Zigenar-drömmar

Pjäsen Katitzi spelas nu för skolor i länet. Katitzi träffar rakt i hjärtat skriver Malin Palmqvist i LT och jag önskar så att jag vore barn eller i a f skulle kunnat se den! Här är jag och syster Mia  utklädda till zigenare i slutet av 70-talet eller möjligen början av 80-talet :

fast jag minns det som att det skedde väldigt ofta
har jag bara denna enda bild av det och då har jag
bara en enfärgad klänning. Kände mig så fin med
sjalar. mönstrade kjolar och särskilt stövletterna!

När jag var barn läste jag alla Katarina Taikons självbiografiska böcker om Katitzi, satt förstummad framför TV-serien och tyckte att storasyster Rosa Taikon var den vackraste jag sett! Jag stod nästan med öppen mun och betraktade de zigenarfamiljer som bodde i Strömsund och använde badet, som har gratis inträde, för att kunna duscha och tvätta sig ordentligt, antar jag, men tordes aldrig ens tilltala dem. Stora delar av min barndoms somrar tillbringade jag i stora kjolar, med sjalar på huvudet och lekte zigenare. Jag tyckte att det var så romantiskt och spännande och önskade att jag vore zigenare, trots allt det hemska jag läste om deras liv.

Älskade Rosa Taikon i full färd med silvermidet och den
detaljrika filigran-tekniken på bild från Aftonbladet 

Tänk att Rosa nu är min vän, fast jag fortfarande inte har tagit mig till Ytterhogdal för att hälsa på henne, skamligt nog. Det skulle jag ha vetat som liten flicka... Jag hoppas verkligen att skolföreställningarna får avsedd verkan och förhindrar främlingsfientligheten i Sverige under det tjugoförsta århundradets inledning!

All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!