 |
| bilder från http://www.dn.se/ |
MALCOLM MCLAREN. Den oförbätterlige pratkvarnen.
Vem annars kunde ha stylat New York Dolls till queerkommunister i rött läder och dito platåstövlar? Vem annars hade kunnat få S/M-kulturen att ge modeimpulserna till punken? Vem annars kunde ha fört ihop hiphop, zulumusik och squaredance på ett så smittande sätt att Neneh Cherry fick grundmaterial till världshitten ”Buffalo stance”? Vem annars hade fått självaste Bootsy Collins att göra fetfunk av Johann Strauss wienervals? Jag vill dock framför allt minnas Malcolm McLaren som den oförbätterlige pratkvarnen, som en gång på 90-talet gjorde min intervju med honom till en ren monolog – oavsett hur jag försökte avbryta den med frågor. [Det kan jag intyga sedan TELEPORT FÄRGFABRIKEN Norrs öppnade i Ösatersund, 2 & 3 april 2008.] En lika excentrisk och självupptagen som genuint nytänkande och stundtals rent bisarr personlighet. Alltid på jakt efter nästa nya idé. Alltid tvärt emot vad man just råkade säga. /Nils Hansson
PETER STEELE. Vampyrlike gothsångaren bröt politiska tabun.
Den långa listan på Wikipedia över avlidna år 2010 löper långsamt över skärmen och där finns Salinger, Thoursie och de andra författarna som dött naturligt, och som borde få ytterligare runor mot årets slut. Men under den 14 april hittar jag någon som jag inte visste hade gått bort. [Själv fick jag dock reda på det samma dag av vänner i USA. Ni som känner mig vet om min fascination av vampyrer och för er andra lovar jag att avslöja mina vampyr-erfarenheter vid ett senare tillfälle!] Peter Steele, sångare och basist i gothmetalbandet Type O Negative och som klippt och skuren för den rollen. Han hade det utseende som alla vampyrfreaks [!] önskar att de hade och en röst som kunde låta som om den kom från en krypta där tio tibetanska munkar övade strupsång. En gång vek han ut sig naken i tidskriften Playgirl [fick jag aldrig tag i, trots tappra försök..]. Hans texter handlade mycket om att bryta politiska tabun, men mest om döden. Det mesta Type O Negative gjorde var inte så bra, men när det blev bra så var det gripande vackert. Peter Steele dog av hjärtfel. Han blev 48 år./ Jonas Thente
LOUISE BOURGEOIS. Det kärlekstörstande barnet i konsten.
När Louise Bourgeois somnade in den 31 maj, 98 år gammal, grät konstvärlden [och jag med den]. Denna franskamerikanska konstnär kunde som ingen annan gestalta livets stora frågor; födelsen, moderskapet och åtrån, längtan efter kärlek och rädslan för att bli övergiven. De sista åren lämnade hon aldrig sin kombinerade bostad och ateljé men jag fick förra året förmånen att göra en e-postintervju inför en liten utställning i Stockholm. I decennier hade hon då borrat i barndomens trauman med ett rasande, passionerat känslotryck och slagit sönder en betydande del av sin produktion. Nu kände hon ett behov av mjukhet och ville göra saker hela igen; limma, lappa och sy ihop textilier som rört vid hennes kropp. Louise Bourgeois var ända till slutet det kärlekstörstande barnet. Oersättlig som konstnär men odödlig genom sin konst./ Birgitta Rubin [När jag gick Konsthögskolan tyckte både Nan Goldin och Sophie Tottie , med ledning av mina verk vid (olika) ateljésamtal jag hade med dem, att jag borde se närmre på Bourgeois' konstnärskap. 1998 fick jag därför bidrag för att kunna åka till Malmö konsthall och se hennes utställning där. De båda hade helt rätt! Det var en oerhörd inspirationskälla och jag önskar så att jag fått möjligheten att tala direkt med Bourgeois, men det är jag knappast ensam om och vem har sagt att man ska få som man vill jämt?!]
All rosa text, utom denna, är länkar vidare till det som nämns i texten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar