Så länge jag kan minnas har jag känt att jag inte vill störa eller tränga mig på. Att jag inte vill vara till besvär utan snarare underlätta för andra. Sedan har vi det här med hur telefonvanor ändrats under senare år, vilket togs upp i SRs
App & Etikett.
Tvivlar på att det har mågon koppling till mina föräldrars samling av "stör inte"-skyltar från olika hotell runt om i världen, men kanske undermedvetet? Dessa satt på en dörr i mitt barndomshem.
Ber oftast om ursäkt om jag stör när jag ringer och uppsöker ogärna folk oanmäld men det är verkligen inte för att jag inte bryr mig om dem utan för att jag avskyr känslan av att vara till besvär så intensivt.
Jag borde verkligen hellre påminna mig om
Eva Kilpis fantastiska poem ovan oftare, men är rädd att inte duga!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar