Mixade foton

På Lars Bolin Gall­ery, liksom på Byhuset, kan man t o m 24 juli se Östersunds-bördiga fotografen Severus Tenenbaums bilder. Jag hoppas kunna bege mig till Byhuset senare, men har ingen möjlighet att ta mig dit för tillfället.
Tenenbaum har trots sin ungdom, hon är född 1984, redan gett ut två fotoböcker, utgivna av Modernista förlag, Suspended och Emotions, som du kan läsa om här. Hos Bolin visas en "blandad kompott".
– Det är en mix av mycket. Jag har svårt att sortera in grejer i ett fack, att bara göra en grej, att ha ett tema. Det enda temat är att det är jag som varit bakom kamera säger hon till ÖP.  

Hilda och Mariebergsviken med beteckningen Blueprints

Tenenbaums begåvning är tydlig och hon har bl a ställt ut på Fotomässan 2009 (med Anders Petersen), i Borgvik 2011 (med Ronnie Wood och Johan Rheborg) och på F12 (solo) i Stockholm 2012. Hon får massor med lovord från de hon jobbat med, som bl a SVTs Kobra och Sverige. Utöver de egna projekten har hon haft kommersiella uppdrag för även reklambyråer, tidningar och skivbolag. En betydande del av utställningen består (därför?) av bilder på Amanda Jensen. Jag tycker att utställningen skulle ha tjänat på att utesluta just de bilderna, så därför har jag inte med dem. För mig är de väldigt bra men hör inte hemma på ett konstgalleri. En tydligare avgränsning med "bara" de  mer konstnärliga bilderna skulle definitivt ha höjt intrycket, som nu känns alldeles för spretigt och som om man inte kan bestämma sig för riktningen.

Smoking  Grandma  Shadow, Häbre och Edsgatan
15 säljs som unika 1/1 på Plexiglas, 10 mm 

Klart intressantare är de bilder som kallas Blueprints, de på Plexiglas (som ovan) och  Jämtlandsbilder.
– En dokumentär del handlar om min mormor som är 86 år och bor i en by tio mil från Östersund. Där har jag varit mycket under min uppväxt och plåtat i alla år. Några bilder har setts i min bok Emotions, men flera är tagna efter att den kom ut och har inte ställts ut tidi­gare, berättar Tenenbaum för ÖP.
Bilderna ovan i tjockt plexiglas har aldrig har visats offentligt tidigare. 

Bryggan och Nyfiken tillhör också Blueprints

Det är verkligen kul att se de här bilderna, men jag måste hålla med Linda Petersson i LT om att det saknas något som "håller ihop" bilderna. Severus Tenenbaum är ung och skulle nog ha behövt mer vägledning om vad som måste väljas bort. Inom konstnärsyrket handlar det mycket om att kill your darlings eftersom det allra oftast behöver skalas av för att få fram ett tydligare uttryck. Jag ser fram emot att se hur Tenenbaum utvecklas för hon har all potential att lyckas inte bara inom den kommersiella, utan också konstnärliga världen. Jag vill önska henne all lycka i framtiden!
All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten! 

Sval-dispyt

Det finns inget somrigare än svirrande svalor! Irriterade och förvirrade svalor ser man dock inte så ofta.

I helgen kom ett ladusvalpar till landet för sin sommarvistelse. Då var dock den hylla där de brukar ha sitt bo redan upptagen av sädesärlor. Min far har byggt hyllor där så att småfåglarna ska kunna bygga bon, utan att lortar ned t ex balkongen och ute-platsen. Åtminstone två av hyllorna var lediga, men inte "hemhyllan", uppenbarligen.  De stackars svalorna  flög därför runt i nästan ett helt dygn och helt förvirrade. De  försökte tjata till sig "sin" boplats och t o m vräka sädesärlorna, men det var lönlöst. De gav till slut upp och hittade ett nytt ställe för sitt bo, där de förhoppningsvis kommer att trivas minst lika bra!

Anledningen till att svalorna flyger högt när det ska bli vackert väder kan jag förresten avslöja nu. Tydligen så flyger insekterna de äter högt när det är högtryck, så därför är just svalor sådana pålitliga budbärare om vackert väder.


All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!

Fusk-bearnaise

Jag hittade älgbiff i frysen häromdagen, så jag gjorde mig en riktig lyxlunch med den, buljongkokta morötter och fusk-bearnaise. En vanlig Bearnaise-sås är lite mer komplicerad, men emellanåt gör jag faktiskt även sådan, som du hittar receptet till här. Särskilt när jag har färsk fransk dragon!

Fusk-bearnaisen gör jag helt enkelt genom att steka köttet i mycket smör, som jag bryner innan jag lägger i köttet. När köttet är färdigstekt häller jag grädde som jag vispar ihop med stekspadet. Så tillsätter jag smulad fransk dragon. Smakar av och konstaterar att torkad dragon smakar mer och om det behövs tillsätter jag även salt. Bara att hälla över köttet och dekorera med ytterligare lite dragon. Så är det bara att njuta!

Tyvärr hade jag fått med för lite av rötterna till den franska dragonen jag fick av Annika, så den har vissnat ned. Jag hoppas dock att jag kommer att få ta med en spade och hämta en planta till!

Sympatiska Kusar & Kryp

 Kerstin Staakes Pigpinnar och Baggpinnar, i rakubränt stengod
min blombukett och A - C Fjäril Liten i raku av Jini Hedblom

När man ska på ett vernissage med titeln Kusar & Kryp måste man ha med sig en bukett med vilda blommor, tänkte jag när jag gick till Drejeriet i torsdags. Jag kunde dock inte hålla mig från att lägga i lite syren också, som synes ovan och precis innan jag gick in kom jag på att jag egentligen borde ha plockat bara ogräs...

"Vertikala myrstigar, näbbmöss på väg mot en daggmaskhärva
 i glänsande glas och spindlar i mängd som klättrar upp för tråd"
skriver LT om bl a Björn Dahlströms Snytbagge, Linda Svedbergs
Ryktet och Åsa Elonssons Angripen i porslin

Samtliga Drejeriets  tretton medlemmar ställer ut, tillsammans med inbjudna gäster. Av dem är Odd Larsson och Anna Erlandsson är två och den här spindeln är gjord Niklas Tinnsten som är elev på  Östersunds konstskola:

Namn och teknik har jag ingen aning om, eftersom
den inte står med i verkförteckningen, men
det ser ut som om kroppen vore rakubränd

Hela utställningen är humorfylld om än lite läskig när man egentligen inte gillar kryp.

– Jag är otroligt fascinerad av olika kryp och då helst skalbaggar. Men jag gör aldrig några som finns på riktigt, utan påhittade med till exempel lite tapetliknande mönster på ryggarna, säger  Odd Larsson till ÖP. Det är hans Love Bugs i akryl som hänger nedan. 

På podiet står Linda Svedbergs Smidig längst fram,
Kerstin Staakes Pigpinnar och Ylwa Eklinds fyra

Krypkruka. Bredvid  Odds målningar Hoppa I
och Hoppa II i stengods/mosaik av Björn Dahlström

Två av gästutställarna är Anna Erlandsson, vars collage Självporträtt i Skogslandet hänger snett ovanför Ulla Gustafssons A - H Näbbmöss  och Daggmaskhög med Diamanter i hyttarbetat och slumpat, handgraverat glas:

Bagge I, Bagge II och Bagge III  i raku av Annika Persson tumlar runt:

– Det var jag som sa det, jag kom inte på något annat. Men sedan var det många som gick igång på det, säger Annika Persson om utställningstiteln till ÖP.

På Rygg av Ilona Benczédi är liksom Gul Fjäril I av Jini Hedblorn i raku.

Drejeriet fyller ju 25 i år och de var fem som började tillsammans i den lokal Björn Dahlström funnit. 1991 bildades Kooperativet Drejeriet,  som  och är ett försäljningsparaply för medlemmarna som alla har sina egna företag.

Ytterligare en stengods/mosaik av Björn Dahlström Fluga

Jag tycker att Drejeriet är en fantastisk institution i Östersund. Framför allt när det gäller utställningarna, men medlemmarna är också fantastiska konstnärliga kollegor, som alltid visar nya infallsvinklar. 

Missa inte denna fantastiska utställning, som pågår t o m 25 augusti! 
Du kan läsa mer om utställningen här.

All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten! 

Låt katten/hunden va på hugget!

Titta bara vilka fina tänder hon har!

Jag glömde helt bort att Gretas tänder absolut borde kollas när vi var till veterinären och vaccinerade henne härom veckan. Hon är ju hela sex år och fast jag själv kollar hennes tänder varje vecka så har hon aldrig tagit bort tandsten. På Mrs, min förra katt, togs det bort tandsten från vartannat år och ändå hade hon så dåliga tänder att hon knappt kunde tugga när hon gick bort, vid sexton års ålder. Jag bestämde mig därför för att vänja Greta vid att kolla henne i munnen, öronen osv sedan hon var unge så att hon skulle vara van vid det och jag skulle upptäcka om något var fel.

med en bäbistandborste funkar det jättebra; Greta spinner
t o m när jag gör det efter att ha borstat pälsen!

Greta tycker inte om kattgodis, som annars kan vara bra för tänderna, så därför strör jag PlaqueOff, som jag köper hos veterinären, över hennes torrfoderr. När jag ringde och beställde tid till henne utbrast sköterskan "åh, ska Miss Greta komma tillbaka redan!" Verkligen kul att hon är så ihågkommen. När vi kom dit fick jag agera operationssköterska när "coola katten" fick tandstenen borttagen av veterinär Frans. Hon fick bara lugnande "eftersom hon verkar så cool" och veterinären skrapade bort den manuellt. Hon hade nämligen "ovanligt lite", med tanke på att hon är hela sex år. Tack för det  PlaqueOff  och det faktum att hon äter mest bra torrfoder som också köpts hos veterinären!

Veterinären tipsade också om att det är bra att borsta kattens tänder med särskild tandkräm. (Människotandkräm är dock livsfarlig för djur, eftersom den innehåller fluor och inte får sväljas!) Den ska man till att börja med bara stryka in över kattens tänder så att den vänjer sig och efter ett tag kan man borsta med en babytandborste. Även om det "inte går att lära gamla hundar att sitta" är det fullt möjligt att lära katter nytt, bara man ser till så att den inser fördelarna med det nya beteendet och inte försöker straffa den till att lära sig.

Efteråt fick dock inte veterinär Frans ens klappa henne farväl; då hade hon fått nog av allt hans petande...

All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!

Nyttiga granskott

Allt är så sent i år, men i midsommarhelgen fotade jag de skönt gröna granskott, som sägs vara både goda och nyttiga. (Senast av Fia Gullriksson i radion.) Naturligtvis har jag därför också prövat dem och att påstå att de smakar gott är väl att överdriva, men det smakar absolut friskt och fräscht! Då har jag iofs bara smakat dem helt naturligt råa, men naturligtvis med alla barren avplockade först.

Nyttigheten betvivlar jag dock inte: de är väldigt rika på  C-vitamin och mineraler och avnuts väl bäst som granskottssirap, i te eller på glass. Både te och sirap stimulerar ämnesomsättningen och det funkar även att baka in färska skott i brödet (men pröva dig fram med mängderna först). Andra användningsområden är inläggning av sill, smaksättning av snapsen, granskottssoppa och Syltade Granskott. Man ska också kunna göra granskottsaft genom att byta fläderblommorna mot 1 liter granskott i fläderblomssaft-recept. Klicka på de rosa länkarna för att komma till recepten!

Granskottssirap påstås även fungera mot hosta, och om den görs med 

3 delar granskott och 1 del blad av groblad får du en ännu bättre hostmedicin! Dosera 1 msk vid behov till vuxna och 1-2 tsk till barn.

Te görs enklast genom att hälla 2 dl kokande vatten över 1 msk krossade granskott, låt så dra i 5-10 min, sila, njut, gärna med honung. För att kunna dricka granskottste året om kan fina unga granskott frysa in i en fryspåse.
Utvärtes kan du också koka upp en handfull unga kvistar i 2 liter vatten, låt puttra en stund, sila, låt svalna något och häll ned i badvattnet för att lugna nerverna och stimulera blodcirkulationen. En lugnande skönhetskur m a o.

Inom folkmedicinen användes såväl granskott och grankåda främst mot skörbjugg pga det höga c-vitamin- innehållet. Stelnad kåda användes som tuggummi och kådans peroxider (blekmedel ) gav dessutom vitare tänder på köpet. Kådan användes även som sårförband. 

Vid njurproblem eller graviditet skall man dock helt avstå från just granskott!

All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!

Gerillaplantering som hjälpande hand

Vackrare och rofylldare tak än ett av syren är svårt att tänka sig så jag njuter, men tyvärr inte här på min gård, där de beskurits för hårt för att blomma mer än någon enstaka blomma här och var.

Nu har vaktis planterat "trädet" föreningen investerat i sedan de grävde upp flera stycken på gården ovanför. En väldigt liten rönn har placerats precis utanför min balkong, så nu kommer det att bli  sidensvans-kalas i höst! Det ska bli spännande att se om de buskar jag föreslog kommer att sättas på någon av gårdarna här.

Samma dag gerillaplanterade jag också lite blommor framför flocktulpanlökarna. Det fick bli vackra och goda luktärter och slingerkrasse; den senare avskräcker ju bladlöss, gurkbagge, vitfluga och squash-baggar så den bör passa utmärkt vid vinbären!

 Egentligen skulle jag väl satt dem vid fruktträd istället, men såna finns inte här... Jag hade egentligen tänkt sätta lök också mot hararna, men ärtväxter funkar inte ihop med lök och jag har faktiskt aldrig hört om harar som gillar krasse eller ärter heller...

All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!

Vacklande konsthistoria

bild från National Geographic

Jag läser den fantastiska historien om Chauvet-grottorna i Ardechedalen i sydöstra Frankrike, med de underbara stenåldersmålningarna som med sina 35 000 år på nacken är de äldsta i världen. Ändå är de så enormt uttrycksfulla och fångar precis djurens rörelser och olika poser. Det var Illustrerad Vetenskaps nummer 2/2012 som berättade om att den fotograferats in i minsta detalj i 3D för att kunna framställa en exakt replik av grottorna, som människor ska få besöka. Det är nämligen inte möjligt med den äkta Chauvet-grottorna eftersom syret kan skada såväl grottan som målningarna och vetenskapsmän knappt fått tillträde dit.

Artikeln ligger inte ute på nätet än, men däremot har National Geographic också skrivit  om Chauvet-grottorna. Jag lånar därför bilder och översätter delar av den, flera texter som finns på nätet och artikeln jag nände ovan.

Bild från HTO med fyra uroxar (till vänster), två
noshörningar (nedanför)  och fyra hästar (till höger) 

När Chauvet-grottorna upptäcktes 1994, av grottforskarna Jean-Marie Chauvet, Eliette Brunet och Christian Hillaire blev de helt hänförda av synen av den förhistoriska grott-konsten som mötte dem. Grottan innehöll de tidigaste målningar som gjorts, eftersom de dateras till att vara 32 000 - 35 000 år gamla och ingen annan arkeologisk utgrävning har visat sig vara lika betydelsefull i denna del av Frankrike. Chauvet-grottorna är en av de mest dekorerade grottorna av det här slaget; den har mer än 400 målade och  inristade djur på väggar och tak och kvaliteten är häpnadsväckande hög. De visar manmutar, lejon, noshörningar, kattdjur, bisonoxar, hästar och björnar, som nu är utdöda där, men då alltså fanns även i södra Frankrike. Våra förfäder till konstnärer visste verkligen hur de skulle göra fantastiskt talangfulla bilder.

Bild från Pline visar fyra hästar som har både perspektiv
och skuggningar, trots att det inom konsthistorian
ansetts"uppfinnas" i västvärlden först under Renässansen...

Sedan upptäckten har bara ett fåtal noggrant utvalda forskare fått komma dit för att bevara målningarna och grottorna så väl som möjligt. Grottorna var helt intakta vid upptäckten, eftersom ingången rasat igen, trots alla årtusenden som passerat. Upptäckten vände helt upp och ned på allt man trott sig veta om paleolitisk konst, alltså konst som skapades i Europa för runt 40 000 år sedan. Målningarna i Lascaux-grottan är "bara" 17 000 år gamla, så det är alltså 19 000 år mellan när målningarna i de båda grottorna gjordes! 

Bild från HTO Lejonhonor, eftersom de saknar man, på jakt

Det fanns tvivel på om de var äkta, i årtionden hade nämligen "experter" teoretiserat om att just konsten utvecklades i väldigt långsamma steg från primitiva "krafsningar" till livfulla och naturalistiska framställningar. De subtila skuggningarna och konstfärdiga användningen av perspektiv, liksom de eleganta linjerna i Chauvet-grottornas mästerverk kunde väl inte ha "hoppat över" hela den utvecklingen? 
Kol 14 analysen fick dock alla experter att vackla; dessa målningar är mer än dubbelt så gamla som de i  Lascaux-grottan, men visade ändå på en höjdpunkt redan från "allra första början". Redan ett par tusen år efter att de anatomiskt moderna människorna dök upp i Europa, var grottmålningarna och inristningarna så sofistikerade som de bara kan bli. 

Bild från Carla Hufstedler. Hyena och panter. Man tror att

djuren symboliserade fara, precis som styrka och makt. 

Varje verk kar en fantastisk komposition full av kraft och liv, vilket avslöjar enormt mycket information om hur människor och djur agerar och vad som skedde i grottan. 

Ifjol gjorde Werner Herzog 3D-dokumentären Cave of Forgotten Dreams, om  Chauvet-grottorna, som ses som en stor filmisk skapelse och som den mest filosofiska 3D-produktionen hittills. 

Grott-målningarna visar ett sätt att arbeta konstnärligt som funnits under extremt lång tid. De har inte setts eller rörts på tusentals år och är väldigt välbevarade, stor konst med biler av varelser som är utdöda och aldrig mer kommer att gå på jorden...

Bild från HTO inristad uggla, där huvudet ses
framifrån medan kroppen visar ryggen. Kanske
för att visa ugglans magiska egenskaper.

2014 kommer turister att kunna besöka den exakta repliken av grottorna, som ligger 2 kilometer från original-grottorna. Det är ett enormt kulturellt projekt, som består av flera rums-stora kammare, dit man förväntar sig att det ska komma ca 350 000 besökare/år.  Tänk att på det sättet kunna besöka stenåldern samtidigt som där använts den allra senaste teknologin!

All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!

Skratt förbättrar hälsan

Nu är det åter bevisat; vi lever längre, mår bättre och blir friskare av att skratta. Precis som dr Madan Kataria påstått ända sedan 1995.
En sju år lång studie med 54 000 personer visade att människor med humor har 70% större chans att överleva cancer. En forskare vid Loma Linda University i södra Kalifornien räknade t o m fram de exakta kemiska förändringarna av skrattet. Skratt ökade det mänskliga tillväxt-hormonet med hela  87%, vilket optimerar resistensen.
Skratt ökar också T-cellerna i vårt immunförsvar, medan det minskar artärnstelhet och sänker blodtrycket. En forskare menar att “för varje minut du skrattar produceras kroppen hälsosamma hormoner till ett värde av runt $10,000.” 

Lee Im-seon, som är skratt-terapeut vid Seoul National University Hospital, säger t o m att “hormonerna som utsöndras när människor skrattar lindrar smärta 200–300 gånger bättre än morfin.”

från en Skrattklubb i Mumbai, november 2001

Fantastiskt, eller hur, hur mycket roligare allt blir när livet hänger på det? Men se dock upp; härom veckan fick en man rätt i Högsta domstolen i Bombay när han stämt sin granne för morgonpiggt och högljutt fnissande med sin yogagrupp. HD slog, enligt DN, fast att: "Det är inte lämpligt att samlas utanför någons hus och skratta," och uppmanade polisen att ta itu med gruppen. Skrattyogan blev nämligen för den stämmande grannen till en  "psykisk vånda, smärta och obehag för allmänheten".

En man dog också av skratt när han såg En Fisk som heter Wanda och 1962 började tre skolflickor i Tanzania skratta och kunde inte sluta. “När de skickades hem blev det närmast hysteriskt och i grannbyarna  Nshamba and Kanyangereka blev det en skratt-epidemi som varade i sex månader. Tusen människor smittades och fjorton skolor fick stängas. Västerländska  psykologer kategoriserade skratt-epidemin som ‘Mass-psykosomatisk Sjukdom.’

Skratta lagom, med andra ord!..


All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!

Present från det förflutna

När mina föräldrar tömde sitt bankfack låg där ett kuvert som det stod mitt namn på.

I kuvertet låg dessa två gamla sedlar; en hundralapp och en tia. Ingen av dem kommer ihåg dem och handstilen på kuvertet avslöjar inget om vem som efterlämnat en så fin present till mig. 

Även om sedlarna inte längre går att lösa in så är de gudomligt vackra och jag är ett mysterium rikare.

Tack för det, du okände givare!

The Kings of Punk

Apropå Michael Jackson-filmen igår, där han åter utnämns till the King of Pop har jag just sett den fantastiska BBC-dokumentären Punk Brittania på YouTube. Snacka om Punkens Kungar, om man nu tänker sig Ramones och Stooges som the Presidents of Punk, eftersom de är amerikaner.

bild från BBC-dokumentären Punk Brittania

Kolla bara här och känn lyckan välla upp tillsammans med agressionen:

Tyvärr är det uppdelat i kvartar, så några sekunder här o där saknas...

Och så sista delen, där man får lära sig t o m hur man ska göra för att överleva en kärnvapen-attack med hjälp av bara några kuddar! Enligt de brittiska myndigheterna vill säga; believe it, if you dare... :

All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!

Conditor Horti, Felicitatis Auctor - "den som planterar en trädgård planterar lycka"

Rubriken är mitt nya valspråk. Ett latinskt ordspråk, som jag dessvärre inte vet vem som är upphovsman till, men jag vet att det ofta hänvisas till det i Storbritannien och att jag tror på det. Jag har nu äntligen planterat ut mina bönor. Bondbönan nedan hade helt vuxit ur växthuset, medan  purpurbönorna bara är på G, eftersom jag satte de förplanterade på landet, där de (liksom tomaterna) frös ihjäl.

Problemet är bara att jag saknar egen trädgård, eller ens odlingsplats, eftersom jag  bara har en skuggig balkong. Dessutom har jag ju Svartögat jag fick på vernissagen, som behöver komma ut i solen, precis som blomsterböna, krasse och purpurbönor och all chilin.

Tomaterna jag har kvar och chilin har jag placerat i det hörn av balkongen där det blir sol tidigast, men kanske kommer jag att behöva bära ned även dem i solen?

Bönor funkar inte att samplantera med chili eller lökväxter, men däremot trivs de bra med betor och morötter, så jag ska den hinken får stå nära, eftersom de hjälper varann till bättre tillväxt. Jag hoppas bara att hararna låter bli dem, för jag har aldrig hört om bönätande harar! Jag tänkte nämligen inte bära krukan också fram och tillbaka, utan nöjer mig med baljan och hinken.

Istället för att, som jag först tänkt, gerillaplantera och gräva en rabatt, har jag ställt min största kruka och bundit upp, så att ingen kan klaga på att jag förstört. med bönorna har jag satt Svartöga, lite fler morötter och slingerkrasse. Här i sydvästra hörnet vid källarnedgången är det både soligt, vindstilla och stenomgärdat, alltså ett bättre klimat än någon annan stans.

Bönorna ska jag plocka eftersom så att de inte mognar, för då slutar plantan att producera flerbönor. Jag hoppas att få äta en del egna bönor framöver!

All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!