På Jamtli visas t o m den 2 september stora delar av muséets och JLKs samlingar i ett totalt myller för att fira JLKs hundra års-jubileum under titeln 100 år hundra Konstnärer. Det kommer även att vara titeln på den bok som kommer att ges ut under våren. Den kommer jag att återkomma till.
Konstvåningen är i det närmaste tapetserad med konst, vilket kallas för salongshängning. Riktigt så tätt som det är hängt på denna utställning var det dock knappast på konstsalongerna. I alla fall inte på en så stor yta som här. Jag tycker tyvärr att det är oerhört svårt att både få överblick och hitta enskilda godbitar i detta myller, eftersom jag känner mig "överdoserad" av "konstgröten". Jag håller dessvärre med Linda Petersson i LT om att den s.k. salongshängningen mest känns grötig och närmast ogenomtänkt. Jag hittar inte ett enda verk att njuta av och fästa koncentrationen på, utan blir bara snurrig.I ÖP anges att det hänger så tätt för att så mycket som möjligt ska kunna visas. Jag menar dock att utställningen skulle ha vunnit på att inte vara så överbelamrad eller lång. Man hade kanske kunnat hänga om utställningen en gång i månaden fram till i september och därigenom locka tillbaka publiken flera gånger? Då skulle upplevelsen ha kunnat bli mer angenäm även för oss som har svårt att ta in stora mängder av information samtidigt.
"Anton Genberg var initiativtagaren till JLK" skriver ÖP. "Och den så hyllade konstnären fick snabbt med sig flera i kampen för ett konstmuseum. På Genbergs 50-årsdag den 20 juni 1912 publicerade dåvarande landshövdingen Johan Widén ett upprop som lockade ett 50-tal intresserade. Men själva konstmuseet invigdes inte förrän 11 januari 1914. Men själva föreningen bildades 1912."
All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar