Svekfullt

bild på svekfull höjdare lånad från Aftonbladet

Varje dag jag inte orkar bege mig till gymmet så känner jag att jag sviker mig själv. Eller egentligen är det ju inte jag utan mina krafter som sviker mig. Jag vill ju kunna stå för det jag säger! Just därför avskyr jag, som jag skrev härom dagen, enormt när jag även tvingas svika andra. Vid många tillfällen har jag också känt deras besvikelse och deras (om än halvkvävda eller tysta) anklagelse för att jag tagit på mig mer än jag klarar. Ändå är jag alltid oerhört noga med att varje gång jag t ex ombeds att vara ledamot i en styrelse försöka förklara noga att pga mina hjärnblödningar kan jag bli så vansinnigt orkeslös att jag bara måste sova.

"Besvikelse - för ibland när man förväntar sig 
något så händer det bara inte"
bild lånad från www.sodahead.com

Det påstås då inte ska vara något problem, men ändå verkar folk glömma bort det på de månader det ofta tar innan det första gången sker så att jag tvingas svika. Flera gånger har jag fått försöka besvara anklagande kommentarer som att "ni unga verkar orka mindre än vi äldre" och då är det länge sedan jag tänkte på mig själv som just ung. Känner mig både antik och barnlik men inte ung.