Utsugen

Blev så sugen på kaffe av Mias bild från Sköna Gertrud men orkar inte ens gå upp o sätta igång kaffebryggaren. En utställning i Malmö igår var nog för att suga musten ur idag, men vet ni. Det känns ändå som om det var värt det för vad är ett liv värt utan upp- och nedgångar egentligen?

Peter Johansson Panggrejer Galleri 21 Malmö.

(Skrivet på mobilen från sängen)

Juveler eller godis?

Nej, det är sand från en vanlig strand, fast förstorad 250 gånger! Fascinerande, eller hur?

Helt vanlig sand, som den ovan förstorad 250 gånger i ett mikroskop är nämligen oerhört mycket mer färggrann och spännande än du någonsin kunnat tro.

Titta bara på resten av bilderna. De är tagna av amerikanske forskaren dr Gary Greenberg vid UCLA under mer  än 12 års tid.

Det vi ser som identiska sandkorn är egentligen rena motsatsen till det gråvita tråk som syns i min hand på Mörtsjöns strand.

Sand består av mineraler, kristaller, delar av snäckskal, döda organismer och mycket annat

Nästa gång du gräver ner fötterna i eller lägger dig på en sandstrand tänk på hur fantastisk denna värld egentligen ser ut x 250!

Bilderna, utom min hand, kommer från Gary Greenbergs egen hemsida Sandgrains.com och jag upptäckte dem på Lånad från skrolla.se.

"Så vill alla klä sig nu"

Det är så komiskt; jag läser rubriken ovan, ser bilderna nedan från visningen av Yves Saint Laurents kommande kollektion och reser 25 år tillbaka i tiden.

Från visningen av Yves Saint Laurents kommande kollektion.
Foto: Ur visning från Kulturnyheterna

För visst ser det exakt ut som bröderna William och Jim Reid nedan. Jag sitter och ler och minns alla underbara ögonblick ur min ungdom ackompanjerade med musik av the Jesus & Marychain.

the Jesus & Marychain troligen slutet av 1980-talet
bild från tumblr

Kolla bara vad bra:

Just Like Honey från Psychocandy som kom 1985

en av de bästa skivor som spelats in!

Neurokirurgi på stenåldern i Stonehenge!

bilder av Stonehenge ur Vetenskapens värld

Jag har så länge jag kan minnas varit oerhört fascinerad av Stonehenge, men nu, efter att ha sett senaste två Vetenskapens värld är jag helt förstummad av de bevis som hittats på att de, stenåldersmänniskorna i Stonehenge, utförde nästan modern neurokirurgi fast helt utan vår moderna utrustning

En skalle från Stonehenge med tydliga kirurgiska spår (44 min)

De läkta kanterna runt ett hål i en skalle visar hur duktiga kirurgerna var på att plocka bort benbitar som måste ha hamnat i hjärnan när hålet slagits upp. Trepanation, som det kallas idag, utfördes med stor kännedom om mänsklig anatomi på flera upphittade skallar, "oerhört sofistikerat", som osteologen Jacqueline Mckinley säger i programmet.

Både matten och katten fascineras under två kvällar
av nya rön on Stonehenge på Vetenskapens värld

" Monumentets ursprung har länge varit oklart, men ett av världens mest ambitiösa arkeologiska projekt visar nu på oanade grymheter i trakten." som det står på Vetenskapens världs hemsida.

  – Den vanliga uppfattningen är att Stonehenge var en isolerad och vacker plats. Vår forskning tecknar nu en radikalt ny bild av områdets historia, säger Paul Garwood, arkeolog"  i programmet. Dokumentären i två delar på Vetenskapens värld, vittnar om behandlar den senaste forskningen, med avancerad bl a radarteknik. Garwood och andra forskare från England och Österrike har genom den för första gången kunnat göra en digital karta av hela området och där beskrivs 10 000 års aktivitet i ett område om hela tio kvadratkilometer (!) runt Stonehenge.   

tio kvadratkilometer runt Stonehenge visas 10 000 års
aktivitet med hjälp av avancerad  radarteknik

Den tiden visar att krig, slakt, kirurgi och mystiska riter var vardagsmat och att Stonehenge bara är ett av många monument i trakten. Dessutom har platsens betydelse börjat nu klarna. Området har dels varit praktiskt att bo vid eftersom det där var relativt lätt att driva jätteoxar, vars ben visar att de var tre gånger så stora som dagens kor,  mot jägare utrustade med spjut, som gömt sig strategiskt för att tillsammans kunna nedlägga byten som gav föda åt en växande befolkning. Dessutom har forskarna upptäckt det oväntade naturfenomenet att flintasten får en rosa färg när det hämtas upp ur traktens vatten! Färgändringen beror på alger, men stenåldersmänniskorna tolkade troligen snarare färgen som att platsen var magisk och upprättade därför Stonehenge där för att markera platsens betydelse.   

min etsning Stonehenge- i all evighet från 1996
skänkte jag bl a till Thor Heyerdahl när han levde

Forskningen visar även att både kvinnor och barn var med och stred vid männens sida. Skelettrester vittnar om våldsamma strider, där inte heller barnen skonats, utan enligt forskarna tyder skador på såväl kvinnor som barn att de alla stred tillsammans vid konflikter mellan stammarna. Många av de skadade levde dock vidare (!) efter att de utsatts för våld och bl a fått svåra huvudskador. Det gjorde de tack vare de helt oväntade kunskaper om hur man reparerar brott på skallbenet, som skallarna ovan visar. Fynden tyder på att människorna där visste precis hur man separerade huden från skallbenet för att avlägsna benbitar som penetrerat hjärnan, som jag nämnde. 

Kristina Jennbert, arkeolog vid Lunds universitet, beskriver för Vetenskapens värld forskarnas kartläggningsprojekt som ”mycket klokt”:

 – Det som forskarna har gjort är att sätta Stonehenge i en lång kedja av händelser. Och efter stenmonumentet byggdes fanns det säkert andra som fortsatte använde platsen till ritualer, för det står ju kvar där än idag.  Hon beskriver platsen som en "nod", något som lockat människor genom alla generationer.  

– Stencirkeln föregicks av träkonstruktioner, sedan har det byggts ut, men historien slutar inte där. Det ser man inte minst på nyandliga rörelser som knyter sig till platsen idag, säger Jennbert.  

En henge (hɛndʒ) beskriver f ö på engelska ett cirkelformat område, ofta bestående av en cirkel med stenar, eller ibland träpelare, från den neolitiska [yngre stenålderns jordbruksperiod] och bronsåldern.

Bild av hur Stonehenge en gång såg ut från Vetenskapens värld

I det nya stora forskningsprojektet skrivs historien om Stonehenge om. Uppmätningar, kartor, avancerad radarteknik och röntgen har visat forskarna hur stenåldersmänniskorna använde avancerad geometri. Åtminstone har de räknat ut det, liksom att Stonehenges placering och megaliternas positioner är förvånansvärt komplicerad och noga uträknad. Den nya analys forskarna gjort visar att människorna som byggde Stonehenge använde oväntat modern geometri  och att just det är förklaringen bakom de exakta avstånd som kan uppmätas mellan megaliterna. Man anpassade Stonehenge efter väderstrecken och lyckades i sin strävan att få monumentet så symmetriskt som möjligt. Arkeologerna har framställt en tredimensionell karta över området runt Stonehenges stenar, med hjälp av avancerad teknik har. Dessa nya metoder avslöjar mer av Stonehenges långa liv än vad någon hade kunnat föreställa sig.    

 – Stenåldersmänniskorna hade precis som vi har idag en arkitekt, en lantmätare och en byggmästare som ansvarade för respektive område. De kunde inte ha byggt något som Stonehenge utan en grundlig planering, säger Anthony Johnson, arkeolog.

Där solen går upp på Sommarsolståndet finns en megalit placerad... 

och där solen går ned på Sommarsolståndet står en annan megalit i Stonehenge.
Väldigt likt en av teorierna om Ales stenar alltså. Kollar det i sommar!

Man har tidigare inte kunnat se Stonehenge i sin helhet eftersom att bara hälften av megaliterna står kvar idag. En värmebölja sommaren 2013 bekräftade dock forskarnas teorier om var de försvunna megaliterna placerats; spår av stenarna visade sig i form av torra gräsfläckar! Nu när forskarna med säkerhet vet hur Stonehenge verkligen såg ut kan man dra fler slutsatser om dessa stenåldersmänniskors imponerande byggnadsförmåga. De använde sig av matematik som låg långt före deras tid när de planerade Stonehenge, enligt forskarna. De förstod verkligen betydelsen av att bygga stabilt och konstruerade därför speciella tappar som fäste megaliterna i varandra. Megaliterna har troligtvis fraktats ända från Marlborough Downs, 48 km norrut, när de restes för ca 4600 år sedan.
 – Hur de här stenarna flyttats till Stonehenge har varit en fråga man ställt sig i flera sekel, säger Wolfgang Neubauer, arkeolog och aktiv i de nya utgrävningarna. Det finns många teorier om den tio år långa förflyttningen. Vissa fakta pekar på att stenarna fraktats via den närliggande floden för att sedan släpas den sista biten, men Neubauer tror inte att det är särskilt sannolikt. Han är istället mer inne på en teori som upptäcktes när området kring Stonehenge kartlades. Då fann man tydliga räfflor i marken nära platsen där stenarna står idag.
– Mönstret är ganska uppenbart. Det börjar runtomkring stencirkeln, och löper sedan i riktning mot Marlborough Downs, säger Neubauer. Jag tycker att det är tydligt, att de förflyttade sig den lättaste vägen från Marlborough Downs, där megaliterna faktiskt finns tillgängliga, och släpade sin last i en sådan rak linje som möjligt till Stonehenge.

I del 2 av Filmen om Stonehenge visas också och berättas om en fantastisk guldskatt med pyttesmå formade föremål,i guld som troligen suttit på en kniv och ett stort vackert utsmyckat guldspänne, som du ser bild av nedan.

Gravfynd i guld från Bush Barrow (49 min)

De hittades båda i en grav från Bush Barrow som hittades redan 1808. 

En liten påminnelse om Motstånd

... så här i sd-tider. Idag är det 70 år sedan Auschwitz befriades så därför tycker jag det känns lämpligt med denna påminnelse. Protestantiske pastor Martin Niemöllers dikt om nazisterna är troligen skriven 1946:

De orden är sannerligen värda att tänka på och att agera i tid och innan man själv drabbas! Niemöller var tysk präst och han blev också en berömd Hitlermotståndare, dikten uttrycker hur han uppfattar att detta fruktansvärda kunde hända. Det är så vidrigt.

Läs själv hur det gick till när Hitler helt demokratiskt röstade fram i Tyskland 1933 här! Det är en skrämmande utveckling som tyvärr känns som om den kan upprepas nu.

"Så kunde Hitler och nazisterna få makten  – en viktig historisk lärdom. Nazisterna fick makten i Tyskland 1933. Konsekvenserna av detta blev fruktansvärda; 12 år senare hade det kostat över 30 miljoner människor livet i Europa. En av de viktigaste lärdomarna i historien är just hur Hitler och nazisterna kunde få makten i Tyskland. Om vi lär oss av detta, kan vi undvika att det upprepas." Hoppas jag i a f, det verkar inte gå så bra tyvärr... 

Relativitetspraktiken

Som Einstein presenterade sin epokgörande relativitetsteori om hur vi kan uppleva tid och rum vill jag härmed presentera min mer jordade Relativitetspraktik.

presenterar sin på www.youtube.com

Relativitetspraktiken innebär att alla upplevelser är relativa. Om jag haft fruktansvärd hjärnvärk en dag så att jag varken tålt ljus eller ljud så kan jag nästa känna mig relativt bra i och med att jag kan ha radion på. 

Ibland måste du se på livet ur ett helt annat perspektiv
Något som är särskilt viktigt inom konsten,
Talande bild från www.thethingswesay.com

Anta att jag istället skulle ha mått bra och inte alls ens haft huvudvärk innan, då skulle det innebära att samma hjärnvärk som i det förra antagandet kändes relativt bra skulle upplevas som väldigt besvärande. Som vanligt så handlar det om perspektiv och vad vi har att jämföra med; allt är relativt.

Remiss-snabbhet

Det går verkligen snabbt här i Skåne! 14 januari bad jag min distriktsläkare om en remiss till neuro-rehab [rehabilitering efter hjärnskador] för att få hjälp mot min hjärntrötthet och hjärnvärk. Redan igår förmiddag blev jag uppring från Orups sjukhus i Höör för att välja en tid 4 februari! Med posten fick jag också ett meddelande om att de fått mitt remiss och att de skulle höra av sig inom tre månader, Fantastiskt nog tog det alltså bara tio dagar.

Orups sjukhus
bild lånad från alltforforaldrar.se

Jag ser verkligen fram emot att få den hjälp jag behöver eftersom så oerhört mycket har skett inom just neurovetenskap sedan jag låg inne 1993-95.

Senaste dagarna har jag dessutom varit sängliggande med just hjärnvärk och inte ens tålt ljus och ljud. Det händer inte så ofta numer, men det är bra att det sker nu så att jag kan beskriva det för läkare.

Orups sjukhus var tidigare ett sanatorium för lungsjuka"Luften i det, för skånska
förhållanden, högt belägna Orup ansågs speciellt hälsosam och ingick tillsammans
med den omgivande barrskogen i vårdformen sanatorium.
Stadsarkitekten i Malmö, Salomon Sörensen, ritade anläggningen"
Gammal bild lånad från www.medicinhistoriskasyd.se

Allra mest fantastiskt är att när jag rådfrågade min vän som också är neuropsykolog säger hon att det är en av de bästa enheterna i landet för att de är så framåt!  Förhoppningsvis kan jag där även få hjälp med ytterligare kognitiv rehabilitering för att bl a få ordning på minnet och orienteringsförmågan, någon kunnig arbetsterapeut kanske kan hjälpa mig strukturera upp så att jag orkar bättre trots motgångar.
Det är verkligen skillnad på prioriteringar i Sveriges landsting. När jag äntligen, efter tre månader, fick träffa en doktor på Rehabcentrum i Östersund fick jag svaret att p g a alla nedskärningar kan de bara hjälpa alldeles nyskadade och akut skadade patienter. Det är skillnad på prioriteringar och detta göt mig än gladare att jag flyttade ned hit. Största anledningen till att jag ville vara i Östersund var ju just att Rehabcentrum där jag behandlats finns där, men det hade jag absolut ingen som helst hjälp av när jag behövde det annat än genom att min medicinering ändrades, vilket var det mest akuta. Här blev jag uppringd tio dagar efter att jag bett om remissen. Tänk att det också i det avssendet varit ett sådant lyckokast att flytta!

Tvivel (och intelligens)

Idag väljer jag att citera min finaste väninna:

Detta med tanke på alla övertygade människor som sprider sina högst personliga sanningar till oss tvivlande nu för tiden.

.

..och så lägger jag in två kloka gubbar med, Nobel-pristagaren i litteratur Bertrand Russel som lakoniskt konstaterade att “Hela problemet med den moderna världen är att de dumma är så övertygade medan de klokare har så mycket tvivel.” 

Den brittiske poeten W H Auden menade att "Den viktigaste faktorn bakom intelligens är tvivel, en känsla av att meningen med en upplevelse inte är självklar."

Bara så ni vet!

Bodils acceptans

Bodil Malmsten är den första svensk jag hört om som precis som jag säger "varför inte jag när så många drabbas".
Som hon skriver på bloggen 17 januari: "Vem som helst kan få cancer, buddister får cancer, akademiledamöter, lokalvårdare, skådespelare, författare som Christopher Hitchens, världens rikaste vegan Linda McCartney, Jacqueline Kennedy, Steve Jobs. Det behöver inte bli du, det måste inte bli jag, men alla känner någon med cancer, tänk på Cancerfonden står det i dödsannonserna.  Så dags."

Bild lånad från www.svt.se/opinion

Det tyder på att hon inte bara har en djup insikt i livets realiteter, utan också funnit acceptans och att försonas med sitt öde. Det är något jag är helt övertygad om är enormt viktigt för att inte bli bitter och känna sig drabbad. Att acceptera verkligheten innebär inte att man måste avstå från att försöka förändra en situation, utan att sluta upp med att föra krig mot sig själv och sin tillvaro! Det har jag skrivit mycket om så läs gärna i de gröna länkarna och här.

Nazisternas stora inspirationskälla

bild från gårdagens Kulturnyheterna 21 januari

I gårdagens Kulturnyheterna visades ett reportage om nazisternas stora inspirationskälla, svenske rasbiologen Herman Lundborg , med anledning av dagens dokumentär Hur gör man för att rädda ett folk som visas idag kl 20 i SVT2, SVT2 25/1 och SVT24 27/1 liksom på SVTplay. Den är gjord av Maja Hagerman och Claes Gabrielson. och handlar främst om Lundborgs kartläggning och mätning av samer. Värst av allt är att Hagerman säger att hon tror att de flesta svenskar inte har en aning om detta. Det hoppas jag verkligen att hon har fel om och jag menar att de som inte känner till det bör ha levt i total informationsskugga under åtminstone ett decennium.

Anders Sunna ställde ut sina kraftfulla och stora målningar
med oerhört tydliga budskap om hur illa samer tidigare har
och fortfarande behandlas. Jag tänker senast på gruvnäringen och
Kallak  som ett sådant exempel. 

Samtidigt tänker jag att om det finns folk som inte vet om det så är det verkligen viktigt att de får veta om det. Därför är det väldigt bra att filmen visas samtidigt som Hagerman idag publicerade en artikel i DN, Kiruna byggdes inte i obefolkad vildmark. Där kan man bl a läsa "Jag tycker att man som svensk ska veta att det inte var tomt där gruvan öppnade. Detta var ingen obefolkad vildmark, utan en trakt som använts av människor sedan urminnes tid. Där Kiruna byggdes vid sekelskiftet 1900 hade Gabna sameby en viktig uppehållsplats, ett kalvningsland som brukades under flyttningar med renarna. Byggnationen skar av lederna och renskötarnas områden förstördes. Tornedalingar i byarna runt omkring kunde inte heller jaga och fiska där längre, som förut."

Katarina Pirak Sikku gick också sitt första år på konsthögskolan samtidigt
som jag gick mitt sista. Hon bearbetar den smärtsamma rasbiologiska
forskningen på samer med bl a skallmätningar i verket
Just for the Pleassure är underkläder i samiska färger och med broderier.
De var utställda, precis som foton av dem i snö.

Kanske är det så självklart för mig eftersom jag växte upp i Östersund och pluggade i Umeå, men jag tycker även att det uppmärksammats i riksmedia under lång tid. Det har även uppmärksammats av samiska konstnären Katarina Pirak-Sikku vid ett antal tillfällen, Bl a på Jamtli 2013 under utställningen Greetings from Sapmi. med samtida samisk konst. Mina bilder kommer därifrån.
Katarina Pirak-Sikku medverkar f ö även i Hur gör man för att rädda ett folk. Se det här!

längst till vänster Victoria Anderssons Återväxt och närmast
Tomas Colbengtsons Kalmebakkte. Inspirerad av en
ödemarksgrav i hans hemtrakt i Tärnafjällen och skapad
i glas och med ett uppförstorat foto på en okänd samekvinna
iklädd Ammarnäsdräkt från slutet av 1800-talet 

Herman Lundborg blev den förste chefen för Statens institut för rasbiologi när det öppnade 1922, som det första sådana i världen, Då hade Lundborg propagerat för rasbiologi och den praktiska tillämpningen av rashygienens utbredning i Sverige under drygt 20 år. Redan 1898 inledde han sina studier på området och 1909 var han en av grundarna till Svenska sällskapet för rashygien, en samling forskare, varav flera av föreningens medlemmar på sikt blev starka anhängare av rashygienens spridning i landet. Det fanns alltså redan före första världskriget en organiserad akademisk verksamhet i Sverige.

Lundborg inspirerade nazisterna till rasbiologin fast han tidigt ska ha stått i konflikt med dem.
Läs mer om oss "civiliserad" svenskar här!

Ryska AI-hot

Bild lånad från comic-con-robocop

Jag har tidigare skrivit vid två tillfällen om hotet mot mänskligheten som finns nu när artificiell intelligens (AI) utvecklats så den senaste tiden. I samband med det fick jag två engelska artiklar skickade till mig ur Russia Beyond the Headlines och New Scientist om den rysk AI-utvecklingen (och i lördags uppmärksammade  Illustrerad Vetenskap det.)
I april 2014 varnade New Scientist för beväpnade ryska robocops som försvarar baserna för deras missiler och varnade i juli för ny stridsrobot som är ryska arméns egna dödliga WALL-E. Det låter ju väldigt filmiskt och science fiction, men när man läser artiklarna blir det genast läskig verklighet.

bild lånad ur Russia Beyond the Headlines

I Russia Beyond the Headlines skriver Alexander Korolkov att "för första gången har Rysslands armé skapat War Games med hjälp av nya Platform-M stridsrobotar. I mitten av juni övade baltiska flottan nära Kaliningrad och i samband med det togs stridsrobotarna för första gången i bruk på stridsanläggningen, beväpnade med granatkastare och Kalashnikov-gevär verkställde de uppdrag bredvid sina kollegor av kött och blod.
De övningarna sammanföll med de multinationella Saber Strike 2014 och Baltops 2014-exerciserna som NATO gjorde i samma område. Enligt exercisplanen skulle fallskärmsjägarna och de kustliga trupperna vara tvungna att likvidera en grupp of militärer med hjälp av SU-34  jagare [nya ryska stridsrobottar], SU-34 marin flyg frontlinjee bombflygplan och MI-24 militära attack- och transporthelikoptrar.

Pixars datoranimation WALL-E från 2008

---Platform-M fjärrkontrolleras och är en stridsenhet på en bandtraktor som utvändigt påminner om kämpen i Pixars datoranimation WALL-E från 2008. Attraktionen mellan WALL-E  och den figuren kan också ses som en prototyp till en robot som dök upp på ryska internet in en animerad presentation. I den videon, påminner robotfordonen om Platform-M (fast på hjul istället för spår), och förstör enkelt en fientlig militärarmé med NATO-vapen. Enligt data från den ryska militären ärr Platform-M enheterna utrustade med 'särskilda försvars-underreden och avfyrningsplattformar och de kan utföra strids-uppdrag nattetid utan avslöjande instrument.' Roboten är beväpnad med de kända Kalashnikov-gevären tillverkade i Izhevsk och fyra granatkastare. Platform-M  kallades där "en allomfattande stridsplattform. Den används för att samla in data, upptäcka och eliminera fasta och rörliga mål, för eldunderstöd, patrullering och för att vakta viktiga platser. Enhetens vapen kan ledas, de kan utföra stödjande uppdrag och de kan förstöra mål automatiskt eller semiautomatiskt med kontrollsystem; den är utrustad med optisk elektronik och and radio igenkännings positionsgivare Som arvtagare till fordon på månen verkar Platform-M  inte dyka upp ur intet. I Ryssland har robotteknologi fortsatt att utvecklas sedan månfordonen dök upp  1964 då ryska luftfartsverket behövde ett system med longdistans pilotlösa foto- och radio teknologi för patrullering som kallades DBP-1. Den Rekognisceringsmackinen, inleddes med delar från västvärlden som fanns i landet och kunde utföra uppdrag över hela Central och västeuropa."

Terminator på bild lånad från gentside.com

Än mer skrämmande är vad New Scientist skriver: "I väst har vi alltid varit lite känsliga när det handlar om att beväpna robotar. Trots årtiondens forskning har inga system utvecklats och människorättsrörelsen menar att det inte är troligt att det händer inom den närliggande framtiden. Ryssarna verkar å andra sidan vara mindre oroade.  Den senaste månaden [april 2014] har major Dmitry Andreyev vid Russian Strategic Missile Forces [RVSN] tillkännagivit att mobila robotar vaktar fem ballistiska missilanläggningar. 

Dessa robotar kan upptäcka och förstöra mål helt utan mänsklig inblandning. Det verkar som om Ryssland tagit ledningen i de nya robot-baserade militära kapplöpningen. Robot-vaktposterna, också kända som "mobila robotkomplex", utvecklades av Izhevsk Radio Plant, ett bolag baserat 1200 km öst om Moskva. Den väger runt 900 kg och har kameror, en laser-avståndsmätare och radarsensorer. Som eldkraft finns 12.7-millimetre tunga maskingevärr med valfria mindre vapen. Dessutom är den snabb, den kan nå 45 km/h med bensinmotor. Den kan fungera 10 h, eller byta till viloläge i en vecka. Tillverkarna visade vakt-roboten på en vapen-mässa i Ryssland ifjol [2013]. Andreyev beskriver hur robotarna kan sysselsätta mål automatiskr och med semi-automatik dvs delvis styras på avstånd. USAs policy, å andra sidan, är att en människa alltid måste godkänna när vapen ska avfyras. Drönare skjuter inte missilerna själva, utan styrs av männisor på avstånd. Varken tillverkarna av de ryska robotarna eller de Strategiska Missilkrafterna svrar på frågor från New Scientist  eller ställer upp på en intervju innan denna artikel går i press. Rysslands försvarsminister Sergei Shoygu iligger bakom beslutet att beväpna robotarna. I januari 2013 sa han att armén skulle utöka användningen av robotar, viket skulle spara $2.4 billioner under två år. I juni presenterade Rysslands president Dmitry Rogozin planer på ett ny militärt robotlaboratorium i Degtyarev vapenfabrik i Kovrov och ett nytt center för militära robotar vid Zhukovsky Air Force Engineering Academy. Enligt Rogozin kommer de militära robotarna att rädda liv: 'Vi måste delta i strid utan någon kontakt, så att våra pojkar inte dör och därför är det nödvändigt med krigsrobotar.'

SWORDS-robot på bild lånad från popularmechanics.com

I USA patrullerar obeväpnade försvarsrobotar kallade MDARS kärnvapenplatser och marinbaser men det verkar vara en liten önskan att beväpna robotar. Tusentals amerikanska robotae, kända som markfordon utan namn, UGVs har rullat fram för att undanröja bomber disposal i Irak och Afghanistan. Installationen av SWORDS, en beväpnad version av Talon, en bombröjar-robot i Irak 2007 blev dock inställd pga "oväntade rörelse utan given order". Det fanns rykten om att robotar vägrade följa order och vände maskingevär mot allierade. Det var faktiskt två mindre bekräftade incidenter, en beroende på en lös kabel och en på ett fel begått av en soldat. Befälhavarna skjöt därför upp SWORDS-presentationen.
Thomas Nash, direktör för Article 36, Storbrittanien-baserad vapen-kontroll-kampanjegrupp är orolig. 'Möjligheten att stater utvecklar autonoma vapensystem som själva kan välja sina mål och attackera dem är en fruktansvärd risk' säger han. Han borde förbereda sig på att Ryssland beväpnat med obemannade robotar snart kommer att slåss vid frontlinjen. En reklam-video för inrikesministern visar hur kompanier tränar med beväpnade robotar." Stephen Hawkings farhågor är redan avhandlade här. Terminator känns onekligen skrämmande nära verkligheten nu...

Att "läsa andra"

Under ett drygt årtionde efter min olycka hade jag oerhört svårt för att "läsa andra" människor. Något som jag upplevde som oerhört besvärande eftersom jag under hela mitt liv tidigare kunnat göra det. För några månader sedan insåg jag till min oerhörda glädje att jag inte längre har det problemet. Jag började därför att fundera över vad som förändrats hos mig själv nu jämfört med tidigare när andras reaktioner så ofta kom som totala överraskningar för mig.

Att läsa andra som en bok är ett eget montage

Det slog mig att det inte bara är en fråga om att spegla eller vara på samma frekvens som andra, vilket är oerhört viktiga ingredienser i den här typen av "läsning". Jag skulle vilja påstå att det handlar om att vara  uppmärksam på omgivningen så att man kan anpassa sig till den.

Här på Österlen hälsar t ex alla på varandra även om man inte har träffats tidigare, men det intressanta är att med "alla" menas i det här fallet oftast inte de som är inflyttade. När man möter någon lägger man snart märke till om hen tittar till, då är det tecknet på att nu ska vi hälsa på varann gärna med ett leende. Om personen ifråga istället inte alls uppmärksammar att det kommer någon kan man vara säker på att hen inte är infödd Österlenare och därför inte heller hälsar. Mitt tips är därför att vara uppmärksam på hur andra beter sig för att på så sätt kunna uppträda likadant och på så sätt passa in.

Excentrisk är ett ord tråkiga människor använder för att
beskriva någon jag tänker på som intressant
/fantastiska Diana Vreeland,
som var redaktör för både Harper's Bazaar och Vogue

Om du nu inte hellre vill vara excentrisk givetvis, vilket är både mycket värdefullare och intressantare!

Sticka en hjärna?!

Jag har länge försökt få tag i en kakform i form av en hjärna för att kunna baka chokladhjärnor, men har bara funnit is- och jellyformar, ingen man kan ha i ugnen.

soluppgången igår morse

Nu har jag funnit något annat spännande. Varför inte sticka sig en hjärn-mössa att värma sig med?

Hjärnmösse-bilder lånade från www.ravelry.com

Du kan ladda ned en engelsk stick-beskrivning här, men den kostar då $5.00 USD, vilket med dagens kurs innebär bara SEK 40,48,-  till "en fattig läkarstudent" som gjort beskrivningen.

Det kan det väl vara värt för en sådan underbar mössa?Igår fick jag plötsligt olidlig hjärnvärk efter att Maja berättat något jag aldrig hört tidigare. 

Tydligen stannande mitt hjärta så att läkarna fick sätta igång mig igen även på akuten i Östersund, innan de tordes flyga mig till Umeå 1993-12-21.

Svanar och änder i havet vid Simrishamns hamn

 Sedan tidigare har en chefsöverläkare i Umeå berättat att det skedde där, men hade ingen aning om att jag tydligen "dött" någon minut även tidigare.

Kanske jag kan formta någon av alla mina hjärnor och göra en egen form (jag har ju faktiskt gått kurs och lärt mig det) till en chokladkaka? Eller så får man skära i en vanlig kaka, men det känns inte lika kul.