Här är Maja i full aktion med passepartout-skäraren, men den är oerhört svår att hantera ensam, utan det bästa är att en håller i linjalen så att den inte rör sig samtidigt som den andra hanterar kniven. Det kom vi dock inte på förrän efter ett misslyckat försök.
Så här snyggt fasade blir kanterna på passepartouten med hjälp av skäraren. Skär man bara med en skalpell, som jag gjort tidigare, är det väldigt svårt att få till annat än raka kanter.
Greta var förstås ordningsman och höll uppsikt från bästa utsiktsplatsen. Pga passepartout-skärarning och hjärnvärk fick jag överlämna nedplockandet av förra och planerad hängning av min utställning till galleristerna i går. Idag blir det dock hängning och press-presentation hela dagen.
2 kommentarer:
Ja vilket slitgöra att skära passepartouter!!! Det kan nog räknas till ett av det värsta jag nånsin gjort! Mäta mäta räkna räkna och så skära med nån billig attans dålig skärkniv och så tar det inte igenom helt och blir fransigt och fult! När jag gjort det nån gång i alla fall. En sån där kniv är nog värd sin vikt i guld kan jag tänka.
Ska kika i tidningarna när du dyker upp ska bli roligt att läsa. :)
//Boije
Ja, passepartout-skärande kräver en vass kniv. Tidigare har jag använt en skalpell (kirurg-kniv)med nytt blad o stållinjal. Det kräver övning och misslyckanden ;-)
I LT på lördag och så recenseras utställningen i båda tidningarna på tisdag.
Glad påsk!
Skicka en kommentar