Som självaste Fantomen

I förra veckan träffade jag min nya husläkare, som jag före mitt besök skickat mina journaler efter olyckan för att jag bl a ska kunna fortsätta få min medicin mot hjärntröttheten. Det blev ett väldigt bra besök och det var skönt att höra henne säga att hon föreställt sig mig som mycket sämre när hon läst mina journaler, men att jag ser ut som en vanlig kvinna. Att det inte alls syns vad jag gått igenom och vilka skador jag har. Det är glädjande att höra, men som jag berättat tidigare, känner jag också en underton av tvivel och att jag "måste överdriva". Det finns säkert inte ens där, men det är ändå så jag upplever det, vilket är en av anledningarna till att hon fick journalerna. Dessutom är inte mitt minne så gott att jag säkert kommer ihåg allt som behöver komma med.

Mr Walker i Lee Falks version

Det är annars rätt komiskt det där uttrycket att jag ser ut som en vanlig kvinna. Som om det vore mitt alias, precis som Fantomen har sitt i Mr Walker.  När jag var barn läste jag nämligen just Fantomen mycket. Jag hade t o m en prenumeration i några år och det förvånade verkligen killarna i klassen att jag, som var så blyg att jag inte ens tordes räcka upp handen när jag kunde svaren, prenumererade på den.

 Fantomen ute på stadens gator som en vanlig man
som aliaset Mr Walker på bild lånad från google

Som djungelordspråket säger: Det finns nätter då Fantomen lämnar djungeln och går på stadens gator som en vanlig man. Då ikläder han sig trenchcoat, fedorahatt och mörka glasögon. Ja, det vet ju även alla som känner till konstnären Jan Håfström och hans arbeten i litografi, skulptur, måleri och teckning med just Mr Walker.

 Jan Håfströms akryl-målning på pannå Mr Walker
på bild lånad från Bukowskis