Surdegsbaguetter

Dags att ta tag i surdegen igen och baka riktigt goda baguetter à la Pain De Martin, men då jag vill hålla ned glutenhalten använder jag inte Vetemjöl Special utan knådar istället längre och nästa gång kommer jag att testa att använda dinkel eller kanske annat helt glutenfritt mjöl som inte är så sött som mandelmjöl.

För att baka 5 Surdegsbaguetter à 300 gram 

Rörde jag ihop

50 g vetesurdeg

125 g rumsvarmt vatten 

125 g vetemjöl 

täckte bunken och lät den stå tills surdegen bubblat igång ordentligt som ovan (det tog bara ett par timmar i rumstemperatur, för längre tid ställs den lite svalt. Kör så

de 300 g vetesurdeg (från tidigare) 

500 g kallt vatten 

750g vetemjöl 

(1–2 g färsk jäst om man vill) 

i degblandare några minuter på låg hastighet, bara tills den blandats ordentligt. Låt degen vila 30–60 minuter. Kör så på mellanhastighet 5–10 minuter, tillsätt 

20 g salt 

och kör några minuter till. 

Låt degen vila i bunken c:a 1,5 timme.  Baka så ut baguetterna i två steg: Börja med att dela degen i lika stora bitar. Det är bra att väga dem så de blir lika stora. Vik så ihop varje degbit till ett litet paket: dra ut dem lite på bredden, vik in ena kanten mot mitten och sen andra kanten mot mitten. Rulla dem sedan ovanifrån så att de blir till en liten rektangulär degklump (se gärna Pain De Martins film Pain här).

Låt degen vila i ca 3o min så att spänningen i den släpper, så blir den enklast att forma till baguetter.) Pain De Martin gör ett försök att i ord förklara hur han rullar dem: Vänd dem så att de ligger i lodrät riktning med skarven uppåt. Tryck till degen med handloven i mitten och vik sedan övre sidan mot mitten. Tryck till med handen igen och vik sedan underkanten så att den överlappar. Vik återigen överkanten mot mitten, tryck till med handloven och 'stäng' sedan baguetten genom att vika överkanten mot underkanten. Rulla sedan baguetten så att den får lagom längd. Om man vill gör man små spetsar på dem också. Se gärna filmen här!.

Nu ska baguetterna få jäsa riktigt länge. Jag jäste dem till dubbel storlek i rumstemperatur, vilket tog ca 6-8 h. Pain De Martin brukar använda en bricka (som går in i kylen) och lägga en vanlig bakhandduk på den. Mjöla handduken (hellre för mycket än för litet) och lägg baguetterna på handduken med verket (skarven) uppåt. Dra upp lite av handduken innan du lägger dit nästa baguette. Täck slutligen med en handduk och sätt in hela brickan i kylen... "Man ska inte hänga upp sig på tiderna, det är förstås hur brödet faktiskt jäser som är det viktiga. Man får försöka känna och memorera det bästa man kan så att man kommer ihåg hur det kändes den dagen de blev perfekta!

Ugnen sätter jag på i riktigt god tid [på 275 grader]. Jag har min baksten liggande på mittenhyllan, men saknar man baksten kan man låta en plåt stå där och blir riktigt het. Längst ner i ugnen har jag en oöm plåt (där jag lägger in isbitar som smälter och blir till ånga under bakningen) [Jag ställde en ugnsfast form med vatten på ugnsbottnenistället,]. Vänd upp baguetterna på en bakspade så att verket hamnar nedåt. Och så snitta dem – jag gör några snabba snitt på toppen av baguetten med kniven aningen vinklad. Och så skjuts in i ugnen! Jag bakar av baguetterna på 260 grader tills de fått riktigt ordentligt med färg. Mot slutet brukar jag öppna ugnen och vädra ur ångan några gånger, så får de en extra knaprig och god skorpa."

 Perfekta att avnjuta!

Mögelgifter i bl a kryddor o nötter

Jag har alltid inbillat mig att bäst före-datumet på t ex kryddor inte är något att bry sig om med tanke på att kryddor ofta används för konserverandet av råvaror. Att för mycket mat slängs helt i onödan eftersom vi istället bör använda oss av näsan för att avgöra om den är ätbar eller ej. Nu har jag dock fått omvärdera det totalt. Detta efter att ha läst det Livsmedelsverket skrivit om att: "Vissa mögelsvampar kan bilda mögelgifter [som redan 2008 uppmärksammades som farligare än väntat] som kan orsaka negativa hälsoeffekter hos människa och djur. Mögelsvamparnas livsmiljö avgör i hög utsträckning om det bildas mögelgifter. Faktorer som påverkar är bland andra temperatur, fukt, surhetsgrad och tillgång på syre. Viktiga mykotoxiner är aflatoxiner, fumonisiner, ochratoxin A, patulin och thrichotecener...

Paranötter har hög proteinkvalitet samt innehåller selen (två paranötter om dagen täcker det rekommenderade
dagsbehovet) och zink

 Aflatoxiner återfinns huvudsakligen i importerade livsmedel, till exempel i nötter, majsprodukter, ris, kryddor och torkad frukt som produceras i områden med ett tropiskt klimat [genomgående mina kursiveringar] där Aspergillus-arter [sic! aspergillos] är vanligt förekommande. Aflatoxin M1 kan förekomma i mjölk hos djur som ätit foder innehållandes aflatoxin B1. Ochratoxin A förekommer i spannmål, kaffe, vin, russin, torkade baljväxter, kryddor mm. Via foder, som innehåller kontaminerad spannmål, kan toxinet överföras till vissa livsmedel av animaliskt ursprung, främst njure, lever och blod. Patulin bildas av vissa mögelsvampar som infekterar frukt och bär och mögelgiftet påträffas därför huvudsakligen i frukt- och bärprodukter. I Norden är spannmål ofta infekterade med arter av Fusarium...

Exponeringen är beroende av halterna i maten samt mängden av kontaminerad mat som konsumeras. De mögelgiftr [sic!] som bidrar mest till exponeringen hos svenska konsumenter är de som förekommer i våra baslivsmedel, såsom spannmål och ris. Torkad frukt, nötter och kryddor kan innehålla Aflatoxin och Ochratoxin A, men medelkonsumtionen av dessa matvaror är låg och därmed begränsas exponeringen. Man kan själv minska exponeringen genom att [mycket logiskt!] undvika att äta nötter och torkad frukt som ser missfärgad och mögelangripen ut. Eftersom vi äter olika mycket av olika livsmedel kan ett gränsvärde vara högre i till exempel nötter än i spannmål. Det viktigaste är att livsmedelsproducenterna håller sig under de gränsvärden som finns för respektive mögelgift och livsmedel." Har därför nu rensat bort alla kryddor och nötter vars Bäst före datum passerats för säkerhets skull.

Rabarbersviss (nästan som "Easter mess")

Min förtjusning i rabarber är omvittnad och nu tittar årets redan upp så då är det dags att göra slut på fjolårets infrysta. Testar därför en egen variant på Easter mess som jag hittade i Buffé.

Jag väljer dock att kalla den Rabarbersviss eftersom påsken är över nu o den brittiska desserten Eton mess inte känns så aktuell, fast den inte är olik vår svenska marängsviss. (Originalreceptet av Eton mess varvas grädde med maränger och färska bär så här, men) jag använder vårlik rabarber och pistagenötter! Dessutom byter jag sockret mot agavesirap och råsocker.

Jag började kvällen innan med att baka maränger (av frysta äggvitor) enl Go'kvälls Jespers marangskola så här:

Klassisk (fransk) maräng

Sätt på ugnen på 150 grader. Vispa

100 g äggvita

1 tsk pressad citron

tills det börjar skumma. Strö ca ¼ del av

agavesirap enl avsmakning

och fortsätt vispa. Strö ytterligare ¼ del och vispa tills ett styvt marängskum bildas. Strö på resten av sockret och fortsätt vispa ett par minuter. Spritsa upp önskad maräng. Grädda marängerna i ca 5 minuter och sänk temperaturen till 100 grader. Fortsätt grädda i ca 1 ½ timme tills marängerna blir torra.

Så dags för rabarberkompotten (men som även kan göras med honung som här). Ansa och skiva 

300 g rabarber, (alt använd som jag fryst redan ansad o skalad). Lägg i en kastrull tillsammans med 

1 dl vatten (behövs ej med fryst)

agavesirap enl avsmakning alt. 3/4 dl råsocker 

1 krm vaniljpulver

Koka ihop till en kompott ca 10 minuter. Blanda 

1/2 msk potatismjöl 

med lite kallt vatten 

och rör ner i krämen, koka ytterligare några minuter. Låt svalna helt. 

Vispa 

3 dl vispgrädde 

Kör

3/4 dl skalade pistagenötter 

ca 12 maränger 

i en mixer

Varva rabarberkompott, grädde, pistage och krossade maränger i portionsskålar eller på ett stort fat. Garnera med 

färsk mynta 
Avnjut gärna efter en stund i kylen!

Urgod resistent stärkelse UTAN proteiner!

Jag har tidigare tipsat om Resistent stärkelse och en läsare har skrivit till mig om de fantastiskt goda effekter hon upplever efter att ha börjat med det. Jag tackar verkligen för rapporten, som gläder mig mycket och önskar dig all lycka i framtiden, Annie!  Jag har dock kommit på att det är dumt att äta potatismjölet med (proteinrik) yoghurt eftersom Kathleen DesMaisons så noga påpekat att inget protein bör ätas på kvällen, eftersom det försvårar ombildandet av tryptofan till serotonin, vilket ju är huvudsyftet med att äta potatis precis före läggdags enl hennes Slut på sockersuget. potatis - inte Prozac! Ber verkligen om ursäkt för att jag inte tänkte längre, men rättar nu till det med ett ännu godare tips!

Jag avslutar numer istället dagen med att avnjuta 

1 mosad banan

blandad med 

2 msk potatismjöl 

kanel; 

mmmm!

Då har jag rättat till detta pinsamt kontraproduktiva råd, som uppstod för att jag inte tänkte längre än att kombinera råd från två källor utan att dra fullständiga slutsatser.

Vad en elefant egentligen är en fråga om perspektiv

Jag brukar hävda att allt handlar om vårt perspektiv och det är något som verkligen betonas i Daisaku Ikedas bok Unlocking the Mysteries of Birth & Death: . . .  And Everything in Between, A Buddhist View Life (som på svenska heter Nyckeln till  födelsens och dödens gåtor). Där tas t ex historien om de sex blinda männen och elefanten upp, så den vill jag berätta om här.

[Som konstnär tvingas du lära dig att verkligen

observera det du ska avbilda och att allt förändras

beroende på ditt perspektiv. Glöm inte de 

lärdomarna i resten av livet!]

Jag översätter därför dikten som jag fann här.
"De blinda Männen och Elefanten – En bild av Relativism och Tolerans
De blinda Männen och Elefanten är en känd indisk fabel som berättar historien om sex blinda besökare som rörde olika delar av elefanten under sin livsresa. I tur och ordning skapade varje blind man sin egen version av verkligheten begränsad av hans erfarenheter och perspektiv. Inom filosofi-avdelningar över hela världen har berättelsen kommit att illustrera moralisk relativism and religiös tolerans. Blind Men and the Elephant – ett poem av John Godfrey Saxe och här är poemet:

Bild lånad från www.jainworld.com

Det var sex män från Indostan,
Som böjde sig för att lära
De gav sig iväg att se en Elefant
(Fast de alla var blinda)

För att var och en genom observation
Kunde bli nöjda i sinnet
Den förste närmade sig elefanten
Och råkade falla
Mot elefantens breda orubbliga sida
Började genast böla: "Gud signe mig! men elefanten är som en vägg!"

Den andre kände på hans bete, skrek,
-"Åh! vad har vi här Så väldigt rund och slät och skarp?
För mig står det klart, detta under till elefant
Är väldigt likt ett spjut!"

Den tredje närmade sig djuret
Oxh råkade röra den vridande snabeln med sina händer
Reste sig modigt och sa:
"Jag förstår" -han sa- "Elefanten är väldigt lik en orm!"

Den fjärde nådde med förväntansfull hand
Och kände runt dess knä:
"Vad denna underbara best  liknar en enorm plan yta
 Han sa 'Tydligen är elefanten väldigt lik ett träd!"

Den femte prövade röra vid örat sporde
"Också den blindaste man kan säga vad detta påminner mest om;
Förneka fakta den som kan,
denna magiska elefant är som en stor fläkt!"

Den sjätte tidigare hade börjat greppa efter besten
La märke till dess svängande svans
Som han fått tag i "Jag förstår" -han sa-
"Elephanten är väldigt lik ett rep!"
Och så dessa män från Indostan diskuterade högt och länge
Var och en med sin åsikt allt ökande och starkare
Fast var och en hade delvis rätt hade de alla fel!

... Vi har alla ett begränsat perspektiv av den objektiva sanningen, men det betyder inte att objektiv sanning inte finns. Faktum är att sanningen inte alls är relativ… Den finns där för att upptäcka i dess totalitet. Inom teologi, bara för att vi har begränsad tillgång till sanningen, det betyder inte att varje och alla versioner av Sanningen är lika värdefulla. Faktiskt, om vi kände till hela elefanten där ute borde väl det få oss att öppna vå¨ra ögon mer och söka varje tillfälle att uppleva mer av honom?"

Perspektivbyten betonas även av Douglas Hofstadter i hans föredrag om att tänka som Einstein som du kan se ovan. Hans råd är att betrakta allt från olika perspektiv.

Jordärtskockssoppa

Jag fick en hel påse jordärtskockor efter ympningen, så måste bara visa bild på dem:

 Riktigt gott av härliga jordärtskockor, som ju kan skördas nästan hela vintern är denna soppa.

Ympa äppelträd

 

Igår gjorde en grupp av oss vi kolonister på Norra koloniområdet något fantastiskt kul och riktigt proffsigt. Vi testade att ympa varsitt äppelträd med hjälp av Caroline Stenkilsson, som är pomolog på Kiviks  musteri.

Vi inledde med att plåstra oss i tumvecket (för att undvika blodig utgång) och fick sedan öva oss i att snitta ympkvistar. Det tog ett stort antal kvistar att få till den rätta snitsen kan jag avslöja...

Vi fick så välja stam och sort, så fast Caroline sa att Kaneläpple inte smakar så mycket kanel kunde jag inte motstå den och som grundstam valde jag 601, som lämpar sig för spaljering. Det innebär att det inte tar upp så mycket plats heller...

Det skulle vara likadana snitt på de två kvistar som skulle ympas ihop och för att undvika bakterier får ingen av ytorna beröras.

 

Nästa steg var att binda ihop de två kvistytorna hårt med gummiband, som skulle täcka hela snittytorna, något som krävde en hel del övning.

Dags att täcka ventilen, dvs grenens övre snittyta, och gummibandet med varm vax för att skydda mot fukt.

 Slutligen skulle det planteras i torvmull, eller, som här, i plantjord blandad med grus, så att jorden inte är så näringsrik. När det sedan börjar grönska kan en glädja sig och på midsommarafton ska gummibandet bort. Spännande att pomologa lite!

Fräck blomma

Härom dagen upptäckte jag så häftiga blommor som växte upp ur asfalten. Riktigt fräcka och rosa med utväxter så att de kändes närmast queer. 

Jag fick veta att det är blommorna till Pestskråp, alltså de med rabarberliknande blad som växer nästan överallt vid Tommarpsån.

Det sägs att munkar tog dem till Sverige i tron att de hjälpte mot pest. Här i Skåne kallas de i folkmun för Skräppor för att de skräpper(=skryter) om att vara just rabarber., fick jag veta.

Linnaeus.nrm.se berättar att Pestskråp har använts som medicinalväxt sedan medeltiden, genom att roten användes främst mot konvulsioner och dessutom ansågs de alltså till och med kunna bota pest. På 1950-talet upptäcktes i pestskråp den aktiva substansen petasin. Det är en seskviterpen som är nästan 15 gånger så effektiv som alkaloiden papaverin,  vilken används i kramplösande medicin.   Häftigt va?

”Artnamnet hybridus betyder hybrid, namnet kommer av Linné delade upp den i två arter, den honliga typen Tussilago hybrida och den hanliga Tussilago petasites. Svenska namnen pestskråp, pestrot och pestilensrot av att den ansågs bota pest.  l  Pestskråp är en flerårig ört med blekröda blomkorgar i vanligen täta och axlika klasar. Bladen är mycket stora och kan bli ända upp till en meter breda, bladskivorna är rundade med hjärtlik bas och bladundersidan är grön eller något gråluden. Pestskråp blommar redan i april-maj. Blomstjälken är brun- eller rödaktigt fjällig och bara ett par decimeter hög under blomningen men tillväxer senare. 

Blomkorgarna sitter [som synes] ensamma eller flera tillsammans i vecken av de spetsiga stjälkfjällen, blommorna är rosa.  Pestskråp-Arten är till övervägande del tvåbyggare, men kan delas in i fyra typer, de rent honliga, rent hanliga, med övervägande del honblommor eller med övervägande del hanblommor. I Sverige förekommer nästan bara typen med övervägande hanblommor, honplantor är bara kända från ett fåtal platser (Kers, L. E. 1991. Könsfördelningen hos Petasites hybridus, pestskråp, i Sverige. - Svensk Botanisk Tidskrift 85). Honplantorna har yviga, ofta greniga klasar med mindre blomkorgar, samt blomstjälkar som kan bli ända upp till 1,5 meter höga under fruktmognaden.  Pestskråp-Utbredning. Pestskråp förekommer som odlad eller förvildad från Skåne till Gästrikland. Den hör ursprungligen hemma i Syd- och Centraleuropa, västra Sibirien och Kaukasus. Första fynduppgift publicerades på 1600-talet (Nordstedt 1920).  Användning. Pestskråp har använts som medicinalväxt sedan medeltiden.”

SISTA chansen för Konstrundan 2018

Tänk, nu är vi framme vid årets final av Konstrundan. Kl 10 - 18 håller alla ÖSKG-konstnärer och Tjörnedala konsthall öppet för sista dagen. En av mina skyltar hade helt försvunnit, men nu återfunnits och en annan har jag fått lappa ihop så här;

tur att det bara är idag kvar och framför allt TACK till alla er som förgyllt mina Konstrundan-dagar med att komma hit!

Thomas Larssons, mitt och Sven- Åke

Ekbergs verk på samlingsutställningen 

på Tjörnedala konsthal under Konstrundan

När jag befann mig på Tjörnedala för seminariet i förrgår passade jag på att filma samlingsutställningen, eller åtminstone allt i den ena salen, medan den andra var svårare att filma ordentligt pga seminariet.

Du kan se rummet med bl a mitt verk här 

Den andra salen syns sämre men det kan du se här

Här kan du se min öppna Ateljé Vipan

Konstnärlig innovation, den lokala tillväxtens viktigaste mekanism? på Tjörnedala lonsthall

Igår deltog jag i ett riktigt intressant seminarium, Konstnärlig innovation, den lokala tillväxtens viktigaste mekanism? på Tjörnedala konsthall. Tyvärr låg det dåligt till tidsmässigt för oss ÖSKG-konstnärer som även håller våra ateljéer öppna under Konstrundan. 

Thomas Larssons, mitt och Sven- Åke

 Ekbergs verk på samlingsutställningen

på Tjörnedala konsthall under Konstrundan

Tanken med att lägga seminariet just under Konstrundan är väl att alla deltagare därigenom skulle få se den och att den aktualiteten skulle höja evenemanget. För oss deltagande konstnärer blev det dock väldigt stressigt, fast vi kunde vara med under de första timmarna. Tvingades dock gå mitt i sista diskussionen utan lunch för att hinna hem och öppna Ateljé Vipan kl 13 o då fick jag luncha snabbt efter öppnandet.

Johannes Hylander, som är seniorkonsult på konsultbyrån New Republic, var seminariets moderator och han har arbetat med arbetsmarknadsfrågor, forskning och utveckling inom kultur och infrastruktur. Första talaren Gunhild Stensmyr var, som många andra, sjuk så istället inledde Pia Areblad, som är näringslivschef i Ale kommun med rubriken Mod och kaxighet – att tänka utanför boxen

”Företag som kört fast i sitt tänkande borde använda konstnärer för att hitta nya lösningar och lära sig av dem att tänka utanför boxen” är en tes som Areblad driver. Hon menar att det är viktigt att ha en framåtblick, mod och kaxighet att gå utanför komfortzonen. Extra spännande tycker jag det är att Pia är fd dansare, som utbildades på Danshögskolan i Stockholm. Hon är också entreprenör och grundare av organisationen TILLT, som genomför konstnärsdrivna utvecklingsprojekt inom en rad olika samhällsområden och vars vision är ett kreativt samhälle där konsten bidrar till mänsklig tillväxt. Långsiktig samverkan, en klar framgångsfaktor, vilka hon menar är:

• Mod
• Öppet sinne
• Se uppdraget
• Våga gå över gränser både konstnärligt och i organisationen
• Investera tid
• Förberedelse för den inneboende konflikt som finns i dylika samverkansprojekt samt respekt för olika drivkrafter

Vi bjöds på fantastiskt välkomstfika med bl a must
från Kiviks musteri o små mackor med bl a gubbröra. 

Konstnärlig innovation, den lokala tillväxtens viktigaste mekanism? hade som målsättning att vara "en förmiddag där vi lyfter fram vikten av interaktion mellan människor. [Genomgående mina kursiveringar] Kommunikationen avgör livsval och påverkar såväl företagandet som ortens tillväxt. Konsten kan spela en viktig roll för en positiv samhällsutveckling genom samverkan och ett mer långsiktigt arbete över cementerade branschgränser. 50-åringen konstrundan är ett arrangemang som i hög grand bidragit till Österlens varumärke och attraktionskraft. Genom ökad interaktion mellan olika aktörer och en stärkt satsning på den konstnärliga verksamheten genereras tillväxt för hela regionen. För fullständigt program se Konstnärlig innovation 2018 Seminariet är ett samarbete mellan ÖSKG, Konstitutet med stöd av Region Skåne, Sparbanken Syd och Simrishamns kommun.

Att lyssna på Pia Areblad är som balsam för själen eftersom hon så tydligt pekar ut många av de särskilda kompetenser just vi konstskapare besitter: 

• ha tillit till processen 
• att vara värderingsdriven 
• ha genuint intresse för människor från olika sammanhang 
• vara lösningsorienterad (eller problemlosningsorienterad som jag kallat det) 
• ha intresse för det oförutsägbara 

Jag kunde omöjligt ha uttryckt det bättre själv!

Areblad presenterade också ett fantastiskt citat av Petra Revenue, som är dramatiker, författare och regissör: Konst i sin renaste form, är konsten att spegla den som upplever den så att denne kan vara sig själv och att dennes verklighet visas i ett vinklat perspektiv. Titta gärna på denna PowerPoint för fördjupning!

Seminariet fortsatte med att Hans Wessblad, universitetslektor vid Ekonomihögskolan, Linnéuniversitet som undrade Hur skapar man värden som etablerar platser som självklara val?

Wessblad undervisar i turismvetenskap och företagsekonomi med inriktning på evenemang och har i samarbete med ÖSKG/Tjörndala konsthall under 2017/2018 genomfört en studie av Konstrundan. 

”Om konst är viktigt för besökaren blir också konstevenemang viktiga. Konstrundan är bevisligen ett uppskattat evenemang i södra Sverige. Rundan är dock viktigare än det rent konstnärliga.

Wessblad varnar för ett antal faktorer som med tiden innebär nedläggning och alltså måste ses som rejäla misslyckanden. Dessa är:

• Saknad av tydligt budskap (vilken målgrupp? Vilka media?)
• Varför genomför  ÖSKG Konstrundan (vad vill ÖSKG förmedla till besökarna? Vad möter besökaren?)
• Att hålla sig uppkopplad är avgörande (kontakter med media osv)

Jag tycker det är en bekräftelse av mina egna försök att inkludera besökarna i min konst genom interaktiva projekt när Wessblad betonade hur viktiga mervärden är för besökarna. Att få en minnesvärd upplevelse som ger ett bestående intryck; oerhört kul!

Det är ju ändå så att Konstrundan måste vara ett givande och tagande där alla parter får ut något av det!

"Evenemanget skapar referenspunkter för människor, ger reseanledningar och är därmed en förstärkning av besöksnäringen. Hela regionen mår gott av Konstrundan. Det är därför viktigt att förstå vad evenemanget betyder i ett större sammanhang.” menar Wessblad.

Ulrika Liljenström, projektsamordnare på Lunds konsthall och projektsamordnare för den offentliga konsten i Lunds kommun var nästa person på programmet och hon berättade pm hur de jobbar i Lund. Efter varje programpunkt genomfördes en gruppdiskussion med seminariets deltagare. Samtalsledare var Sofie Bredahl utvecklingschef Simrishamns kommun, i vars grupp jag hamnade. Därutöver medverkade Andreas Narsell, marknadschef Sparbanken Syd, Lars Persson, näringslivsutvecklare Simrishamns kommun, Marika Reuterswärd, konsthallschef Kristianstads konsthall och Kristian Körner, projektledare på Konstitutet och konstnär.

Sist innan jag måste ge mig iväg var en intervju med Per-Arne Håkansson, riksdagsledamot som representerar Skåne i näringsutskottet. Han var en annan av deltagarna i mm grupp. ”De kreativa näringarna och konsten är utvecklande för samhället och människorna.” Det är Per-Arnes bestämda uppfattning att Sveriges samlade konkurrenskraft behöver immateriella och kreativa näringar för att skapa nya jobb och mera tillväxt, något som är näringsutskottets huvuduppgift. Liksom intervju med Ulrika Geeraedts, utvecklingsdirektör Region Skåne ”Samverkan mellan aktörer och nivåer är viktigt för att stärka Skånes konkurrenskraft. Målet är att skapa en region som erbjuder hög livskvalitet för såväl invånare som företagare och besökare. Attraktionskraften finns i de enskilda delarna där kulturen i hög grad medverkar till att utveckla fungerande mötesplatser.” 

Tackar ödmjukast alla medverkande för en mycket givande dag!

Klädd som Karin

Nu under  Konstsrundan är jag klädd i en arbetsrock jag fått mycket beröm för. Den är av ett vackert gulblommigt tyg som i tidigare liv varit en gardin:

Det är min kära mor som sytt den och använt ett mönster från Karin Larsson, som fått mycker uppmärksamhet på senare år. Rocken ör perfekt rymlig och med stora fickor att lägga allt jag behöver i!

Skolhushållet/Lisbeth Dukande Bordet

Carl Larsson akvarell från 1908
bild lånad från bukowskis.com

En av döttrarna i Karins rock/klänning på en av Carl Larssons otaliga målningar från deras hem i Sundborn där jag varit många gånger!

Garhwali i norr vid Ganges

I Ateljé Vipan visar jag nu under Konstrundan en video, Ananda, från Indien, där bl a min båttur på Ganges är en bärande del, så blev glatt överraskad av fantastiska nya serien Ganges med Sue Perkins som började på Kunskapskanalen igår. Sue Perkins, vars självironiska humor jag verkligen uppskattar, reser där längs hela Ganges i Indien, med början vid dess källa i Himalaya. Perkins är en brittisk komiker jag inte känner till sedan tidigare. 

Alla bilder ur programmet 

På ett humoristiskt sätt, men ändå på djupt allvar eftersom hon ärligt berättar hur hon reste för att hennes älskade far gått bort ett halvår tidigare. Hon fryser med sherpas i Himalayas snö o förundras liksom skrattar och skämtar om guruer, engelska andligt sökande som bor på ashram där Hon besöker platser, deltar i ceremonier och diskuterar med människor på ett kan jag rycka naivt sätt och ger oss sina personliga reflektioner. ”Vilken roll spelar Ganges för människorna i Indien? Och hur påverkas floden av Indiens intensiva moderna utveckling? Vad är det som gör floden så viktigt för hinduerna? Går det att vara både en indisk guru och en framgångsrik entreprenör?”

Jag fascineras av att jag inte känner igen hur språket som talas låter. Det påminner bara svagt om hindi, marathi och sanskrit m fl indiska språk jag tidigare hört. Lärde mig då att i Rishikesh i Himalaya är det vanligaste språket garhwali. Ett språk jag aldrig ens hört talas om.

Perkins verkar tänka att affärer och hinduism inte skulle fingera ihop eller vara så lukrativt som det är. En brittiska talar också i programmet om att hinduism bara som en religion gällande samhörighet, där alla är goda mot varann, helt utan tanke på hur kastlösa o kvinnor behandlas o gjort det under århundraden eller om all framgångsrika indiska handlare, som det tycks. Personligen tycker jag att Swami Sundaranand, som fotat miljöförstörelsen i decennier, liksom Swamiji, vars helighet jag betvivlat gör enorm skillnad genom sitt miljöarbete. Jag minns hur chockerande jah tyckte de var att se indier kasta t ex plast från bilar i nationalparker med safari, så det är verkligen ett arbete dom är helt nödvändigt! Dessutom Baba Ramdevsom har en sturindustro som säljer bl a tandkräm och annat enl Ayur Veda som faktiskt fungerat i årtusenden. Dessa män ser jag som sanna förebilder!