Det har jag varit nyfiken på sedan jag gick konsthögskolan, 1997 - 2002 och femmorna ett år gjorde projekt där, men har inte tagit mig dit, trots fler turer till Skåne.
Tidigare års verk finns givetvis också kvar. Som exempelvis Yoko Onos Wish Tree från ifjol. Där skulle publiken skriva en önskan och binda fast i ett träd. Alltså samma typ av verk som gjordes här i Östersund när Anna Selander var konstkonsulent i Jämtland 2002 - 2005. Jag kan dock omöjligt minnas vem konstnären var.Astrid Svangren Jag speglar mig i en sky av vitt... bild www.wanas.se |
Just i år var jag extra nyfiken eftersom Astrid Svangren gick Konstskolan i Stockholm med syster Mia och vi umgicks en hel del, då för tjugo år sedan. Den låg då vid Stadsbiblioteket och vi bodde alla strax norr om Odenplan. Jag har följt
Astrids konstnärskap från avstånd och glatt mig över hennes framgångar.
Hon är tillsammans med indiske Srinivasa Prasad två av årets konstnärer på Wanås, som i år firar 25-års-jubileum. Han presenterar verket In and Out, som består av en labyrint av pilplantor. Tyvärr hade Prasad inte insett skillnaden i växande här jämfört med i hans hemland, så In and Out var tänkt att ha vuxit sig högre.
In and Out bildar orden ”Guds välsignelse” på Prasads modersmål kannada, ett av Indiens alla vackra språk. Det skulle dock bara synas uppifrån och jag tycker att det känns fint att bara kunna ana verkets komplexitet genom de glesa stammarna. Pilplantorna är förbundna med vit klematis, och träsflis ligger på marken.Det skulle verkligen vara fantastiskt att även se det i fyll blom!
Jason Rhoades Frigidaire, 1996 |
Anne Thulin, Double Dribble, 2010 |
La Colonne Terminée III av Richard Nonas |
Hanne Tierney, Love in the Afternoon, 1996 och Anne Thulin, Double Dribble 2010 i trädet bakom |
Per Kirkeby, Wanås, 1994 |
ett väldigt "imponerande verk" tills jag märkte att rådjuret rörde sig och alltså lever. Tänkte att det var smart med något som smälter in så totalt i miljön framför blommande Rhododendron, lövskog och grönskande äng.... |
Henrik Håkansson ska i år slutföra projektet från ekoutställningen 2009, då han avdelade 50 x 50 meter av parken, som han nu även hägnat in. En nattkamera övervakar Reservatet och alla tranor, vildsvin och tjuvfiskare fastnar på bild. Nu har han befäst sin inhägnad med ett två meter högt Gunnebostängsel.
Marianna Uutinen The hearts 1994 i röd granit |
Malin Holmberg, I will stop loving you, 2010 |
Allan McCollums, Parables 1998 trodde jag först var naturliga
stubbar som han anekterat. Det är dock tolv avgjutningar i
cement, med pigment, som är 2 m diameter
|
Gunilla Bandolin Pyramid 1990. Hade henne som gäst-lärare på Östersunds konstskola1995-96 |
Jacob Dahlgren, Primary Structure, 2011 |
Detalj genom fönstret till Robert Wilson, A House for Edwin Denby, 2000 |
Ann-Sofi Sidén, Fideicommissum, 2000 (den hukande bronskvinnan mellan lusthus och Rhododendron) |
Jag vill också gärna nämna Marianne Lindberg De Geers ljudinstallation mitt i skogen, där olika röster från både bar och vuxna som ropar efter mamma och pappa. Drabbande fast den är osynlig.
I konsthallen uppmärksammas hemslöjdens 100 års jubileum, men utan att egentligen lyfta eller tillföra den konstnärliga dimenssionen. Sissel Tolaas jobbar konstnärligt med dofter, eller snarare odörer och det trodde jag att jag skulle tycka var riktigt intressant, eftersom även jag gärna inkluderar lukt i min konst. Luktcentrum ligger ju så nära minnescentrum i hjärnan att vi genom en lukt kan förflyttas långa avstånd i både tid och rum med hjälp av dem.Tolaas verk lämnade mig dock helt oberörd- Främst för att det var så textbaserat men också för att jag inte tycker att det är lockande att känna lukten ur en skyttegrav.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar