Inspirerad av Världspoesidagen på Simrishamns bibliotek i onsdags, där Malin Alvasdotter och Morten Rosenberg läste egen poesi, ackompanjerade av Henrik Petersson, på gitarr, liksom av händelser i mitt liv samma dag skrev jag detta innan jag somnade. Det är den första poesi jag skrivit på länge (fast jag i gymnasiet faktiskt tilldelades ett stipendium, jag inte ens sökt, för min poesi. Minns fortfarande motiveringen fast jag helt glömt namnet på stipendiet, se nedan:)
visst är det en fantastisk motivering av min tornårs-lyrik?
Jag minns precis hur överraskad och stolt jag blev när
jag fick motta stipendiet någon gång i slutet av 1980-talet
Jag minns precis hur överraskad och stolt jag blev när
jag fick motta stipendiet någon gång i slutet av 1980-talet
Ge Upp (utan Uppgivenhet)
Törs inte titta
Nytvättad doft men går till vila i tomhet
”Upptagen med din värld”
Fastmer av uppmärksamhetsförnekande genomskinliggörande
Övertygelsen skär djupast
Odören av bräcklig otillräcklighetsönskan i luften?
”Det handlar om koncentration”
Kognitiv oförmåga belagd av auktoriteter emellertid
Skam över undrande
Godtagbart önska väsen av omgivningens livlighet?
Spegla mig inte i ditt tvivel snälla!
Dignande skepticism i stämman uppenbaras i blick
Misstrons bittra smak
Det inte bara skaver; slamsor av kött slits ur kroppen
Potentialen till det enastående förlorad
Farväl och må livet tillfredsställa dig mer än jag kunde
Det är sorgesamt men efter att ha påmints om att jag sa att vi kunde försöka innan vi inledde något. Försöket är nu utvärderat med att det funkade inte, så att det bara är att nyktert konstatera utan skuldbeläggande. Tack också för påminnelsen , käraste vännen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar