Anna Odells Övningar

Anna Odell i stereo ur verket Epilog

Som jag skrivit tidigare så innebar söndagen vernissage för Anna Odells utställning på Jamtli och en debatt med Odell och tre Jämtlands-konstnärer med  Catarina Lundström som moderator.

Anna Odell och Katarina Franck framför några i den stora publiken 

Odells verk Okänd, kvinna 2009-349701 har jag redan skrivit utförligt om, vilket du kan läsa här så därför kommer jag här bara att behandla samtalet och det nya verket Övning 1, som hon står mitt i Installation av nedan:

Övning 1 handlar om mobbning och maktstrukturer, vilket även den spelfilm Odell jobbar med nu behandlar. För min egen del är Övning 1 oerhört drabbande, fast jag tack och lov inte själv har  några erfarenheter av mobbning. 

Utöver videoverket, som iscensätter hanterandet av minnen och upplevelser, består Övning 1 av  Installation ovan med sönderslagna möbler som lagats och sönderrivna bilder som är ihopsydda med röd tråd, 472 delar, 6013 stygn, nedan.

472 delar, 6013 stygn talar direkt till mig eftersom det påminner om hur jag brukar förklara för människor som säger att det ser inte ut att vara nåt fel på mig. Att jag ser helt frisk ut.

 

Då brukar jag jämföra mig själv med en antik urna. Om man tappar en sådan i golvet så att den går i bara några få bitar så att den enkelt går att limma ihop den utan att det syns ett spår av att den varit trasig så kommer man ändå inte att kunna använda den som den är avsedd. Eftersom den är lagad kommer den inte att hålla vatten, vilket innebär att det är omöjligt att t ex ha blommor i den fast den ser hur snygg och perfekt ut som helst.

Jag pratade aldrig med Odell om mina tankar om verket, men jag hörde henne nämna att när man lagat saker och ting kan de bli starkare än de var innan och det är ju nästan motsatsen till mina egna tankar. Att t ex bordet nedan är fullt funktionsdugligt bortsett från hålen tycker jag syns, men inte att det skulle vara starkare. 

Nåja, när det t ex gäller den mänskliga kroppen så blir i och för sig ett brutet ben som läkt ihop både starkare och tjockare efteråt, men man måste träna upp smidigheten, så där ser vi olika på saken, jag och  Odellskan.

Samtalet blev verkligen givande med en så stor publik att det fick flyttas ut ur själva utställningen.
Som ÖP skrev igår "Gårdagens samtal--- rörde också vid frågan om konstens gränser, att Odell visar saker som journalistiken inte riktigt kommer åt och om hon uppnår det genom att vara subjektiv:
– Men jag försöker verkligen vara objektiv och saklig så långt det går, även om jag använder mig själv och mina personliga erfarenheter."

Det där med subjektiviteten var det faktiskt jag som tog upp eftersom jag anser att den är minst lika viktig som objektivitet. Objektiviteten är ju annars så eftersträvansvärd inom främst journalistiken, men även nästan överallt annars. Genom att just vara subjektiv och privat kommer man väldigt nära det allmängiltiga, tvärtemot vad man annars kan tro. De enda som egentligen kan jobba subjektivt är också vi som arbetar kulturellt och därför känner jag att det är enormt viktigt, som motvikt.

Som synes ovan filmades det och TV sände och där syns jag faktiskt kort själv nästan 3 min in i Mittnytt här. Liksom nästan 7 minuter in i Kulturnyheterna här.

Här kan du se Anna Odell berätta för Mittnytt om utställningen i en 9:13 lång intervju, så se gärna det! 

Liljeholmsbron

Tyvärr ligger mångas avoga inställning Anna Odell i att de som uttalat sig inte ens sett verket. Har du möjlighet så tycker jag absolut att du ska bege dig till Jamtli senast den 28 april och se det verk som nog är det mest omdebatterade de senaste åren med dina egna ögon! 

Läs mer om utställningen i ÖP och LT. Jessica Kempe skriver det nedan i DN 20130206, men den finns inte på deras hemsida än. Klicka dock på bilden så öppnas den större så kan du läsa!