Jag gör som gallerist Thomas Wallner i Malmö och funderar över varför konsten skall beläggas med högre moms än litteraturen. "Bonniers gör väl en större vinst än konstnärer och gallerister?" som han skriver.
Personligen tror jag att det beror på det jag skrivit om tidigare; politiker och andra höjdares synbara beröringsskräck inför konsten. Jag tror nämligen att Galleriförbundet och konstnärsorganisationerna lagt ned mycket arbete på att försöka påverka detta. Det är ju väldigt få kunder som har möjlighet att dra av momsen, medan galleriet och momspliktiga köpare = företag kan kvitta en stor del av denna mot ingående moms. Jag trodde att vi vill ha fler privatpersoner, som inte drar av moms, också som köper konst, är det inte så? Nog är det bra med företag som köpare och det vekar vara främst dem Galleriförbundet och konstnärsorganisationerna koncentrar sig på med sitt arbete för avdragsrätt för inköp av konst. (På samma sätt som för inventarier.) Jag inbillar mig dock att om (icke momspliktiga) privatpersoner köpte mer konst och såg det som något naturligt så skulle vår marknad växa mer. Momsen påverkar i slutändan främst dessa privatpersoner, som s.a.s. är sista ledet i momskjedjan.
En stor anledning till att "vår" marknad är så mycket mindre än för design och inventarier, liksom i många andra länder, är att i Sverige är det fullt accepterat att skänka hundratusentals kronor till idrott, medan det ses med misstänksamhet och nästan lite "uppnäst" att investera i konst. Konstnärer ska inte ens ha betalt för sitt jobb, utan istället "vara glada att folk ser det", medan däremot tekniker, administratör osv på gallerier och konsthaller helt naturligt ska ha lön för sina arbeten... Med den attityden från det offentliga är det inte konstigt att privatpersoner inte är mer intresserade av konst, utan mest ser det som något självklart att det finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar