Blåmärken (och blåtiror)

Jag har så väldigt lätt att få stora blåmärken (och blåtiror, fast jag äter e-vitamin-tillskott). Jag har (därför?) utvecklat (ett osunt?) intresse för sådana (och för skador på det hela taget). På så sätt kan jag fascinera mig själv för varje skråma...

I förra veckan råkade jag gå in i en kökslucka, vilket gav mig en liten blåtira. Tack och lov så liten att den kunde misstas för att vara ögonskugga, som du kan se på den översta bilden.  

 Sista fasen; min blåtira från

sex dagar innan

 

Jag hittade då också (till min glädje) en väldigt spännande text om blåmärken, som ju även blåtiror faktiskt är, i Illusterad vetenskap o lärde mig en hel del:

Denna blåtira fick jag när jag kraschat

med cykeln förra våren så glad 

är glad att slippa sådan nu!

Som det står i artikeln ”Ett slag kan få blodkärl i huden att brista så att blod sipprar ut i omkringliggande vävnad. Hemo­globinet i blodet färgar först märket rött, men när ämnet bryts ned ändras färgen.  Blåmärken Dag 1 [översta bilden]  Blodet med sitt röda färgämne, hemoglobin, sipprar från brustna blodkärl ut i överhuden. Där ger det röda märken.”

Här är lite blandade blåmärken från de senaste åren. Citerar vidare ur artikeln och låter dem illustrera. ”Dag 2  Blodet pressar sig ned i läderhuden. Sett genom det tjockare hudlagret får hemo­globinet en blåaktig färg.”

Redan efter sex dagar var min blåtira närmast svart (den andra bilden uppifrån). Nördigt Intresserad av vetenskap som jag är vet jag via artikeln att Bilirubin ger den gula nyans som sedan bryts ned till hemosiderin, vilket ger den svarta nyansen. 

Slutligen tar Makrofagerna (storätare av t ex bakterier) över o tar bort de sista färgämnena i märket så att det inte längre syns. Det brukar tydligen ta två veckor men mina är visst snabba nog för att ha fixat det på mindre än en och jag hade inte ens ont; heja kroppen min! 

Då vill jag bara passa på att tillönska en glad (och skadefri) helg!!!