Saffransmuffins med vit choklad

Nu ni, har jag börjat upptrappningen mot jul med att baka underbart goda Saffransmuffins med vit choklad, både i och på. Så här kommer receptet på dessa:

Saffransmuffins med vit choklad ca 14 - 20 st
Sätt ugnen på 250 °
50 gram smör smält

1/2 gram saffran (1 paket) 

stöt i mortel och blanda i smöret. Låt det bli varmt, så utvecklas saffranssmaken bättre. Låt så smöret svlna

2 ägg vispa poröst och tillsätt

2 dl socker och vispa så smeten blir nästan vit

nästan 2 dl mandelmjöl
1 dl psylliumhusk

drygt 2 tsk bakpulver

rörs ihop och vänd så ned i äggsmeten

1 dl mjölk

blanda i smöret och tillsätt blandningen väl till en jämn smet.

50 gram vit choklad

Hacka chokladen. Jag gör det i rätt stora bitar eftersom jag tycker att det smakar bäst. 

Rör ner i smeten och fyll dubbla muffins-formar till 2/3 alt. enkla formar i muffinsplåt.
Man kan också trycka ned en hel bit choklad i varje form när man hällt i saffranssmeten; då blir det riktigt vit chokladig smak.

Grädda i mitten av ugnen på 220-225 grader i 10-12 minuter.

Riv ev.
25 - 50 g ytterligare vit choklad
och strö över muffinsen när de kommer ur ugnen

Njut av en fantastisk början av julsmaker!
Egentligen är det ju just advent och upptrappningen till jul som är det bästa, tycker jag. Själva julafton kan jag faktiskt både ha och mista.

Blodigt allvar

Eftersom jag äter mediciner får jag inte lämna blod, men jag vill verkligen uppmana alla er som kan  att göra det! Jag är en positiv nolla, så mitt blod är, bortsett från medicinerna perfekt, eftersom alla RH positiva blodgrupper kan ha det. Problemet är för mig själv, som bara kan få blodgrupp 0, men i och med att min far t ex är en trogen blodgivare bör det inte bli några probem.

Jag påmindes särskilt om det i fredags när DN hade en stort uppslagen artikel av Karin Johannisson, som är professor i idé- och lärdomshistoria vid Uppsala universitet. Hon skriver där om hur enormt viktiga blodtransfusioner är och varit på alla plan sedan 1600-talets första experiment med blodtransfusioner från lamm. Detta med anledning av Boel Berners bok Blodflöden: Blodgivning och blodtransfusion i det svenska samhället.  Berner, som är docent i sociologi och arbetar tvärvetenskapligt vid Linköpings universitet, kan tyckas ge sig in i en "teknisk och avgränsad" värld, men enligt Johannisson öppnar hon istället "en komplex samhällsberättelse", vilket jag är fullt beredd att tro på.

Blodpåse på bild ur DN

Det är verkligen spännande att läsa de exempel ur boken som Johannisson ger i artikeln, som du kan läsa här.

Jag skulle vilja påstå att, precis som det står i artikeln, ger blodgivande "en ny social identitet --- i denna process, den solidariska givaren, en god människa". Dessutom kollas ju blodet noga varje gång man ger så att man snabbt får reda på eventuella infektioner osv. Så får både din egen och andras skull; ge blod!

All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!

Lyckliga män är hjälpsamma män

Nu är jag iofs säker på att det gäller alla och inte bara män!

bild lånad från Facebook

På det hela taget så tycker jag personligen, trots att jag är kvinna, att det är avslappnande att t ex diska, skotta snö, rensa eller hugga ved, eftersom det  är så enformigt. Man gör det helt automatiskt och kan därför låta tankarna vandra mot trevligare ställen. Men att det skulle göra mig lycklig...

Ernst "j-t provocerad" av att barn och kvinnor jobbar som
djur medan män bara  sitter i Ghana TV4s SOS Uppdrget

Kanske är det helt enkelt så att anledningen till resultatet av studien vid Cambridge University grundar sig i det faktum att om man hjälper varann finner man lyckan i att vara delaktig och gör saker tillsammans? Därför blir termen "hjälpa till" helt missvisande. Istället borde man egentligen säga att man gör saker tillsammans. Det funkar nog inte i kulturer där det traditionellt inte är så, men när man hjälps åt slipper någon känna att hen utnyttjar någon annan och vice versa.

Det var nog därför Ernst Kirchsteiger  blev så arg i Ghana, som du kan se här! Hur olyckliga ska inte männen i Ghana vara egentligen? Stackarna som inte får hjälpa till pga traditionen! Tur att det är så annorlunda i Sverige att vi "hjälps åt" helt naturligt, eller kanske inte alla, vid närmare eftertanke...

All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!

"Mer choklad hjälper dig klara mörkret"

Igår var det dags för ytterligare ett steg i chokladens segertåg för vår hälsa. Då hade nämligen DN mer än en halvsida med rubriken Klara mörkret med  choklad och socker.

"Höstmörkret  påverkar de flesta. Vi blir tröttare  slöare och mer inåtvända.  Men lagom till första advent  ser det ut att bli minusgrader i  hela landet. Och kanske gör till och med  lite snö södra Sverige något  ljusare"  inleds artikeln hoppfullt.

DN igår Klicka gärna på bilden så öppnas en
större bild så att du kan läsa det som står

Torbjörn Åkerstedt, som är professor i stressforskning vid Stockholms universitet och Karolinska institutet hjälper till med förklaringen. "Flera studier visar på att vi blir tröttare, mer inåtvända och slöare vid den här tiden på året. Mörkret rubbar melatoninnivåerna vilket gör att vi blir mer trötta och mosiga.---För att få kroppen med på noterna är det bästa att få ljus på morgonen. Ett annat bra sätt att hålla sig pigg under vintern är att äta kolhydrater och sötsaker, enligt Åkerstedt:" 

– Vi behöver snabba sockerdoser, choklad är bra. Man får en lätt knarkliknande effekt av att äta choklad.  Sedan kan ju det i och för sig ha negativa effekter på andra områden." Alltså som med allt annat gäller att inte överdriva, utan vara lagom.

All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!

Skrattande försvar

I tisdags skrev Sanna Torén Björling något oerhört tänkvärt i DN, som du kan läsa här. Nämligen att det bästa sättet att bemöta härskartekniker är med vass humor.

Hon inleder artikeln med en scén ur filmen Erin Brockovich: " 'Eftersom jag saknar både hjärna och juridisk kunskap åkte jag helt enkelt dit ut och utförde 634 sexuella tjänster. Så nu är jag ganska trött.' Julia Roberts som Erin Brockovich ler mot den slipsklädda delegation som just har undrat hur hon burit sig åt för att få de fullmakter som krävs för en rättslig process i tidernas miljöskandal. Herrarna tystnar besvärat."

skrattande indiskor i Mumbai för 11 år sedan

Visst är det så, men det är faktiskt inte bara när det gäller härskartekniker som självironisk humor funkar, I och med att vi skrattar med någon innebär det att vi tagit till oss och lärt oss av det vi skrattar åt. Det är ett knep som exempelvis Dalai Lama använder sig av när han presenterar sådant som utan humorn skulle låta osannolikt i västerländska öron.

Skratt är alltså inte bara bra för vår hälsa, utan är också ett utmärkt sätt att övertyga omärkligt. Något Dr Madan Kataria lärde mig när jag besökte honom i november 2001.

All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!

Full Förväntan i halvtid

Förväntan och K75 har nu gått in i halvtid, eftersom den fortsätter t o m 2 december. I och med det har hälften av PostIt-lapparna gått åt.

Det är så många som satt upp sina förväntningar på lappar, faktiskt hela 200 st, att tavlan är överfull.

Jag tänkte att man skulle sätta lapparna i flera lager, men nu är det så många att folk börjat sätta dem runt om tavlan. Det är egentligen ännu bättre för då kan man se vad det står på de flesta

 

Däremot är det inte så bra med lappar som ramlat på golvet, så dem har jag satt upp igen.

Det är kul att läsa vilka förväntningar människor har och vad Östersundarna längtar efter. Särskilt värmer det i hjärtat att se att någon längtar efter "dig", vilket gör att vem som än läser det kan ta åt sig. Önskar jag visste vem det är bara. Jag längtar efter några, men det är knappast skrivet av någon av dem, för de är alla väldigt långt härifrån, tyvärr. ;-)

All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!

Pecha Kucha i K.75

Moderatorn Anders Sunesson pekar på att kvällens Pecha Kucha
finns med i det internationella programmet på pecha-kucha.org

Igår var det Pecha Kucha i K75, en riktig höjdare (fast jag var rätt bortdrogad pga hjärnvärk).

... och berättar lite historia

PechaKucha Night uppfanns i Tokyo i februari 2003 av  unga  designers som ville träffas,  nätvärka, och visa sitt arbete för allmänheten.

Det innebar ett massivt genombrott med  händelser, events och happenings i hundratals städer runt om i världen,  som inspirerar kreativt över hela planeten. 

Svensk Form Jämtland arrangerar Pecha Kucha sedan i maj  2010

Josefin Sundnäs och Göran Posthuma sköter teknik och är  behjälpliga

Namnet PechaKucha kommer från japanskans term för ljudet av småprat. Det handlar om en presentation som baseras på den enkla idén att visa 20 bilder i vardera 20 sekunder. Det innebär korta presentationer som är enkla och koncisa, gärna med en humoristisk ton.

Gårdagens Pecha Kucha i K75 hade dessa sex talare, som berättade om vitt skilda ämnen.

 Först berättade Elisabeth Athle om hur hennes skulptur med dubbla ansikten tog en oväntad riktning

Först helt skilda uppe i en hägg, för att så genomgå ett triangeldrama/trekant med ett gipshuvud

Innan de slutligen möttes ansikte mot ansikte, som tanken varit från början.

Näste man, Christer Widegren, berättade om och visade digitalfotograferade bilder av mönster han stött på

Exempelvis en rostangripen plåt och ett sprucket handfat som nästan ser ut att vara raku-bränt

Linda Svedberg passade så på att sammanfatta hela sitt liv med 20 bilder.

Om hur hon fann kärleken till leran och hennes paradis; verkstaden i Lugnvik 

Som hon delar med sin mentor Straffan Alm. 

Hon berättade även sagan om sin  "dysfunktionella familj" i Hemtrevnad.

Efter fikapaus var det så dags för Stefan Ek att prata om sånt som pga obefintlig produkt-utveckling går sönder.

 Allt från kläder till elektronik och det mesta däremellan...

Anki Hallqvist var den som visade flest bilder tack vare att hon klippt ihop dem; smart!

Hallqvist berättade och visade bilder om Landart i Espnäs under åren. 

Det var fantastiskt kul att se från årets utställning, som jag pinsamt nog inte varit till .Ovan Ewa Carlsson vid sitt och nedan Ida Bratt och hennes verk

 Dessutom fick även mina verk vara med nedan!

Katarina Francks i sommar- och vinterskrud:

Avslutningsvis berättade och visade Anna Erlandsson den fantastiska berättelsen om hur man illustrerar en grävling.

Det är nämligen oerhört mycket mer komplicerat än det först låter och inbegriper bl a att spana efter grävlingar, tvinga i sig en massa glass

 ... och att konstruera skat-fällor, eftersom döda skator enligt internet lockar fram grävlingar.

Som tur var påträffades en naturligt(?) död skata så Erlandsson kunde någorlunda enkelt (nåja...) få tag i den

Uppdraget innefattade både illustrationer och spår av grävlingar och spåren gick "enkelt" att få i de tomma glass-förpackningarna bara man lockade med den döda skatan.

Tyvärr somnade Erlandsson där hon låg och väntade på spåren, men tack vare hennes aktiva drömliv kunde hon ändå göra bl a illustrationen här nedan: 

 ÖP skriver så här om gårdagens PechaKucha Night. Jag kommer definitivt att besöka fler PechaKucha Night!

All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!