Livet...

bild lånad från rawforbeauty.com

Livet är som en kamera

Fokusera på det viktiga

och fånga de goda tiderna

Framkalla det negativa och utveckla det

Om det ändå inte blir bra

Försök igen och ta en ny chans!

Allt inne!

7.30 i morse kom flyttbilen (p g a diverse problem för dem igår). Eftersom de två flyttgubbarna inte kunde få någon förstärkning idag heller (semestrar och sjukdom bland lokala flyttfirmor) var det bara att hugga i.

15.30 var vi klara, med ca en timmes lunchpaus. Så nu är det bara att packa ur alla lådorna:

Så här välfylld är min ateljé sedd från klädkammaren (gårdagens översta bild).

Tack snälla Maja, mamma och pappa för all hjälp (och Mia, som hjälpte Maja igår)!

Min nya sköna värld

I eftermiddag kommer mitt bohag, så här kommer lite bilder på hur min nya sköna värld Gretiana ser ut omöblerad:

Min ateljé kommer även att användas till gästrum.

Badrummet blev fantastiskt stort och just utan svart tak och mörka väggar.

 Hallen och köket har vackert schackrutigt golv. (Precis innanför entrén är det mörk klinkers.)

Köket mot matplatsen och tapeten jag verkligen älskar.

De ljust blågröna skåpluckorna i köket gör sig fantastiskt.

Mitt sovrum har exakt samma tapeter som mitt tidigare sovrum.

Även vardagsrummet har samma tapeter som i mitt tidigare sovrum.

Slutligen en bild från min förhoppningsvis framtida kolonilott. Där är fruktansvärt torrt så jag önskar att jag kunnat gå in och vattna!

Snart hemma

Nu sitter jag i mina föräldrars fantastiska brudslöjelund och pustar ut.
Min Mental Fatigue (hjärntrötthet) innebär att jag fortfarande känner mig nästan lika trött som igår, fast jag knappt var upp mer än för att äta på hela dagen.

Min föräldrars matplats beskuggas av brudslöja. Tidigare var det
blåregn som blommade där, så favoriterna avlöser varann som tak!

Fredagens packande och lastande tog hårt på mig. Fast vi hade flyttfirma är jag helt oförmögen att bara titta på när andra jobbar, så kånkade och sprang omkring även jag...

"Mina flyttgubbar" fortsätter packa efter fikapaus

Fantastiskt nog fick jag denna bild skickad av Maja i morse. Min Hibiscus blommar äntligen, efter att ha haft knoppar sedan i maj. Att den behövde mörker i hennes baklucka för att slå ut kunde jag aldrig tro...

Maja berättar dock att den har stått ute i regnet i natt och först nu står i hennes baklucka. 

Imorgon kommer flyttlasset fram och min lägenhet ser fantastisk ut redan. Bilder kommer, jag lovar!

Uppgradering

Imorgon går flyttlasset ned till Simrishamn och jag uppgraderar mitt liv till MalinMatilda 3.0.

Majas och mitt flyttlass på väg mot Simrishamn och Lomma

Ser så fram emot min nya framtid!

Det har inte alltid gott som jag tänkt det, utan ibland har flyttlådorna rasat som ett Babels torn. (Jag kommer dock inte att börja prata skånska.)

Greta har varit oerhört orolig, men till slut kom hon till ro och somnade på en flyttlåda...

Viktigt i kulturhusdebatten, Östersund

Ett snabbt "hej" i flyttruschen med ett oerhört tänkvärt debattinlägg av min kollega Kristina Wrang. Det infördes i LT nästan direkt, men i ÖP, först igår:

"Den kinesiske världsberömde samtidskonstnären Ai Weiwei
är intresserad av att göra ett konstverk på Storsjöns is.
Med en konsthall skulle kommunen kunna erbjuda honom att ställa
ut några av sina verk. Det skulle ge ett kulturhus en flygande start,
skriver Kristina Wrang. Fotograf: MIRANDA SIGANDER / TT

"Var tog visionen om ett kulturhus vägen? Östersunds kommun kommer nu att fortsätta utreda bygget av en konserthall vid biblioteket och ombyggnation av Storsjöteatern för att passa även dansföreställningar. Men var tog konsten vägen!!? Den kinesiske världsberömde samtidskonstnären Ai Weiwei är intresserad av att göra ett konstverk på Storsjöns is. Med en konsthall skulle kommunen kunna erbjuda honom att ställa ut några av sina verk samtidigt och det skulle naturligtvis ge ett eko som varar betydligt längre än vad isen på Storsjön gör. Det hade också kunnat ge ett kulturhus en flygande start! Det är bara ett exempel på vad man nu går miste om när konsten helt har försvunnit i kommunens planer vad gäller kulturhus. Vi gläds givetvis åt att kulturen får en bredare bas i kommunen, att nya möjligheter öppnas för akustisk musik och att vi ska kunna se unika dansföreställningar med bl.a. Norrlandsoperan. Men vi kan inte acceptera att samtidskonsten fullständigt har glömts bort! I början av året kom förslag i en artikel i LT skriven av Daniel Kindberg och Henrik Zipsane att samtidskonsten "i samband med etablering av Nationalmuseum Norr på Jamtli också inkluderas en vision om en permanent samtidskonstarena i Exercishallen". Är det här en vision av samtidskonst i Östersund? Knappast. Tvärtom har tidigare händelser visat att en konsthall måste drivas målmedvetet och kunnigt av intendent och curator med särskild kompetens. De flesta av oss minns säkert den pinsamma avvisningen av Lars Vilks deltagande i en utställning på Jamtli för ett tag sedan. Oavsett om man väljer att ställa ut kontroversiella konstnärer som Vilks eller inte måste det finnas en linje från början, en tydlig riktning när det gäller urvalet av konst och konstnärer. Det kan bara en konstintendent göra. Vidare från artikeln: "Vi ser framför oss hur Exercishallen på så sätt kan utvecklas till Jamtlis fria arena, där det finns möjlighet för konstnärer att experimentera tillsammans med Jamtli". Det låter mest som en käck klapp på axeln, och att konstnärerna skulle jubla över denna möjlighet är inte troligt. Hittills har ingen frågat efter det, tvärtom finns det ett starkt önskemål om att en arena för samtidskonst och Jamtli ska hållas isär. Uttalandet säger heller ingenting om de avtal som numera finns om medverkans- och utställningsersättning (MU-avtalet), att konstnärer ska få betalt för sitt arbete likaväl som andra kulturarbetare. Att hela idén med ett kulturhus är att verksamheter samarbetar och som blandas (musik, konst, dans, opera, poesi mm.) tappas bort i med att det sker på olika platser är också sorgligt. Det kunde ha blivit en smältdegel som gav kommunen ett avtryck ute i landet . Även Robert Uitto har uttalat sig i pressen om att kulturen ska stöttas när Jämtland Härjedalen bildar egen Region nästa år. Stödet ska gå till enskilda kulturarbetare, men han vill inte stötta bygget av något "kulturpalats". Det är som att säga att man ska stötta fotbollsspelarna men inte vill ha någon fotbollsplan. Frågan är vad som händer med spelarna, i det här fallet kulturarbetarna? Många lär nog flytta till någon bättre stad där man även satsar på arenan för kulturen. Intrycket man får av ordvalet palats är ett hus för eliten. Inget kan vara mer fel om man följt diskussionerna som förts i ett par års tid. Tvärtom skulle en konsthall i ett kulturhus inrymma utställningar av Skapande skola, estetiska program och lokala, likaväl som internationella konstnärer, konsthappenings, performance, installationer, ljud- och ljuskonst, samarbeten mellan olika konstformer, kort sagt den konst som inte är kommersiell och som just därför utvecklar och berikar en kommun och ett samhälle. Det är bara att hoppas att Östersund kommun och den kommande Regionen Jämtland Härjedalen tänker om när vi ska välja i höst!

/ Kristina Wrang Talesperson för KRO KIF Jämtland Härjedalen (KRO: Konstnärernas Riksorganisation, KIF: Sveriges Konsthantverkare & Industriformgivare)"

Fika-försvar

Vätskepaus på Björkbacka kafé igår. Kattmonän längst
fram är köpt i Stora kyrkans fairtrade-sortiment

Det finns människor som går omkring och inbillar sig att Maja och jag bara fikar hela tiden.

Kaffepaus på Telogott härom dagen

Jag vill därför på detta sätt helt och hållet försvara och dementera det. Vi packar och bär kartonger så att Maja har ont i ryggen, jag fått en vagel i ögat och torra stressutslag på hela handen och handleden, samt vi ser båda ut som min arm nedan på armar och ben:

Blåmärken och skråmor av att bära kartonger,
Ja, vi har extremt lät för att få blåmärken!

Man måste man pausa när det är som varmast. Annars faller man bara ihop av trötthet och dessutom kan man ju inte fota och packa eller bära samtidigt heller...

Jordgubbsshake och jordgubbstårta +
jordgubbs-petit choux på Jordgubbslandet
i söndags

Däremot är det trevligt att fota när man får in något vackert som man snart ska få sätta tänderna i.

Jordgubbs-wienerbröd från kvartersfiket

Det kan dessutom inspirera andra till en tur just dit man varit. Dessutom kommer vi inte att återvända till dessa ställen på länge sedan.

Mysfika i syrenbersån på Gamla lanthandeln för drygt
en vecka sedan.

När man jobbat hårt (se bilden längst ned!) skriker både musklerna och hjärnan efter snabba kolhydrater för att funka igen. 

Go'fika på Sommarhagen för flera veckor sedan

Därför behöver vi något sött och gott, som då dessutom genast upptas av just musklerna. 

Tunnbrödstutar och brödportioner på Marieby hembygdsgård

Då kan man alltså unna sig med gott samvete!

Bookmaker-sandwish på Kungsgården blev en
fantastisk lunch förra i veckan

Vid flera tillfällen har vi tagit en macka till lunch eftersom kyl och frys gapat allt tommare och någon energi att laga mat inte gått att uppbåda för någon av oss.

Ovan ser du bildbeviset på att jag bär med liv och lust. Ovan vinterdäck i torsdags, så kom inte o påstå att vi "bara verkar fika"!