Den textila konsten har verkligen gjort ett stort intåg i gallerirummen i min lilla stad denna vår. "Broderinestorn" Elsa Agéliis utställning Vatten och öken – Broderier och andra bilder imponerar på väldigt många sätt. Rent estetiskt tillhör den, som sig väl bör, bland det bästa som visas i landet, men så är också Agélii ledande i riket inom just fritt broderi.
Agéliis engagemang för den "bortglömda världen" i Afrika och Sydostasien imponerar också stort på mig, som själv både engagerat mig just i Rajastan, Indien och bott i Sydafrika. Världen skulle behöva så många fler som Agélii.
vattenfrågan känns extra aktuell efter fjolårets vattentrauma här i Östersund. Här har jag klippt ihop de bild som finns på kortväggen till vänster om bilden med resten av "vattenverken" |
Agélii har drivit projekt i Marocko 2003 och sedan 2006 även i Rajastan, Indien. Mottot ”Med nål och tråd mot en bättre värld!” tycker jag säger de mesta. Projekten innebär en utställning, som den som nu visas och dessutom ett broderisamarbete med kvinnor och flickor i byar, som behandlar deras vardag och naturligtvis vattenbehovet i den. Bilder av kvinnorna i Rajastan ser du nedan. Nägra av dessa kvinnors broderier finns också till salu på utställningen.
"Det är så tungt med allt som är åt helvete i denna värld. Jag har börjat med små handtag, men med fokus på kvinnor och miljö" säger Agélii till LT. Det och utställningen får mig att tänka på fantastiska Gun Olsén, kvinnan som skapade hjälporganisationen JIDCA för 25 år sedan . Outtröttligt jobbade hon genom JIDCA med att hjälpa helt ideellt, utan omkostnader "från folk till folk". JIDCAs första engagemang var ett ashram i byn Madhan i just Rajastan, och just dit reste hon bara några månader innan hon gick bort 89 år gammal.
"När jag broderade tideräkning 2003–2007 har jag fångat olika tidsspår i dagbok, skisser, tidiningsurklipp och nyhetsfragment och sammanfört dessa på den helt omedvetet slumptryckta tygremsan som kom till där, i Marocko, vårvintern 2003, när vi alla oroade oss för krigsutbrottet i Irak. Jag löser inga världsproblem med mina stygn, men något stillar jag sinnets oro när den kan omvandlas till skapande.” Skrev Agélii som vägledning till verket med dagboksanteckningar broderade om hennes oro för kriget i Irak och ett brev till dåvarande utrikesminister Anna Lindh om tystnaden och åsikterna kring Irak kriget. Verken är väldigt inspirerade av det sammanhang de är gjorda i. Nedan en matta gjord i Marocko, medan många av de indiska verken innehåller exempelvis Shisa-speglar (små fastbroderade speglar) och traditionella färger och mönster. Först är tyget målat och så broderar Agélii, liksom hennes lärljungar fritt på det för att finna rätt uttryck och känsla.
Skynda till Ahlbergshallen utställningens sista dag är 18 mars!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar