Ni har säkert sett bilder och filmer på som skräms från vettet av synen av en gurka. Det har tydligen varit ett stort mysterium varför enligt bl a the Telegraph (och Facebook-sidan I fucking live science). men inte för mig. Katterna blir ju helt skräckslagna eftersom gurkorna påminner så mycket om ormar. Det är något briljanta Katarina Gospic förklarar att vår amygdala (reptilhjärna) skyddar oss snabbt ifrån här.
I oktober 2013 förklarade forskning hur evolutionen gett våra och alla andra däggdjurs förfäder förmågan att urskilja ormlika former med vårt perifera synfält och genast reagera på det hotet genom flykt. Forskningen visar hur särskilda nervceller hos makakapor reagerar på bilder av ormar.
Redan 2006 publicerade Isbell original-hypotesen i sin bok The Fruit, the Tree and the Serpent [Frukten, trädet och ormen], där hon menade att våra däggdjurs-förfäder utvecklade utmärkt syn på nära håll särskilt för att upptäcka och undvika ormar. Moderna däggdjur och ormar stora nog för att äta dem har utvecklats under ungefär samma tid, för 100 miljoner år sedan. Giftiga ormar tros ha uppstått för ungefär 60 miljoner år sedan bakhålls-rovdjur som delat träd och landskap med däggdjuren. Laboratoriet där Nishijo studerar hjärnans mekanismer som ansvarar förkänslor och rädsla hos makakapor, särskilt instinktiv respons, som inte beror på inlärning eller minne. När är Nishijo hörde om Isbells teori trodde han sig förstå apornas rädsla för just ormar:
"Resultaten visar att hjärnan har särskilda kopplingar för att upptäcka just ormar och det verkar innebära att de särskilda kopplingarna är genetiskt kodade," menade han. De testade aporna föddes upp i inhägnade kolonier och hade tidigare aldrig sett ormar.
"Jag hittar inget annat sätt att förklara deras rädsla för ormar än just dessa nervceller,"menar Isbell, som uppskattade samarbetet med neuroveteskapsmännen:
"Jag vet inget om neuroveteskap och de vet inget om evolutionen, men när vi samarbetar hittar vi bredare perspektiv på neuroveteskap och ny insikt i evolutionen," sa hon.
Det är egentligen samma uråldriga skyddsmekanism som t ex gör att vi som är européer tycker att det är så mycket hemskare med terrordåd i Paris jämfört med i t ex Beirut, vilket många tycker är en idiotisk jämförelse, men faktum är att det är lika uråldriga egenskaper i vår hjärna det handlar om. Jag tycker därför att de där kattfilmerna inte bara är urläskiga utan rena rama skräcken för katterma.
Genom det här har jag tappat förtroendet för Facebook-sidan I fucking live science efter deras förklaring till katters skräck för gurka, de (eller rättare sagt the Telegraph) pratade med en specialist på djurbeteende, Dr. Roger Mugford. Kanske inte så dumt i o f s, men för just mig känns det helfel i just detta ärende. Han menar att: "en överraskade ananas skulle nog vara lika skrämmande"... och fortsätter; “Jag tror att reaktionen beror på att det är oväntat.” Jaja, det kanske man tror om man nu bara tänker på djurbeteende och inte hängt med inom neuroveteskap, jag ska inte vara orättvis här...
Om man som jag följer forskningen om hjärnan inser man att deras förklaring inte alls räcker till. Forskningen visar att det inte tar mer än 10 - 15 millisekunder för oss (, makakapor eller katter för den delen) att reagera på ormlika former.
Filmen ovan tycker jag är roligare. Den visar vetenskapsmän som är rädda för gurkor och vi är ju faktiskt också däggdjur! En jag känner påstår att han inte alls är rädd för gurkor, så jag kommer nog att göra lite mänskliga gurk-experiment framöver; mycket roligare än katters dödsångest bara för att vi ska få nåt kul att titta på!..
Även denna djurspecialist har fel, men hennes experiment med tandkräm påminner ju också om en ormlik form, något vår reptilhjärna skyddar oss från, så det är därför det också funkar för att skrämma katter.
Klicka gärna på bilden så öppnas en större för att
du ska kunna läsa detaljerna!
För den som har vägarna förbi Österlen så ställer jag ut en 3D-utskrift i titan och plast på den konsthall i Baskemölla som ÖSKG driver med vernissage imorgon 13 - 16.
... bara förbannad på min hjärn-djävel. Att jag aldrig kan lära mig att hitta och att det är särskilt besvärligt när jag känner mig stressad! De hjärnblödningar jag haft har gjort min orienteringsförmåga i det närmaste obefintlig. Särskilt när jag känner mig stressad eller i en ny miljö kan jag omöjligt minnas var jag kom ifrån. Jag har t o m gått vilse i lilla Strömsund, där jag tillbringat en stor del av min barndom hos farmor och farfar, en gång när jag kände mig just stressad.
Eget montage
Idag har jag för första gången som ny medlem i ÖSKG varit till Tjörnedala konsthall i Baskemölla för att dels lämna in ett verk till utställningen för årets nyantagna medlemmar och dels för att delta i mitt första medlemsmöte. Jag kollade noga upp buss, hur jag skulle hitta dit från busshållplatsen, att resan bara skulle ta tio minuter och jag tog den buss som skulle ge mig en hel timme till godo. När jag hoppat av bussen gick jag i färdriktningen, eftersom det var vad jag hade för mig att jag skulle göra enligt kartan. När jag kom fram till Vik insåg jag att det blivit fel och kollade Hitta-appen i mobilen, som konstaterade att det var en kvarts promenad åt det andra hållet jag skulle ha gått. Efter en dryg halvtimmes promenad (i tilltagande regn) åt andra hållet var jag glad att komma fram, men kände mig ännu stressad pga missen när jag kom fram. Hälsade på en massa trevliga människor och lämnade in mina verk, en lotterivinst och berättade om min titan-hjärna och att blommorna är väldigt ömtåliga. Jag försökte skriva ut presentation av min idé med verket hemma, men den blev randig i färg (så måste väl bytta skrivarhuvuden) så måste därför be att få maila över den så de kunde skriva ut den åt mig.
En ska vara glad över att "det inte syns" vilka problem man har...
Den senaste veckan har jag varit trött, haft hjärnvärk och på det hela taget varit irriterad. Jag tror att det beror på min nedtrappning och att det dels gått lite fort och dels att den ligger väldigt fel i tiden. Jag har därför återgått till de 35 mg jag tog bort för en dryg vecka sedan. Jag kommer att fortsätta trappa ned senare istället. Det var ett trevligt och händelserikt möte och efteråt undrade jag om någon annan också skulle till Simpan, som jag just lärt mig att Simrishamn kallas, men alla skulle åt andra håll. När jag kom ut åkte bilarna åt motsatt håll än jag först tänkt gå, så gick ditåt, eftersom jag tänkte att de måste vara på väg till stora vägen där bussen går. När jag gått ca tio min insåg jag att jag måste ha valt fel håll ändå (suck!) men eftersom jag tvivlade på att jag skulle hitta tillbaka och såg en skylt "Simrishamn 5 km" blev jag så förbannad på hjärn-djäveln men samtidigt tacksam över att jag har bra kondition så att det inte skulle vara några problem att gå. Satte igång mobil-appen men det var ju bara att följa vägen. Blöt och arg kom jag fram och gick även och handlade innan jag gick hem. Jag sökte färdtjänst här just pga mina problem med min orienteringsförmåga, men nekades eftersom jag inte har fysiska problem. Dagens två felvalda vägar visar precis vari mitt problem ligger, men det räknas tydligen inte så det är bara att bita ihop och kämpa på. Inte undra på att en blir förbannad, va? Fast det är ju bra. Då orkar jag mer. I början blev jag så ledsen att jag tappade all kraft när det hände.
Det vackraste namn jag vet på en flod, älv eller vattendrag i hela världen är Vattudalen. Den rinner genom Strömsund, där min fars släkt bott sedan 1400-talet och där jag är döpt.
Det låter helt sagolikt och som om det kom ur en sagobok. I o f s skrev Beppe Wolgers en hel del om Vattudalenmen jag tänker mer på stora epos som Arthur-sagan eller Tolkiens sagor. Vattnadal låter ju snarlikt, eller hur?
Jag blev trött på snö redan första dagen i söndags, fast de ynka mm som hamnade på gräsmattan redan var borta efter någon timme.
Visst, det är vackert med t ex en frostig ros och Shiva i rabatten, men snönej!
Rätt litesnö på min gård
(det är mitt kryddväxthus som speglas i fönsterrutan)...
Jag är så glad över att slippa en massa snö numer!
Dess mer snö i andra delar av Skåne, med obligatoriskt snökaos (givetvis). Bild från Facebook, liksom dem nedan.
Jag säger som Charlie Brown från Snobben; Jag är inte gjord för vinter! Jag vill ha flip flops!
Igår var det fantastiskt soligt och nästan vindstilla, efter en oerhört blåsig och kall helg. Titta så vackert koloniområdet är framför havet med lövtäckt mark från skogspartiet vid Kristiansstadsvägen:
Det var en del att fixa på Gretero eftersom växthusdörren ju blåst sönder iStormen Freja. I förrgår kväll var jag förbi i mörkret för att tejpa fast den med gaffatejp, eftersom det var minusgrader natten till igår. Det var så mörkt att jag fick tejpa på känsla, men det såg ju ok ut! Det visade sig dock att klistret inte riktigt fäst, troligen p g a kylan så det var tur att jag tejpat så mycket att det höll!
När jag varit in och försökt ta reda på dahlia-knölarna, som just slokat, för att lägga dem i sågspån över vintern. Jag hade ställt dem i växthuset undan regnet och stormen, men det var -4 natten till igår, så jorden var frusen. Jag la fiberduk över och tar upp dem när den tinat.
Jag skördade de sista morötterna enkelt, eftersom jorden i pallkragarna inte frusit än. Jag bar så in de tidiga jordgubbsplantormaHoneoye. som också ska vara de störta i Sverige, jag köpt och satt i blomlådor isolerade mot kyla med bubbelplast till växthuset för att jag hoppas få riktigt tidig jordgubbsskörd till våren!
När jag var klar i växthuset försökte jag tejpa bottenplattan till växthusdörren, men tejpen ville ju inte fästa. Fick ta och binda fast dörren med det orange snöre tidigare ägarna använde till växterna, (fast den är av syntet och därför växer in i växterna). Jag använder naturligt jutesnöre istället så allt detta har jag ändå ingen bättre användning för: Hoppas nu att detta kommer att hålla tills jag kunnat köpa en ny dörr!
Jag läste en riktigt intressant men också skrämmande artikel om hur neurovetenskap, forskning på hur vår hjärna fungerar, används inom reklam i DN 12 november. Katarina Bjärvall skrev artikeln efter att ha gått en utbildning i neuromarketing och avslöjar riktigt läskiga detaljer. Det var under arbetet med sin bok Yes! Därför köper vi det vi inte Behöver,om konsumismens drivkrafter som hon gick den webbaserade kursen hos Handelshögskolan i Köpenhamn i neuromarketing, med inte mindre än 48 000 klasskamrater!
Under kursen fick de lära sig hur neuromarketing fungerar rent biologiskt. Att allt börjar med stimulans av våra sinnen, med hjälp av bilder (synen), ord, musik (hörseln), smaker, dofter, som den av nybakat utanför matbutiken eller själva känslan när vi vidrör det.
De fick lära sig att snabbmat upplevs som att den smakar godare om tallriken känns stabilare. Det eftersom just dessa sinnesintryck innebär en genväg rakt in till belöningssystemet i hjärnan, vilket ger en lustkick, när signalsubstansendopamin flödar och flera biokemiska processer startar i hjärnanslustcentrum, accumbenskärnan.
Just detta dopaminrus, när vi t ex hör låt vi gillar, är precis samma slagsbiokemiska reaktion som även kokainisten får av drogen, om än i avsevärt lägre grad. "Denna konsumismens beroendeframkallande dimension är en förutsättning för företag som Spotify. Genom att vi skapar våra spellistor inom deras system gör vi oss beroende inte bara av musiken utan också av företagen och fortsätter att betala månad efter månad.
Med hjälp av minnet kan lustreaktionen förstärkas, det visar bland annat en omtalad studie av hur människor väljer mellan Coca-Cola och Pepsi. Pepsi brukar enligt kursmaterialet få högre betyg i blindtester eftersom den är något sötare, medan Coca-Cola brukar vinna när människor tror att de vet vad de dricker. Förklaringen är att framför allt marknadsföring har planterat minnen, nostalgi och känslomässiga kopplingar i oss. Magnetkamerabilder av hjärnan visar att hippocampus och de delar av pannloben där inlärda kunskaper sitter aktiveras när man får coladryck i en Coca-Colamugg men inte berörs på samma sätt av dryck i en Pepsimugg eller i en anonym mugg.
En annan nyckel inom neuromarketing är placeboeffekten. En studie handlar om hur vi reagerar på samma vin om det tappas på flaskor där priset och det påstådda ursprungslandet skiljer. Det visar sig att en prislapp med ett högre belopp, eller en etikett som säger att vinet är franskt, ger mer positivt påslag inte bara i lustcentrum utan också i hjärnanssmakcentrum än ett billigare vin eller ett vin som sägs komma från Mexiko. Det dyrare och franska smakar verkligen godare. Även här är det förstås inlärda preferenser som förstärker effekten." Katarina Bjärvall skriver om studier som visar att "sådana omedvetna reaktioner är överlägsna de medvetna [genomgående min kursivering] när det gäller att avslöja vad vi attraheras av." I ett experiment fick ungdomar lyssna på helt nyproducerad musik. Deras hjärnreaktioner avlästes med magnetkamera och de fick även svara på frågor om hur mycket de gillade de olika låtarna. Det visade sig sedan, när musiken lanserades kommersiellt, att de låtar som hade stimulerat accumbenskärnan mest hade större chans att bli hits än de som ungdomarna hade sagt att de gillade bäst. [Vilket jag inte alls förvånas av att läsa. Jag hittar tyvärr inte vilken studie det är dock.] Det är alltså våra omedvetna preferenser som avgör vad vi kommer att köpa. Den som kan styra dem har koden till våra betalkort. 'I en tid när vi är marinerade i reklam blir vi alltmer kritiska och genomskådande. Vi sätter 'ingen reklam'-lappar på brevlådan, kastar reklambilagorna rakt i pappersinsamlingen och köper premiumtjänster för att slippa tevereklamen. De som verkligen har råd att köpa sig fria är de mest köpstarka som också är de mest intressanta för reklambranschen. Så marknadsförarna hittar nya vägar. En sådan är neuromarketing, marknadsföringsstrategier riktade mot hjärnans omedvetna delar. [Min fet-stil-markering] Produktplacering när tv-polisen slår upp sin laptop så att ett tuggat äpple lyser mot mig är inget nytt. Det nya är att nästan all marknadsföring nu strävar efter att se ut som något annat. Kanske vänskap, som när kompisen gillar en annons på Facebook så att den rinner in i mitt flöde av tillit. Kanske kvalitet, som det designade exklusivt dämpade ljudet då bildörren slår igen eller den gedigna extratyngden som byggts in i fjärrkontrollen.
Att intresset för neuromarketing växer går att spåra i svensk reklamstatistik. Den reklamkanal som omsätter överlägset mest pengar är internetmarknadsföring. En del av den utgörs förstås av klassiska annonser och reklamklipp, men mycket är maskerat som socialt umgänge, spel eller annan underhållning [som t ex tester]. Och på andra plats i statistiken, före tevereklam och alla former av tryckt reklam, kommer neuromarketingens kanske starkaste gren, sponsringen. Innovationer som content marketing, alltså reklamtexter utformade som tidningsartiklar, vinner också terräng. Multinationella företag som Coca-Cola använder neuromarketing när de tar fram nya reklamkampanjer och nya produkter. Neuromarketingbranschen menar att marknadsföring som inte märks är en välsignelse för samhället eftersom den gör den mest störande reklamen onödig. Det är sant att neuromarketing är mindre påträngande, men effekterna är problematiska. Bland annat faktiskt för det system som är neuromarketingens förutsättning, nämligen kapitalismen. En grundprincip inom kapitalismen är ända sedan Adam Smiths dagar att konkurrens gynnar kvalitet och pressar priser. Genom valfrihet ska medvetna konsumenter få tillgång till de mest köpvärda produkterna och tjänsterna. Men konkurrens genom neuromarketing bygger på omedvetna val. När marknadsföringen tar genvägen till hjärnan sätts det kapitalistiska idealet ur spel. I stället för att välja det mest köpvärda väljer vi det som har lyckats kicka igång vårt belöningssystem.[!!!] Andra effekter av neuromarketing är kanske ännu allvarligare. Psykologen och Nobelpristagaren Daniel Kahneman har kartlagt hjärnanslättja. Vad han visar är att hjärnan ständigt strävar efter att spara energi och därför helst väljer den minst krävande lösningen på de dilemman vi ställs inför. Om vi prajmas för konsumtion, alltså utsätts för intryck som styr oss mot köpande, så har vi ofta inte kraft att mobilisera intellektet och avstå. Det är därför vi kan komma hem från Ikea med den blå kassen full av mer eller mindre onödiga saker som vi har plockat på oss längs uppfarten mot kassorna. Det kanske mest oroväckande är vad som händer när vi prajmas för pengar. En studie som Kahneman redogör för visar att testpersoner som prajmas genom en skärm som visar dollarsedlar medan de ska lösa en uppgift blir mer målmedvetna och uthålliga än kontrollpersonerna – men också mindre benägna att samarbeta och hjälpa andra. Det svindlar till i mig när jag tänker på vidden av detta i en tid när vi alla prajmas för pengar under nära på dygnets alla vakna timmar. Etik är en svår gren inom marknadsföring. När ämnet tas upp på neuromarketingkursen handlar det framför allt om att det är oetiskt att lova kundföretagen för mycket; neuromarketing är inte trolleri och kan inte hypnotisera konsumenterna.[Det ser jag som mycket upprörande; det är väl kunderna och inte företagen som behöver skyddas etiskt!] Andra problematiska aspekter av neuromarketing kommer upp på kursens diskussionsforum, men då träder kursledaren och biträdande professorn Thomas Zoëga Ramsøy in och pekar på positiva användningsområden, som att hjälpa människor att bryta ett shoppingberoende. Vetenskapen i sig är värdeneutral, skriver han. Jag googlar honom. Det visar sig att han är vd för ett bolag som arbetar med teknikutveckling inom neuromarketing. Bland kunderna som listas på bolagets hemsida finns jättar som Hersheys, Del Monte och Lego. Vetenskapen är med andra ord inte värdeneutral; den går de multinationella företagens ärenden [något jag ser som än mer upprörande].Thomas Zoëga Ramsøys och andra forskares engagemang i branschen visar att de marknadsförare som lär sig de biologiska genvägarna in i människan alltid kan ligga steget före de konsumenter som försöker genomskåda reklamen[!]. Men inte alla forskare är köpta. Neurovetenskapen genererar också kunskaper som inger hopp, till exempel insikterna om hur föränderlig hjärnan faktiskt är. Inte bara den biokemiska balansen utan också hjärnans rent fysiska uppbyggnad påverkas av de intryck vi utsätts för. Det kan vara goda nyheter, eftersom det betyder att hjärnan kan börja reagera lustfyllt på annat än konsumtion om sådana ideal blir rådande. Kanske är det detta vi ser hända i dessa dagar, när flyktingar välkomnas, när varor och tjänster allt oftare byts istället för köps och när idén om arbete som livets mening ifrågasätts." Absolut håller jag med Katarina Bjärvall om det; hjärnansneuroplasticitet är en makalös upptäckt men varför ställs inte högre krav för att begränsa neuromarketingens risker för konsumenterna? Det måste handla om ren okunskap, som jag verkligen hoppas kommer att minska omgående!
Eftersom jag älskar det syrliga precis som kaffesmak har jag gjort en egen variant av detta recept på nyttiga.
Chokladtryfflar med blodgrape-zest (20 små eller 10 stora tryfflar) 200 g kokta svarta bönor (= en halv burk, då måste du skölja dem noga först, eller koka själv så här). Mixa dem med
Det är egentligen frågan om modellstudier eftersom modellen håller samma pose under hela de två timmarna, med paus var tjugonde minut. De kallar det dock för kroki för att folk ska förstå att det handlar om nakenstudier.
Det var tredje gången det var öppet för fler än skolans elever, så jag var glad över att äntligen kunna delta. Eftersom det är så länge sedan jag senast jobbade med med modell tänkte jag börja med att ändå gå runt och teckna av posen från olika perspektiv som uppvärmning.
Det var dock så ont om plats mellan stafflier och stolar att jag bara kunde flytta mig lite och istället sätta mig eller ställa mig upp för att få olika perspektiv. Så det blev bara fem teckningar den första timmen.
Den andra timmen målade jag istället i akryl så att det skulle torka så jag kunde få med den hem efteråt. Jag målade i komplementfärgerna gult och blått för ljusa och mörka partier, och det gav grönt för mellantonen. Allt för att slippa blanda färgerna, vilket skulle stjäla tid.
Min tidigare konstskolelärare berömde målningen genom att påstå att han trodde det var en Emil Nolde!
Det blev inte väldigt bra, men med tanke på hur länge sedan sist jag gjort det kände jag mig väldigt bekväm och säker. Det kommer att bli oerhört bra bara jag kommit in i det igen, så nu vet jag exakt vad jag kommer att göra på torsdagkvällarna fram över!
Jag blir så trött på alla människor som tvärsäkert påstår att enda sättet attstoppa terrorismen är att stänga våra gränser. Någon klok person sa att bara diktatorer kan unna sig att vara tvärsäkra, utan att behöva kontrollera saker.
Tyvärr vet jag inte vem som gjort denna fantastiska illustration
av flyktingarnas dilemma, fast jag verkligen försökt att hitta
upphovsmannen. Jag vill verkligen uppge vem hen är, så
om du vet så kontakta mig gärna så jag kan skriva in det!
Det är nämligen precis vad Da'ish (IS) vill. Jag väljer f ö att skriva Da'ish istället för Daesh eftersom jag flera gånger hört journalister dra ihop det och säger Däsh, som om det vore ett engelskt och inte ett arabiskt ord. Med ' vill jag markera att i:t ska betonas för sig. Da'ish vill att araberna ska känna sig ovälkomna, uteslutna och svikna av Europa och EU. De vill vidga sprickan och hoppas att det ska göra att de i den arabiska världen känner sig så desillusionerade och desperat svikna av avståndet att de "lika gärna" vill hämnas genom att stödja exempelvis dem i Da'ish istället. De vill kunna hävda att vi inte bryr oss om dem utan stänger ögonen för deras lidanden,
Se gärna detta klipp från Australiensk TV, där en man som är muslim förklarar sin syn på engelska. Alltså ur ett helt annat perspektiv än mitt, men med samma slutsats.
[Som konstnär tvingas du lära dig att verkligen observera det du ska avbilda och att allt förändras beroende på ditt perspektiv. Glöm inte de lärdomarna i resten av livet!]
Jag är inte alls säker, men kommer däremot så väl ihåg hur diskussionen gick med fattiga människor i Indien, Sydafrika och Riga när vi talade om orättvisorna. Vi kommer aldrig att kunna lösa terrorproblem med mer våld, utan vi måste istället bevisa att vi är öppna, men måste ha kontroll för att kunna skydda också dem.
Martin Luther King är en klokare människa
än jag, som ändå säger att Mörker kan inte driva ut mörker,; bara ljus kan göra det. Hat kan inte driva ut hat; bara kärlek kan göra det
De lösningar som nu framförs får mig istället att tänka på Vantasvart, det svartaste av svart... Mörker bekämpas inte med mer mörker utan genom att tända en tändsticka!
Än en gång har det visat sig hur fantastiskt bra det är med choklad. Rubriken Choklad tre gånger bättre mot hosta än medicin konstaterar något som varit helt okänt för mig, tills jag ser den. Artikeln är dock hela elva år gammal, så det var en oerhört tur att jag hittade den. För det kan ju omöjligt vara annat än sant, eller hur?
Enligt artikeln är det ämnet teobromin, som också är känt för sin allmänt stimulerande effekt, som är verksamt mot hostan. Studien gjordes på Imperial College London och fann, utöver att choklad alltså fungerar tre gånger bättre mot ihållande hosta än traditionella mediciner, också att kakao inte heller ger några av de biverkningar, vilket vanliga hos hostmediciner gör.
En viss typ av hosta kan pågå långt efter virusinfektionen som satte igång den och det gör det svårare att verkligen bli frisk. Om man däremot lyckas häva hostan blir möjligheterna att bli frisk större. I studien fick försökspersonerna såväl teobromin som kodein, som oftast används i hostmediciner, och givetvis även placebo.
Hosta framkallades hos de friska försökspersonerna med hjälp av ämnet capsaicin, som också är vad som gör chili stark. Det det används ofta inom forskningen för att vi ska hosta när hostmediciner ska testas. I studien mättes hur mycket capsaicin som behövde ges för att framkalla hostan, när de testade de olika hostdämpande medlen.
Resultatet visade att det krävdes tre gånger så mycket capsaicin till de som fått kakao innan de började hosta. Kakaonsteobromin visade sig dämpa aktiviteten hos de nerver som satte igång hostan. Försökspersonerna fick motsvarande två koppar choklad i studien och det bästa är just att teobromin inte ger inte några biverkningar alls. Kodein däremot orsakar bl a sömnighet och förstoppning.
- Det betyder att man inte behöver ha några inskränkningar i förskrivningen. Exempelvis ska annars personer som kör eller hanterar stora maskiner inte äta kodein. De kan dock utan problem ta kakaonsteobromin. säger professor Maria Belvisi vid Royal Brompton Hospital, som är en av forskarna bakom studien,
-Det finns också möjlighet att ge mycket större doser än man kunnat göra med kodein. fortsätter hon, som är en av forskarna bakom studien, som gjorts vid forskningscentret Imperial College London, tillsammans med läkare från två brittiska sjukhus och ett företag i Budapest.
Jag antar att det bör fungera minst lika bra att även dricka två koppar choklad istället. Då får man ju även den goda smaken på köpet och biverkningar bör det inte heller bli några alls.
Igår isolerade jag krukorna jag har i växthuset så att växterna i dem ska klara kylan. Nästa vecka ska det nämligen bli kallt och eftersom dörren till växthuset blåste sönder av stormen vill jag inte riskera min kiwi, vin, mm.
Först och främst så står krukorna på frigolit och så är krukorna inpackade i bubbelplast och fiberduk. Längre fram ska jag även sätta frigolit runt krukorna
Min mini-kiwi har tre frukter längst upp till vänster i bild, så dem ser jag fram emot att få avnjuta till jul!
Det är så häftigt att mina rosor fotfarande blommar! Här är bilder från igår med klätterrosen mot stugan, som har flera blommor och knoppar.
Så här vackert blommade den tidigare i somras och så är den remonterande och blommar nu igen! Jag har redan tagit hem rosor för en till två veckor sedan av den, eftersom jag är mycket mindre på kolonin nu än i somras.
Jag är också så fascinerad över att det är just så tidigt fast det är november. I måndags tog jag t ex denna bild 7,22 och solen var helt uppe 7,39. I Östersund, däremot, gick solen upp först kl 8,25, alltså 46 minuter senare. Istället för att det är ljust under 6 timmar och 47 minuter är det ljust här i 8 h och 15 min; inte undra på att det känns ovanligt ljust för att vara november (även utansnö)!
