Dr Helen E. Fisher, från Rutgers Universitet i New Jersey, menar att kärlek kan komma från vilket som helst av dessa tre: Lust (könsdrift eller libido), Romantisk attraktion (romantisk kärlek) eller Anknytning (djupa samhörighetskänslor med en
partner), som jag även nämnt tidigare.
“Vissa har sex först och blir sedan kära. Andra
blir kära hals över huvud och går sedan till sängs med varann. Några andra
känner en djup samhörighet med någon de känt väldigt länge; så förändras
omständigheterna så att de blir galet förälskade innan de har sex.” Men
könsdriften utvecklades för att uppmuntra oss till att ha flera olika partners;
romantisk kärlek utvecklades för att vi skulle kunna fokusera vår sexuella
energi på en person i taget; och samhörighet utvecklades för att vi skulle
känna oss djupt förenade med denna person nog länge för att uppfostra barnen
som ett par.”
Hjärtan på Snöre i mitt fönster |
Man kan tycka om eller gilla
ett djur, en bil eller egentligen vad som helst som man uppskattar att göra, se
eller vara med om.
Man blir förälskad eller kär när
någon börjar få särskild mening. “Världen får ett nytt center och du
fokuserar på henom. Den älskades bil är helt annorlunda från alla andra bilar
på parkeringen, till exempel Människor kan räkna upp vad de inte gillar
hos den älskade, men det sopas åt sidan och de fokuserar på det de avgudar hos
henom --- Viktigast av allt är den tvångsmässiga uppmärksamheten på
henom”. Rent vetenskapligt så är förälskelse som att vara berusad med allt vad
det innebär av entusiasm och dåligt omdöme. Det beror på den cocktail av
kroppsegna droger= signalsubstanser som frigörs av kroppens eget opiatsystem.
Vi får lustfylld energi, knappt känner någon hunger och får hjärtat att slå.
Kärlek – att älska någon är däremot rent
vetenskapligt något helt annat, som normalt uppnås "när ruset lagt sig och
ersatts av förnuft och eftertänksamhet". När förälskelsen övergår till
kärlek frigörs en ökad mängd oxytocin, som bl a gör att samhörigheten till
partnern stärks. Att man uppskattar det mesta hos henom även om man även vet
att hen inte är felfri. Man accepterar dock de felen och tycker att de uppvägs
av allt det positiva partnern har eller gör.
Hjärtliga prydnader jag främst tar fram till jul |
Så det är helt klart så att om du inte har
någon särskild betydelse för någon annan så gillar hen dig bara, men om hen däremot
tycker att det är nåt speciellt med just dig så kanske hen blivit lite kär ändå.
När du eller hen känner samhörighet och att just ni hör ihop då älskar ni helt klart varann och har en kärleksrelation. Men det kan också förändras. Om ni båda vill alltså. Det är min sammanfattning; enkelt, kort och koncist, eller hur?
;-)
;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar