Första helgen i
februari firade vi småsystrarna
Mia och
Maja, som båda fyller år i början av februari, i
Köpenhamn. Då passade vi förstås också på att åka till
Louisiana för att se
Paula Modersohn Becker, som är ännu en av alla fantastiska kvinnliga konstnärer, som nu lyfts fram från glömskan. Precis som min stora förebild
Frieda Kahlo målade hon många självporträtt. Troligen av den enkla anledningen att hon hade full tillgång till åtminstone sin egen kropp dygnet runt. Ja, hon verkar formligen ha jobbar dygnet runt.
|
Självporträtt med Citron 1906/07 tycker jag minner om Frieda Kahlos måleri. Citronen symboliserar födelse och död och du kan höra mer av tankarna om det här |
"Det är den första stora utställningen i Skandinavien med den tyska målaren
Paula Modersohn Becker, (1876-1907). Den innehåller ungefär hundra målningar och fyrtio teckningar. Utställningen visar hennes distinkta produktion av verk, en konstnär med status som en av de radikala uppfinnarna av
tysk modernism. Hon är känd som en av de första att introducera
moderna franska impulser till det tyska måleriet, dvs med inspiration från målare som
Cézanne och
Gauguin, som hon studerade i Paris. Hon är också känd för sin nya blick på särskilt kvinnor och för verk som skapar en särskilt blandning av det icke-idylliserande och vardagliga. Det gäller både hennes landskap och porträtt och inte minst i hennes bilder av kvinnor och sig själv.
Paula Modersohn Becker rotade sig i konstnärskolonin i
Worpswede utanför Bremen, men tillbringade långa perioder i Paris. Många av henens verk fanns med i Nazist-utställningen med
Entartete Kunst [Urartad konst] 1937. Hon är också känd ör sin nära vänskap med poeten
Rainer Maria Rilke, som skrev
Requiem für eine Freundin [
Rekviem för en Väninna] till henne.
Paula Modersohn Becker dog bara 31 år gammal efter henens första barns födsel. så hennes konstnärliga karriär är därför kort men intensiv och en helt unik prestation", presenterar
Louisiana utställningen.
|
Liggande Moder med Barn II, 1906 |
Birgitta Rubin drar också parceller mellan
Modersohn Becker och
Frieda Kahlo i
DN "det enda som stack ut i den enformiga gubbparaden [i utställningen
Selfportraits 2012-13] från tidig
modernism var
Frida Kahlos färggranna uppenbarelse och en dubbelt naken
Paula Modersohn Becker. Även personal noterade att publiken fastnade framför den senares säregna uttryck, på en gång grovhugget och sensibelt, expressivt och introvert."
En riktigt bra utställning och helt enorm, särskilt med tanke på hur ung hon var när hon gick bort!
Louisiana visar då ändå bara en bråkdel; 90 av
över 700 registrerade målningar och närmare 60 av
över 1 200 teckningar! Hon fick ändå enbart tio år som yrkesverksam konstnär, så precis som min mor sa, måste hon ha målat all sin vakna tid. I genomsnitt 1,5 målning i veckan är
Birgitta Rubins slussats! Inte undra på att såväl maken, tyske landskapsmålaren
Otto Modersohn och vännerna överväldigades när de inventerade i hennes ateljé efter den plötsliga döden av en blodpropp, bara arton dagar efter den förstfödda dottern Mathildes födelse. Bremens konsthallschef blev så hänförd av hennes hemliga produktion att han arbetade stenhårt för ett
Modersohn Becker-museum, vilket också öppnade 1927. Det blev, enligt uppgift, världens första tillägnat en kvinnlig konstnär och de är en betydande långivare till den här utställningen.
|
Med tanke på alla Modersohn Beckers verk med barn och mödrar, gärna ammande som ovan, tycks hon ha närt en stor längtan efter barn och dessa verk har fått en egen avdelning |
Lyssna gärna på reportaget om
Modersohn Becker här! Jag håller verkligen med
Cecilia Blomberg där om att
Modersohn Becker måste ha varit en osedvanligt envis konstnär, inte bara p g a den stora produktionen utan också för att hon ju inte alls var en av de
tyska expressionisterna, fast hon många gånger varit med på stora grupputställningar med dem. Hon gick dock bort redan innan den tyska modernismen fått fart (
Die Brücke bildades ju först 1905 och 1908 ställde
Ernst Ludwig Kirchner, Erich Heckel och
Karl Schmidt-Rotluff ut tillsammans med
fauvisterna i Dresden.
Der Blaue Reiter bildades ännu senare; först i december 1911 av
Wassily Kandinsky,
Franz Marc och
Gabriele Münter, dvs fyra år
efter Modersohn Beckers död). så alltså var hon snarare en inspiration för dem. Hon tillhörde dock aldrig några grupper eller kollektiv, utan bodde och levde främst i den egna ateljén, där hon gjorde egna utforskningar. Även fast den ju fanns i konstnärsbyn
Worpswede i norra Tyskland. Det förstår man särskilt eftersom t o m maken förvånades av att hon under de 15 år som gick från att hon bestämde sig för att bli konstnär gjorde alla dessa målningar, skisser och teckningar. Dessutom omfattande brevskrivning och dagboksanteckningar, som efter hennes död gavs ut i bokform. Under sitt korta liv ska hon ha
sålt enbart tre av alla dessa målningar, fick dålig kritik för de få utställningarna och ställdes alltså ut på Nazist-utställningen med
Entartete Kunst. Först efter sin död fick hon revansch, men det gjorde henne inget, utan sin
dagbok skrev hon: " Jag vet, jag kommer inte att leva särskilt länge. Men är det trist? Är en fest bättre för att den är lång? Och mitt liv är en fest, en kort intensiv fest."
Vi kom ut från
Louisiana sent på kvällen, för där visades ytterligare två utställningar, som jag återkommer till! Utställningen pågår t o m 6 april; se den om du har möjlighet!