Han har ända sedan barndomen haft ett stort intresse för naturen och särskilt fåglar, så han arbetar helt utan förlaga när han målar bilderna. Han har tecknat och observerat dem under så lång tid att han använder minnesbilder istället.
Mårtens har ett djupt intresse för
meditation som utövas inom
Zenbuddismen, och därigenom också
kalligrafi. Han kom i kontakt med
Zenbuddism när han var utarbetad och använder sig av
Zenbuddistiska metoder i bilderna.
För att att motstå att planera bestämmer han sig för en riktning för motiven och inväntar så den
rätta känslan och energin för målningen. Så ”låter han det bara hända” och låter det
undermedvetna tala. Lite på samma sätt som
surrealisterna jobbade.
Mårtens använder akvarellfärg och kolkrita på handgjort papper. De
Zenbuddistiska teknikerna heter exempelvis
Shodo (teckenkalligrafi/skriftens väg),
Hitsuzendo (Zenmålningens väg) och
Kyudo (Bågens väg).
På hans hemsida läser jag "I asiatisk målning och kalligrafi är det första penseldraget det viktigaste, --- vad
Shi-t’ao beskriver som
det Holistiska Penseldraget.
Det skapar någonting där ingenting fanns tidigare. I bästa fall kommer det ur en absolut närvaro som är fri från förväntningar. Inom Zen säger vi att det kommer från 'tomheten'. Jag arbetar på att försöka använda detta i min målning. Precis som jag gör när jag utövar
Zen-kalligrafi som är en form av emotionell kalligrafimålning. Det bästa resultatet uppnår jag då ingen tanke styr – då sinnet vilar i tomheten och intuitionen tar över – det kallas
Mu Shin på japanska (No mind)."
Karl Mårtens utställning 2010 visade väldigt liknande akvareller vill jag minnas och jag är imponerad av hans skicklighet att avbilda fåglarna helt fritt. Alltid med ett särskilt uttryck i ansiktet och frilagda från bakgrunden.
De inramade bilderna är
litografier medan resten är akvareller. Personligen har jag provat på de flesta andra grafiska metoder, men just
litografi har jag aldrig haft tillfälle att pröva.
Mårtens föddes i San Fransisco 1956 och har sedan bott i såväl Sverige, Kanada och Schweiz. Sedan 1979 har han jobbat som grafisk designer i Toronto, San Francisco och i Stockholm. Det kan vara därför hans vackra bilder snarare känns som illustrationer än som konst för mig.
Jag saknar den där extra dimensionen som gör en bild till konst. Kanske skulle det ha räckt med andra titlar än vilken fågel det är som visas, men jag tror det är ett större djup jag efterlyser.
Du kan läsa mer om utställningen i
ÖP och
LT.