Amerikanska National Geographic skrev 13 januari om stenverktyg som funnits på den indonesiska ön Sulawesi och den afrtikeln kommer jag nu att översätta. Det har nämligen visat sig att verktygen kunnat dateras till hela 60 000 år innan de moderna människorna kom till ön. Forskarna är därför osäkra på vilka som tillverkad dem.
De förbluffande konsthantverken visades onsdagen (6/1) innan i tidskriften Nature, och är troligen mellan 118 000 och 194 000 år gamla och vissa kan vara ännu äldre.
Stenverktygen har skarp egg och grävdes fram ur en uråldrig flodslätt i sydöstra Sulawesi, nära dagens by Talepu. Vissa av dem har t o m tecken som skvallrar om att de hamrats till sin form.
Dessa uråldriga sten konsthantverk hittades utspridda över ytan
bland grus i närheten av byn Talepu. Tyvärr kan inte forskarna
De bästa bevisen idag indikerar på att moderna Homo sapiens kom till grannöarna först för 50 000 år sedan, långt efter att de mystiska verktygsmakarna lämnade sina varor efter sig. Fynden tyder på att någon tidigare människotyp hade större lycka med att ta sig till de södra Stilla havs-öarna än en tidigare trott. “Det är en fantastisk upptäckt” säger paleoanthropologen [en antropolog som jobbar med forntida mänskor] Russell Ciochon vid University of Iowa, som inte var inblandad i upptäckten. “Detta visar säkert att det fanns forntida människor som bodde i Sulawesi ... och det är ett spännande fynd.”
Gerrit van den Bergh vid University of Wollongong i Australien, som är studiens huvudförfattare, säger att verktygen troligen gjorts av Homo erectus (som jag nämnde 2013), en forntida hominin [mänsklig släkting] som levde på öar i närheten från åtminstone för 1,5 miljoner år sedan. Det är också möjligt att verktygsmakarna visar sig vara en ännu inte upptäckt släkting till Homo floresiensis, en kort hominin som (kallas hobbit och) fanns på Flores, precis till söder om Sulawesi, för mellan 18 000 och 95 000 år sedan, om inte ännu tidigare.
Forskarna kan inte säkert säga vilken forntida hominin som tillverkat verktygen.
Skärvorna—slöjdade av små trasiga kullerstenar från flodbäffen—de är nämligen inte nog speciella ör att peka ut någon speciell verktygsmakare.
Under mer än 2 miljoner år har många föremål av forntida människor tillverkats som verktyg med enkla metoder.
Homo erectus och den bara meter-höga Homo floresiensis använde båda verktyg av olika storlekar.
Nu vill jag tipsa om en fantastisk film nämligen Suffragette. Personligen känner jag en oerhörd tacksamhet gentemot kvinnorna i suffragetterna för allt deras långa, hårda arbete och deras personliga uppoffringar de tvingades till just för att se till att vi kvinnor nu har de rättigheter vi har. Hade det inte varit för deras kamp skulle vi kanske fortfarande inte ens ha haft rätten till våra egna kroppar som kvinnor.
I Sverige beslutades det om kvinnlig rösträtt efter både Norge och Danmark först 1919, så vid valet 1921 var det första gången svenska kvinnor uppgraderades till fullständiga medborgare i och med att de fick rösta vid valet till riksdagens andra kammare. Något vi kunnat följa i TV-serien Fröken Frimans Krigunder julen.
Rörelsen för kvinnlig rösträtt bildades däremot redan 1897 av Millicent Fawcett och spreds över Storbritannien. Före det hade så kallade undantagsmänniskor, vilket var kvinnor som lyckats driva igenom reformer inom medicin, undervisning och inom vissa sociala områden. Emmeline Pankhurst bildade så 1903 Women’s Social and Political Union, som kom att kallas suffragetternaefter en artikel tidningen Daily Mail som myntade ett par år senare. Suffragette handlar om just den tidiga feministrörelsen, då de engagerade kvinnorna tvingades jobba i hemlighet för att inte arresteras och misshandlas av polisen. Här skildras de arbetande kvinnor som, precis som sydafrikanska ANC, inledde med fredliga protester. Suffragetterna. Först i november 1910 beslutade de sig för att börja använda våld, eftersom de efter en fredlig protest på Parliament Square blivit våldsamt slagna av polisen. Då började de att spränga postlådor och slå sönder skyltfönster. (Jfr gärna med ANC som gjorde detsamma efter polisens skott i Sharpesville i mars 1960.)
Det var alltså en väldigt våldsam kamp, som fick sin första martyr 4 juni 1913 när suffragettenEmily Wilding Davison kastade sig framför hovarna på kung George V:s häst under derbyt i Epsom och trampades ihjäl, något som debatterades häftigt.
Det är egentligen konstigt att det här är en historia som för många varit helt okänd innan själva filmen Suffragette, som nu visas här i Sverige. Jag citerar därför lite ur Expressen: "Numera är Sverige internationellt känt som hemvist för många radikala feminister. Så var det inte i början av 1900-talet. Emmeline Pankhursts vilda tilltag sågs med högst oblida ögon av snälla rösträttsliberaler som Signe Bergman eller Ellen Hagen. Att hungerstrejka, slåss med polisen och spränga finansministerns sommarpalats i luften ansågs inte förenligt med det svenska politiska klimatet, som byggde på överläggningar och kompromisser.
Våren 1902 fick i alla fall de svenska kvinnorna nog. Då bildades Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR), som ett resultat av regeringens medvetet provocerande förslag våren 1902 att dubbla rösterna för vissa män. LKPR var redan från början en utpräglat borgerlig organisation, med kvinnor från de övre samhällsskikten som ledare. Bland suffragetterna fanns däremot många arbetarklasskvinnor, vilket kanske förklarar det hårda motstånd rörelsen mötte i det konservativa brittiska samhället, där skräcken för anarkister, kommunister och fenier, det vill säga irländska terrorister, var stor. Med facit i hand kan vi ändå säga att suffragetterna lyckades bättre än sina svenska systrar. Storbritannien fick kvinnlig rösträtt 1918; Sverige först 1921 som det sista landet i Norden. [Alltså nästan en hel generation efter att arbetet för det börjat i England.]
En äldre konstnär som bl a var med och startade Konstrundan har liksom tagit mig under sina vingar och hjälper mig genom att berätta en massa om den och om hur saker och ting brukar funka här, kommer med tips osv. Fantastisk trevligt!
Så här uttrycker sig dr John Bradshaw, som är expert på kattens beteende vid University of Bristol till National Geographic (också det faktiskt i november):
–De här filmerna är vidriga. De uppmuntrar folk att skrämma katter för att sedan skratta åt dem [genomgående mina kursiveringar].
"Enligt honom triggar det nya föremålet på golvet en stark överlevnadsstrategi hos katten. När nya, okända saker dyker upp där de inte brukar vara hoppar katten snabbt undan för att kunna bedöma ett eventuellt hot på avstånd.
--- Att just gurkorna utlöser en så kraftig reaktion kan bero på att formen påminner om en orm, något som katter instinktivt är rädda för. För att göra saken värre utspelas filmerna på en plats som katter verkligen förknippar med trygghet och lugn. Att skrämma dem just vid matplatsen eller där de sover är alltså extra grymt. John Bradshaw betonar att det inte bara är lite småelakt at skrämma en katt med vilje, det kan orsaka direkt skada.
–En katt som skräms på det här sättet kan hoppa in något och skada sig, till och med bryta ett ben. Känsliga katter kan också bli så rädda att stressen stannar kvar länge.
Alltså precis som jag skrev redan i november. Undrar vad han har att säga om att leka med laser, som jag slutade med, när jag upptäckte att min lilla gumma blev frustrerad av att aldrig kunna fånga det hon jagade. Jag gav då bort den.
Här ovan kan du se mitt mänskliga gurkexperimentistället (fast det blev filmat på snedden). Visst hoppade han till en aning när han fick syn på den, fast han påstår att så inte är fallet?
den gurka jag använde i experimentet
"Vad var det jag sa", som min kära mor, skulle ha sagt eller Hate to Say I told you so som the Hives sjunger.
Det var Illustrerad Vetenskap som 8 januari rapporterade om alla nya ämnen, som stärker just kroppens eget immunförsvar och som fått samlingsnamnet immunterapi. De "stärker patientens immunförsvar så att kroppen på egen hand kan eliminera tumörer. [Genomgående mina kursiveringar.] Redan nu har läkare botat patienter med bland annat cancer i blodet med de nya smarta behandlingsformerna – och i ett exempel försvann en centimeter stor tumör av melanompå några få veckor. Immunterapi riktar sig, till skillnad mot cellgifter och strålning, inte mot cancercellerna. I stället stimulerar behandlingen immunförsvaret, så att kroppen på egen hand kan bekämpa cancercellerna. I teorin borde immunförsvaret kunna döda cancerceller utan hjälp, precis som det gör med fientliga bakterier och virus. Men cancerceller är mycket svårare att övervinna eftersom de försvarar sig mot angrepp av immunförsvaret på flera sätt. Immunterapi avväpnar cancercellerna så att kroppens soldater kan döda dem på ett effektivt sätt.
Kroppen lär sig att känna igen cancer. En av de mest använda formerna av immunterapi kallas T-cellterapi. T-celler är en viktig del av immunförsvaret och har många olika uppgifter, bland annat att känna igen och döda cancerceller. I T-cellterapinhittar läkarna de T-celler hos patienten som är bäst för att förstöra cancern, kopierar dessa till en armé på flera miljarder och spritar in dem i patienten. Den strategin har räddat många liv.
Långt framskriden cancer försvinner. 2013 testade Michal Besser från Tel Aviv University i Israel T-cellterapi på 57 patienter med avancerad melanom. Tre år senare var cancertumörerna markant mindre hos 40 procent av dem och hos nio procent försvann alla spår av cancern. Även cancer i tarmarna kan botas med T-cellterapi. Det visade kinesiska forskare från The Affiliated Hospital of Guiyang Medical College under 2015. Två år efter behandlingen var 56 procent av patienterna fortfarande i livet medan bland dem i kontrollgruppen, som inte hade fått immunterapi, var det bara 18 procent som överlevde.
T-celler kan även få hjälp med så kallade monoklonala antikroppar som binder sig till ett visst ställa på T-cellerna. Antikropparna fungerar som en skyddande beläggning på T-cellerna så att cancerceller inte kan försvaga dem. Många nya lovande former av immunterapi är på väg och gör att läkarna hoppas på att snart kunna slå tillbaka hårt och effektivt på alla slags cancertyper." Det händer mycket inom just cancerforskning nu m a o!
När jag gick i mellanstadiet innehöll min klass fler tjejer än killar, som du kan se på skolfotot av klass 4 B.
Jag står längst bak som den tredje från vänster. Vi var 18 tjejer och bara 9 killar, de varalltsåbara hälften så många som vi tjejer var
När det skulle vara omröstning till Lucia lärde jag mig att den största faran med demokrati är stor spridning mot samarbete. Killarna, som bara var hälften så många som oss tjejer kom nämligen överens om att alla rösta på samma person till Lucia innan omröstningen startade. Eftersom vi tjejer var så många fler än killarna brydde vi oss inte om det, utan röstade alla efter egen övertygelse. Jag vill t o m minnas att jag, som verkligen inte var den blonda Lucia-typen fick en röst just då.
Du anar inte den fullkomliga fasa vi slogs av när det visade sig att den Lucia-kandidat alla killar röstat på var den som vann. Just en sådan situation är vad jag fasar för när det handlar om Donald Trumps presidentkandidatur. Fast majoriteten i USA ser honom som en överdriven person som bara sprider hat riskerar de att övervinnas av dem som ändå faktiskt kommer att rösta på honom.
Citaten ovan kommer ur DN och är från statsvetaren Robert D Putnam som varit rådgivare till USAs senaste tre presidenter. Om de kloka sprider sina röster och de mindre kloka röstar på Trump så kommer de mindre kloka troligen att vinna. Tyvärr. Hoppas därför att de kloka amerikanerna kan enas och rösta på någon enda som slår Trump istället för att sprida ut rösterna så att han får majoriteten! Det är faran med demokratier.
Trump vill framställa sig som Superman men Superman tycker att amerika ska vara
för alla raser, religioner och nationer...
Bild lånad från www.memecenter.com
Igår rapporterades det t o m att Trumpretweetat ett inlägg från amerikanska nynazister:
Winston Churchill sa en gång: Det har sagts demokrati är det värsta sättet att regera bortsett från alla andra som prövats. Min förklaring till varför det finns stora faror med just demokrati kanske kan vara till nytta också för fler?
I november satte jag igång ett äventyr, som jag lovat att berätta mer om. För mig, som t ex helt börjat om på olika ställen i världen där jag inte känt en själ närmare ett tiotal gånger, inte skräms av diskussioner och pratar med okända varje dag, innebär ett utmanande äventyr tydligen något annat än för andra har jag förstått. Jag registrerade mig därför på Tinder för att försöka hitta en Man i mitt liv. (Det var ju ett tag sedan jag hade det nu.) En kan väl lugnt säga att det bara gått så där. Det har varken lett till vare sig utmaningar eller något äventyr hittills. Detta trots att jag matchat med i princip alla jag själv gillat, dvs närmare tjugo. Av dem har jag chattat mer eller mindre frekvent med ungefär hälften, men när jag föreslagit att vi ska ses har det inte hänt så mycket mer. Än. En tog t o m bort matchningen så jag tycks vara alltför skrämmande att komma i närheten av.
hade maxantalet bilder av mig själv, men
det har försvunnit tre helt av sig själv
Jag har ingen som helst erfarenhet av nätdejting (eller kontaktannonser etc heller) eftersom jag dels inte haft tid och dels inte tyckt att det varit särskilt viktigt. För mig är det nämligen helt omöjligt att avgöra vad jag tycker om någon innan jag haft chansen att träffas. Sådana där eteriska ting som utstrålning, kroppsspråk och känslan runt någon har för mig oerhört mycket större betydelse än sådana ytliga saker som utseendet.
Jag har börjat tänka att de flesta bara verkar vara ute efter att flirta på avstånd. Eller så är det jag som upplevs som så skrämmande direkt att en inte ens törs utsätta sig för att ses...
Avslöjar ett koncentrat avmig själv
och vad jag söker
Jag har väldigt svårt att förstå dem som bara sätter ut sin bild och inte berättar minsta lilla om sig själva. Några sätter inte ens ut någon bild och då förstår jag verkligen inte hur de kan inbilla sig att få några matchningar. Alla dessa trycker jag bort direkt även om de är snygga.
En annan sak jag blir irriterad över och som hänt mig två ggr är att folk kollar Tinder långt hemifrån, vilket jag i o f s kan förstå av ren nyfikenhet. Men varför trycka ❤️ och gilla någon så långt borta? Som jag ser det måste det innebära att man tänker sig en framtid där sedan också. Jag tycker faktiskt att det annars är frågan om lurendrejeri av bedragare, eftersom jag inte tänker mig att flytta härifrån nu.
Tycker också att en del verkar ha oerhört dålig känsla för vad som kan tänkas locka andra. Om man t ex är en stor besserwisser är det inte så lockande att poängtera just den sidan av sig själv i presentationen. Jag skulle bli väldigt förvånad om han som skrev "jag har rest mer än du och träffat fler än du, så är det bara" får någon enda matchning.
Sedan har jag några stora frågor, som jag även kontaktat supporten om, men ändå inte fått något tillfredsställande svar på. Dels har tre av mina bilder helt försvunnit och jag har inte på något som helst sätt kunnat ladda upp dem igen. Det problemet är "de medvetna om och det kommer att vara löst vid nästa uppdatering".
Sedan handlar det om att jag har angett att maxavståndet till den jag söker om 80 km. Ändå har jag matchat med två på enormt mycket längre avstånd, eftersom jag inte var uppmärksam på avståndet förrän just det hänt. Detta fast de tydligen inte varit särskilt mycket närmre heller. (Jag har frågat.) Efter det har jag kollat det noga och funnit att mer än hälften av mina prospekts finns längre bort, men då trycker jag numer bara bort den. Jag kan dock omöjligt förstå hur det ens kan vara möjligt. Fattar någon av er det? Har även frågat supporten flera gånger om det utan att få något som helst svar.
Igår var jag i a f på min första träff och det blev väldigt trevligt. Dessutom fick jag tillfälle att lobba för min hjärtefråga om hotade konstnärer, författare och journalister, så han kanske skriver en artikel om det i tidningen han jobbar på? Jag vill ju gärna att det uppmärksammas på så många ställen som möjligt och blev oerhört glad när jag igår morse hörde att det togs upp i Kulturnytt igår morse. Jag har en del andra förhoppningar också, men dem tar jag inte upp här.
Något som (äntligen) kommit upp gällande rapporteringen om de massiva sexövergreppen är just det faktum att tjejer och kvinnor trakasseras av pojkar/män är något som är så vanligt att det inte ens tagits upp tidigare. Till saken hör att jag var oerhört tidigt utvecklad. Redan i andra klass blev jag kallad till skoldoktorn eftersom jag börjat få bröst och jag tror att jag fick min första mens två år senare, vid nio-tio års ålder, Jag känner dock inte alls igen många av de beskrivningar som funnits i media. Exempelvis Henry Aschers målande illustration av kulturen i Linköping ur ETC. nedan, står jag helt främmande inför.:
ha bra koll på just detta. (Artikeln han hänvisar till är denna)
Tack och lov! Visst var det någon kille som skulle "känna efter", men efter att jag drämt in den störste och starkaste av dem i väggen med en dörr kanske andra gången det hände, så slapp jag det. Däremot inte helt. Jag chockerades när en vuxen busschaufför kramade om mig, helt oförberett när jag var kanske tolv, bara för att kunna smyga en hand runt ett av mina bröst. En örfil direkt fick honom dock från att i fortsättningen avhålla sig från det.
Jag har själv bott och pluggat i både USA och Sydafrika. Just Sydafrika tas ofta upp som exempel för ett land med hög kvinnofientlighet. Jag har även rest runt i och bott hemma hos folk och på barnhem i Indien, som är ytterligare ett land med många grova brott mot kvinnor. Det ger mig inget tolkningsföreträde men däremot har jag nog både andra och vidare perspektiv som de flesta andra saknar.
Fast jag inte utsatts själv inser jag att den kvinnofientliga kulturen även kan vara svensk, vilket tydligt visas av det Jenny Wetterstrandskriver, liksom vittnesmål från kvinnojourer och alla anmälningar med tveksamma domslut. Att den även är så utbredd i USA kom som lite av en annan obehaglig insikt. Att amerikansk manliga studenter våldtar kvinnliga sådana på t o m Harvard känns nog värst med tanke på att så många av samhällets blivande makthavare gått där.
Visst speglar den här uppräkningen nog främst vilka namn som är
populära för den aktuella åldersgruppen här. Om det varit min
åldersgrupp skulle det säkert ha varit fler Tomas, Magnus och Martin här. Bild lånad från nyheter24.se
Något annat som jag ser som underligt är att det inte alls uppmärksammats att radion idag berättade att polisenkritiseratmediehanteringen av We Are Sthlm. (om man inte vill upprätthålla bilden av Den Andre som förövare). "P3 Nyheter har gått igenom anmälningarna som kom in till polisen under festivalen We Are Sthlm i somras. Av 18 anmälningar är det nio som inte har någon känd gärningsman alls. Alltså hälften.
Bara fyra misstänkta [genomgående mina kursiveringar] personer kan, av anmälningarna att döma, kopplas till Afghanistan.Trots det har det pratats om att det framförallt var ensamkommande afghanska killar som låg bakom sextrakasserierna.
– När man tittar närmare på de här anmälningarna ser man att det inte ser så svartvitt ut som svensk media envist har pumpat ut, säger Varg Gyllander som är presschef på polisen i Stockholm." Det kan du höra här!
Att det i allmänhet hellre fokuseras på att många som begick övergreppen var flyktingar har (tyvärr) att göra med det mänskliga i att skylla just på De Andra. Just Den Andre är ett välkänt filosofiskt begrepp som myntades av ingen mindre än Simone de Beauvoir, för att definiera kvinnan, som motsats till Friedrich Hegels teori om ett subjektet som i mannen.
Källkritik är något jag (också tidigare tagit upp att jag) anser är oerhört viktigt och här kan du kolla om källan till det du tänker dela är pålitlig och att det som rapporteras kunnat bekräftas. Dessutom har jag i just det här ärendet läst en hel del som jag annars är väldigt källkritisk mot bara för att veta hur "snacket går".
Där har jag kommit i kontakt med alla dessa nya rasistfemisnister som "bara bryr sig om våldsutsatta kvinnor när förövarna är andra än svenskar". De som hänvisar till stamstrukturer. Jag har varit allergisk mot beskrivningar av stamfolk sedan jag läste Katitzi och när jag pluggade i Johannesburg 2000 insåg jag varför, i och med dess grund i apartheidsamhället. Björn Wiman påpekar detsamma i DN (fast jag håller inte riktigt med om allt han tar upp där): "Därmed blir också paralleller till dagens debatt om 'systemkollaps' och 'nationens undergång' skönjbara – senast i en grov artikel i Svenska Dagbladet som beskrev den gångna veckans uppdagade sexuella övergrepp mot kvinnor som ett hot från lägre stående stamkulturer mot en mer högtstående västerländsk stadscivilisation. Tanken att 'rädda det svenska folket' mot hotande degeneration har alltid utgjort den mörka undersidan av den svenska självuppfattningen om välfärdsstatens unika förträfflighet."
vissa menar. Det är totalt frågan om oskicklighet med tanke-
förmågan. En sådan som lätt uppstår av för lite övning!
Många har en tydlig koppling till sd:s åsikter och jag vill inte på något sätt vara förminskande, men om man betänker att sd annars hänvisar till kvinnor på sättet som Joel Ankar gör ovan så förstår man hur djupt deras omtanke om kvinnor finns.
"När du pratar repeterar du bara vad du redan vet
Men när du lyssnar kan du lära dig något nytt"
Kloke Dalai Lama på bild lånad från pinterest.com
Se gärna härliga Kiki Nilsénius"svar till alla er som kommer med goda råd till oss kvinnor, om precis allt.' 'Klä dig respektabelt, men dölj då inte allt, jag vill kunna fantisera till din kvinnliga gestalt' 'Om du kallar det förtryck, då blir jag sur, och hänvisar till en mycket hemskare kultur'. till oss kvinnor, om precis allt. 'Klä dig respektabelt, men dölj då inte allt, jag vill kunna fantisera till din kvinnliga gestalt' 'Om du kallar det förtryck, då blir jag sur, och hänvisar till en mycket hemskare kultur'".
En annan sak är denskrämmande framtidsvision amerikanska professorn Valerie M Hudson (som är professor och ansvarig för Program on Women, Peace and Security vid Texas A&M University i amerikanska Texas har även är medförfattare till the Hillary Doctrine) har om de problem Europa står inför pga det mansöverskott som blivit av alla flyktingar som kommit till särskilt Sverige. Det tog hon även upp i en artikel publicerad i GP 19 januari.. hon skriver där bl a "Obalanserna i könsfördelningen i Sverige är inte ett nytt fenomen utan började långt före 2015, framförallt beroende på migrationen. 1995 var till exempel könsfördelningen 97,7 män per 100 kvinnor, 2014 hade andelen män ökat till 99,7. 1995 var könsfördelningen bland 15-19-åringar i Sverige relativt normal och låg på 105,0 men uppgick år 2014 till 106,8 och hade då övergått till att klassificeras som onormalt många pojkar i förhållande till flickor. Den extremt stora migrationen till Sverige 2015, där 71 procent var av manligt kön [genomgående mina kursiveringar], har ökat dessa obalanser i könsfördelningen.--- Frågan kvarstår därför; är den abnorma dominansen av unga män ett problem för Sverige? Jag vill påstå att den är det, av flera skäl. Det första skälet är att samhällen med ett överskott av män tenderar att utveckla fler våldsbrott, egendomsbrott och brott riktade mot kvinnor.
Abnorma skillnader i könsfördelning är definitivt inte den enda orsaken till ökad brottslighet, men forskningen visar att en ökning av antalet män i förhållande till kvinnor kan kopplas till ökningen i antalet brott. Unga vuxna män utför fler brott än någon annan kategori i samhället, och marginaliserade män känner ett än större utanförskap när det dessutom råder ett underskott av kvinnor i deras åldersgrupp. Detta gäller även när den ojämna könsfördelningen inte beror på migration, som i till exempel Kina och Indien. Dessutom tenderar dessa marginaliserade män utan partner att samlas i grupper eller gäng. Forskningen visar att sådana grupper av män är benägna att ta avsevärt större risker och uppträda utanför de sociala ramarna än vad de skulle gjort var och en för sig. Kriminella gäng är en naturlig följd, och Göteborg är inte obekant med konsekvenserna av dessa gängbildningar. Grupptrakasserier och ofredanden av kvinnor är fler exempel på asocialt beteende hos dessa gäng. Under sådana omständigheter blir kvinnors möjlighet att röra sig fritt på offentliga platser avsevärt svårare, vilket massövergreppen på kvinnor i Köln under nyårsaftonen och festivalen We are Sthlm 2015 påminner oss om. --- Sveriges utrikesminister, Margot Wallström, har till och med formulerat en explicit feministisk utrikespolitik. Men kan Sverige verkligen kalla sin nuvarande migrationspolitik för feministisk? Hur är det möjligt att Sverige, ett av de erkänt mest feministiska länderna i världen, inte verkar bry sig om så kraftiga förändringar i könsfördelningen? Jämlikhet mellan könen undermineras av en sådan obalans, eller som antropologen Barbara Miller så övertygande har sagt; en normal könsfördelning är för det allmännas bästa och något som staten har ett ansvar att värna. Att Sverige skulle hamna i ett läge med världens skevaste könsfördelning bland unga vuxna skulle rätt och slätt vara en tragedi. Är det inte på tiden att Sverige öppet debatterar den här frågan? " Hjälp!
