Soppa av rödgul trumpetsvamp

Så här på hösten är det så gott med allt färskt som vuxit i trädgårdar, på ängar och i skogen. På Jämtens marknad köpte jag rödgul trumpetsvamp av några driftiga thailändskor, som jag gjorde riktigt god soppa av.

Svampoppa 4 port
1 l kantareller pensla bort jord etc med t ex torr bakpensel och skär i mindre bitar. Lägg så i tjockbottnad kastrull och låt all den egna vätskan koka in så att det börjar klicka i svampen.
smör 
2 sharlottenlökar
Klicka i smör i kastrullen, finhacka löken och fräs den med svampen tills den blivit genomskinlig.
2 grönsaksbuljongtärningar 
8 dl vatten
Smula i buljongen och häll  över vattnet. Låt koka under lock i 15 min.
2 dl grädde 
2 msk mjöl 
Rör mjölet slätt i grädden och tillsätt i soppan, som sedan får sjuda i ytterligare 5 min på låg temperatur.

Smaka av med Salt
peppar
timjan 
sherry före servering och njut med gott bröd och ost!

Marknadstider

Nu är det verkligen en massa marknader på gång. Det är höstmarknad på Stortorget i min lilla stad sedan i torsdags till igår.

Åre har sin fina höstmarknad öppen sedan i fredags t o m idag och Maja och jag var dit igår, precis som vi var ifjol. 

Av bilkön förstår du nog att vi inte direkt var ensamma om det. Många från stan, liksom från Norge och Stockholm trängdes och ¨lät sig väl smaka i alla stånden.  "Det Goda Jämtland" kallas projektet med massor av lokala matproducenter på plats under marknaden.

När vi åkte förbi Brattland passerade vi Anna Cronhedens snygga kraftledningsstolpe Asymmetrisk tvåsamhet – tillsammans följs vi åt. Jag hade tänkt besöka hennes ateljé, men det var inte möjligt att ta sig fram genom marknaden med bilen så det får bli vid ett annat tillfälle.

Åre Höstmarknad skedde första gången 2005, då den hade 8 000 besökare och ifjol kom cirka 20 000 dit. Det har verkligen blivit till en folkfest med mycket hantverk, lokalproducerad mat och en väldigt gemytlig stämning.

Maria Luksepp hade ett stånd med sina fina keramik och även Anniki Andersson sålde keramik så kulturinslagen är fler än i fjol.

Till lunch åt vi en härlig tallrik raggmunk med sylt och fläsk. Vi gjorde först missen att ställa oss i kö för Kantarelltoast med västerbottenost och friterad camembert med hjortronsylt. Den kön rörde sig knappt framåt eftersom bara en man stod och gjorde allt. Raggmunken gick dock fort att få eftersom de stektes som "på löpande band".

Vi blev så genomkylda i väntan på maten att vi sedan åkte till Kretsloppshuset i Mörsil för att tina upp inomhus med en stor varm kopp te. Titta vilka vackra bordsprydnader där finns med pumpor och nypon.

Fast det egentligen inte var så kallt så såg även hönorna utanför Kretsloppshuset frusna ut.

Chokladfabriken i Åre fick också ett besök av oss och många andra tillresta för marknaden, just här är dock rummet helt folktomt. 

Härlig tacogratäng

Det här receptet är egentligen Majas, men härom dagen fick jag det av henne för att göra till lunch när det visade sig att hon inte lagt ut det på bloggen än.

Tacogratäng 4 port
Sätt ugnen på 225°
smör
500 g köttfärs 
(1 påse) tacokrydda 
Bryn smör i en stekpanna och tillsätt tacokrydda så att den doftar innan du även bryner köttfärsen. Tillsätt
1 burk passerade tomater 
Låt puttra i 20 minuter och under tiden breder du ut
200 g färskost 
i en oljeinsmord ugnssäker form och bred därefter över
1 burk crème fraiche 
Fördela köttfärsröran över crème fraichen, strö över

skivad chilifrukt
svarta oliver
riven ost
Ställ in i ugnen och vrid ned temperaturen till 200°. Grädda i 20 minuter och servera gärna med nachos, salsa och sallad.

Både jag och Greta trivs med att ha återupptagit lunchrutinen från när Allberg fastighetsförmedling fanns och familjen ofta brukade komma till mig och äta lunch eftersom Maja är allergisk mot så mycket mat. Det är nu två år sedan, men Greta var genast redo för sin lekstund när Maja kom.

Här badkarsfiske med Maja och precis som då är hon också oerhört nöjd när hon sedan ramlade omkull och somnade.

Togeather - inte lika sprudlande Kajsa Tuva

14 september öppnade Kajsa Tuva, som hon nu signerar sina verk som, utställningen Togeather på Lars Bolin gallery. Jag var inte på vernissagen (då var jag nämligen på Stakafjället,) men är övertygad om att den var välbesökt. 

Utställningen är inte lika sprudlande glädjespridande och färgglada som bilderna hon visat tidigare, men att kalla utställningen mörk, som hon själv gör i ÖP tycker jag är att dra det för långt, för den är fortfarande påtagligt färgrik:

– Döden har gjort sig påmind på flera sätt och för mig är detta en påfallande svart utställning. Jag vet att den kan tyckas färgsprakande och glad, och färgerna har jag med mig som förut.  

Kajsa Tuva och jag har ofta olika åsikter, som när det gällde Stadsparaden, som hon försvarade och deltog i. Jag tycker om att debattera och tycker att det är viktigt att pröva sina åsikter mot de som hyser den motsatta, men utan att för den skulle behöva bli osams med den personen. Inom KRO/KIF tycker vi att verkshöjd och upphovsrätt är viktiga frågor, som jag förklarat tidigare. Som styrelseledamot i KRO/KIF är det därför min uppgift att framhålla det i den offentliga debatten.

Här visar Kajsa Tuva utöver stora målningar också inglasade målningar på papper (? jag frågade Lars Bolin, men eftersom det inte står i verkförteckningen kunde han inte svara på materialet.)

Det är väl just i de mest svart/vita bilderna ovan som den omtalade svärtan är tydligast för mig.
Annars är det mer jazzigt och 60-tals-inspirerat med ord i bilderna. Just jazz är en inspirationskälla och Kajsa Tuva driver, som "konstnären", också framgångsrika Jazzköket i Östersund tillsammans med "kalaskokerskan Fia Gullriksson och kocken är Stoffe Andersson" om du missat det.

Något som tilltalar mig är att istället för titlar så har verken en liten text som hänger bredvid. När jag gick konstskolan, 1995-97, fick vi om uppgift att skriva en haiku till målningarna och det fortsatte jag sedan med eftersom jag tyckte att det gav verken en extra dimension.

Utställningen visas i två plan och i källarplanet visas målningar som jag upplever som minst genomarbetade, men det kan också bero på att jag tycker att lysrörens placering i källarplanet stör uppmärksamheten på själva konsten.

Läs mer om utställningen i ÖP och LT!

Tillbaka i tiden via Gamla Lanhandeln i Krokom

Jag har varit säker på att jag redan skrivit och tipsat om Gamla Lanthandeln i Krokom eftersom det är en sådan pärla jag gärna återvänder till. Jag inser dock att jag bara nämnt det i förbigående här och här samt hänvisat till det Maja skrivit (två inlägg med nästan samma rubrik).

Därför tar jag nu tillfället i akt att presentera en av Jämtlands pärlor, dit jag åkte med just Maja och far i helgen. Carina Grahn Hellberg har skapat en riktig oas där sedan 2001 när hon och hennes familj köpte och varsamt började renovera huset. Där finns en sekelskiftesbutik, där man kan köpa gamla och gammeldags varor samt hantverk precis innanför entrén.

Där innanför finns det oerhört mysiga kaféet med gott bröd, småkakor, mackor osv. På sommaren kan man även sitta ute i den gröna trädgården, där man skymtar Indalsälven och fika i exempelvis syrenbersån.

Det som är mest trevligt på Gamla Lanthandeln är dock när värdinnan Carina själv hälsar välkommen på sjungande jamtska och tidmässigt klädd som i slutet av 1800-talet. Här nedan serveras pappa och jag påtår precis utanför kaféet. 

På Gamla Lanthandeln finns också ett tidsenligt museum med gamla möbler och där kan man se utställningar, delta i marknader, musikevenemang m.m

Huset byggdes 1850 i byn Häste i Rödön. Carina med familj har varsamt renoverat såväl byggnaden, som är bevarad i ursprungligt skick. Dessutom har vedspisar och kakelugnar renoverats och man har lagt in gamla korkmattor, spegeldörrar och glasverandor med vackert färgad glasmosaik från 1890-talet.

Punschverandorna är möblerade vackert så att man kan sitta där och se ut över Indalsälven och trädgården. Rummen är också tidstypiskt möblerade med gamla saker i utställning. Här är ibland kyligt på vintrarna för här eldas enbart i kakelugnar, kaminer och vedspisar som förr i tiden.

Här finns piano och sonen spelar gärna dragspel. Här finns också en del av konstutställningen, som just nu visar Djur och Natur i olja av Kent E Lindberg från Änge, Offerdal. 

Här handlar pappa i den välfyllda lanthandeln av Carina. Där finns en utställning av gamla varor och man kan även handla varor i gammal stil och "äktgamla" sådana, som Carina kallar dem och lokalproducerat. I vävrummet, innanför butiken visas gamla kläder och hantverk säljs.

Huset flyttades från Rödön till Krokom 1890-91 och står sedan dess mitt i Krokom. Där byggdes glasverandor och balkong till och man satte även på ny panel med mycket snickarglädje, innan där startades affär och gästgiveri 1 trappa upp redan 1893. Nu är det mitt emot den nya kyrkan i Krokom.

Post-Szabo

Jag fick just meddelande om att utställningen kommer att vara förlängd t o m 29 september så än finns chansen att Magdolna Szabós se !
Sista dagen tog jag mig till Galleri Remi och Magdolna Szabós utställning, som visats där 7 - 25 september, så det är dessvärre för sent att uppleva den nu. Det är synd, för jag skulle verkligen vilja rekommendera den.

Magdolna Szabós visar akvareller på papper som jag upplever som väldigt rofyllt meditativa. De får mig att tänka på bubblor och indiska mandalor, som representerar det oändliga och helhet. Det är också just vad hela utställningen får mig att känna.

Verken är tyvärr inte möjliga att ge rättvisa genom att fotografera. Detta pga blänket i glasen och att vissa av verken är väldigt subtila i färgskiftningarna. Dessutom är kommunikationen verken emellan viktig för upplevelsen av utställningen. Jag förstår att de jobbade länge med hängningen.

Szabós fick det andra Härke-stipendiet som delades 1997, hon verkar i Malmö och kommer ursprungligen från Ungern.

Jag hoppas att landstinget investerar i något av hennes verk för det rofyllda i dem skulle fungera som både läkande och stärkande för människor som behöver hjälp från landstinget.

Läs mer om utställningen i ÖP och LT.

Bena fisk inte så benigt

Inget är svårt när man kan det, som någon smarting sa. Jag tror att anledningen till att många inte tycker om fisk är att de antingen bara ätit block ur frysdisken eller att de ätit fisk med massor av ben i.

Som jag berättat tidigare så har fjällfisk och särskilt röding varit en favoriträtt sedan jag var barn för både mig och mina båda systrar.

Det var farmor som var en mästare på att laga god mat och gärna bjöd oss på just fjällfisk. Jag och Mia fick därför lära oss att just bena fisk när vi var riktigt små för att slippa få de där stickiga benen i munnen. Jag tänkte därför tipsa här om hur du benar för att slippa de uslingarna:

Börja med att skära ett snitt på högsta punkten av fisken, där mittbenet finns. Vik så kniven åt höger (om du är högerhänt) så att fiskköttet lossnar från benen. Ta även bort fiskskinnet, vilket går enkelt med kniven. Det är egentligen också bara att vika bort.

Titta på fiskköttet du lagt åt sidan och ta bort ev. ben som följt med fiskköttet. Dra gärna kniven lätt över fiskfilén så följer små ben med av sig sjjälvt. Vänd tallriken och upprepa vikningen av fiskköttet mot det andra hållet och att ta bort ev. ben.

Lägg de benade fiskfiléerna på sidan av tallriken. Vänd fisken upp och ned och gör om samma procedur mitt på tallriken;

 Snitta och vik fiskköttet åt höger sida och vänd tallriken när du är klar med den första sidan.

Nu har hela benet lossnat, så ta det, skinnet och de ev. lösa ben som suttit fast i fiskköttet. Skrapa lätt med kniven över fiskfilén så lossnar de lätt. Det tar inte mer än någon minut och du kan nu lägga allt avskräde åt sidan. 

Dags att avnjuta det godaste jag vet i hela världen, gärna som här med gräddsås och potatis! Här är min farmors fantastiska recept, som Maja nu bemästrar bäst av alla.

Post-höstdagjämning

Härom natten var det fullmåne

Igår var det höstdagjämningen, när natt och dag är lika långa och fr o m nu så blir det mörkt tidigare på kvällarna och blir ljust senare på morgnarna ju längre norrut man beger sig.

För mig som älskar ljusa sommarnätter är det tungt, men när jag vaknade på söndagen kände jag äntligen igen mig själv efter flera krisiga månader.

Fantastiskt skönt att inte vakna med en orolig klump i magen och malande oro i huvudet. Den här gången känner jag verkligen att den sorgsna tanten givit sig iväg ur mig kropp.

Tack och lov och hon är inte välkommen tillbaka, så hoppas sannerligen det är så! Jag tror det började med att jag insåg vad som egentligen var misslyckandet bakom krisen och att jag enbart är en part i det, som därför inte kan ta hela ansvaret. Att jag tagit mig vatten över huvudet, som knappast någon skulle klarat det. 

Så jag har senaste veckorna umgåtts med de som orkat lyssna på min ångest och försökt hitta lösningar till att vända problemen. När jag sedan satt ord på känslor jag haft under en längre tid och insåg att jag faktiskt klarar något, som folk visat uppskattning för gick det lättare.

Tack för all hjälp! För att ni orkat lyssna på mig, hitta på sådant vi tycker om att göra och att njuta av gott umgänge och mat! Nu ska jag snart få hjälp från rehab med och hoppas sedan må ännu bättre.

De asa-troende, liksom kelterna, firade såväl höst- som vårdagjämningen, precis som sommar- och vintersolståndet med blot, då de bland mycket annat åt och drack gott. Kanske kan man säga att jag blotat mig till att må bättre?