Värdefullt

I Sverige är vi inte så bra på att se och framhäva våra egna värden. Jag antar att det har att göra med jantelagen och att man inte ska förhäva sig. På senare år har vi kunnat börja säga sånt amerikanskt som att "det är jag värd" och det är jag övertygad om är väldigt bra.

i höstkappan jag köpte av den enkla
anledningen att jag är  värd den

Jag brukar säga sånt som att det finaste en människa kan göra är att sätta andras behov framför sina egna för det tycker jag verkligen. Men hur bra mår egentligen en person som aldrig tar sina egna känslor på så stort allvar att hen driver igenom dem? Knappast särskilt bra med tanke på det eviga kompromissandet med sig själv och de egna känslorna. Kanske kan man börja lite smått med nåt mindre som ändå känns extra viktigt och öva upp tanken på att man är värdefull? Viktigast tror jag dock är att om det är något man verkligen inte vill inte heller tvingas till det. Ingen har ju egentligen ett högre värde än någon annan men vi alla har ett högre värde än vi tror i våra mörkaste stunder.