Autentiskt Kivik Art Centre

Jag är väl medveten om att åsikterna om Kivik Art Centre är minst sagt polariserade även inom konstnärskollektivet här på Österlen. Inte bara Ulf Lundell är emot det utan många frågar sig varför betong ska finnas i ett naturreservat. Då jag själv bara tjuvtittat 2013 och egentligen inte sett hela Kivik Art Centre tidigare beslutade jag mig redan i våras på att föröka vara med på en guidad visning av det. Riktigt glad och tacksam är jag efter att ha cyklat dit i lördags och fått eminent guidning av Sune Nordgren med massor av info om hela projektet! 

Sune Nordgren är främst känd som museiman och har bl a varit chef för Malmö konsthall, direktör för Iaspis, chef och ansvarig för uppbyggnaden av BALTIC Centre for Contemporary Art i Gateshead, Storbritannien med mycket annat. Sedan 2007 är han projektledare för just Kivik Art Centre och torde därigenom vara en av de som har allra mest kännedom om projektet

Sune Nordgren träffade jag senast för nästan 20 år sedan när han var på Iaspis och jag
skulle inte ha känt igen honom i något annat sammanhang, men hans röst är omisskännlig

Nordgren står här framför Venturo av Matti Suuronen, från 1971. Den renoverades och återuppfördes för att placeras på Kivik Art Centre 2009. Fascinerande futuristisk historia, men Nordgren inledde givetvis med att berätta om årets invigning:

Nine Towers for Jene av minimalisten Sol LeWitt fanns bara som en fax till Jene från LeWitt och hade aldrig uppförts, men den var så detaljerat utförd att den gick att bygga utan större problem 

Till följd av den kostsamma rättsprocessen med Ulf Lundell köptes Nine Towers for Jene in genom crowdfunding av mer än 600 donatorer. Det finns många intressenter till Nine Towers for Jene så alla dessa kommer att återfå sina investerade pengar när det väl sålts.

Refugium av svenska arkitekten Petra Gipp är från 2010. 

Internationellt väletablerade norska arkitektfirman Snøhetta har med fotografen Tom Sandberg gjort Photo Boxes.

Dessa är populära att just ta bilder i.  

 Snøhetta har även gjort Viewfinder ovan 

Välkände Gert Wingårdh bidrog 2013 med Himlatrappan.

Några killar klättrade upp på den vilket innebar att en grind måste sättas upp som säkerhetsåtgärd.

Så till det berömda ”tornet” som det kallas i Lundell -tvisten, A Sculpture for the Individual Experience of Architecture av David Chipperfield & Anthony Gormley från 2008.

När jag nu hade möjlighet passade jag givetvis på att gå in i och verkligen uppleva arkitekturen i A Sculpture for the Individual Experience of Architecture, vilket man verkligen gör. Bara en person i taget får gå in och upplevelsen kan säkert vara klaustrofobisk för den som skräms av mörker eller trängsel. Där är nämligen helt mörkt långa bitar och trappen blir väldigt smal vissa avsnitt och vidgar sig sedan rätt plötsligt. 

Väl på toppen lr detta vad som syns av två gårdar. M a o är det totalt omöjligt att ö h t uppfatta något som sker på den av dem som möjligen tillhör Lundell. 
Något roligare Nordgren nämnde är att arkitekten David Chipperfield tycker att verket är för mycket konst medan skulptören Anthony Gormley  å sin sida anser att arkitekturen fått för stor plats, Förstår verkligen att Nordgren o resten av Kivik Art Centre känner att verket lyckats.
Hoppas verkligen att Kivik Art Centre kommer att vidareutvecklas, för till de som inte förstår vad betong har i ett naturreservat att göra är mitt enkla svar att kontrasten mellan dem båda förstärker varann på samma sätt som att rött aldrig blir så intensivt som ihop med komplementfärgen grönt.