MalinMatilda-manualen på vift

På senaste tiden har det känts som om MalinMatilda-manualen varit ute på vift. Rätt läskigt att den som nu skulle hitta den då skulle ha en bruksanvisning på hur jag är och fungerar som inte jag själv har tillgång till.

MalinMatilda-manualen är rätt tjock
eftersom jag inte är en helt enkel person

Nu verkar det som om det är helt rätt person som fått tag i den, tack och lov. Praktiskt att alltid ha rätt svar till hands, men egentligen är jag rätt övertygad om att manualen inte ens existerar. Det handlar nog främst om att vara ärlig med sig själv och inte försöka imponera eller "smöra". För om det nu funnes en MalinMatilda-manual så skulle det med fet skrift och utropstecken efter finnas flera varningar om att jag ser igenom och bara blir irriterad på sådant.

Frostnupet och länge till jul

Nu har jag faktiskt börjat gilla hösten, efter en vacker helg, se här bara hur vackert frostnupet det var i lördags:

Dessutom har jag insett att det ju är på hösten det är som mysigast att sitta inne med en härlig älggryta eller nåt gott att dricka med tända ljus. Kanske ta ett långt bad eller nyttja bastun.

Längtar dock efter att kunna elda och saknar öppen spis, kamin eller kakelugn enormt och tröstar mig med att elda stearinljus som värsta mordbrännaren.

Finaste väninnans härliga järnkamin i hennes gästrum

Jag har dock svårt att acceptera att det redan kommit jultidningar för det är långt till jul än. På lördag eftermiddag snöade det dock igen.

Fy på er alla tidningsförlag, låt os slippa påminnas om julen redan!

Middagstips Italiano

Riktigt god italiensk pasta är fantastiskt att värma sig med i senhöst-kylan.

Jag har torkad både rödgul trumpetsvamp och trattkantareller, som det bara är att blötlägga strax innan det är dags att börja laga något av den.

Italiensk Krämig svamppasta 4 port gör du så här:

400 g svamp (t ex kantareller, karljohanssvamp och champinjoner)

Ansa och skiva svampen. Fräs den i hälften av smöret i en stor stekpanna tills den börjar knäppa. Krydda svampen med salt och lägg åt sidan.

400 g pasta

Koka pastan enligt anvisning på förpackningen.

1 purjolök

3 dl torrt vitt vin

3 dl vispgrädde

1 msk finhackad färsk timjan

Ansa och strimla purjolöken. Fräs den i resten av smöret i stekpannan någon minut. Tillsätt vinet och låt koka ner tills c:a hälften återstår. Tillsätt så grädde och timjan. Låt småkoka 3–5 minuter. 

250 g färsk bladspenat
 Lägg spenaten på såsen, ta pannan från värmen och låt spenaten »ångkoka« någon minut.

2 dl finriven parmesan-ost

4 msk smör

1/2 tsk salt

flingsalt

nymalen svartpeppar

Häll av pastan men spara ca 2 dl av pastavattnet. Blanda ihop pasta, pastavatten, sås, svamp och parmesan i pastakastrullen. Rör ihop över varm spisplatta så att allt blir varmt och såsen »klibbar« fast på pastan, ca 1 minut. Strö över flingsalt och mal över peppar.

Njut genast i gott sällskap!

Vackrast i världen

Syskonbarnen Ängla och Knut på sandstranden för ett 
kvällsdopp    foto: Mia Kerstis

Omtänksamhet eller omtanke måste vara det vackraste som finns i hela världen.

på finaste väninnas glasveranda förra sommaren

Och tacksamhet är nog det näst vackraste! Jag är så tacksam och glad för alla omtänksamma människor som omger mig och vill tacka dem alla, men jag är en alldeles för klen människa för att lyckas visa det i alla lägen.

Ängla och Knut  vid Storsjön

Vill därför tacka så här offentligt och be om ursäkt för att jag inte har förmågan att visa det bättre jämt!

All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten! 

Mossbelupen

Jag har ju skrivit om Charlie Arts Råtta till bil och om den gamla Mercedes jag passerar varje gång jag går till stan. När jag gick förbi den härom dagen var den nästan vackrare än någon gång jag tidigare sett den. Titta bara:

Vad kallar man ett sådant vackert vrak egentligen? Naturen ser verkligen ut att ha satt sina klor i den och jag tvivlar på att den alls går att köra.

Charlie Arts Råtta fick jag syn på igen härom dagen. Den är både besiktad och befunnen fullt funktionsduglig, så på den växer ingen mossa!

All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten! 

Missnöje och midjemått

Något som verkligen påminner om det jag skrivit tidigare om inbillningens makt är det jag läste i Aftonbladet härom dagen, nämligen att missnöje med den egna kroppen verkligen kan ge övervikt. "Varning för att önska dig en smalare midja och mindre rumpa!" som det står där.

Risken har vid senare tid nämligen visat sig vara stor att man blir överviktig på riktigt om man inte accepterar sin kropp. Förutom att missnöjet stjäl en massa energi du skulle kunnat använda till bättre saker än att dissa din kropp finns det nu faktiskt ännu en anledning att bli vän med din spegelbild.

Om man har ett normalt BMI riskerar man att bli överviktig om man går omkring och känner dig tjock, enligt ny forskning som avslöjar ett tidigare okänt samband mell­an kroppsuppfattning och vikt. Studien, som gjordes vid  NTNU i Trondheim, visar att man riskerar att lägga på sig mer om man sneglar för mycket på modellsmala kroppar. Missnöjet kan alltså på sikt leda till verkliga extra­kilon.

bild på att ta  midjemåttet ur Aftonbladet, vilket du
själv kan kolla så det är  hälsosamt här. Man bör dock 
inte dra åt måttbandet som på bilden, utan vara ärlig

"Forskarna följde nära 1 200 tonåringar under drygt tio år. Alla som deltog vägde lagom mycket när undersökningen inleddes. Tio år senare var hälften överviktiga  Bland dem som hade ökat sin vikt framträdde resultaten som tydligast: 60 procent av kvinnorna som vägde i överkant som vuxna kände sig tjocka när de var i tonåren." Det bör alltså vara samma undersökning som jag skrivit om tidigare som tolkas även så.

"En förklaring man fann till viktuppgången är att många med skev självbild bantar genom att skippa frukosten. En annan orsak är att jojo-bantning är vanlig bland dem som ogillar sina kroppar  Avbryter man dieter gång på gång börjar kroppen till slut kämpa för att behålla den vikt man hade innan man började banta. Dessutom menar Koenraad Cuypers,­ forskare vid NTNU, att självföraktet i sig är en faktor som bidrar till övervikten:

– Den psykosociala stressen som kommer av att inte tycka om sin kropp stör förbränningen och påverkar matvan­orna negativt eftersom man helt enkelt blir mer sugen på fett.

När studien kickade i gång hade en femtedel [min kursivering]av tjejerna en skev kroppsuppfattning. Trots att de var helt normalbyggda kände de sig alltså överviktiga.

– Att så många kvinn­or med sunda kroppar betraktar sig som feta har att göra med det om­disku­terade kroppsidealet, anser Koenraad Cuypers.

–Vi måste lära oss att det inte existerar en ideal­kropp. Det gäller att se sig om och inse att alla ser olika ut, säger Koenraad Cuypers."

Min tolkning är att även i detta fall försöka vara så nöjd det bara går med den situation man har. Alternativet är att försöka förändra den så sakteliga så att man instinktivt känner sig nöjd både när man vaknat och innan man somnar.

All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten! 

Att odla själv är att ta ställning för ekologin

På Insidan i DN i torsdags kunde man åter läsa om Urban Gardening eller gerilla-plantering, som det också kan kallas. Det senaste decenniet har folk börjat odla på tak och andra outnyttjade områden, s k gerilla-plantering i städerna. Urban gardening handlar om att odla, sköta och sedan även kunna kunna skörda och njuta av sin egen sallad mellan de andra vardagsbestyren.

"Den moderna storstadsbon vill äta ekologiskt och hållbart. Det gör att fler och fler odlar sina egna grönsaker eller ställer ut bikupor på olika ställen i innerstan. Man försöker närma sig bondesamhället, men i mindre skala", säger Jessica Carragher, seniorkonsult på Kairos Future,  till DN." Det gäller iofs inte bara de som bor i storstäderna, vill jag gärna tillägga!

Sigrid Zenger, arkitekt på Oxygene architects AB som, tillsammans med RB arkitektur, utför en helt ny stadsdel i Uppsala som beräknas stå klar 2030. Där finns det ekologiska kretsloppet med i projekteringen, så att de 2000 bostäderna bland annat ska kompletteras med en egen ekopark, iknl vattenåtervinningssystem och odlingslotter. Hon svarar så här på DNs frågor:

"– Det finns ett jätteintresse hos de boende för urban gardening, det har vi sett i Uppsala. Även i Stockholm kommer det ständigt nya rörelser för att odla saker.

– Ofta är de från en övre akademisk medelklass som bor i storstäderna men saknar närheten till naturen som nappar på det här. Det rör sig mer om en intellektuell hållning som inte har så mycket med pengar att göra.

Sigrid Zenger menar att det handlar om att ta ställning i den världsomfattande diskussionen om hållbarhet och ekologi. Att odla själv betyder att man ifrågasätter livsmedels­hanteringen och rutinen att gå in i första bästa mataffär och köpa något som kanske har fraktats runt hela jorden. --- Jag kommer själv från Tyskland och där är det en jättetydlig trend sedan länge och ännu vanligare än här. Barnfamiljer, har verkligen tid, eftersom barn gillar det mesta som handlar om att göra saker. När jag var liten skulle man åka ut till vattendrag och titta på grodor. Allt som främjar artrikedom och som kan lära barn något om djurlivet brukar vara populärt."

All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!