Jag pyntar med väldigt mycket halm eftersom jag tycker att det är så genuint vackert på ett lite lantligt sätt, utan att vara pråligt.
I
DN 23 december läste jag vetenskapsjournalisten
Karin Bojs artikel om just halmprydnadernas historiska betydelse här i Norden.
I
Bojs krönika, som du kan läsa
här inleder hon bl a så här: "Även hemma hos mig finns förvånansvärt många spår bevarade från den fornnordiska julen. Det har jag nu insett, efter att ha fördjupat mig i gammal folkminnesforskning. Vi brukar till exempel hänga ut en liten halmprydnad på ytterdörren under julveckorna. Inte visste jag att den kan vara en representation av
Sädesanden – en besvärjelse för att det kommande året ska ge välstånd och goda skördar, med ett ålderdomligt ord kallat för
äring.
Folkminnesforskaren
Hilding Celander ägnar många sidor i sina böcker ”Julen som äringsfest” och ”Nordisk jul” åt folkliga seder runt just halm och sädeskärvar." Väldigt intressant, tycker jag, som intresserar mig så för det fornnordiska.
Även
lilla gumman är väldigt förtjust i halm, men av helt andra skäl än matte, som synes på bilderna ovan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar