Härom veckan skrev DN om världsmästaren i
precisionsskytte,
Christina Bengtsson, som precis givit ut boken
10,9 – konsten att fokusera om att lyckas bättre genom att just
fokusera, vilket jag
tagit upp vid
några tillfällen tidigare.
Christina Bengtsson berättar så här i
artikeln:
– I samma stund som blicken fastnar på lövet försvinner oron och en
förnöjsamhet fyller min kropp. Jag tänker inte längre på att jag kanske missar medaljen igen utan märker att mitt
fokus nu bara är på det där sista skottet. "Christina väntar ytterligare några sekunder. Vindriktningen måste vara den rätta för att kulan inte ska vika av åt fel håll. Och så ... Det blir en fullträff. Skottet sitter mitt i prick," Hon lyckades bli världsmästare i
precisionsskytte först när hon
fokuserade totalt på på
nuet och glömde både det förflutna och framtiden lyckades hon alltså äntligen bli en vinnare. Det
trots att när hon hade ett enda skott kvar så kom obehagliga tankar om att tappa segern i sista ögonblicket igen.
Endast tack vare att hon plötsligt får syn på ett löv som ligger på marken alldeles framför henne!
Just därför gick det där färggranna höstlövet fick henne att intressera sig för hur vi kan påverka vårt
fokus och nu har hon precis givit ut boken
10,9 – konsten att fokusera, där hon delar med sig av sina egna tankar om och erfarenheter av detta.
En dag bestämde sig
Christina Bengtsson "för att bli bäst i världen i någon sportgren, vilken som helst. Då studerade
Christina på Chalmers i Göteborg och hade nyss fyllt t tjugotre år. Hennes äldre bror menade att hon var för gammal för att bli världens snabbaste sprinter. Efter ett kort övervägande föll valet på skytte, en sport hon provat på och som det går att hålla på med länge. Tre år av nästan vanvettig träning och många sistaplatser fick henne inte att tveka. Till slut kunde hon konkurrera med de bästa skyttarna. När
Christina hade nått en tillräcklig teknisk kompetens fick hon allt svårare att förstå skillnaden mellan lyckade och misslyckade tävlingar. Och hur kom det sig att hon presterade så mycket sämre på tävlingar än under träningar?
– Jag skrev alltid ned hur vädret var, hur vinden blåste, på vilket sätt jag stretchat och liknande. Men nu började jag också notera hur jag mådde, till exempel vad jag kände och tänkte före och efter träningen eller tävlingen. – Jag kartlade mina tankar för att ta reda på varifrån de kom och hur de påverkade känslorna och i slutänden min prestation. Till slut såg jag ett mönster. Graden av koncentration, eller snarare hur
fokuserad jag var, avgjorde hur många tior jag fick. Först när hon lärt sig mer om sig själv och hur hon fungerade i pressade situationer kunde
Christina Bengtsson till slut bli världsmästare.--- Jag förstod att jag hade lärt mig mycket av att i timtal stå och stirra på en liten prick på måltavlan med ett gevär i handen. Att vara
fokuserad är inte svårt, utan snarare en njutning. Däremot är det svårare att bli koncentrerad.
--- Ofta tror människor att de i en krävande situation måste prestera lite bättre än vad de gjort tidigare. Det vill säga tömma sina reserver, maxa sina resurser och därmed åstadkomma briljanta lösningar, strålande framträdanden eller orka arbeta
fokuserat ytterligare några timmar. ---
I stället måste vi sträva efter att få fram den inneboende kapacitet vi redan bär inom oss – varken mer eller mindre. [Mina kursiveringar]
Christina Bengtsson menar att
både historien och framtiden oftast hindrar oss från att prestera på vår maximala nivå, oavsett om det handlar om idrott eller i det ”civila”.
Läs gärna hela
artikeln här!