lördag 10 december 2016

Grönkålssoppa med parmesan

Fantastiskt god och nyttig soppa! Det är konstigt att det går bra (nåja, det funkar som med torsk, omelett o dyl, men är ingen katastrof i a f) för min kinkiga mage med grönkål, med tanke på att all annan kål innebär oerhörd smärta och "fyrverkeri" på toaletten. Jag vet inte riktigt varför, men den måste vara något väldigt annorlunda med just grönkålen för fast skadedjur ätit upp all annan kål jag sått, trots täckodling, så lämnade de, tack och lov, just grönkålen ifred.


4 port
Skala, dela och hacka lök och vitlök. 
1 gul lök 
3 vitlöksklyftor 
Fräs i 
2 msk smör 
 en kastrull utan att det tar färg, ca 2 minuter. Tillsätt
1 dl torrt vitt vin 
1 l vatten 
1 1/2 grönsaksbuljongtärning 
lite i taget, under omrörning. Tillsätt
400 g fryst hackad grönkål (ca 8 dl)
Koka upp och låt småkoka ca 5 minuter utan lock. 
Mixa ev soppan slät med stavmixer eller i en matberedare. Tillsätt
finrivet skal av 1/2 citron 
2 krm riven muskot 
1 krm salt 
2 krm peppar 
hyvla lite 
 parmesanost
över. Servera ev med kryddad korv i eller med Rotfruktschips. Själv avnjöt jag den med ett gott surdegsbröd med ost.

fredag 9 december 2016

Fenomenal Josette Bushell-Mingo (s)om Nina Simone

Nina Simone har varit en enorm idol i säkert 30 år. Faktum är att jag var helt övertygad om att jag bloggat en hyllning till inte bara hennes egen musik utan också hennes fantastiska talang och teknik som konsertpianist, för att nu inte nämna hennes enorma engagemang för svartas rättigheter. Tydligen har det dock bara stannat vid en tanke. 
Sedan tonåren har jag tyckt att den i särklass största underhållningen är att se live-konserter, men då de inte längre är möjligt med Nina Simone efter hennes bortgång 2003 så är det i särklass bästa substitutet att se Riksteaterns Nina - a story about me and Nina Simone. som fått översvallande kritik. När jag fick veta att den skulle komma hit till Simrishamn blev jag därför enormt glad och köpte genast biljett, fast jag inte skulle få något sällskap.
Det är som en teaterföreställning med många konsertinslag, närmast uteslutande på engelska. Utöver Josette Bushell-Mingo medverkar fantastiska musikerna Shapor Bastansiar, piano och kapellmästare Shaney Forbes, trummor och Jair-Rohm Parker Wells på bas. Därutöver fantastiskt förstärkt av just bilder och ljud. 
Jag har genom åren lyssnat så mycket på så gott som hela Nina Simones utgivning och därför kan varenda andetag och frasering hon gör tyckte mycket om tolkningarna av vad jag antar vara en för allmänheten mindre känd del av hennes utgivning. Bushell-Mingo är en fantastisk sångerska men eftersom Simone är ett sådant fenomen gör Bushell-Mingo rätt i att t ex inte försöka hålla de sista tonerna och låta dem klinga ut med vibrato, utan bara "klippa" tonerna direkt.

"Genom att spegla sitt liv och artisteri i Ninas levnadsöde och musik skapar Josette en dubbelexponering som vibrerar genom årtiondena. För regin står Dritëro Kasapi. Tillsammans med Josette på scenen är tre musiker. Genom text, musik och sång tar vi del av två kvinnors hopp, drömmar, sorg och framgång. [Genomgående mina kursiveringar.]  
Idag är Nina Simones musik klassisk och Nina är en ikon och en rik tröst för många. Men under hennes livstid gick hennes karriär brant nedåt när hon tog politisk ställning för medborgarrättsrörelsen och Black Power i 60-talets USA. Hur fattade artisten Nina sina beslut, vad kostade de, hur vågade hon? Vad har förändrats sedan dess? Vi rör oss från 1964 – då hoppet var starkt och amerikanska medborgarrättsrörelsen stod på sin topp – till en nutid där svartas utanförskap är en skrämmande realitet även i Sverige. Vad ärvde Josette av Nina, och hur kan hon använda det idag?" som det står Riksteaterns i presentationstext.

Det är en fantastisk föreställning som jag verkligen vill rekommendera, även om det mesta som togs upp om Nina Simone är väl känt av mig sedan innan. Jag känner inte till namnen på alla svarta som mördats i USA, men som tidigare boende i Sydafrika saknade jag den fasansfulla historien om apartheid och om när Hector Peterson sköts under Soweto uprising för nästan exakt 30 år sedan. Fast det kanske inte var lika betydelsefullt för Josette som jag är säker på att det var för Nina Simone.
Synd jag mår så dåligt bara. Tårarna rann ett tag, men tror inte att någon märkte det eftersom ingen satt precis bredvid mig. 

Under Josettemonolog om att hon egentligen borde ta oss i publiken som gisslan och skjuta oss vita ville jag resa mig o ropa "I'll take your first shot as long as you guarantee that it'll be lethal!" Ärligt talat skulle det kännas som en lättnad för jag skulle aldrig tordas ta mitt eget liv, pga risken för att misslyckas och bli liggande som en grönsak sedan. Jag har haft problem med magen sedan i våras och de senaste två dryga veckorna har det varit så illa att jag inte ens får erhålla skonsam mat som torsk i mer än en halvtimme. På den tiden hinner kroppen inte ta år sig särskilt mycket näring så har därför ingen som helst energi och har ont, men alla utredningar som gjorts visar enbart på att jag har en infektion i kroppen men inte var. Det må låta överdrivet men för tillfället känns det som om största delen av mitt liv utspelar sig i tjocktarmen och dessutom har jag ont, så jag har ingen lust med något alls längre.

Jag är väldigt glad över att jag kunde gå och se Nina - a story about me and Nina Simone, jag minns knappt när jag senast gjorde något kul.
Det var också fantastiskt när Josette precis i slutet berättade att för första gången på hela turnén som de ropades in för ett tredje nummer var just här i Simrishamn! Det tycktes glädja dem lika mycket som oss i publiken.

Om du har möjlighet bör du absolut se Nina - a story about me and Nina Simone

torsdag 8 december 2016

Äpplig grönkålssallad

Äpplig grönkålssallad  4 port
Förväll
150 g grönkål 
genom att koka upp den i vatten och sedan spola i kallt. Riv den och ta bort stammen i mitten
i mindre bitar och blanda 
Förvälld grönkål som bara stammarna ska
bort från för att kunna äta
2 msk äppelmust 
1 msk äppelcidervinäger 
2 msk dijonsenap 
 i en liten skål. Halvera, kärna ur och skär
1 rött äpple 
 i tunna skivor. Lägg grönkål och äpple på ett fat. Häll över dressingen och strö över
2 msk grovhackade, rostade valnötter (i teflonpanna utan fett)
Olivolja 
Salt 
Svartpeppar
Servera som tillbehör till exempelvis proscuitto

Själva dijon-vinegrätten var kanske ingen hit för min känsliga mage, men tänkte inte på det innan.

tisdag 6 december 2016

Julklappstips: KONSTNÄRLIG Webbshop

Är du intresserad av att köpa min konst? Jag kommer att inrätta en webbshop här där du kan beställa verk, så skickar jag dem till den adress du uppger efter att jag fått in betalningen.
Jag börjar med att lägga upp bilder på målningar där jag anger teknik, material, storlek, årtal och priset inkl frakt inom Sverige. Jag kommer så att gå vidare med grafik, emaljer, teckningar osv.
Paquito Sangria 2000,- inkl frakt inom Sverige
Akryl på duk (Apd) 26 x 35 cm
Samtliga dessa målningar är målade 2016 
Yellow Lantern 2000,- inkl frakt
inom Sverige Apd 26 x 35 cm
Målningarna nedan är målade på MDF-pannåer, har måtten 20 x 30 cm och kostar 1500,- inkl frakt:
 Östnor Iris 1500,- inkl frakt inom Sverige
 Löjtnantshjärnan 1500,- inkl frakt inom Sverige
Sakura  1500,- inkl frakt inom Sverige
 Bouganvillea  1500,- inkl frakt inom Sverige
Dvärgiris  1500,- inkl frakt inom Sverige
 Krolliljor  1500,- inkl frakt inom Sverige
 Kungsängslilja  1500,- inkl frakt
inom Sverige
Maila mig på MalinMatilda1@gmail.com för detaljer om betalningen, tack!
Krigsmateriel - Ricin 50 x 70 cm
akryl på duk 5700,- inkl frakt inom Sverige
Jag kommer att utöka webbshoppen med fler målningar, grafik, emaljmålningar osv eftersom.


måndag 5 december 2016

Pasta med grönkål

Min mage är fortfarande för kinkig för starkare smaker så därför fick jag skippa vitlöken men denna grönkålspesto är faktiskt god ändå!
Medan jag kokade pastan mixade jag ihop 
(1 hackad/pressad vitlöksklyfta 
125 g hackad förvälld grönkål 
basilika 
1 dl solroskärnor 
3msk olivolja 
1 dl vatten salt 
svartpeppar
så länge att solroskärnorna blir en pasta. Jag rev så 
Lagrad prästost 
och lät den smälta av den varma pastan. Så är det bara att röra om och avnjuta.

Hållbar rödlök på laxen

Inte bara hållbart och gott utan också så vackert. Enkelt med en utökad 1-2-3-lag och så får jag användning av årets stora chili-skörd!

Picklad/syltad/inlagd rödlök 8 port
Koka upp 1-2-3-lagen
1/2 dl ättiksprit (12%) 
1 dl råsocker 
1 1/2 dl vatten 
Tillsätt
1 tsk salt 
2 krm peppar 
Låt svalna. Strimla
1 röd chilifrukt 
Skala
2 - 3 rödlökar
och skär i tunna ringar. Lägg i steriliserad burk och häll över den avsvalnade lagen så det täcker. Täck med plastfilm och låt vila i kylen åtminstone över natten. Servera som vackert tillbehör till fisk- eller kötträtter. Hållbart i åtminstone 3 veckor eller upp till 3 - 4 månader i kyl om du bara använder rena redskap i den.

söndag 4 december 2016

Änglalik Francesca Woodman dubblerad

Francesca Woodman levde 1958-1981 och blev alltså bara 22 år, men lyckades ändå göra ett stort avtryck i konsthistorien. Under några intensiva år före hennes sorgligt tidiga bortgång skapade hon en förvånande stor samling fotografiska bilder, som fascinerande omvärlden,
Om att Vara en Ängel Rom, 1977 bild lånad från ModernaMuseet
Hon utbildades vid Rhode Island School of Design 1975 till 1978, efter att ha börjat fotografera redan i tonåren. Hennes verk brukar delas in i olika perioder; först de tidiga arbetena, en period när hon utbildades i Providence, Italien (1977–1978), arbeten från Mac Dowell Colony och slutligen New York från 1979 fram till hennes död. Woodman tog sitt eget liv vid bara 22 år gammal.

Just nu visas Francesca Woodman på Moderna Muséet Malmö [MoMuMa] t o m 19 mars under titeln Om Att Vara en Ängel liksom på Galleri Andréhn-Schiptjenko i Stockholm t o m 20 december.
Om Att Vara en Ängel visades ifjol på ModernaMuseet i Stockholm och hon fick en oerhört stjärnstatus i slutet av 1990-talet. De senaste ca 20 åren har därför inneburit flera separatutställningar med Woodmans verk runt om i västvärlden, en massa böcker och så alla konstskoletjejer som inspirerats av hennes liv och verk.
Självporträtt med draperingar som på antika skulpturer
Hon var ett underbarn med explosiv lekfullhet och har beskrivits som inte bara begåvad utan också manisk och bräcklig på ett sätt som idag säkerligen skulle ha diagnosticerats och behandlats medicinskt. Sådant får mig att fundera på hur många konstnärliga genier som numer mår fantastiskt mycket bättre men samtidigt innebär det att många mästerverk som tidigare gjorts i ren desperation kanske inte längre blir gjorda,
Space 2 att uppslukas av miljön i Providence
Hennes lekfulla konstnärskap känns för mig också som ett väldigt moget konstnärskap, fast det främst är framställt under henens utbildningstid och framför allt har hon gjort så mycket. Den efterlämnade samlingen består av några hundra gelatinsilverfotografier och hon prövade också tekniker som diazotyper i storformat, färgbilder och video, varav flera visas. 
















Woodmans alla verk "undersöker frågor kring genus, representation, sexualitet och kropp. I hennes produktion finns en lång rad självporträtt, där hon använder sig själv och sina vänner som modeller. Modellerna är ofta placerade bakom möbler och andra inredningsdetaljer, eller så är bilderna lite suddiga, vilket gör att personerna ofta är dolda för betraktaren. Motiven är intima, vilket förstärks av att bilderna är i ett litet format. Hon arbetade i alternativa miljöer, i rivningshus och använde sig gärna av speglar och glas, som skapar en surrealistisk ibland klaustrofobisk känsla" som ModernaMuseet skriver i utställningspresentationen.
Italien 1977-78
Woodmans moder säger i en intervju: ”Jag tror Francesca tänkte att hon var bra och hade något att säga. Inte att hon lärde sig och övade.”  
Woodman var okänd under sin livstid och sedan har bilderna färgats av självmordet. Fotografierna där en ung kvinna försvinner in i en flagnande tapet, upplöses bland naturformer eller kryper naken genom hålet i en gravsten. De som kände Francesca menar att hon var full av liv och att hon inte ville uttrycka sin depression i konsten, enligt GP
Polka Dot # 1 Rhode Island 1976
Woodmans konstnärskap förebådade mycket det undersökande som samtidskonsten i mycket innebär. Som i ett videoverk som visas där hon målar sig själv och golvet med vit färg, när hon sedan reser sig och stänger av kameran utbrister hon ”I'm really pleased!” när hon får se det mörka mellanrum som s a s blivit negativet där hon legat. 
"Woodmans nakna kropp är verktyget, hon gör sig till en del av omgivningen; oaktat att hon är naketnaken och sårbar (har inte den där nakenkostymen som reklammodeller har) så är bilderna feministiska – det finns inget kokett eller underordnat i dem. Så irriterande då att en myt om henne som svag och borttynande konst-kvinna existerar" skriver Sydsvenskan och jag kan inte annat än hålla med. Woodman framstår som oerhört säker på sitt eget uttryck, men så är det då hennes (förmodar jag) bipolära sjukdom som kunde göra henne grundlöst deprimerad och osäker  "Det har väl med självmordet, som var några sekunder av hennes liv, att göra? Depression dödade henne, men kanske även hennes styrka? Att kasta sig ut ur en vindsvåning mitt i New York kräver sådan. , fortsätter Sydsvenskan som om depression bara handlar om ögonblick, när det i själva verket handlar om åratal av lidande som plötsligt blir omöjligt att genomleva.

"Annat som irriterar mig är fokuset på Woodmans ungdom. Det är rimligt att hennes mognad i förhållande till hennes ålder diskuteras men, som med Mozart, uppstod hon inte som underbarn i ett vakuum. Francesca och hennes bror skickades in på museer med anteckningsblock – de fostrades att se av sina konstnärsföräldrarWoodman är ovanligt begåvad men kanske är det vi kallar underbarn rätt vanligt, under vissa omständigheter? Unga kan ha människans hela bråddjup, men vi tror inte det."
"Francesca Woodmans bildvärld utgjorde bara en del av en lång konströrelse som drog tillbaka kvinnokroppen från den manliga blicken. Redan 1972 använde den amerikanska fotokonstnären Ana Mendieta den vassa glasskivan för att skildra våld mot kvinnors kroppar (Body imprints). 1974 poserade konstnären Hanna Wilke [sic! Hannah] med tuggummin fastkletade över hela huden. Lilje- och naturmotivet delar Woodman inte endast med dessa båda, utan också med Imogen Cunningham, Robert Mapplethorpe och Duane Michals." påminner Jessika KempeDN och forsätter "Av sin lärare fotokonstnären Aaron Siskind lärde sig Woodman att se arkitekturens detaljer och göra fotografi till abstrakt konst. I hemmet arbetade modern, den keramiska skulptören Betty Woodman och fadern, målaren Georg Woodman [sic! George].  Francesca Woodmans sammansmältning av allt detta är hennes unikt egna. Värd att titta länge på." 
Jag har sett fram emot att se hennes verk i verkligheten och det känns så konstigt att "den eviga flickan" som Woodman blev efter att ha tagit sitt liv så ung, skulle ha varit närmare 60 år idag, fast 1970-talet då hon var aktiv och jag bara ett barn känns oerhört länge sedan. Kan inte låta bli att fundera över hur hon skulle ha utvecklats och vad hon skulle ha varit om hon levt idag.