SIDOR

söndag 31 mars 2013

Gradskillnader

Det här med att vara snäll och att vara elak är egentligen, precis som allt annat, en fråga om grader. För visst är det olika snällt att låna ut en sax och att donera ett organ till någon som verkligen behöver det?
På samma sätt är det en stor gradskillnad på att inte ge bort ett redskap jämfört med att komma med en fet lögn som man själv motbevisar genom att lägga upp bilder om motsatsen i sociala medier, till på köpet på julafton?

Å andra sidan så finns faktiskt ok i ordet broken [trasig], som på bilden ovan. Det gäller bara att hitta fokus för det!

Kvällsrutin

Hos oss i Gretero (som jag numer kallar vårt hem) ser kvällsrutinen ut så här mysig:
Tända ljus, en kopp te, gärna BigBang Theory på TV och givetvis en knaskatt utsträckt på mina ben som vilar på fotpallen.

lördag 30 mars 2013

Temperera choklad

Jag skrev härom dagen om att temperera choklad till Amaretto-äggen, eftersom den då blir både blankare och mer tålig. Jag tänkte därför förklara hur det går till.
För att som i det fallet få 150 g choklad tempererad så behöver du smälta finhackade 50 g (1/3) i vattenbad.
Hacka resterande 100 g choklad smått.
När allt smält tar du bunken av spisen och rör ned resterande lite i taget så att den smälts.
Rör i chokladen då och då och låt svalna.
När den börjat tjockna (och nått ca 28° )gäller det att snabbt doppa det som chokladdoppas ska.
Set stelnar rätt snabbt! Har man tempererat chokladen en gångkan du bara smälta om den igen om den stenat
OBS! chokladen får inte komma i kontakt med något vatten och den får heller inte bli för varm när man smälter den, då blir den grå

Lycka till och smaska på!

Gladare påsk!

Glad påsk!
kransen på ytterdörren har jag gjort själv med
en kransstomme, fjädrar och urblåsta ägg
Först i måndags påskade jag till det hemma i Gretero (som jag numer kallar mitt och Gretas hem). Här är en liten titt:


inväntar körsbärsblom



den portugisiska påsktuppen

fredag 29 mars 2013

Konstverk?

Har jag gjort en hyllning till Mike Kelleys Arena #4 (Zen Garden) och Man Rays L'Enigme d'Isidore Ducasse?
Nej, det är knaskissen som ligger och spinner under en pläd i en solpöl så att sängen nästan rister av knattrandet.

Smaka av!

Ett proffstips som många glömmer när de lagar mat är att bara helt enkelt smaka av det du lagar innan du serverar.
beskuren bild från iform.se
Det gör en sådan oerhörd skillnad och om man börjar med att krydda lite, smaka av, krydda  lite till osv tills det smakar perfekt enligt den egna smaken. Då kommer man sedan säkert att lyckas med sin matlagning. Lycka till och låt din egen smak avgöra när det är som godast!

torsdag 28 mars 2013

Smarta samer!

smarta samer som flyttar renarna nu när Junsele-vargen snart är tillbaka igen. Hör gärna mer här! Hon kallas också Rödluvan och här i Jämtland för Tåssåsenvargen.

Hon har flyttats fyra gånger och för varje gång hittar hon "hem" snabbare, så det är nog enda sättet att undvika att hon tar sig några renar till mat.
bild från arbetarbladet.se
Starka och duktiga flickan som oförtrutet kämpar vidare trots allt motstånd hon möter. Hennes gener kommer verkligen att vara som skatter. Tänk om hon kunde få sig en hane snart också!

Vårt vackra språk

Nu har det t o m fått internationellt erkännande i och med ogooglebar-händelsen! Så varför är vi inte som islänningarna så stolta över språket att vi hittar på nya nordiskt klingande ord istället för att (som vi) hela tiden lägga in engelska uttryck som om vi vore nån annan gammal koloni? Vi som har ett så ypperligt språk att det t.o,m. uppmärksammas internationellt!
[optional image description]
"Köttrymd! In other words, everything's better in Swedish.
(Oliver Hoffman/Shutterstock)"lånat från www.theatlantic.com
Fast när jag läser artikeln mer noggrant inser jag att det är just vår förmåga att integrera engelska ord i svenska språket som verkar vara mest imponerande. Jag som ord-nörd är också oerhört road av att hitta på nya ord och det tycks vara något som uppmuntras i vår kultur.

Jag är f ö definitivt googlebar, "Ungefär 967 resultat (0,39 sekunder)" när jag googlade mig själv igår. Iofs kanske ett antal träffar härrör sig till fotbolls-spelaren Malin Allberg men rätt imponerande ändå...

onsdag 27 mars 2013

Besvikelse, kanske inte så illa?

Jag har den senaste tiden varit väldigt trött och haft mycket hjärnvärk. I tisdags sov jag t ex hela dagen och för att ens kunna somna var jag tvungen att ta medicin eftersom jag annars hade för ont. Kanske har du tänkt på att jag skrivit om väldigt få utställningar t ex?

Mina föräldrar tycker också att det är tydligt att jag mådde mycket bättre för något år sedan och det än ju väldigt svårt att själv märka en sådan förändring, som ofta bara sker gradvis. Eftersom de dock inte träffar mig så ofta tar jag det på allvar och lovade att kontakta Rehab, där jag behandlades 1993 - 97.
jag är som Greta, så det är tur att vi har varann!
Problemet är dock att ens få tag i min tidigare läkare. Kanske mest eftersom hon som behandlade mig när jag låg inne flyttat, så att han bara behandlade mig när jag var dit för enstaka besök. Jag fick däremot tag i min neruropsykolog, som fortfarande jobbar kvar och han lät t.o.m. glad över att höra min röst. Dess mer besviken blev jag därför när han gång på gång upprepade "den normala gången är att gå till vårdcentralen och få remiss därifrån". Även när jag påpekade att min vårdcentral knappt har några läkare kvar sedan något år pga överbelastning eftersom där saknas läkare. En ond cirkel som bara tycks bli värre m a o...
bild lånad från www.sodahead.com
Jag känner mig därför brutalt övergiven av Rehab (och kanske främst honom) för att jag på vårdcentralen kommer att tvingas förklara hela historien med min olycka för att kunna få hjälp. Det kommer nämligen med all säkerhet att att uppta precis lite mer än den tid jag får tilldelad hos den stafett-läkare som troligen kommer att finnas tillgänglig. Hen kommer omöjligt att kunna följa upp mig, vilket kommer att innebära exakt samma problem nästa gång jag ska dit, suck...

Jag får därför lov att försöka läka mig själv på det sätt jag vet fungerat tidigare; genom att uttrycka mig kulturellt, höja min serotoninnivå genom att göra vad jag tycker om, träna, äta rätt och umgås med människor jag tycker om. Besvikelsen kanske inte är så illa ändå?

Att "som bli kvar"

En ensam bänk blev som kvar i snön i Björkbacka-parken
Att bli över när "alla andra" är del i en relation är något som Annika Norlin i Säkert! behandlar i låten Jag Blev som Kvar. Det är också något jag själv funderat över under alla mina år som ensamstående.

Fast det hade jag ingen som helst tanke på när min musa härom veckan pratade om alla vänner han har "som är suveräna män, men som ingen ändå verkar vilja ha". Jag fyllde bara i att det väl är de farliga som lockar. Jag kom först i efterhand att tänka på att jag nog gärna skulle ha definierat även mig själv som "suverän" fast jag levde ensam och egentligen inte heller värdesatte att befinna mig i en relation, att ingen "velat ha mig" och att jag "blev som kvar". 
ett ensamt rimfrostigt träd blev som kvar
på Olssons kulle...
Det kan ju faktiskt vara så att dessa män, precis som jag, inte heller tycker att det vore värt besväret att kompromissa i en halvbra relation, utan hellre lever ensamma. Fast det tänkte jag inte ens på när han sa det. Är tydligen redan så mentalt etablerad i detta förhållandet (konstigt nog).

Här är en fantastiskt vacker film på temat att som bli kvar; Hugo och Rosa, om ett syskonpar som förnöjsamma kämpar på hemgården tills de båda är närmare 100 år gamla.

tisdag 26 mars 2013

Sorgesamt och fördomar

Jag hyser en stor kärlek till Indien och känner därför stor sorg över de senaste nyheterna därifrån. Jag tror inte jag vill åka tillbaka till mitt älskade Indien igen med tanke på alla våldtäkter och hot det rapporteras om...
Dansande Devadasi påminner mig mycket om Kathakali och
Arangetram alla bilder ur dokumentären Sex i GudinnansTjänst
Min mor och jag tyckte dock att det var väldigt lätt att som ensamma damer åka runt i Indien 2001. Men då hade jag förbokat allt från Sverige och det har tydligen förändrats en hel del på dessa år. Sedan var ju vi sällan i skumma områden på nätterna och klädde oss som indiskor. Hon som hoppade från hotellfönstret i Agra hade dock hotats av hotellchefen där hon bodde.

Jag såg även denna dokumentär om devadasis, små flickor som säljs av föräldrarna för ett liv som "prostituerade" (enligt vår västerländska syn) i hindi-gudinnan Yellamas (en inkarnation av Kali) namn. Där framför allt en flicka, Hanumwa, fasar för en framtid som devadasi och en tidigare devadasi som nu jobbar för att avskaffa det systemet. Hon var dock inte devadasi i ett tempel, utan till sin svåger (!), som i och med det betalade så hela familjen klarade sig.
Devadasin Anita i filmen föredrar sitt liv framför 
att vara "fångad slav till svärmor i ett äktenskap"
Det är ett system som funnits sedan 1000-talet, då flickor och kvinnor från alla kast kunde bli devadasis.  Numer är det främst flickor ur Dalit-kasten, det "lägsta" som också kallas de oberörbara. Kanske främst beroende på den skam det Brittiska imperiet lade över just devadasisMånga nuvarande devadasis föredrar dock det framför att vara gifta, eftersom de nu har makten över sina egna liv, pengar och lever i en typ av matriarkat. En devadasi berättar t o m hur hon hämtade den man hon lever med från hans fru för att hon vill leva med honom.

Jag känner dock igen dansen ovan (50 min in i dokumentären) och t o m viss musik som den traditionella tempeldansen Kathak, som jag fick lära mig massor om i Indien och Singapore. Den ses nämligen där som en väg till lycka och i  Singapore bjöds jag även in till en Arangetram-dansföreställning av en dansskola. Där nämndes inget om prostitution. Däremot så fick jag veta att gesterna och handrörelserna har en massa betydelser och inte alls, som det påstås i dokumentären, att de enbart symboliserar sexualitet. Det får mig faktiskt att tänka på usel research, liksom på västerländska och kristna fördomar. Särskilt när jag ser devadasis som föredrar sina liv. Jag läser också det advokaten, civilekonomen och indiske politikern dr K.L. Kamat försökte förklara om "den mystiska, kontroversiella och ofta missförstådda devadasi-kulten i Indien. Vars följare kallas jogathis och exploateras och fördöms som tempel-kvinnor och/eller prostituerade. På senare år har myndigheter inskränkt deras ritualer och deras kontroll har lett till flera våldsamma kast-baserade konflikter." Tack vare historien som heliga har dock (tidigare?) devadasis varit respekterade i samhällena.
"Kvinnor med dread-locks representerar Yellama" i Karnataka
delstaten söder om Maharashtra, som jag bl a besökte i Indien
Jag läser också att "i grannregioner som Maharashtra och Andhra Pradesh finns många följare av Yellama och hennes olika inkarnationer. Historierna berättar om ritualerna för tempel-kvinnor (eller devadasis) var väletablerade redan på 900-talet e Kr. Devadasis var alltid kvinnor som oftast bodde i tempel, där de undervisades till artister och kurtisaner. Det är oklart om Yellama-kulten har rötterna i devadasi-traditionen, utan det finns många historier om dess ursprung. ---

Det mysterium som framför allt har missförståtts av denna väldigt hängivna kult är deras önskan att tjäna gudinnan genom att betjäna allmänhetens alla behov, även när det gäller att uppfylla de sexuella behov männen runt dem har.  Det har gjort att många tolkar det som att det bara handlar om ren prostitution. Det är oerhört olyckligt att dessa devadasis sociala engagemang misstolkats och exploaterats som yrke. De statliga myndigheterna har förbjudit de hängivnas (främst lågkastiga kvinnor) nakna parad för gudinnan Yellamma, efter våldsam debatt i samhället om vad som är rätt och fel. Förbudet har inneburit ilska och skam bland Yellammas hängivna." Det ger en helt annan syn på saken, eller hur?

Oromantika 10000 timmar

Jag tror inte på den romantiska föreställningen om konstnären som ett gudomligt geni, vilket faktiskt är en tanke som härrör sig ända från 1500-talets Italien (medan Romantiken kom 200 år senare). Jag är rätt säker på att vem som helst som lägger ned 10 000 timmar på att skapa och se konst lär sig att bli väldigt skickliga. 
Inspiration är för amatörer resten av oss får helt
enkelt lov att dyka upp och sätta igång att jobba
    / den amerikanske konstnären Chuck Close
(men ibland anges också Stephen King)
Jag tror nämligen inte så mycket på talang, utan på övning och slit. Det man gör mycket blir man bra på, helt enkelt och det är klart att om man får höra att man gör nåt bra så tycker man att det är kul och gör det därför mycket. Det påstås ju att allt man ägnar 10 000 timmar åt kommer man att behärska och det tror jag mycket på, med mitt intresse för hur hjärnan funkar i botten. (1000 timmar är en annan siffra som ofta dyker upp på engelska sidor om inlärning. Visst låter 1 månad, 1 vecka, 4 dagar och 16 timmar i sträck som något som kan det vara väl värt ansträngningen? Kanske även 1 år, 7 veckor 5  dagar och 11 timmar om man delar upp det lite?) 
bild lånad från 1000 hours
Den västerländska konsten är ju väldigt baserad på just det Gyllene Snittet och när man sett det nog ofta så kommer det säkert automatiskt. Att vänta på inspiration är för amatörer [de som älskar] medan vi som är yrkesmässiga envist får jobba vidare för att tvinga fram inspiration. Gärna på ett lustfyllt sätt i o f s. Så krasst oromantiskt tänker jag om det yrke jag ändå älskar, fast jag inte räknar mig till amatörerna.

måndag 25 mars 2013

CFT - Förlåtelsefokuserad KBT och självläkning

Till att börja med vill jag framhålla att jag personligen inte har någon som helst erfarenhet av KBT, kognitiv beteendeterapi. Jag läser dock i DN om CFT (Compassion focused therapy), som är en riktning inom KBT, som jag egentligen tycker borde heta Förlåtelsefokuserad terapi på svenska. Det handlar nämligen om att inte vara så hård, utan istället förlåta sig själv och därigenom bryta sig loss ur sitt förflutna, försonas med och vara snäll mot sig själv. Alltså sådant som jag tagit upp här många gånger.
IMG_0753
Buddhistiska mani-hjul på bild lånad från
compassionfocusedtherapy.com
"Det är ett terapeutiskt förhållningssätt som övar oss i att känna mer  medkänsla med oss själva.  CFT har utvecklats av den brittiske KBT-psykologen och professorn Paul Gilbert [vid University of Derby].  Han har ägnat en stor del av sin forskning åt att förstå hur skam och överdriven självkritik kan behandlas och har startat Compassionate mind foundation, som  arbetar för att föra ut CFT över världen." Som det står i artikeln (som tyvärr inte ligger ute på webben). 
faktaruta ur DN 130317
Det påminner mig om vad Sanna Ehdin hävdar att all läkning egentligen är frågan om självläkning. "Till exempel är tankar näring för ditt system på samma sätt som maten är det. Bestraffande tankar och skuld kan  ge magknip precis som dålig mat, medan näringsrik mat och uppskattande ord kan göra att ens energi lyfter. [Min kursivering] Det medför att även dina tankar och din själsliga kraft hjälper till att stärka dig."
bild lånad från halsosidorna.se
Jag har varit kritisk mot KBT av flera orsaker, men detta gör mig intresserad och jag läser vidare i SvD att  "Framväxten av KBT har alstrat en lavin av självhjälpsböcker. Här handlar det om att förändra negativa tankemönster som leder till oönskade beteenden. Till skillnad från psykoanalysen är KBT vetenskapligt dokumenterad och bygger på samma vetenskapssyn som neurobiologin." Mitt intresse för neurovetenskap har nog få trogna bloggläsare missat och neurobiologi är ju en del inom forskningsfältet neurovetenskap.
Jag läser dock vidare att "KBTs framgångar har givit självhjälpen inom samma fält ett fundament av vederhäftighet som dess anhängare knappast hade vågat hoppas på, och har också varit till glädje för de läkemedelsföretag som säljer antidepressiva [SSRIpreparat.” Jag förhåller mig alltså även fortsättningsvis skeptisk till KBT, men tror desto mer på CFT, tills jag överbevisats om motsatsen. (På samma sätt som jag var oerhört skeptisk till SSRI-preparat för 18 år sedan, testade efter att läkarna förordat det och jag själv läst på. Det visade sig, tack och lov, vara en sådan enorm hjälp mot min hjärntrötthet att jag nu inte kan tänka mig ett liv utan dem.) Tur att man har fel emellanåt ändå...

Chokladdoppade Amarettoägg i marsipan

Jag som älskar Amaretto ska absolut försöka komma till skott och göra dessa Marsipanpotäter ur ICAs Buffé. Fast jag tänkte göra ägg av dem, som jag också tänkte doppa till hälften i smält choklad. Detta är ett mycket enklare recept på marsipan än det jag har dessutom!
Chokladdoppade Amarettoägg
200 g sötmandel 
200 g florsocker 
2 tsk rosenvatten/vanligt vatten 
1 tsk vatten 
1 msk Amarettolikör 
Skålla mandeln i kokande vatten någon minut och skala den. Mal den i mandelkvarn eller mixa fint i en matberedare. Sikta i florsockret, blanda väl med (rosen)vatten, vatten och Amaretto. Tillsätt mer vatten om det behövs. Täck med plastfolie. Låt vila i kylen minst 1 timme. Forma små ägg av marsipanen.
150 g 70 % smält choklad och temperera den i vattenbad.

Doppa halva äggen i den smälta chokladen. (När chokladen stelnat kan du pudra dem lätt med kakao runt om och skaka dem i handen så att de blir vackert "jordiga".)
(Du kan också köpa färdig mandelmassa och smaksätta med (rosenvatten och) Amarettolikör.)
Både enkelt, gott och snyggt, bara jag får min ork åter igen!

söndag 24 mars 2013

Oodlat år?

Jag hade, sent om sider, tänkt sätta chili- o tomatfröna i drivhuset, men inser att jag aldrig tog några frön ifjol eftersom mina egna odlingar slog helt fel då pga vädret.
mitt lilla drivhus ifjol denna tid.
Nu står det kvar i förrådet
Tänkte att någon kanske ville dela med sig av sina frön,  annars får jag köpa färdiga plantor alt strunta i årets odling och därigenom kunna vara borta mycket i sommar...
lite saknat i år, men kanske ändå inte?

Norrkenet

Måste visa en liten underbar film om norrskenet härom sistens:
Astrofotografen Göran Strand, som gjort den, kommer från Frösön och har också gjort boken Jämtlandsnatt.
Bild lånad från hemsidan. där du även kan
beställa boken här direkt. Den är utgiven av
Jengel, bokförlaget här i Östersund

lördag 23 mars 2013

Vackert och gott

Något oerhört vackert samtidigt som det är fantastiskt gott är att helt enkelt köpa rökt lax och sedan servera den med Dillstuvad potatis.
nästan vackert som konst och stor favorit sedan jag var barn
Dillstuvad potatis
gör du (2 port) enkelt av kokt (överbliven?) potatis så här:
1 msk vete-/siktat dinkelmjöl
2 dl mjölk 

Börja med att blanda mjöl och mjölk slätt i en kastrull på spisen och låt bli varmt. Tillsätt
1 msk smör  
Sjud under omrörning och låt koka i 3 - 4 min. Tillsätt

hackad dill 
salt 
(malen vitpeppar)
efter smak och rör om

5 - 6 kokta potatisar
skalas och tärnas innan det blandas i såsen. Sås och tilltugg i ett som dessutom är grymt snyggt.

Sött varken myror eller kackerlackor vill ha

Jag har tidigare varnat för sötningsmedlet Aspartam, som främst finns i läskedrycker och godis, pgadess effekter på oss människor. Den här bilden måste vara den mest effektiva:
Bild från Facebook, mer info här och här
Aspartam kackerlackor och myror äter det inte, katter och hundar äter det inte och inte ens flugor äter det - men [amerikanska) FDA serverar dig Aspartam! Det har massor av hemska bieffekter, som jag inte översätter, men som du själv enkelt kan slå upp i ett lexikon.

fredag 22 mars 2013

Det allra minsta

Enjoy the little things
Glöm den stora helheten och börja med de små detaljerna istället!
"Njut av småsakerna i ditt liv
En dag kommer du nämligen att inse

att de var det största av allt"
                                       / Robert Brault

Organ(iserat)!

När jag omorganiserade i plånboken hittade jag det här kortet, som är en massa år gammalt, men som fortfarande är lika aktuellt nu.

Om jag åter skulle skadas och blir liggande medvetslös men inte kan räddas till livet igen vill jag nämligen att min vilja om min kropp ska vara känd, vilket det här kortet hjälper till med.
På det ger jag mitt tillstånd till att mina organ kan transplanteras till andra efter min död. Jag tycker det är oerhört viktigt att ta ställning så att andra kan få ett bättre liv med hjälp av en liten del av mig. Eftersom jag knappast har någon nytta av min kropp som död skänker jag den till dem av mina efterlevande som då har bättre nytta av alla mina organ. På det sättet lever en liten del av mig vidare och hjälper någon annan. Gå därför in på www.livsviktigt.se och ta ställning så att andra kan leva vidare genom ditt beslut!
bild lånad från www.livsviktigt.se
Jag vill slå ett slag för medmänskligheten att inte vara snål med det man inte själv behöver. Rent egoistiskt tänkt så kanske man själv behöver organ nån gång. Vad tror du att du har för nytta av din kropp när du lämnat den efter döden?

torsdag 21 mars 2013

Mat utan farliga kemikalier

Igår rapporterades det i nästan all media om kvarvarande bekämpningsmedel i många frukter. Det är Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet som tagit 77 000 prover från mer än 500 olika livsmedel  sålda i EU, Island och Norge. Årets rapport fokuserar på äpplen, vitkål, purjolök, sallad, mjölk, persikor, päron, spannmål, jordgubbar, fläskkött och tomater. I hälften av dem finns rester av kemiska bekämpningsmedel! "Jordgubbar, citrusfrukter och lever ligger högt både vad gäller mängder och hur många bekämpningsmedelsrester som finns i samma prov. Och i vindruvor har man hittat både cancerogena och hormon- och reproduktionsstörande ämnen. Värst är vindruvor från Indien där 53 procent av proven låg över gränsvärdena." enligt DN.

Hur kan vi då undvika farliga kemikalier i vår mat? Ät vilt, egen-odlat, ekologiskt eller enkelt uttryckt KRAV-märkt!

-Det konsumenterna kan göra är att välja ekologiska livsmedel, speciellt för barn och gravida, säger Emelie HanssonNaturskyddsföreningen" till DN. Helt enkelt.

Firande i dagarna fyra


Helgen har också varit fullspäckad med firande av namnsdagar och födelsedagar. På Gertrud-dagen fick Maja både kola från Pärlans och choklad från Tinas praliner.
Paraplystället hon fick i födelsedagspresent levererades också från Skåne med mor och far. Visst är det helt makalöst vackert?
Även skymningarna på landet är nåt alldeles extra och känns som ett firande!

onsdag 20 mars 2013

Film-premiär framskjuten

Igår blev jag uppringd och tillfrågad om jag kan tänka mig att skjuta fram premiären av Borta Bra till 4 maj för att det då blir fler filmer att visa då. I och med det får jag också  möjlighet att fixa soundtracket, som visat sig vara 4 sekunder för långt. Sekunder är aldrig så långa och avgörande som när man jobbar med ljud eller film!
De övriga som är med i min gruppär filmaren Robert Singleton, Joakim Wassberg från produktionsbolaget Manic motion, animatören Malin Almén, konstnärerna Hans och Karin Kvam, verksamhetsledaren Eva Aspling, filmaren Anna Sivertsson och filmaren Ulrika Widmark kommer dock att visa sina filmer på Regina 6 april, som planerat. Välkomna!

Sauna

Som jag gett några fingervisningar om tidigare så älskar jag bastubad.
Allra skönast är också bastun far byggt som är vedeldad.
Vedbon är full med prima björkved och efter en hel dags eldande var temperaturen uppe i 75° och vattnet i brunnen hade tinat.
En större njutning kan jag knappt tänka mig.
Särskilt inte när det är riktigt kylslaget ute.