Jag hyser en stor kärlek till
Indien och känner därför stor sorg över de senaste
nyheterna därifrån. Jag tror inte jag vill åka tillbaka till mitt älskade
Indien igen med tanke på alla
våldtäkter och hot det rapporteras om...
Min mor och jag tyckte dock att det var väldigt lätt att som ensamma damer åka runt i Indien 2001. Men då hade jag förbokat allt från Sverige och det har tydligen förändrats en hel del på dessa år. Sedan var ju vi sällan i skumma områden på nätterna och klädde oss som indiskor. Hon som hoppade från
hotellfönstret i Agra hade dock hotats av hotellchefen där hon bodde.
Jag såg även
denna dokumentär om
devadasis, små flickor som säljs av föräldrarna för ett liv som "prostituerade" (enligt vår västerländska syn) i hindi-gudinnan
Yellamas (en
inkarnation av
Kali) namn. Där framför allt en flicka,
Hanumwa, fasar för en framtid som
devadasi och en tidigare
devadasi som nu jobbar för att avskaffa det systemet. Hon var dock inte
devadasi i ett tempel, utan till sin svåger (!), som i och med det betalade så hela familjen klarade sig.
|
Devadasin Anita i filmen föredrar sitt liv framför
att vara "fångad slav till svärmor i ett äktenskap" |
Det är ett system som funnits sedan 1000-talet, då flickor och kvinnor från alla
kast kunde bli
devadasis. Numer är det främst flickor ur
Dalit-kasten, det "lägsta" som också kallas
de oberörbara. Kanske främst beroende på den skam det
Brittiska imperiet lade över just
devadasis? Många
nuvarande devadasis föredrar dock det framför
att vara gifta, eftersom de nu har makten över sina egna liv, pengar och lever i en typ av matriarkat. En devadasi berättar t o m hur hon hämtade den man hon lever med från hans fru för att hon vill leva med honom.
Jag känner dock igen dansen ovan (50 min in i
dokumentären) och t o m viss musik som
den traditionella tempeldansen Kathak, som jag fick lära mig massor om i
Indien och
Singapore. Den ses nämligen där som
en väg till lycka och i
Singapore bjöds jag även in till en
Arangetram-dansföreställning av en dansskola. Där nämndes inget om prostitution. Däremot så fick jag veta att gesterna och handrörelserna har
en massa betydelser och inte alls, som det påstås i dokumentären, att de enbart symboliserar sexualitet. Det får mig faktiskt att tänka på usel
research, liksom på västerländska och kristna
fördomar. Särskilt när jag ser
devadasis som föredrar sina liv. Jag läser också
det advokaten, civilekonomen och indiske politikern dr
K.L. Kamat försökte
förklara om "den mystiska, kontroversiella och ofta missförstådda
devadasi-kulten i
Indien. Vars följare kallas
jogathis och exploateras och fördöms som tempel-kvinnor och/eller prostituerade. På senare år har myndigheter inskränkt deras ritualer och deras kontroll har lett till flera våldsamma
kast-baserade konflikter." Tack vare historien som heliga har dock (tidigare?)
devadasis varit respekterade i samhällena.
Jag läser också att "i grannregioner som
Maharashtra och
Andhra Pradesh finns många följare av
Yellama och hennes olika
inkarnationer. Historierna berättar om ritualerna för tempel-kvinnor (eller
devadasis) var väletablerade redan på 900-talet e Kr.
Devadasis var alltid kvinnor som oftast bodde i tempel, där de undervisades till artister och
kurtisaner. Det är oklart om
Yellama-kulten har rötterna i
devadasi-traditionen, utan det finns många historier om dess ursprung. ---
Det mysterium som framför allt har missförståtts av denna väldigt hängivna kult är deras önskan att tjäna gudinnan genom att betjäna allmänhetens alla behov,
även när det gäller att uppfylla de sexuella behov männen runt dem har. Det har gjort att många tolkar det som att det bara handlar om ren prostitution. Det är oerhört olyckligt att dessa
devadasis sociala engagemang misstolkats och exploaterats som yrke. De statliga myndigheterna har förbjudit de hängivnas (främst
lågkastiga kvinnor) nakna parad för gudinnan
Yellamma, efter våldsam debatt i samhället om vad som är rätt och fel. Förbudet har inneburit ilska och skam bland
Yellammas hängivna." Det ger en helt annan syn på saken, eller hur?