Ur parantesen med MU

Efter min olycka kände jag det som att jag levde i en parentes. Det gjorde jag eftersom det kändes som om det jag sysslade med då inte hade någon som helst att göra med vad jag sysslat med tidigare i mitt liv eller mina drömmar, det var nog därför det kändes som om det inte heller hade någon betydelse för resten av mitt liv. Väldigt konstigt egentligen, eftersom det egentligen hade enormt stor betydelse vad jag gjorde då för hur jag skulle komma att må senare!

Lite liknande den känslan har jag också haft de senaste dryga två åren, sedan jag krisade när medicinen slutade fungera. Att jag stått lite på paus när det gäller mitt konstnärskap.
Nu har det dock kickat igång på riktigt, ett år efter att jag började sparka lite smått med emaljkursen! Igår var jag i Malmö för att vara med på en wokshop gällande MU-avtalet, som KRO/KIF, där jag varit så engagerad lokalt och regionalt tidigare. Det var riktigt kul, framför allt att träffa en massa nya människor som jag hoppas få jobba med i framtiden.

Jag hade hoppats att jag skulle träffa folk jag känner, eftersom ungefär en tredjedel av studenterna på Konsthögskolan i Umeå ju kom från Skåne. Det var dock ännu roligare, eftersom den enda jag träffat tidigare var just ledaren, Anders Lindgren. Han gick femman när jag gick ettan i Umeå och alla andra var nya ansikten. Däremot kände jag väldigt väl igen flera namn och den första jag sprang ihop med var Lena Willhammar, som jag anmält mig till kursen till och som dessutom är talesperson för KRO/KIF region Syd och formkonstnär. När jag hälsade på henne kom även Elisabeth Wikenhed, som är kulturhandläggare på Simrishamns kommun och som jag varit i kontakt med via mail flera gånger. Väldigt kul att hon sa att hon sett fram emot att ses! Någon annan jag hälsade på nämnde också att hon jag skrev till inom KRO/KIF Syd precis när jag flyttat ned, berättat att jag tagit den kontakten. 

bild lånad från www.kro.se, där du kan läsa mer om det

Fantastiskt skönt att känna att jag kan göra skillnad också här!

Dessutom fick jag ju rätt nyligen beskedet att jag även antagits i ÖSKG, så nu rullar det äntligen igång också på det professionella planet.

Det svenska MU-avtalet är ett ramavtal mellan staten och konstnärernas

organisationer, som innebär att även vi ska få betalt för vårt arbete

inför utställningar av våra verk, precis som t ex de som sitter i

receptionen eller bokhandeln på museet eller konsthallen,

även om vi inte säljer något konstverk. Se gärna videon

ovan, som förklarar varför på engelska