bråttom i höstas så kunde allt ha varit mycket enklare nu, men vad gör man när ett tåg kommer skenande? Antingen hoppar man på, flyr åt sidan eller blir mosad under det. Så enkelt är det bara, tänk bara t ex på det som hände i Saltsjöbaden för några dagar sedan...

Jag kände mig lite ilsken också och vill inte ha kontakt med ett par personer så då tog jag en ny profilbild till Facebook för att skrämma bort dem. De är i o f s inte mina vänner där, men när de ser bilden kommer de knappast att vilja bli det heller. Hinduismens Kalì, som jag inspirerats av, är ett namn på Shivas kvinnliga princip och gemål. Hon förknippas både med [åter]födelse och död och framställs såväl som den gudomliga Modern, till vilken kvinnor ber om hälsa och om att få barn, som dödens gudinna med långt svart hår, svärd och människoskallar i handen. Kalì överskrider gränserna och ifrågasätter det givna. Genom detta överskridande blir hon hotfull och farlig, men visar också på möjlig förnyelse. Problemet är väl att bilden lockat fram en del människor istället...

"Sjung Elvira Madigan så lättar det" tycker min far och faktum är att det är rätt glädjande att jag fortfarande kommer ihåg alla verser. Du kan höra den sjungas ovan. 

Ja lite så blev ett antiklimax användbart för mig trots hjärnvärk! Har försökt byta fokus till det som måste göras istället och att försöka göra det med glädje.

Jordärtskockssoppa

Jag är väldigt förtjust i jordsärtskockor, som har en väldigt egen smak. Jag brukar göra denna underbart värmande soppa när jag får tag i jordsärtskockor. De ska ju vara väldigt lättodlade och kära mor har sådana i sitt land på Österlen så när jag flyttat dit jag slipper gerilla-odla ska jag absolut satsa på jordsärtskockor.

Jordärtskockssoppa 4 port

6 hg jordsärtskockor

Skala och skär i mindre bitar som du lägger i vatten så att de inte mörknar av syret.
1 skivad gul lök

2 skivade vitlöksklyftor

olja/smör
Fräs utan att det får färg. Häll så över
7 dl mjölk

2½ dl buljong

Låt koka under lock i 20 minuter till skockorna är mjuka. Mixa soppan slät och koka upp igen.
Smaksätt med

(saft från ½ citron, socker)
salt och peppar
Dekorera med lite
krasse, persilja, groddar eller annat grönt
och servera med ett gott bröd.
Eftersom jordsärtskockor är gasbildande föreslår jag att du avslutar måltiden med att tugga  på torkad fänkål, anis eller kummin. De underlättar inte bara matsmältningen utan gör också att du slipper fisa och dessutom får man en ren smak i munnen efter måltiden!