Vårmarknad i hänryckningens tid

Maja med matchande klänning och cykel

I helgen har Jamtli haft årets vårmarknad med strålande försommarvärme och fantastiskt glada människor tack vare den.

Maja och jag cyklade dit i blommiga klänningar på våra antika cyklar och det var hänryckande, trots mina röda ögon och slokande vänstersida av kroppen.

Soliga dagar lever nämligen min lilla stad verkligen upp och uteserveringarna svämmar över av soldyrkande besökare.

Vårmarknaden var, som alltid, välbesökt och med massor av stånd med hantverk och mat.

Dessutom gammaldags nöjen som karusell (här ur två perspektiv), föredrag

 liksom förevisningar av bl a tjärbränning (jag älskar verkligen doften av varm tjära)

och så morske män som svingade yxor. 

Eftersom det var pingst erbjöds också drop in-vigslar i Jamtli kyrka, vackert bundna buketter, häst och vagn samt middag på Hov. Jag borde kanske ha tvingat mig på någon och slagit till. (Min musa blir jag ju aldrig gift med och) det lät nästan som om det bara skulle varit att ställa sig i kö och hoppas att det skulle bli jämna par. Tyvärr verkade man nästan behöva ha med brudgummen dit.

Ifjol råkade jag visst skrämma skiten ur en bekant när jag just på Pingsten undrade över hans relationsstatus och frågade hur han skulle ställa sig till en kul fest med vidhängande vigsel. Jag är visst lite väl spontan emellanåt, men det såg ju så trevligt ut med alla fina buketter och så... Sedan gömde han sig för mig i flera månader och tordes inte hälsa förrän till hösten. Egentligen är det ju själva festen jag främst varit ute efter och att få vara riktigt fin. Jag har aldrig kunnat föreställa mig att vara gift eller ens leva länge med någon. Att klara mig själv har alltid känts viktigare och att vara oberoende. Äh; jag orkar inte så jag har helt lagt ned att nånsin bli en ärbar kvinna och sätter istället en ära i att försöka bli lycklig. Inte så pjåkigt det heller!

 En frestelse jag däremot föll för i hänryckningens tid var givetvis choklad!

Avnjöt också lugn, det vackra vädret och den skira grönskan!

Ännu fler genialiskt enkla tips

Då är det dags för ytterligare några fler genialiskt enkla tips:

Linda en våt pappershandduk runt en dryckesflaska och ställ
den i frysen. På en kvart kommer den att bli helt iskall!

För knapriga taco-skal vänd muffins-formen upp och ned.
Spraya med matolja och ugnsbaka tortillabrödet i 10 min i  200°

När du vill doppa en fylld kaka i mjölk sätt den på en gaffel i
smeten emellan kexen, så slipper du kladdiga fingrar

För att slippa en röra med sladdar vik dem runt handflatan och stoppa in dem i tomma toapappersrullar

Använd en pås-stängare i plast på tejpen ände

På hotell utan laddare så har TVn ofta en USB-port

Fäst tvålbitar som nästan är slut på en ny tvål så slipper den halka runt på tvättstället

Stoppa en kartongbit i en plastpåse med  zip-lock och
lägg viktiga papper i så blir de varken våta eller skrynkliga.

Om du behöver lämna din drink i en bar så lägg glasunderlägget över glaset. Det är ett universellt
tecken på "jag kommer tillbaka" så att du inte förlorar din plats eller drink.

Om du behöver en skruvmejsel så är amerikanska stickkontakter
precis rätt storlek för att passa en normalstor skruv

Om du borrar hål i bottnen av soptunnan så blir det lättare att 
ta ur och sätta i påsen eftersom det inte blir vakuum

Om du sätter mobilen under en vattenflaska kommer
ljuset från den att spridas som en lykta

Om gylfen alltid åker upp fäst en nyckelring i dragkedjan och sätt den över byxknappen

Hur du gör för att katten inte ska leka med toapapperet

En liten lur i väntan under resan? Sätt foten i
handtagen till väskan för att slippa bli bestulen

När du ska värma rester i ugnen ta bort mat i mitten på fatet så värms det mycket jämnare

Använd plastpärlor för att markera sladdar 

Gör ett eget cd-fodral så här

Om du gör något ovanligt när du låser dörren före en långresa
kommer du att minnas att du verkligen gjort det

Tänd ett ljus med en spaghetti för att slippa bränna dig

Om du ställer ett glas med lite vatten i micron när du värmer pizzan så blir inte  kanten degig

Använd fjädern ur en gammal kulspetspenna för att din laddare inte ska böjas  och går sönder

Lyckad utställning?

Jag är oerhört nyfiken på en utställning som pågår på Bonniers konsthall i Stockholm t.o.i. 28/7, men tvivlar på att jag kommer att kunna se den. Jag tycker att den danske konstnären Jeppe Heins  Ett Leende till Dig, som behandlar mitt favoritområde lycka passar så utomordentligt bra här i bloggen.

Foto. Birgitta Rubin ur DN, som inte publicerat
Ingela Linds  recension på nätet

Ingela Lind sammanfattar utställningen med "På Jeppe Heins  utställning glider man in på ett bananskal. Som på en cirkus eller i en massagesalong. Enkelt, lustigt, lättsamt. Lite för putslustigt.

Men lägg ned vapnen! Det är nog särskilt svårt för oss blaserade, självmedvetna nihilister. Dock. Här är det inte så enkelt som att det enkla är förrädiskt, som på de flesta konstutställningar. Nej, Jeppe Hein vill tvärtom bejaka det enklaste genom att få oss att spetsa sinnena och låta de mest grundläggande sensationerna strömma igenom oss. Släpp jaget! Var här och nu! Det låter alldeles förskräckande banalt. Som livsstilsråden i närmaste veckotidning. Och just detta är prövningen på Bonniers konsthall; jag avskyr ju new age. Ändå tycker jag alltmer om utställningen ju mer jag vistas i den. Jeppe Hein är dansk, bor och verkar i Berlin och har utvecklat en konst som drar in åskådarna i en lekfull konfrontation med de fyra elementen. Man kan säga att han på en gång flörtar och skojar med modernismens reducerade former. --- Han är --- mer ödmjuk och mer existentiellt inriktad. Så blev han också utbränd. Nu har han kommit tillbaka med en konst som mycket tydligare än före sjukdomen vittnar om ett beroende av meditation och yoga. Denna hållning med sina anspelningar på vår tids banalitetskulturer skiljer sig från Hilma af Klints ockultism. Men Hein för likväl tankarna till af Klint  via tilltron till det klara anslaget i kombination med lyssnandet inåt och betoningen av sinnesupplevelsen." Ja, kanske är det så att för att inse vikten av den sanna lyckan måste man först befinna sig på bottnen? Så var det i a f för mig. Jag vill se Jeppe Heins  Ett Leende till Dig!

Hoppfull tröstlöshet

Jag inser hur tröstlöst det väl egentligen borde vara, men jag kan ju bara inte ge upp och har dessutom för mycket annat att tänka på med bärande, resor och annat för tillfället.

Fina Johan Johansson framför KSMBs örhänge Jag

vill Bara Dansa, men egentligen alldeles för långsamt!

Dessutom är jag ju faktiskt min tillitsfulla mormors dotterdotter med, så känner mig rätt glad för det som ändå är! Hahaha

Vackert avslut

av Paradiset, se bara sådana fantastiska försommardagar vi fick i slutet:

med absolut strandläge

klarblå himmel och tallkronor

sista strandbetet en vacker morgon

en förmögenhet i tidskrifter till pappersinsamlingen

sista kurragömman

skogstomten med blåbär och ljung

med nosen mot okända framtiden

sista middagen

Farväl Mörtis och hoppas köparen kommer att trivas!!!

sista skymningen

Med svansen högt går vi ljusare tider till mötes. 

(Fler inlägg och bilder från Landet hittar du i de gröna länkarna i texten samt här, här, här, här, här, här, här, här, här och här.)

Alternativ Hänryckning!

För en liten stund sedan hörde jag att svalorna kommit! Det är lika hänryckande varje år för med dem kommer verkligen sommaren också! Annars verkade den här pingsten inte alls bli lika hänryckande som först bestämdes, men ändå oerhört mycket lättsammare än det verkade bara för några timmar sedan. Tack vare flera faktorer kommer jag att kunna vara kvar hemma och ta det lugnt istället för att det åter bara var "min kropp de var ute efter". Det är ju rätt besvärande att vara så stark att folk alltid kommer ihåg en när de behöver hjälp att bära. Hårt kroppsarbete skulle det därför bli hela pingsten.

ok, jag erkänner att det inte är jag utan en bild
nätet, men det är bara för att det är
så jäkla svårt att fota sin egen rygg samtidigt
som man spänner armarna så där. Om jag haft
en fotograf här skulle ni allt få se ;-)

Det skulle bäras möbler, åka bil 120 mil (med katt), lasta ur och än skulle det inte varit nog. Nästa morgon kl 7 skulle vi åka och hämta 150 betongplattor, isolering och virke, innan det äntligen skulle bli dags för vila.
Nu kommer det mesta att lämnas kvar på landet istället för att fraktas över nästan hela Sverige tack vare att köparen vill behålla det. Därför blir det mycket enklare för min familj att klara sig utan mina muskler den här gången och det tackar jag hängivet för!

Greta är i a f ett väldigt behändigt ressällskap när hon
kan sitta med huvudet ut ur transportväskan!

Igår när vi packat det mesta och ätit middag syntes det så tydligt hur utmattad jag var att t o m sällskapet la märke till det och undrade hur jag egentligen skulle orka. Jag som alltid vill stå för mitt ord ville dock inte svika. När vi i familjen diskuterat igenom saken beslutade vi dock att det blir bättre på alla sätt om jag istället samlar kraft hemma och kommer ned och hjälper till om några veckor istället. Tack och lov för att det gått så bra hittills och förhoppningsvis även kommer att fortsätta göra det! Den planerade hänryckningen får dock dröja en vecka... Men sedan jäklar!

Min älskade

Greta är och förblir min stora kärlek. Senaste veckan var det också promenad-premiär för i år och naturligtvis var det viktigast att rulla både i sanden och på asfalten. Tur att hon älskar att duscha!

När vi är ute saknar vi Herbert extra mycket. Det var roligt att lära känna honom! Hon är så rolig med att hon lyssnar så Greta. När jag undrar om vi ska gå hem och rycker i kopplet med två korta ryck ser hon in i mina ögon och sätter genast fart mot porten. (Ja, om inte t ex en sädesärla pockar på uppmärksamheten samtidigt då bryr hon sig inte ett dugg om sin matte.)

Så väntar hon vid porten på att bli insläppt, innan hon racar uppför trapporna och inväntar matte utanför vår dörr: 

Sedan har hon väldigt bråttom in, så då får man hålla i för att hinna duscha eller ta ut henne och borsta på balkongen. Annars sprider hon "myrstacken" i pälsen över lägenheten.

Hon älskar att sitta på balkongbordet och spana, så om det inte är för kallt så har jag balkongdörren öppen åt henne. När jag kommer ut och sätter mig vid bordet hoppar hon ned på "sin" stol, där hon sitter och flirtar:

Med Greta går det allt hett till inne i sängen ibland också, som när man leker med kattspöet. Då är hon som ett vilt djur som hoppar i sidled med krum rygg.