Samarbete det som gjort oss smarta

Forskare visar att det är samarbete som troligen gjort att våra mänskliga hjärnor vuxit till den storlek de har. Jag läser i DN att forskare vid Trinity College i Dublin, Irland, tillverkat enkla ”hjärnor”, som med hjälp av en dator växer kraftigt i storlek. Fast först efter att det att de lärt sig att samarbeta med varandra. Därför tror forskare nu att människans förmåga att samarbeta är en mycket viktigare förklaring till våra stora hjärnor, än hur bra vi är på att lösa kniviga problem.

Samarbetsbild från hans.thoursie.net

Storlekens betydelse har stötts och blötts genom årtiondena, eftersom vår hjärna tycks vara "för stor" och betydligt större än vad den borde vara hos ett djur av vår storlek. Det innebär att den mänskliga hjärnan slukar enorma mängder energi och syre och det har förklarats med att det behövs för vår intelligens. "Människan är så smart, därav storleken. Men står förklaringen att finna i vår förmåga att lösa problem eller i vår sociala natur? På senare år har forskarna lutat mer åt det senare, att det är vår förmåga att samarbeta, snarare än förmågan att använda verktyg och göra upp eld, som har gjort vår hjärna så stor. Konkreta bevis har dock saknats."

en späckhuggares o en människas hjärna bild från
www.killersofeden.com. Späckhuggarnas samarbets-
förmågavet jag dock inget om...

Livets utveckling tar en oerhörd tid att studera; inte "sällan handlar det om processer som tar tiotusentals eller hundratusentals år" Vid  Trinity College framställdes därför de enkla ”hjärnorna”. "De hade endast tre till sex motsvarigheter till nervceller vardera. Sedan lät de ”hjärnorna” utmana varandra på två klassiska spel: fångens dilemma och snödrivan.---

Om spelet bara består av en omgång anger de flesta sin medbrottsling i hopp om att klara sig själv. Men om spelet upprepas, börjar deltagarna snart lära sig att samarbeta. De kommer ihåg vem som gjort dem en tjänst och återgäldar den, vilket båda tjänar på. Snödrivan är ett liknande spel, men där handlar det om två personer som ska gräva sig ur en snödriva. Det bästa för varje enskild spelare är att låta den andre gräva men samarbete lönar sig i längden.

Gemensamt för de båda spelen är att deltagarna tvingas ta ställning till om de vill samarbeta eller inte.

LukeMcNally och hans kollegor programmerade ”hjärnorna” så att de som vann fick fler avkommor, det vill säga fler kopior av sig själva, än de andra. För varje ny generation hade de dessutom chans till en slumpvis mutation, en förändring som kunde innebära att de fick fler eller bättre "nervceller" alternativt ändrad form. Forskarna lät dem sedan spela de olika spelen tio gånger var i 50 000 generationer.

Under hela försöket mätte de hur de olika ”hjärnorna” samarbetade och hur antalet ”nervceller” förändrades med tiden — ju fler, desto högre intelligens.

Det visade sig att deras storlek ökade dramatiskt i takt med att samarbetet ökade. Och ju större de blev, desto fler "avkommor" fick de som också hade kapacitet att samarbeta --- [forskarna] konstaterar samtidigt att blotta närvaron av samarbete fick dem att växa och bli alltmer komplexa."

Där ser man; samarbeta mer för att känna dig intelligentare m.a.o!

All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!