Härom dagen hände något riktigt märkligt. Det smällde till i en gatlykta som gick i kras och ned på marken ramlade den här blödande vita duva.
En av mina
föräldrars grannar har duvslag och hönor, så när pappa kunde ta upp den förstod han att den måste komma därifrån. Den var alldeles ostadig och blödde som sagt, så vi höll koll så att inte
skeppskatten kom för ett skrovmål och lät den hämta sig i en dryg timme.
Gretas jaktinstinkter var inget att oroa sig för, men jag fick hålla henne i kort koppel så hon inte skulle dit och vara nyfiken.
Så tog pappa upp den i famnen och bar den till grannen medan övriga grannar stirrade undrande på vad han bar på för vitt egentligen. Ägaren blev glad och trodde att den måste ha blivit jagad eftersom den kraschade in i lyktan. För pappa kändes det bra att ha räddat en fredsduva. Själv kan jag inte låta bli att tolka in något symboliskt i det. Frågan är bara vad...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar