Ditt Powerhouse ger dig kraft och energi!

Inom Pilates pratar man om det viktiga Krafthuset eller the Powerhouse och det är nog just för att man koncentrerar träningen så till just dessa små och svåråtkomliga muskler som det är sådan bra träning. Bål- eller core-musklerna, som de också kallas

Bild av Krafthuset eller the Powerhouselånad från loveforpilates.com

För att låna några meningar av www.lundberg.pp.se så "Genom att träna pilates blir man starkare och smidigare. Man kan säga att det är en blandning av styrkesträning [sic!], yoga och strechning [sic!]. I övningarna tränar man en muskel samtidigt som en annan stretchas. När man tränar på till exempel gym så tränar man oftast bara de stora musklegrupperna [sic!]: biceps, triceps, framsida lår, och till exempel magen. I Pilates tränar man alla de djupa musklerna i kroppen för att skapa en slags jämnvikt [sic!] i kroppen. Speciellt stärks rygg, mage, sidor, bäckenbottsmuskler [sic!] och sätet (kallas Krafthuset/Powerhouse). Alltså alla de stabiliserande muskler som håller upp kroppen stärks. Koppshållningen [sic!] förbättras och man förhindrar även uppkomsten av skador och värk. Övningarna utför man i ett lugnt och harmoniskt tempo med precision, koncentration och koordination."

"Kroppsträning på laddning av 67-årige Joseph Pilates (till
höger) som påstår sig vara en direkt ättling till Pontius Pilatus
här med gjälp av två huvudbonader i metall, som han själv tillverkat,
visar han Betty Ann Logue och Estelle Nadell hur man niger djupt
med rak ryggrad, utan att störa balansen på sandsäckarna".
Eller gör grand plié, som man säger inom balett och dans,
Bild lånad från www.pilatesforyou.it

Termen Powerhouse myntades givetvis av Pilates skapare Joseph Pilates och härrör till vad som kallas höft-och-bäcken-komplexet, är en del av grunden för stabilisering av kroppen och anses också vara kroppens energicentrum. Powerhouse är centrumet av din kropp och den stärker och är grunden till alla dina rörelser; din kärna (därav den engelska termen core). När de flesta hör ordet kärna tänker de genast på bålen, med mag- och nedre ryggmuskler, men egentligen innehåller ju bålen oerhört många fler små muskler. Krafthusmusklerna börjar redan precis där revbenen slutar och fortsätter över höfterna och ända ned under bäckenet . Huvudmusklerna som skapar ditt Krafthus är (se översta bilden!) Tvärgående Bukmusklerna [Transversus abdominis], Raka bukmusklerna [Rectus abdominis], Yttre sneda bukmuskeln [External obliques], diafragman, Inre sneda bukmuskeln [M. obliquus internus abdominis], multifidus [filén på nötkreatur], Revbenssänkaren [Quadratus Lumborum], Stora ländmuskeln [M. Iliopsoas] och Bäckenbotten.

Som nybörjare bör man tänka på att använda sitt Krafthuset/Powerhouse direkt. Det ger oss nämligen energi, stabilitet, styrka och kontroll att röra oss rätt redan från början i medelmåttiga till de riktigt avancerade Pilates-övningarna. Det kommer att hjälpa dig att utvecklas mot sann form snabbast möjligt.

Fairtrade på Österlen Världsbutiken i Ystad

Ni som läst denna blogg ett tag vet att jag vurmar för både rättvis handel och ekologiskt odlat. Därför var jag en stadig kund i Ås på Fröjas och Ås Trädgård. Jag har dock haft lite problem sedan flytten till Österlen eftersom de butiker jag funnit för rättvis handel finns främst i Malmö och Lund (odla tänker jag göra själv).

Nu har jag dock hittat Världsbutiken i Ystad efter en artikel i Lokaltidningen Ystad/Simrishamn! De har nästan lika bra utbud som Brunnen, men priserna är (förstås) avsevärt högre.

Hon som stod i butiken i lördags berättade att butiken funnits i över 20 år, vilket också står i artikeln, så jag måste ha letat på helt fel ställe när jag sökte butiker för rättvis handel. Kanske jag aldrig sökte på Ystad, utan Österlen istället?

Artikeln ur Lokaltidningen Ystad/Simrishamn kan du
klicka på så att en större bild av den öppnas

Expediten sa också att det funnits en butik med rättvis handel tidigare även i Simrishamn och tycker att det vore något att satsa på, Det tycker jag med, men inte för mig, som vill fortsätta som konstnär ju. Tydligen hade butiken Simrishamn drivits av några som pluggade här. Nu vet jag ju att det inte är enormt långt, som tur är.

Väskupproret borde handla om Upphovsrätten!

Bildmontage lånat från metro.se, men fotografen Hans Runesson tog 
bilden på Stortorget i Växjö den 13 april 1985, medan konstnären
Susanna Arwin tolkat den i en bronsskulptur, som hon även fotat

Det är verkligen bra när konst engagerar, som den gör när det handlar om Hans Runessons bild av Danuta Danielsson som slår en nazist i huvudet med sin handväska. Det har blivit till en ikon-bild och t o m Århundradets Nyhets-bild, som "alla känner till". Därför har Susanna Arwins tolkning av bilden, bronsskulpturen Med handväskan som vapen, fått stor uppmärksamhet. Nu när skulpturen är klar (se bilden nedan) har dock kulturnämnden i Växjö beslutat att den inte ska sättas upp på Stortorget, eftersom "Jag vill inte att vi reser en staty som vi om några år kanske kommer att få ångra", skriver nämndens ordförande Eva Johansson (C) i en debattartikel i SmålandsPosten.

– Den förra kulturnämndens beslut gick lite hastigt till och var inte genomtänkt. Frågan hade inte diskuterats i alla partigrupper och jag anser att demokrati måste råda, säger hon i artikeln i tidningen och fortsätter: Det hade varit fel att gå så långt som en staty av henne. Jag kan inte stå för att hon möter en oliktänkande med ett tillhygge. Hon hade kunnat slåss med ord istället.

Det har fått än mer uppmärksamhet, så bl a Gudrun Schyman säger att Växjös politiska majoritet har agerat fegt och Malena Ernman har twittrat: "Rasisternas retorik får fäste och det är det som verkligen skrämmer mig med Växjö Kommuns hållning".  Bl a Väskupproret, att hänga handväskor på skulpturer, spridit sig över landet.

Igår morse på väg till gymmet upptäckte jag att
även Carl Milles Systrarna är med i Väskupproret

Vad som däremot inte fått lika mycket uppmärksamhet är att Hans Runesson själv är "skeptisk till den omtvistade statyn", vilket gör det till en fråga om upphovsrätt, vilket blivit lite av min hjärtefråga, som jag jobbat mycket med inom KRO.

– Det är att slakta en bild, säger Hans Runesson som fångade händelsen på bild till SVT.se.  Han vill diskutera statyns utformning med Arwin innan det slås fast hur den ska vara och vart den ska stå. Arwin vill att skulpturen, som enbart innehåller damen och handväskan, ska stå vid sidan om torget i Växjö.
- Det blir ungefär som att ta draken från Sankt Göran när han ska hugga den, förstår du? undrar Runesson som vill att nynazisten, som damen riktar slaget mot, också inkluderas i statyn.
– Konstverket är mitt. Bilden är min bild. Man får inte röra den. Det borde hon (Susanna Arwin) förstå, säger han. Min åsikt är att om det ska bli en staty så får man träffas och resonera om hur den ska se ut. Det kan inte bara hon bestämma. Det är ju min bild.  Ska det stå en journalistiskt bra bild på torget så kan du inte ta bort killen från den. 
DET är vad Väskupproret borde handla om! Det är också därför jag skriver det här.
Runesson fortsätter:
 – Bilden är en otroligt stor händelse i Växjö 1985. Du kan inte göra den halv genom att bara ta med kvinnan. Eller tjejen, hon var bara 38 år när bilden togs. Det är ingen kärring eller gammal dam. Jag träffade henne efteråt och vi blev vänner och så där. Under alla år har detta inte kommit fram. Det är ingen som har luskat i det. Ingen som har gjort något researcharbete i bilden.  Kvinnan på bilden lever inte längre, berättar han. Det är den andra aspekten av det här. Enligt gårdagens Kulturnytt (hör det här!) så har kulturnämnden nu slutligen kontaktats av en anhörig till Danuta Danielsson och hen vill absolut inte att det ska bli en skulptur. Kanske beroende på vad Runesson berättar:
– D[ebatt]en har skenat alldeles för mycket. Först måste de bestämma om det blir någon staty och göra en upphandling. Killen måste vara med. Bilden som Susanna Arwin har gjort i dag stämmer inte med själva känslan, för samtidigt som tjejen slår killen med väskan så ångrar hon sig. [Min kursivering.] Hon tar i allt vad hon kan och ångrar sig samtidigt. Det är därför hon får det där kroppsspråket. Jag stod en meter ifrån, så jag vet. Bilden är så unik för att hon gör så där mot killen. Det är det det handlar om, och det är jädrigt viktigt att det blir rätt.

Hela bilden Hans Runesson tog 13 april 1985 

– Det är väl jättebra [att kvinnan] har blivit en symbol för händelsen i Växjö. Men det är inte bra att det bara är hon. Då slaktar man en bild. Det är dålig journalistik. Speciellt när bilden finns i halva världen. Då blir det fel att bara göra en halv bild, tycker jag, fortsätter Runesson.
Susanna Arwin å sin sida har förståelse för Runessons åsikter, men menar att verket inte är tänkt som någon dokumentation av hans bild. [Vilket är helt fel upphovsrättsligt sett, men jag tror inte det finns några prejudicerande domar gällande upphovsrätt när det gäller bilder tyvärr.]
– Den här tanten har blivit en symbol för någonting större, menar Arwin . Civilkurage och mod. Jag förstår att han känner såhär, eftersom det är hans bild, men en viss konstnärlig frihet tycker jag att han får tillåta. Jag har med hans tillåtelse gjort den här lerfiguren och sedan har det blivit ett förslag om att just den ska bli skulptur. Någonstans upplever jag att det här är så mycket större än oss. Det har blivit en symbol för fred och antirasism. En liten tant som höjer väskan.  ---Tittar man på bilden så är det hon som är berömd."
En minut in i gårdagens Kulturnyheterna berättas mer om Väsktanten. Hör gärna också radioprogrammet Tanten med Väskan här. Enligt hennes präst var hon psykiskt skör och väldigt olycklig över händelsen. Danielsson tog livet av sig tre år efter väsk-incidenten.

På sätt och vis tycker jag det är ynd att det inte blir något av skulptuern, trots allt, för det skulle kunnat innebära just en prejudicerande dom som kan vara vägledande gällande att upphovsrätten innebär att den som har denna verkligen har makten över sina bilder. Jag anser nämligen inte att någon annan ska ha rätt att tolka mina bilder på ett sätt jag inge godkänner heller.

Vårblomstring och litet tips

Igår när jag var ned till kolonilotten var det riktigt "varmt" (nåja!) och där är krokusarna på gång att börja blomma i rabatten.

Kanske var det just det som värmde, för det blåser som bara den.

Dessutom är det redan rosenknoppar på spaljén mot stugan, fast det bara är februari! Här hittar du massor med kunskap om hur man lyckas med just rosor med.

Just det, mina zucchini har vuxit mycket i drivhuset, där jag förodlar dem, men däremot inte kronärtskockorna. Mamma har dock fått upp en hel del och det beror nog på ett knep hon fått från en handelsträdgård: när man satt fröna i sand/odlingsjord ovan jord så ska man spola så hett vatten man kan ur kranen i krukan för att ge fröna en kickstart. Nu har också jag gjort det, fast jag satte dem redan för en vecka sedan. Jag hoppas att det kommer att sätta igång på tillväxten!

Näringsfattigare kost numer

Enligt Sanna Ehdin, som jag tycker är en oerhört kunnig och inspirerande människa, har maten inte längre samma näringsinnehåll, som den tidigare haft. Det är hon inte ensam om att hävda, utan det även Svenska Dagbladet.se skrev redan i maj 2006 att "Frukt och grönsaker innehåller mindre vitaminer och mineraler än för 50 år sedan, visar flera studier. Järn, kalcium och c-vitamin hör till det som minskat mest. Men svenska myndigheter har inte kartlagt hälsoeffekterna".  Ehdin förklarar:"Även om du äter samma som farmor och farfar gjorde kan du inte få i dig lika mycket näring längre. Detta beroende på den industriella, storskaliga odlingen av födan . Den industriella maten snabbodlas fram med hjälp av konstgödning, vilket ger grönsaker och djur med högre biomassa (vikt) men lägre näringsinnehåll. Detta är givetvis bra för producenterna men knappast för oss konsumenter.  

Forskning har visat att:
Vanliga grönsaker innehåller i genomsnitt bara en sjättedel så mycket mineraler som de gjorde i början av 1900-talet.
• i vete och korn minskade proteinkoncentrationen med mellan 30 till 50 procent från 1938 till 1990 i USA.  • halten av sex olika mineraler har minskat med 22 till 39 procent i fjorton allmänt odlade vetesorter som utvecklats under de senaste 100 åren.
• kalciuminnehållet i broccoli har i genomsnitt minskat till en tredjedel av vad det var 1950 (12,9 till 4,4 mg per gram torrvikt enligt amerikanska Jordbruksverkets [USDA] data för näringsämnen 2003).  • det genomsnittliga dagsintaget av magnesium är numera en femtedel av vad det var i början av 1900-talet, varför många har magnesiumbrist. Det leder bland annat till ökad stresskänslighet och benskörhet.
• näringsinnehållet som fanns i en apelsin 1948 motsvaras idag av 40 (!) apelsiner.
• ekologiskt odlade frukter, grönsaker och sädesslag innehåller nästan dubbelt så mycket antioxidanter som traditionellt odlade visar det stora brittiska forskningsprojektet Quality Low Input Food Project (QLIFP).
• om man äter en måltid med ekologisk mat så motsvarar det två måltider med konventionellt odlad mat från näringssynpunkt. Så mycket mer näring finns i ekomaten!
• brist på vitamin B12 förekommer hos nästan en fjärdedel av alla mellan 60 och 69 år och hos nära 40 procent över 80 års ålder enligt en omfattande undersökning. Brist på vitamin B12 är 300 procent vanligare bland människor som inte äter vitamintillskott.
• ett minskat intag av skräpmat leder till högre intelligens enligt studier från Massachusetts Institute of Technology (MIT) i Boston.
 • barn får högre IQ och presterar bättre i skolan medan både mobbing och kriminellt beteende minskar när skräpmaten byts ut mot näringsrik mat eller barn får kosttillskott, visar studier i Kalifornien och New York.  – Ur Nya Självläkande människan, © Sanna Ehdin Anandala 2014

Även New York Times skrev 2013 en stor artikel om detta under rubriken Breeding the Nutrition Out of Our Food [Förädling så näringen försvinner ur vår mat]. Där berättas bl a : "Varenda frukt och grönsak i våra butiker har en egen unik historia om näringsförlust har jag upptäck, men det finns två gemensamma teman. Genom åren har våra förfäder bönderna valt ut den minst bittra plantan att odla. Det är känt att många av de nyttigaste phytonutrients [naturliga kemikalier] har en bitter, sur eller kärv smak. För det andra föredrog de tidiga bönderna växter med relativt låg fiber halt och högt innehåll av socker, stärkelse och olja. Dessa lågenergi plantor var angenäma att äta och gav kalorier vi behövde för det ansträngande liv vi då levde. Ju godare våra frukter och grönsaker blev fisk de dock färre fördelar för vår hälsa." Vilket förklarar hur denna utveckling kunde ske naturligt innan vi började med konstgödning i slutet av 1800-talet.

– Det kan låta konstigt men faktum är att vi inte vet särskilt väl hur mycket näringsämnen som finns i maten, säger Irene Mattisson, ansvarig för Livsmedelsverkets kostdatabas i SvD. Analyserna är dyra, definitionerna skiljer sig mellan länder och forskningspengarna går till annat.  

Forskare vid Texas-universitetet i Austin hade 2006 använt det amerikanska Jordbruksdepartementets databas för att få en bild av hur näringsinnehållet i 43 vanliga frukter och grönsaker förändrats mellan åren 1950 och 1999, med avancerade metoder. I Journal of the american college of nutrition publicerades slutsatsen. Det blev en statistiskt säker minskning av sex av 13 undersökta näringsämnen: protein, kalcium, fosfor, järn, riboflavin och c-vitamin.  En försiktig bedömning visade att halterna av riboflavin minskat med 38 procent medan övriga näringsämnen sjunkit med mellan 6 och 16 procent. Minus noterades även för A-vitamin, niacin och fett men förändrade mätmetoder gjorde dessa resultat mer osäkra. Det gäller även en observerad ökning av energi- och kolhydratinnehållet.  ---

– Resultaten visar på en betydande förlust av mineraler i varje undergrupp av livsmedel som undersökts, förklarar David Thomas i ett mejl till SvD. Idag måste man äta fyra morötter för att få i sig lika mycket magnesium som en morot gav 1940.  

– Särskilt oroande är minskningen av olika spårämnen. David Thomas rapport har vållat debatt i England om hur utarmning av råvaror bidrar till övervikt och ohälsa.  Men varken Livsmedelsverket eller Sveriges lantbruksuniveritet SLU, har studerat frågan [2006 alltså].  

Livsmedelsverket brukar vara så sena på bollen,  men på deras hemsida hittar jag nu i a f blot fem år gamla I ”Matkorgen 2010" (...) "har Livsmedelsverket analyserat innehållet i en typisk svensk 'matkorg' – hur mycket näring den innehåller och hur mycket skadliga ämnen.   

Skillnaderna i näringsinnehåll är små jämfört med de matkorgsundersökningar som gjordes 1999 och 2005, och i stort sett innehåller maten tillräckligt av de näringsämnen vi behöver." 

Hos SLU hittar jag två hänvisningar; Näringsfattigare grödor i framtiden, främst p g a växthusgaser(?) och att Näringsinnehållet i ekomjölk skiljer sig tydligt från konventionell på så sätt att det nu är statistiskt säkerställt att ekologiska mjölkprodukter i genomsnitt bl a har "1 % mer mättade fettsyror, 3 % mer fleromättade fettsyror (PUFA), 64 % mer omega-3 fettsyror, 27 % mer konjugerad linolsyra (c9,t11-CLA) och 73 % resp 58 % mer av de långkedjade fleromättade fettsyror EPA och DPA än konventionella mjölkprodukter. Konventionella mjölkprodukter innehöll bland annat 4 % mer enkelomättade fettsyror och 18 % mer omega-6 fettsyror än ekologiska mjölkprodukter.   Förhållandet mellan omega-6 och omega-3 fettsyror var i genomsnitt 4,3 i de konventionella och 2,4 i de ekologiska mjölkprodukterna."

[Genomgående mina kursiveringar]  Så nu vet ni det och jag har också lärt mig mer.

Paula Modersohn-Becker på Louisiana

Första helgen i februari firade vi småsystrarna Mia och Maja, som båda fyller år i början av februari, i Köpenhamn. Då passade vi förstås också på att åka till Louisiana för att se Paula Modersohn Becker, som är ännu en av alla fantastiska kvinnliga konstnärer, som nu lyfts fram från glömskan. Precis som min stora förebild Frieda Kahlo målade hon många självporträtt. Troligen av den enkla anledningen att hon hade full tillgång till åtminstone sin egen kropp dygnet runt. Ja, hon verkar formligen ha jobbar dygnet runt.

Självporträtt med Citron 1906/07
tycker jag minner om Frieda Kahlos måleri.
Citronen symboliserar födelse och död och
du kan höra mer av tankarna om det här

"Det är den första stora utställningen i Skandinavien med den tyska målaren Paula Modersohn Becker, (1876-1907). Den innehåller ungefär hundra målningar och fyrtio teckningar. Utställningen visar hennes distinkta produktion av verk, en konstnär med status som en av de radikala uppfinnarna av tysk modernism. Hon är känd som en av de första att introducera moderna franska impulser till det tyska måleriet, dvs med inspiration från målare som Cézanne och Gauguin, som hon studerade i Paris. Hon är också känd för sin nya blick på särskilt kvinnor och för verk som skapar en särskilt blandning av det icke-idylliserande och vardagliga. Det gäller både hennes landskap och porträtt och inte minst i hennes bilder av kvinnor och sig själv. Paula Modersohn Becker rotade sig i konstnärskolonin i Worpswede utanför Bremen, men tillbringade långa perioder i Paris. Många av henens verk fanns med i Nazist-utställningen med Entartete Kunst [Urartad konst] 1937. Hon är också känd ör sin nära vänskap med poeten Rainer Maria Rilke, som skrev Requiem für eine Freundin [Rekviem för en Väninna] till henne. Paula Modersohn Becker dog bara 31 år gammal efter henens första barns födsel. så hennes konstnärliga karriär är därför kort men intensiv och en helt unik prestation", presenterar Louisiana utställningen.

Liggande Moder med Barn II, 1906

Birgitta Rubin drar också parceller mellan Modersohn Becker och Frieda Kahlo i DN "det enda som stack ut i den enformiga gubbparaden [i utställningen Selfportraits 2012-13] från tidig modernism var Frida Kahlos färggranna uppenbarelse och en dubbelt naken Paula Modersohn Becker. Även personal noterade att publiken fastnade framför den senares säregna uttryck, på en gång grovhugget och sensibelt, expressivt och introvert."
En riktigt bra utställning och helt enorm, särskilt med tanke på hur ung hon var när hon gick bort! Louisiana visar då ändå bara en bråkdel; 90 av över 700 registrerade målningar och närmare 60 av över 1 200 teckningar! Hon fick ändå enbart tio år som yrkesverksam konstnär, så precis som min mor sa, måste hon ha målat all sin vakna tid. I genomsnitt 1,5 målning i veckan är Birgitta Rubins slussats! Inte undra på att såväl maken, tyske landskapsmålaren Otto Modersohn och vännerna överväldigades när de inventerade i hennes ateljé efter den plötsliga döden av en blodpropp, bara arton dagar efter den förstfödda dottern Mathildes födelse. Bremens konsthallschef blev så hänförd av hennes hemliga produktion att han arbetade stenhårt för ett Modersohn Becker-museum, vilket också öppnade 1927. Det blev, enligt uppgift, världens första tillägnat en kvinnlig konstnär och de är en betydande långivare till den här utställningen.

Med tanke på alla Modersohn Beckers verk med barn och mödrar,
gärna ammande som ovan, tycks hon ha närt en stor längtan
efter barn och dessa verk har fått en egen avdelning

Lyssna gärna på reportaget om Modersohn Becker här! Jag håller verkligen med Cecilia Blomberg där om att Modersohn Becker måste ha varit en osedvanligt envis konstnär, inte bara p g a den stora produktionen utan också för att hon ju inte alls var en av de tyska expressionisterna, fast hon många gånger varit med på stora grupputställningar med dem. Hon gick dock bort redan innan den tyska modernismen fått fart (Die Brücke bildades ju först 1905 och 1908 ställde Ernst Ludwig Kirchner, Erich Heckel och Karl Schmidt-Rotluff ut tillsammans med fauvisterna i Dresden. Der Blaue Reiter bildades ännu senare; först i december 1911 av Wassily Kandinsky, Franz Marc och Gabriele Münter, dvs fyra år efter Modersohn Beckers död). så alltså var hon snarare en inspiration för dem.  Hon tillhörde dock aldrig några grupper eller kollektiv, utan bodde och levde främst i  den egna ateljén, där hon gjorde egna utforskningar. Även fast den ju fanns i konstnärsbyn Worpswede i norra Tyskland. Det förstår man särskilt eftersom t o m maken förvånades av att hon under de 15 år som gick från att hon bestämde sig för att bli konstnär gjorde alla dessa målningar, skisser och teckningar. Dessutom omfattande brevskrivning och dagboksanteckningar, som efter hennes död gavs ut i bokform. Under sitt korta liv ska hon ha sålt enbart tre av alla dessa målningar, fick dålig kritik för de få utställningarna och ställdes alltså ut på Nazist-utställningen med Entartete Kunst. Först efter sin död fick hon revansch, men det gjorde henne inget, utan sin dagbok skrev hon: " Jag vet, jag kommer inte att leva särskilt länge. Men är det trist? Är en fest bättre för att den är lång? Och mitt liv är en fest, en kort intensiv fest."

Vi kom ut från Louisiana sent på kvällen, för där visades ytterligare två utställningar, som jag återkommer till! Utställningen pågår t o m 6 april; se den om du har möjlighet!

"Gruvlig hämnd"

En person jag känner blev riktigt arg på mig för något som hände i somras. För att hämnas har hen inte gillat något jag skrivit eller gjort på Facebook eller Instagram sedan dess.

Nu minns hen inte ens varför hen började bojkotta mig och (värst av allt) är Ett annat felmeddela ndeatt jag inte heller gör det eller ens märkt av denna hämnd. Vad jag anser om just hämnd har jag skrivit om tidigare.

Samtidigt har tydligen min dator, som håller på att gå hädan, också hämnd i sinnet, fast försoning alltid är framgångsrikare på de flesta plan.

Ett annat felmeddelande jag fick en gång, som fick mig att le är det ovan, som jag därför sparade.

Den bästa hämnden är lycka, för inget gör folk
tokigare än att se andra njuta av livet

Viktigast att komma ihåg när det gäller hämnd är dock det ovan nämnda!

Viktigare att tro på sin medicin än att den är dyr

2 februari läste jag den inte helt osannolika rubriken ovan om medicin och våra förväntningar på den. Jag citerar: "En placebostudie på Parkinsonpatienter bekräftar tankens makt över kroppen [något jag skrivit en hel del om eftersom jag själv är ett stort bevis på just det]. Om vi tror att vi får en dyrare medicin får medicinen bättre effekt, även när vi bara får placebo.  

Kanske inte de mest verksamma medicinerna men vackra burkar

Det bekräftas av en amerikansk studie på en grupp patienter med Parkinsons sjukdom, i senaste numret av den medicinska tidskriften Neurology.
Det är väl känt att våra förväntningar spelar stor roll för hur effektiva olika behandlingar blir. Att vi kan bli friskare även av helt verkningslösa substanser, för att vi förväntar oss att må bättre när vi fått i oss 'medicinen' kallas placeboeffekten och denna 'tankens makt över kroppen' kan ha stor betydelse för att lyckas väl med behandlingen av sjuka.
Prisets betydelse 
I den aktuella studien ville forskarna [Alberto J. Espay, MedDr, Fil.Mag, Matthew M. Norris, doktorand, James C. Eliassen, FilDr, Alok Dwivedi, FilDr, Matthew S. Smith, FilKand, Christi Banks, klinisk forskningskoordinator, Jane B. Allendorfer, FilDr, Anthony E. Lang, MedDr, FRCPC, David E. Fleck, FilDr, Michael J. Linke, FilDr och Jerzy P. Szaflarski, MedDr, FilDr] undersöka om vår uppfattning om priset på medicinen spelar roll för placebo-effekten. Tolv Parkinson-patienter fick veta att de skulle få två olika läkemedel, varav det ena sades vara 15 gånger dyrare än den andra. Forskarna sade till försökspersonerna att båda läkemedlen ansågs lika verkningsfulla och att försöket gick ut på att bevisa att de är det, trots prisskillnaden.
När patienterna fick den 'dyra medicinen' först (egentligen var det bara vanlig koksaltlösning som injicerades) ökade deras rörlighet väsentligt jämfört med den 'billiga medicinen'. Placeboeffekten visade sig alltså vara större för 'dyrare medicin' [givetvis, skulle jag vilja tillägga].

– Det intressanta i den här studien är att effekten mäts både genom rörelsetester och i hjärnaktivitet, säger Predrag Petrovic, forskare vid institutionen för klinisk neurovetenskap vid Karolinska Institutet i Stockholm.
Placeboeffekten har att göra med hjärnans förväntningar, och studien visar att hjärnan bearbetar det dyra och det billiga 'läkemedlet' olika.
– Det faktum att nya, avancerade mediciner, som ofta är betydligt dyrare än de gamla, ger bättre resultat kan delvis bero på en sådan här placebo-effekt, säger Predrag Petrovic.
Effekten bygger på vår grundmurade tro att 'dyrare är bättre'.
– Samma placeboeffekt har man också visat för viner. När försökspersoner fått tro att det är ett dyrt vin de dricker tycker de att det är mycket godare än det andra, billiga, man får smaka – trots att det är samma vin. Och man har också sett att det 'dyrare' vinet aktiverar hjärnans belöningssystem mer.
– Sådan här forskning visar att vår kunskap om världen är lika viktig som de signaler som faktiskt når oss, säger Predrag Petrovic."
M a o "tron kan förflytta berg", som det stod i Bibeln. För att en förändring ska bli möjlig måste du tro på den"!

Våren är här!

Tänk så skönt; nu, i slutet av februari när jag är van vid kall men vacker vinter, har det redan börjat bli vår här på Österlen!

De zucchini- och kronärtskocksfrön jag förodlat i  drivhuset i köksfönstret har vuxit en bra bit.

Det gjorde jag i egengjord "såjord" (blomjord i krukan med ett ca cm-tjockt lager sand överst).

Greta njuter i solen på balkongen och igår fick jag rapport om att lärkan drillade vid Lövestad!

Lyssna gärna på lärkan här ovan!

På Gretero-lotten spirar löven på Buddlejan (fjärilsbuske), som var helt kal bara några dagar tidigare.

Snödroppar, precis som Vintergäcken (överst) sprider ut sig lite överallt.

Greta var med ned till Gretero-lotten och smaskade på det gröna gräset och gick runt och kollade så att allt var som det skulle vara. Underbart!

Michael Hutchences sorg min tacksamthet

Jag såg häromdagen INXS - Never Tear Us Apart en dramadokumentär i två delar om INXS på SVTplay (mitt favorit-medium). Innan dess hade jag ingen aning om att Michael Hutchence fick en skallskada som gjorde att han förlorade lukt- och smaksinnet, att han fick vredesutbrott och inte kunde styra sina känslor. Typiska symtom på hjärnskador, som utan korrekt behandling alltför ofta leder till djupa depressioner och självmord.
Varför fick inte en framgångsrik person som han den hjälp han behövde? Det bör ju ha skett i slutet av -90-talet eftersom han tog livet av sig 1997 dvs runt fem år efter min olycka. Jag förstår mer och mer vilken oerhörd tur jag hade som fick den eminenta rehabilitering jag fick i Östersund fast jag bara är en helt vanlig människa. Känner en sådan oerhörd tacksamhet för att mitt liv aldrig fick en så sorglig utveckling som hans fick. Jag beslöt mig för att försöka kolla upp det.

Bild från Australian musicdatabase

Tydligen var det redan i augusti 1992 som Hutchence var ute med flickvännen Helena Christensen i Danmark (Köpenhamn troligen). INXS - Never Tear Us Apart  visas hur han retar en taxichaufför genom att svara att han inte förstår vad han säger, varpå denne slår ned Hutchence så att han slår skallen i backen och blöder näsblod. Enligt en australisk nöjes web-sida ska Hutchence då ha fått en fraktur på skallbenet och p g a det förlorat lukt- och smaksinnet. Själva den frakturen kan i sig inte ha varit orsaken till det, men däremot blödningar i hjärnan som uppkom i och med denna fraktur. "I en intervju med Channel Seven's Sunday Night-program, sa INXSs Los Angeles-baserade basist Garry Beers att skadan förändrade Hutchence:
'När Michael slagit i huvudet var det som om han blev en annan människa och jag är säker på att doktorerna skrev ut en massa konstiga och underbara hopkok,'' sa han i programmet. 'Han var en skitstövel och sådan var han ju inte, det är det som är grejen. Det var inte längre den Michael vi kände och det var en sådan överraskning. Han kunder inte känna lukter, inte samaker, han drack vin rakt ur flaskab, för det var som om det ändå inte spelade någon roll för honom längre'.
'Han var väldigt passionerad när det gällde dofter, lukt- och smaksinnet, vet du,, mat och vin' sa han. INXSs bandmedlemmar har kritiserats av Hutchences halvsyster, Tina, för att de medverkade i dramadokumentären INXS - Never Tear Us Apart, som hon menar smutskastat henners familj och gjort Hutchences liv till en såpopera."

Bild ur INXS - Never Tear Us Apart

Som helt utomstående med stor erfarenhet av just hjärnskador vill jag gärna bemöta det. För det första måste det ha varit själva hjärnskadorna, inte någon medicin, som förändrade Hutchence så mycket. Just att det skedde redan 1992 förklarar för mig varför man inte behandlade hans skador på rätt sätt. Neuroplasticiteten (att våra hjärnor förändras beroende på våra erfarenheter under livet) bevisades faktiskt först så sent som 1999. När jag gick i skolan fick vi lära oss att det aldrig skapades några nya hjärnceller, utan att de som försvunnit p g a t ex alkohol aldrig kunde återskapas. "1998 fick dr Bruce S. McEwen finansiering från NARSAD stipendiet för sin strävan att förstå vad som händer när stress påverkar och tycks 'förstöra' hjärnan. Medan hans forskning bekräftade att stress verkligen påverkar hjärnan och kan innebära en krympning av exempelvis hippocampus-området, fann han också att denna påverkan inte nödvändigtvis ger permanenta skador. Han upptäckte då hjärnans medfödda förmåga att anpassa och omforma sig. Hans banbrytande arbete etablerade effektivt vad vi nu känner som 'neuroplasticiteten' på detta område". Något som det i o f s måste ha funnits forskning som tydde på redan innan dess, men ändå.
Det innebär ju i sin tur att Solliden Rehab i Östersund verkligen var före sin tid när de gav mig konst på recept redan 1995! Nu är däremot det mesta nedmonterat där, sorgligt nog.
Jag kunde inte ha skadats vid ett bättre tillfälle och vårdats på ett mer framsynt ställe än jag verkligen gjorde. Det inser jag verkligen nu; tack alla gudar som finns för att jag fick vara försökskanin gällande just det som uppmärksammats nationellt först under senare år!!!