Det ryska monstret

I senaste numrets av DNs utmärkta månadsmagasin Världen finns ett utdrag ur Masha Gessens bok Mannen utan ansikte. Den är en osannolikt grymma berättelsen om Rysslands "självklare" president/premiärminister (beroende på vad han väljer att själv kalla sig) Vladimir Putin och hans gelikar. Mannen utan ansikte utkommer samtidigt som Putin för tredje gången valdes till Rysslands president.

"Det är ett isande porträtt och en djupt deprimerande berättelse om en bakgårdsligist i Sankt Petersburg som går in i KGB, tillbringar några medelmåttiga år i den östtyska industristaden Dresden med att samla tidningsurklipp och försöka uppvigla västtyska terrorister för att sedan – helt okänd – lanseras som Rysslands president efter Boris Jeltsin.

bild från www.dnkort.se

När Putin valdes första gången 1999 hade han inte fler egenskaper än ett tomt ark papper; han var en envoyé av komplett gråhet, som inte rörde en min ens när han fick beskedet att hans hund blivit överkörd.

Ett genomgående tema i  Gessens bok är hur  Putins personlighet byggs upp via tv. Inte för inte var Silvio Berlusconi den politiska ledare som han kom bäst överens med, så länge det nu varade – en av den italienske premiärministerns många sexskandaler utspelades kring en gigantisk säng som vällustigt omtalades som ” Putins säng”.

I lanseringen av sig själv tycks Putin dock ha hämtat ännu mer inspiration från en annan italiensk föregångare i den auktoritära ledarskapsbranschen. Redan Benito Mussolini ansåg ju det viktigt att regelbundet låta sig avfotograferas med bar bringa, inbegripen i olika fysiska nappatag som att binda vete­kärvar med bönder på åkern eller crawla i Medelhavet. Också  Putin förstod tidigt värdet av att folket fick se honom landa jaktplan på flygplatsen i Groznyj, idka björnjakt eller simma fjärilsim i Bajkalsjön. Men hans grepp över mediemakten är mer handfast än så. Mindre än ett år efter att Putin blev president kontrollerades alla de tre landstäckande tv-bolagen av staten, bland annat genom det väldiga gasbolaget Gazprom – där utrikesminister Carl Bildt i det längsta via en styrelsepost i Lundinbolaget Vostok Nafta upprätthöll stora ekonomiska intressen.

Masha Gessen visar hur Gazprom konsekvent köpt upp obekväma medieföretag och tillsatt lydiga lakejer, och hur denna tandlösa tv-marknad bidragit till att  Putins regim kunnat hålla greppet kring en semitotalitär stat, byggd på valfusk och välgrundade misstankar om mord på politiska motståndare."

Gessen skriver också den hårresande historien om hur gisslan-dramat på Dubrovkateatern i Moskva missköttes med order, kontra-order, stoppad hjälp och resulterade i enormt många fler döda än vad som skulle behövts. Den ryska björnen är inte bara dödligt farlig utan, dessutom helt omöjlig att förutse framtida handlingar. Jag ryser och gråter över alla de människoliv som den har på sitt samvete. Samtidigt är jag så tacksam över att ha råkat födas i Sverige istället.


All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!