söndag 26 februari 2017

Transparent skälvande Astrid Svangren på Molekyl Gallery

Det händer i ett fladdrigt hörn
i en fladdrig form
Som havets röda kista
är jag hellre inuti än utanför
Infärgat papper och plast, tyll, tråd
Olja på plexiglas och ritfilm med akryl, silikon och snäcka.
Den senare är inköpt av Region Skåne
I torsdags när jag var till Malmö såg jag Astrid SvangrenMolekyl Gallery, vilket jag verkligen sett fram emot. Svangren gick nämligen Konstskolan i Stockholm tillsammans med min syster Mia när hon bodde hos mig 2002/03. Eftersom även hon bodde ovanför Odenplan umgicks vi en hel del under det året och jag har följt hennes konstnärskap med glädje, men har inte träffat henne sedan dess.
Sidenvhiffong. Frigolit, snäckor, olja, akryl, penna, ritfilm, torkade
växter, natursvamp, vax, ståltråd, silkestyll, bubbelplast knappnålar 
Jag minns henne som en eftertänksam och ambitiös person och hennes verk andas en lätthet med sin transparens, ljus och varma färgskala. Samtidigt känns materialvalen som att hon undersöker motsatser, vilket förstärker de olika delarna och gör dem än mer tydliga. 
Olja på plexiglas Sidenchiffong Frigolit, snäckor, olja, akryl,
penna på ritfilm, torkade växter, natursvamp, vax, ståltråd,
silkestyll, bubbelplast knappnålar
Utställningstexten, som jag inleder inlägget med, tyder på att hon är väldigt medveten om och arbetar känslomässigt med det som utgångspunkt.
Jag, som själv jobbar relationellt med en tydlig bild av vad jag söker känner mig dum som måste treva efter kontexten i hennes verk. Eller handlar det om just att transponera sagostoff in i den fysiskt hotfulla samtiden? 
Penna på ritfilm x 2 och till höger Akryl på plexiglas, penna på ritfilm (närbild nedan)
Det är skirt som efter besök av sjöjungfrur men samtidigt med en enorm styrka i de glatta ytorna. Betänk styrkan i en tunn spindeltråd!
Närbild av högra verket ovan
Fascinerande också med denna utställning samtidigt som amerikanske korrespondenten Tim Pool från Chicago skickats till "farliga" Malmö efter Donald Trumps tal om "hemska Sverige pg.a flyktingar". Pool rapporterar f ö att Chicago är mycket värre än Malmö, han borde även besöka Molekyl Gallery, men för andlig spis!

onsdag 22 februari 2017

Broccolisoppa med Västerbottenost och vit

Jag hade en ekologisk broccolibukett i kylen som började se allt ledsnare ut så beslutade mig för att göra en snabb och god soppa på den. Så här:
Broccolisoppa med Västerbottenost och vitlök 2 port
Började med att fräsa
en klick smör 
i en tjockbottnad gryta och tillsatte så
2 finhackade sharlottenlökar
2 klyftor pressad vitlök
Kokade samtidigt
4 dl vatten
i en vattenkokare och smulade över
1 grönsaksbuljongtärning
i grytan samt hällde över vattnet så att buljongen löstes upp
Lät så
2 potatisar i bitar
koka med i 10 minuter. Tillsatte
1 dl Västerbottenost
1 dl grädde
och lät osten smälta innan det var dags att servera soppan. Väldigt gott, så det vill jag rekommendera.

måndag 20 februari 2017

Frön som bär frukt

Härom sistens hade Österlens trädgårdssällskap en expertpanel bestående av Lena och Kjell Åberg från Åbergs plantskola i Ystad och Eva Mathiasson, trädgårdstekniker och författare till bl a Skörda Regnvatten, vars kunskaper vi besökare fick ta del av. Vi fick då också tillfälle att få svar på våra frågor om odling.
Jag hade då redan satt lite chilifrön och några av tomatfrön som vuxit upp en bit.
Jag började sätta chilifrön och några av tomatfrön redan 1 februari, innan
jag hört expertpanelens råd så därför har jag bara plastat in halva odlingslådan.
Jag känner mig så osäker just i år gällande när 
tomatfröna egentligen bör
sättas då jag tagit egna frön så jag inte kan läsa på fröpåsarna, så tänkte sätta
 några i taget och se hur de växer. Jag kan ju inte utgå från när jag satt tidigare
eftersom jag nu bor 120 mil söder om där jag bodde till sommaren 2014. 

Mari Mandelmann berättade i Mandelmanns Gård att hon sätter sina tomatfrön
i februari och chili ska ju sättas redan i januari för att hinna få frukt
Lena och Kjell Åberg tipsade bl a om att sätta dillfrön redan nu, vilket bör innebära att det går att skörda i a f en omgång innan dillössen/dillflugorna slår till. Då ska man bara slänga ut dem lite oplanerat i rabatterna, så det ska jag göra när det inte längre regnar horisontalt, som det gjort idag.
De tipsade också om att när frön  ska sättas lägga jord i botten och såjord (eller sand) (så inte jorden "bränner sönder" plantorna med all näring) i ett tunt övre lager, vilket är ett knep jag använt i flera år. Då kan plantorna få näringsriktig jord när rötterna vuxit sig så långa att de når det ned.
När fröna planterats ska de vattnas med riktigt hett vatten för att kicka igång tillväxten och sedan ska allt täckas med plastfolie utan lufthål. Lufthålen gör att jorden blir torr där under medan det annars är så varmt och fuktigt att du inte behöver lyfta plasten och vattna förrän plantorna vuxit upp en bit.
Hos mor och far mognar  en massa
citroner och kamelian blommar för
fullt på den inglasade balkongen

Det var väl "det hele" för nu.

söndag 19 februari 2017

Sashiko - Laga textiler konstnärligt som i Japan

Min mor, Anita, har i hela sitt liv varit oerhört intresserad av textil och handarbete. Hon gick Jämtslöjds skola, har varit syslöjdslärare, har alltid vävt, sytt, broderat och sytt ett otal antal hembygdsdräkter helt för hand samt på andra sätt ägnat sig åt textilt konsthantverk.
Takao Momiyama några deltagare och flera exempel
på hans Sashiko-verk på Simrishamns bibliotek
I lördags deltog vi båda i en workshop i Sashiko med Takao Momiyama. Jag visste egentligen inte alls vad som väntade och fascinerades av den vackra, hållbara men ändå enkla ca 1000 år gamla broderiteknik som härstammar från norra delarna av Japan. Den innebär långa vita stygn (men Momiyama använder också fler färger på broderigarnet) bildar vackra geometriska mönster tyger i fler alager. "Förr lappade och lagade brandsoldater, fattiga bönder och arbetare sina slitna blåkläder i Sashiko. Tekniken har förfinats och används idag av alla samhällsklasser i Japan." läser jag på www.murberget.se, som hade en utställning med gamla broderierna inlånade från museum i och samlingar i Japan 2014.
Momiyama är textilkonstnär i Glimminge som även sysslar med Budo.
Sashiko betyder ”små stygn” och det är bara att sy ca 4 mm långa stygn upp och ned på ett tyg i olika intrikata mönster. Traditionellt förstärktes delar av plagg eller hål lagades genom att en ny lapp tråcklades över för hand. Traditionellt användes vit tråd på indigofärgade tyger, men Momiyama använder tråd i olika färger och alla möjliga tyger, gärna sådana han screentryckt själv innan han broderar.
Det sägs att Sashiko  funnits sedan 600-700-talet, då buddhistiska munkar, utan egna ägodelar, samlade tygbitar som andra kastat på gatorna. Sedan sydde munkarna ihop dessa till sina munkdräkter. Sådana munkdräkter, som kallas funzo-e [skitkläder] eftersom "sämre dräkt inte kan finnas" läser jag hos EtnografiskaSashiko-tekniken finns överallt i Japan men utvecklades särskilt i Tohoku-område, norra Japan, under 1700-talet. Tyget färgades från början med indigo för att motverka angreppet av bakterier.
Baksidan är ofta lika vacker som framsidan, som du kan se ovan.
Börja med att nåla eller tråckla fast en tygbit (över hålet) på ovan- eller undersidan av det du vill laga dekorativt. Trä nålen med broderigarn (eller tråd).  Sy små (3-4 mm långa) stygn fram och tillbaks över ytan. Stygnen ska vara lite längre än mellanrummen mellan dem. Det bör vara ett litet mellanrum så att  du inte korsar tråden enligt en av reglerna, men de kan man lika gärna strunta i enligt Momiyama. Det behöver inte bli helt rakt eller jämnt utan kan vara lite wabi sabi som de säger i Japan och som jag skrev om här. Det handlar om skönheten i det defekta eller imperfektionen. Fäst tråden genom att på baksidan sy tillbaks ett par stygn. Eftersom det sys så tätt blir det väldigt starkt.
Jag sydde med vit tråd på vitt tyg, vilket blir lite shabby chick och ger ett mer subtilt uttryck med samma färg i olika strukturer.

torsdag 16 februari 2017

Sorgerliga saker hände - om Sparres svek

Jag har tidigare berättat hur jag älskade och sjöng skillingtrycket Elvira Madigan för jämnan som barn. Farfar spelade tramporgel när jag och Mia sjöng den på en inspelning och hur jag sedan 1999 använde den inspelningen som soundtrack till konstvideon Quest for Balance, som visats både i Umeå och Johannesburg.
Inspirerande Kathinka Lindhe med bilden av sin farfarfar Sixten Sparre
Idag höll den ena huvudpersonen i visan, Sixten Sparres barnbarnsbarn, radiojournalisten Kathinka Lindhe ett föredömligt Fastlagsbulleföredrag på Österlens Museum med ledning av hennes bok : Sorgeliga saker-  Elvira Madigan, Sixten och migLindhe sa att det var extra roligt att hålla föredraget här, så nära Stockeboda gård, där paret Sparre bodde tillsammans.
Änkan Luitgard Sparre kallades Lycka,
eftersom hennes mor dog i barnsäng och
framställdes som en ragata. Det ryktet kommer
dock från en dansk journalist som själv
var besviken på kärlek
Kathinka berättade animerat om hur Sixten Sparre var en bortskämd, van vid att leva på stor fot med fina manér och att få som han ville. Han var dock fattig, pga faderns dåliga affärer (trots tillhörig en så anrik adelssläkt att riddarskölden har nr 7 på Riddarhuset).  Kathinka Lindhe berättade att Madigan-historien hölls helt tyst i hennes hem och att hennes far fick reda på den först när han och hennes mor var på bio för att se filmen från 1943 (i Östersund där de bodde!) och någon påpekade att historien gäller hans far.  Då var han 21 år och hade aldrig ens misstänkt något. Själv fick Kathinka veta det först vid 16 års ålder när Bo Widerbergs film skulle ha premiär och hon förstod då varför hon o systern förbjudits att sjunga Elvira Madigan.
Föredraget inleddes med att vi sjöng skillingtrycket ihop,
så att alla skulle ha handlingen klar för sig. Text och
ackompanjemang som vid  Karaoke
Sparre var dragon eftersom militären var en fin räddning för fattiga adelsmän, Han var stilig och "räddades ekonomiskt" av att gifta sig med förmögna Luitgard Adlercreutz, född i Rörum. Hennes far var apotekare som gjort en förmögenhet på att odla läkeväxter och sälja vidare. Luitgard och Sixten fick två barn. 1888 förälskade han sig dock i lindanserskan Elvira Madigan, som egentligen hette Hedvig Jensen, efter att ha sett alla hennes föreställningar, först som reporter för Kristianstadbladet . Han skickade biljetter med meddelanden till henne via en kvinna och flydde sommaren 1889 från en föreställning hon gjorde i Sundsvall till Danmark. Där flydde de från hotellet där de bott o haft helpension i 3 veckor. De var då skyldiga 16 000 kronor omräknat till dagens penningvärde.
– Det var ju rent bedrägeri. Det fanns helt enkelt ingen väg ut. Sixten Sparre visste att allt var över. Allt var bara lögner och påhitt. Han hade ju även med sig en pistol och sex kulor,
Elvira Madigan hade med sig hela sitt bohag, medan han bara hade benkläder, manschetter och lite annat.
Första filmen om Elvira Madigan kom redan
1943, Men där förbjöd sonen att Sparre skulle
nämnas vid sitt rätta namn.
Kvar blev Luitgard och barnen, som utöver otroheten med lindanserskan dessutom stod i miljonskuld (i dagens penningvärde) på alla möjliga ställen och Sparre hade även förskingrat barnens bankböcker på motsvarande 175 000 kronor. Under åren de var gifta, 1880–1889, hade Sparre  levt upp hela förmögenheten och han hade 18 månaders obetald hyra. Det var måttlöst och illojalt och han insåg nog att det var över för hans del. Han och Elvira begav sig till ön Tassinge, där han sköt henne och sedan sig själv. I Tassinge är det massor med turister som kommer pga "den ultimata kärlekssagan" och det är sed att lägga brudbuketten på graven där.
Trots att denna "ultimata kärlekssaga" besjungits och filmats handlade det alltså om ett enormt svek, Det skvallrades dessutom så Luitgard och barnen räddades till Vetlanda av hennes far, som ska ha blivit allt argare med åren, Där delade hon hus med sin storasyster, som skilt sig från sin man och också räddaddes av fadern. Kathinka Lindhe fick god hjälp i efterforskandet från danska källor och berättar historien ur den svikna hustruns perspektiv.
Förförisk bild av vackrElvira Madigan  som var väldigt
hårt hållen av sina föräldrar som drev cirkusen hon reste med 
Kathinka Lindhes far Casimir Lindhe (1922–2006) efterlämnade även ett eget arkiv om släkten, med bl a ett värdefullt gammalt fotoalbum.
Du kan höra ett radioreportage om boken här! Fantastiskt föredrag så tackar och bockar ödmjukast för att ha fått uppleva det!

onsdag 15 februari 2017

Hallonpaj med marängtäcke

Maja gjorde en makalöst god hallonpaj med marängtäcke, inspirerat av Mari Mandelmanns svartvinbärspaj.

Hon började med att låta
2,5 dl frysta hallon
rinna av i en sil (så att pajen inte blir för mycket vätska till pajem.)
Nyp snabbt ihop
150 g kallt  smör
1 dl råsocker 
2 äggulor 
3 dl mandelmjöl
1 dl fiberhusk
Tryck ut degen i botten och på kanterna av en medelstor pajform. Låt stå i frysen tills degen stelnat. Sätt ugnen på 200°. Förgrädda pajskalet i 180° tills pajen fått färg. Låt svalna. Sätt ugnen på 220°
Fyll pajskalet med
de avrunna hallonen
Vispa marängsmet av
2 äggvitor
1,5 dl råsocker 
2 droppar ättikssprit (12 %)  
länge så att sockret smälter till en fast smet. Spritsa eller bred marängen på pajen. Sätt in formen i ugnen och grädda tills marängen fått fin färg. Avnjut vansinnigt god paj!!!

tisdag 14 februari 2017

Frön renar förorenat vatten

En forskargrupp från Uppsala universitet fann i dec 2013 hur förorenat vatten visat sig kunna renas med hjälp av helt naturliga frön från Moringa-trädet. Det kommer från norra Indien, men växer också i subtropiska områden i Asien, Afrika och Latinamerika, Så här skrev Uppsala universitet själva då: "Fröna från trädet Moringa oleifera kan användas för att rena vatten. En forskargrupp som leds från Uppsala universitet har i en ny vetenskaplig studie sett att moringaträdets frön har egenskaper som till och med gör dem mer effektiva som vattenrenare än vissa andra syntetiska medel som används idag. [Genomgående mina kursiveringar.]
Rent vatten är en förutsättning för god hälsa. I många länder är det dock fortfarande svårt att få tag i rent vatten. I industrialiserade länder är det också intressant att kunna rena vatten från tillverkningsindustrin  utan att använda ytterligare kemikalier.
I ett forskningsprojekt som leds från Uppsala universitet undersöker forskare från flera olika länder hur extrakt från fröna på trädet Moringa oleifera kan användas för att rena vatten. Dessa frön innehåller nämligen ett protein som får orenheter att klumpa ihop sig. Klumparna kan sedan avlägsnas från vattnet.
Moringa oleifera på bild lånad från prepareforchange.net
I en studie som nu publiceras i den vetenskapliga tidskriften Colloids and Surfaces A tar Uppsalaforskare tillsammans med kollegor från Lund, Namibia, Botswana, Frankrike och USA ytterligare ett steg i riktning mot att optimera reningsprocessen. Forskarna har studerat den mikroskopiska strukturen hos de ihopklumpade partiklarna som bildas med hjälp av proteinet från moringafrön. Resultaten visar att de klumparna (flockarna) som bildas är mycket täta, vilket är bra för reningsprocessens effektivitet. Forskarna kunde också se att moringafrön faktiskt bildade tätare flockar än vissa andra syntetiska flockningsmedel.
I den nya studien presenteras också en jämförelse av hur olika varianter av moringaträd från olika länder kan användas och hur mängden fröextrakt kan optimeras för att få renast möjliga vatten. Kraftfulla verktyg, så som faciliteter för neutronspridning, är viktiga för att möta de utmaningar som både utvecklingsländer och industrialiserade länder står inför idag. I denna studie har forskningsanläggningarna NCNR i USA och ILL i Frankrike använts.
Delar av forskargruppens resultat har redan presenterats för regeringsorgan och samhällsinstitutioner, särskilt i Namibia och Botswana, men även mer brett där det finns intresse för hållbara metoder för att rena vatten. Detta har lett till diskussioner om hur man bäst implementerar användandet av moringafrön, både som ett substitut för konventionella flockningsmedel vid storskaliga vattenreningsverk och i mindre skala.
Bild av ihopklumpade moringafrön lånade från .psu.edu
 - Vi kan föreställa oss att liknande material kan användas också i Europa både för dricksvatten och för rening av spolvatten, säger Adrian Rennie", nu professor vid Institutionen för fysik och astronomi, Materialfysik.
Jag har försökt komma underfund med vad som skett med denna upptäckt sedan 2015, men finner dessvärre inget.