Ida Andersson under skinnet

Nu, på den allra sista dagen, måste jag tipsa om Ida Anderssons gastkramrande utställning Händelsehorisont, på Ahlbergshallen.

Videoverket Så som det Verkar visas i det övre rummet och det är väl där man bör börja för att fånga in känslan i verken. Den är oerhört snyggt gjord med vackert ljus, kostymer, rekvisita och skådespelare, som får mig att associera till filmatiseringar av vissa Maria Gripe-böcker, men med en krypande underton av sinnessjukdom och institutionalisering.

Den har en känsla man ofta finner hos Roy Andersson, men då med en lite humoristisk tvist, eller i Ingemar Bergmans första filmer. Här blir dock ovetskapen om vad det verkligen handlar om så obehaglig att det går under skinnet och för mig är omöjligt att värja mig emot.

Nonentity är stillbilder tagna precis efter tagning, i det "mellanrum" som uppstår mellan professionellt rollspel och skådespelarens privata tid. Det är sådana "glapp" Andersson helst undersöker i sitt konstskapande.

Nostos är en fotografisk installation och titeln kommer av hemkomsten i Odyséen, där just det utropas när hemkusten skymtar.

 Lf. 1 - 5 har fått sin titel från Love and fear

Varken Skapas eller Förstöras är placerade ovanligt långt
ned på väggen. Troligen för att man ska se dem ur fågel-
perspektiv och få en känsla av att de egentligen är markbundna

Stenarna i installationen Större Delen kommer från bygget av Botniabanan, i närheten av där Andersson växte upp i Örnsköldsvik.

Utöver fyraårig bachelor-utbildning på Foto­högskolan i Göteborg har Andersson  läst Creative writing vid Göteborgs universitet. Hon är i dag verksam i Stockholm, där hon har ställt ut flitigt de senaste åren.

All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!