Konstnärers hjärna och summering

Nu har jag hittat en bild som förklarar allt. Så här ser en konstnärs hjärna ut enligt actionmang, stämmer perfekt; titta bara;

Slumpmässig galenhetsgenerator längst upp till vänster ,
uppskjutningsmotor i mitten och Motorik- och funktions-
motorik till höger.  En enorm Kreativ inspirationskondensator
mitt i och Uppmärksamhetsförmåga längst bak , medan
beslutshanterande-enheten gapar helt tom

Det svarta hålet för beslutshanterande förklarar tomrummet jag känt perfekt. Jag vill inte vara kvar här, men vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Skåne lockar, men där har jag inte så mycket kontakter, även om många jag gick konsthögskolan med finns där och det även finns massor verkstäder osv i Malmö. Fast jag inte har full koll på hur jag ska kunna nyttja dem.

Greta ser ned "i avgrunden" när lekplatsen byggs om.
Så har också jag känt mig under nästan två veckor. Huvva!

Kärleken har också lockat, men där har jag inget annat som drar och jag känner inte att varken jag, mina grejor eller mitt yrkesliv får plats där. Försöker därför släppa det helt. Jag fattar ingenting; varför har jag känt mig som Detroit? Jag är ju Lyckans smed, som hjälper andra att finna lycka och njutning, det här skulle inte kunna hända!

Jag insåg också nyligen att det inte är lättja som hindrat mig från att jag måla och träna,  eller från umgänge, som jag mår så bra av. Hjärnvärken omöjliggör dessvärre det mesta annat än att sova när den sätter in och jag har tvingats ställa in så mycket planerat pga den att jag därför slutat helt att planera träffar. För att slippa ställa in. Det har jag nu börjat ta tag i. Nej, jag måste försöka fylla den tomma beslutshanterande-enheten med något, för det här går bara inte längre. Jag summerar nu, sätter punkt och tar nya tag! Det lutar ned mot Skåne...