Visar inlägg med etikett tips. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett tips. Visa alla inlägg

fredag 22 januari 2021

Vaxa tyg för bättre hållbarhet!

Jag har länge gillat vaxduk men har inte riktigt förstått hur enkelt det är att själv göra sådan av t ex stuvbitar närman har bivax. 

Blev därför väldigt glad när en vän först vaxat sin grafik o när sedan Strömsö tipsade om det (främst för att slippa hushållsplast) testade jag och blev nöjd med resultatet. Jag testade att vaxa lite stuvbitar och sydde bl a en haklapp av. Bivax har jag som jag använder till encausik (blandar med pigment blir det vaxmåleri). 
Gamla kökshanddukar var bra att prova med (fast Strömsö förordar ekologisk bomull). Dessa är ju så urtvättade o har tidigare används till mathantering. Strömsö menar också att det ska vara tätt vävt och inte för tjockt men det är väl främst som ersättning för hushållsplast.
Jag vet inte heller om mitt bivax, som är säkert 20 år gammalt är utan bekämpningsmedel eller ekologiskt men ska ändå inte använda det direkt på mat.
Jag började med att stryka stuvbiten så den blev slät och liggande direkt på strykbrädan med ett smörpapper under.

Jag strödde så bivax jämnt över duken och det går åt mindre än du tror så börja med lite och använd sedan mer om det behövs! Jag la smörpapper även över vaxet så att det inte så att det inte kladdar på varken strykjärnet eller strykbrädan.
Jag strök så med cirkelrörelser på den temperatur tyget behöver, men vaxet smälter redan 62-65° så det räcker egentligen att ha strykjärnet mellanvarmt.
Det syns genom smörpapperet hur det smälter men när jag strykt klart och såg delar utan vax var det bara att läggspel mer där och återupprepa den väldoftande proceduren. Det syns tydligt när tyget är impregnerat och då håller det tätt från vätska osv.

När jag vaxat alla stuvbitar satt vax kvar på smörpapperet och detta la jag en annan tygbit över som fick suga upp det när jag strök ovanpå. Strömsö föreslår att stryka bort det på hushållspapper men jag tycker att det vore slöseri. Jag rengjorde även strykjärnet genom att stryka en ren tygbit. Den kan jag sedan vaxa in helt eller

Citerar Strömsö: ”Bivax är en intressant råvara i matsammanhang. Många tror att bina hämtar vaxet någonstans i naturen men i själva verket producerar de det själva från vaxkörtlar på magen. Vaxet kommer ut som små vita fjäll som bina bearbetar i munnen för att få det mjukt. Då kommer det i kontakt med pollen som färgar vaxet gult.  Bina använder vaxet till att bygga vaxkakor där de förvarar honung, pollen och alla sina yngel. Vaxet är alltså ursprungligen till för just matförvaring.  Bivax används inom livsmedelsindustrin som konsistensgivare och som ytbehandlingsmedel på frukt och choklad och kallas då E901.


- - En bivaxduk är ett stycke ekologiskt bomullstyg som är impregnerat med bivax och som blir helt vattentätt.  Duken använder du istället för plastfolie för att slå in en smörgås eller för att täcka över en skål med matrester.  Bivax är bakteriedödande och på det viset hjälper duken maten att hålla sig fräsch längre.  Man rengör duken med lite diskmedel och ljummet vatten. Det är viktigt att inte använda för hett vatten för då smälter bivaxet.  Det går inte att köra duken i diskmaskinen.  Den kan användas om och om igen under många år.- - -.  När duken börjar bli skrynklig och ful kan den !återupplivas’ genom att man lägger den på ett bakplåtspapper i ugnen på 70° i några minuter. Då smälter bivaxet och duken blir slät och fin igen.  Det går också att tillverka bivaxdukar i ugnen på 100°. Du får lättast bort överblivet vax från plåten genom att torka med hushållspapper medan plåten fortfarande är varm.”

Vaxar nu även linnetyg som jag klär om en fåtölj med så att det blir extra hållbar sits och armstöd! Linne slits ju så extremt hårt så därför kommer de vaxade delarna att skyddas rikrigt bra.
När mitt bivax är slut ska jag skaffa nytt från min lokala honungsproducent.



fredag 6 november 2020

Lär dig mer genom att sprida inlärningstillfällena


Läser i SvD om 1800-talsknepet som håller än; Att lära sig mer utan att plugga mer. Utan att plugga på rätt sätt. I över ett sekel har forskning visat att det går att öka lärandet genom att planera när och hur man pluggar. 

Bild lånad från www.britannica.com

Maria Jelmini skriver i artikeln att ”Poängen är att glömma lite innan vi repeterar.” Min tanke när jag började läsa var att det bör handla om att vi behöver sova för att det vi lärt in ska lagras i vårt långtidsminnet, men den aspekten nämns bara i förbigående. Det gäller framför allt att repetera med tidsavstånd så att du måste leta faktan i ditt minne!
I slutet på 1850-talet försökte filosofen Herman Ebbinghaus att memorera listor med stavelser i sitt minneslabb i Berlin. Han övade och testade sig, igen och igen.  Ebbinghaus är mest känd för sin upptäckt av glömskekurvan [illustration nedan]– när han väl memorerat en lista insåg han att han glömde [genomgående mina kursiveringar] det mesta ganska snabbt. Men om han repeterade så planade kurvan ut – han glömde inte längre lika snabbt.  Kanske inte så förvånande. Men så var egentligen Ebbinghaus andra upptäckt det verkligt intressanta.  För att memorera en lista behövde han repetera den 68 gånger under en dag. Men om han spred ut repetitionstillfällena över tre dagar så nådde han samma resultat efter bara 38 gånger. Lika bra resultat med nästan halva studietiden.  Ebbinghaus hade sprungit på en av de idag mest robusta inlärnings­effekterna: spridningseffekten (the spacing effect på engelska). - - - En mekanism som ligger bakom effekten, konstaterar den amerikanska inlärnings­forskaren Shana Carpenter [minnesforskare] vid Iowa state university, är att lärandet tycks öka när vi glömt lite.  
– Om du repeterar det du ska lära dig direkt när du har studerat det, då är informationen väldigt tillgänglig. Men om du kommer tillbaka till materialet först dagen efter, då måste du kämpa för att minnas.  Det är dessutom när informationen sjunkit undan lite som vi verkligen vet vad vi kan och inte, påpekar Carpenter.”
Det tycks alltså vara som det mesta andra i livet, det som kräver något av oss blir kvar bättre. Kanske för att det då blir värdefullare?
”Att sprida studietillfällena är effektivt även utan sömn. I en studie lät forskare högskolestudenter lära sig ord på swahili, alla fick två studietillfällen. En grupp hade de två pluggtillfällena i följd, utan paus. Två grupper hade en 12 timmars paus emellan – men för den ena gruppen låg de 12 timmarna på natten och innefattade sömn. En grupp hade hela 24 timmar mellan de två studieomgångarna.  När deltagarna testades efter tio dagar, fick de som tränat utan paus sämst resultat (cirka 50 procent rätt i snitt) och de som väntat 24 timmar, bäst (cirka 75 procent rätt). Men forskarna såg också att de som haft 12 timmars paus men inte sovit, bara presterade lite bättre än de som inte haft någon paus alls – medan de som haft 12 timmars paus och sovit presterade nästan lika bra som 24-timmarsgruppen.  Effekten av att sprida ut pluggandet, tycks alltså både handla om pausen och sömnen.  
– Att sprida studietillfällena är effektivt även utan sömn, om du lägger lite tid emellan så är det bättre än om du inte gör det. Men när den tiden inkluderar sömn, då verkar det ge en extra boost till de fördelar som redan finns med spridningseffekten.  I studien ovan handlade det om inget, 12 eller 24 timmars mellanrum. 
 - - - Forskarna såg att de optimala intervallerna tycktes hänga ihop med hur lång tid det var till slutprovet. Är provet någon eller ett par veckor bort, borde tiden mellan repetitionstillfällena vara runt 20–40 procent av tiden mellan sista tillfället och provet. Är provet ett helt år bort, då borde tiden mellan testtillfällena vara 5–10 procent av ett år.  
– Forskarna såg dels att du får väldigt goda effekter av att sprida ut inlärningstillfällena. Men de såg också att fördelarna berodde på hur lång tid in i framtiden som testet skulle inträffa, kommenterar Shana Carpenter.  Så är provet om en vecka, ha någon dag mellan de två repetitionstillfällena.  

 Ebbinghaus glömskekurva Andel i procent som vi glömmer efter en första inlärning och hur glömskan minskar med hjälp av repetition. Första inlärning Repetition 100% 90% 80% 70% 60% 0 1 2 3 4 5 6 7 Förfluten tid (dagar) GRAFIK: LIV WIDELL ” 

När du kombinerar de här två metoderna, då blir det särskilt effektivt. Några saker är viktiga att ta med sig. Dels handlar det om effekten av att repetera samma material. Det gäller alltså att studera samma område minst två gånger. Och exakt vilket gap du har mellan gångerna är inte det viktiga, påpekar Carpenter. Poängen är att det du ska lära dig inte är helt aktuellt i minnet.  Forskare har sett att det finns en spridningseffekt när det gäller allt från fakta, begrepp och språk till matematik. Men även när det handlar om att få en djupare förståelse, att kunna generalisera, tycks effekten stå sig. - - - det är bättre att ha flera kortare lektioner i samma ämne, än en längre.  För att verkligen utnyttja spridningseffekten när vi försöker lära oss något, är det mest effektiva att kombinera spridningseffekten med en annan känd inlärningseffekt: testeffekten. Att försöka hitta svaret inom oss, att leta efter kunskapen i minnet, är betydligt effektivare än att läsa samma sak om och om igen.”

söndag 27 september 2020

Kaffefilter utan läckage

Senaste tiden har jag blivit oerhört irriterad eftersom kaffefilter spricker  i kanterna så det blir en massa sump i kaffet när jag bryggt mer än två koppar. Jag trodde det hade att göra med att jag köpt billiga (men givetvis oblekta) filter och kände mig totalt lurad när inte heller  de dyra märkesfiltren höll tätt. Jag fick då tipset att vika in kanterna vid sömmarna så här:


Till min förtjusning har jag sedan jag började göra det helt sluppit sump i kannan och vill därför dela med mig av det tipset.

 

måndag 7 september 2020

Tvetydigheten i det exotiskt igenkännbara

Äntligen tog jag mig till Järrestad och Rikstolvan för att se utställningen Ambiguitet och fick även en guidad visning i slutet av juli. Utställningsperioden har förlängts så att den nu kan ses ända till 13 september. Öppet fre-sön kl 13-16.
Kinesiske konststjärnan Ai WeiWei visar Human Flow
visades med premiär i Venedig 2017

AMBIGUITET är curaterad av Sandra Weil, konstcurator och kulturproducent, som är verksam i Tel Aviv, Israel sedan 24 år tillbaka. Hon arbetar också för främjandet av kulturutbytet mellan Israel och Sverige. (Inom parentes kan jag nämna att hon är dotter till finansmannen och filantropen Robert Weil, precis som namnet antyder.)

Kråkorna om Alta-konflikten är Marakatt- Labbas genombrottsverk
från 1981 och nog hennes mest kända verk. Den skedde i
Norge 1970  när ett kraftverk skulle byggas på samisk mark
och samer från hela 
Sapmi i även Sverige o Finland protesterade

Även i år visar alltså Rikstolvan en utställning med internationella storheter som (nämnda) Britta Marakatt LabbaAi WeiWeiKuchinate, textilkonstnären Mariana Silva Varela, israeliska konstnären Keren Gueller och fotojournalisten Paula Bronstein.

Titeln är en försvenskning av engelskans ambiguity, som betyder Tvetydighet och jag tycker det är häftigt att fler än jag tänkt på hur likt "traditionellt hantverk" är var det än visas i världen. På bilden ovan visas t ex masker av afrikanska flyktingkvinnor av konstnärskollektiv Kuchinate i TelAviv ihop med en gammal textil härifrån Österlen, där primärfärgernas kombination för mig är slående lika (även om Birgitta Rubin i DN tydligen inte la märke till det utan tycker ”det spretar”..). 

På bilden ovan syns tydligt hur "samernas färger"
Britta Marakatt Labbas broderier och tryck går
igen och är desamma även på korgarna gjorda
av 
kvinnorna i  konstnärskollektiv Kuchinate.

För mig ligger tvetydigheten i just att visst tycks gå igen i folkkonst var i världen den än är gjord. Att det ser ut på ett visst sätt betyder alltså inte nödvändigtvis att det kommer från ett särskilt ställe, fast jag minns ”typiskt sydafrikanskt” hantverk som påminner enormt mycket om sådan från mina jämtländska uppväxttrakter.
Kuchinuuate - קוצ'ינטה - betyder virka  på Tigrinya, ett språk som talas i Etiopien och Eritrea. Jag tycker om att kvinnorna som är med namnges svid presentationen av verken och vill därför också göra det också. De heter Achbaret Abraha, Lina Otom Jak Agolon, Hewan Desta, Meron Asmerom Weldu, Brehena Ghebrehiwet, Mahaza Melkam.
Utöver Marakatt Labba broderier med bilder om den samiska kampen för rättvisa och sin traditionella livsstil visas även serigrafier av de kända motiven.
Jag fick inte klarhet i om hon själv tryckt dem eller  om hon haft någon annan att göra det eftersom broderierna ju är helt unika,
Även en film om Alta-konflikten (som hon också skildrar i Kråkorna ovan) visas på en monitor och Marakatt Labba kom för ett samtal med Susanne Alakoski någon dag innan jag var där. 

Keren Gueller visar i Florence Syndrome bilder av djur, främst i fångenskap, ihop med beszkrivningar av olika mänskliga tvångssyndrom.
Guellers verk gör mig tyvärr så illa berörd att jag har svårt att stanna där; jag har så svårt för att bevittna lidande om så bara på bild.
Guiden menade att Gueller vill sätta fingret på det bisarra i att mänskliga diagnoser sätts på djur.
Utifrån min kunskap om djur och deras beteende utifrån måendet tolkar jag det snarare som att hon vill visa det bisarra i att vi envisas med att utsätta djur för omänskliga levnadsförhållanden.
Bilderna av fotojournalisten Paula Bronstein berörde mig minst i utställningen. 
Kanske för att bilderna först och främst togs för att publicera i hennes bok AFGANISTHAN BETWEEN HOPE AND FEAR? Även om bilderna är vackra har jag kanske matats med för mycket information om just Afghanistan?
Roligast tycker jag att textilkonstnären Mariana Silva Varelas internationella folkdräkt är. Kanske eftersom min mor har ett stort intresse för folkdräkter och skapar en ny nästan varje år?

De olika gymnastiska brons- och keramikfigurerna av Eva Larsson visar en stor tillit och stöd och de säljs i butiken.

Jag vet dessvärre inget närmre om dem eller om Larsson men gillar verkligen uttrycket och ser att de ställdes ut under titeln Don´t be afraid i april - maj.
 
På det hela taget en enormt bra utställning jag absolut rekommenderar. Skynda till Rikstolvan!!!

söndag 23 augusti 2020

Blå jubileumsutställning del 2

Just nu har jag en förkärlek för upcyclade cd-skivor 
så min första bild blir på Meassure if Future and
Past  av Ingrid Enarsson från Hörby 


På mysiga Café och Galleri Blå i Gärsnäs kan du varje dag 25 juli - 30 augusti kl 12 - 17 se Jubileumsutställning del 2 där 22 konstnärer visas (och fika gott). 

Café och Galleri Blå jubilerar att de funnits i Gärsnäs i 30 år med inte färre än två utställningar, varav jag skrev om del 1 här.

Visar här några verk för att locka er dit. Ovan en monotypi [grafiskt verk som bara finns i ett enda exemplar och därigenom alltså är unikt] av Christel Hansson Treklang  I.

Så Carl-Johan Blomquist Objekt i blandteknik och därunder Gösta Grähs tekannor i stengods 

Leif Eugen Triptyk och Diptyk i blandteknik och till höger om dem visas Britta Kjellgren Seminarium och Snitt i textil blandteknik

söndag 16 augusti 2020

Skynda för att se Floder, punkprinsesstårta o övergångfaser

Nu är jag väldigt sen för imorgon är sista dagen för att se två riktigt bra utställningar på Ystad Konstmuseum; där visas punkiga Art Bomba Punk och prinsesstårta och fotografiskt oljemålande Ella Tillema Floden måste flyta visas sista dagen imorgon 16 augusti.

Stora oljemålningen Kärlek och Uppror får mig (givetvis) att relatera till Ebba Gröns bästa LP med samma titel från 1981 (så misstänker att Malmökonstnären Tillema har samma bakgrund som jag i a f musikaliskt).
Mount Everest är ännu en av Ella Tillemmas stora fotografiska oljemålningar men hennes utställning består även av video och ett uppblåsbart Luftslott (som jag filmade här).
Floden måste flyta är även en bok utgiven av Ella Tillema i år, där hon ”Genom storskaligt figurativt oljemåleri, text, screentryck och musik berättar... om vår samtid med fokus på orättvisor och individens sårbarhet. 
Varje år sedan 2009 ger Tillema ut en politisk pamflett i numrerad upplaga  [ex på bilden ovan] med titlar som ’Handbok i att fucka systemet’ och ’Mitt hjärta är en bomb’ men hon är framförallt känd för sitt färgstarka måleri. Ella Tillema (född 1983) är konstnär verksam i Malmö. Med kompromisslöst tilltal förenar hon det poetiska med aktivism i brännande frågor om samtid och framtid {min kursivering]. I fokus står systemet och hur vi kan mobilisera motstånd mot dess förtryckande mekanismer. Det sårbara är ett återkommande motiv i Tillemas måleri. Målningarnas storlek omsluter betraktaren och öppnar sinnena för existentiella bråddjup. 
Tillema är även aktiv i Sveriges punkscen som basist, sångare och låtskrivare i en rad olika band.’ Som det står i presentationen av boken. Som jag misstänkte m a o.

Där är också en perfekt övergång till Art Bomba Punk och prinsesstårta, vilket är en utställning som curaterats av konstnärsparet Mette Wide och Ola Åstrand
När jag klev genom skynket in i Art Bombas värld, du kan se en film här på Instagram var det som att flyttas åter till slutet av 1980-talet och min tid med Östersunds Musikforum (där jag var ordförande) med såväl musiken som estetiken! 

När jag närstuderar affischerna som hänger uppe ser jag även att där står att just Musikforum, vilket också bör ha varit en ideell Kontaktnätetförening precis som  Östersunds Musikforum (och många av bandnamnen hade även vi, om än ett par år före min aktiva tid där).
Fast jag är gammal punkare kan jag inte påminna mig om Art Bomba (vilket i o f s kan bero på avståndet). Det var tidigare konstnären Åke Dahlbom  (1950–2018) som var Art Bomba och jag läser i Ystan att "Åka Dahlbom under de sista åren av sitt liv [var] bosatt i en cirkusvagn i Aventorp utanför Tomelilla, stod utanför etablissemanget.
---Art Bomba [var] verksam från 1980-talet som scenograf i bl a fria teatergruppen Darling Desperados i Malmö, förädlade skräp till konst. 
Expressiva skulle jag vilja kalla verk 
som detta av Art Bomba 

---Här finns också något som kan liknas vid ett manifest om hans egen -ism, funeralismen." Vill dock med bestämdhet hävda att funeralism inte alls är "hans egna" för en snabb googling ger en amerikansk beskrivning av denna "konceptuella Funeralism i en sista akt"...

Vidare till Ulf Mårtensson: "Åke Dahlbom var konstnär, scenograf och punk (fast han var född 1950 och inte alls tillhörde punkgenerationen). Utställningen heter 'Punk och prinsesstårta'. Punk kan man förstå, men prinsesstårta?
– Han levde på prinsesstårta, säger Mette Wide.Tårta bjöd han också frikostigt sina grannar på för att få dem på gott humör och som ett plåster på såret när han stört grannsämjan."

Slutligen visas In Transition med avgångseleverna från Österlenskolan för Konst & Design här i Simrishamn

Missa inte fast jag är så sen!!!

lördag 8 augusti 2020

Sommarvernissage med växtkraft

Konstvernissage var det äntligen dags för 
18 juli av tre konstutställningar med växtkraft. Mårten Nilsson, Lotte Agger och Anders W Garnow, visat den andra i denna konstiga tid av fysisk distansering.

Detta är en utställning naturens olika element finns med som en gemensam nämnare förenar måleri, fotografi, grafik och en platsspecifik installation.


Här möts konstnärerna med en gemensam växtkraft i kommunikationen med varandras verk liksom med oss i konstpubliken.  
Gå gärna in på Instagram 
och se fikat!

Dessutom har kaféet äntligen funnit en tilldragande form med tre syskon som driftigt bakar och bjuder på det ena godare än det andra!

Direkt när vi kommer in möts vi av Mårten Nilssons stora installation Botanical. (Det är också han som rättar till det sista i filmen ovan). 

Verket Botanical bjuder in (åtminstone mig) till att upplevas inifrån och Malmökonstnären Nilsson berättar i Ystads allehanda att han ställde ut Törne på Ystads konstmuseum 2014, då precis börjat utveckla sitt konstnärskap.

— Jag började ju som grafiker och arbetade tvådimensionellt, men för ungefär tio år sedan kände jag att mitt arbete ville något mer. Jag arbetade nämligen som assistent på Malmö konsthall och träffade många av de stora konstnärer som ställde ut där, som alla tog för sig och fyllde rummen. Jag sticker inte under stol med att det var inspirerande även för mitt eget konstnärskap.  Så det blev tredimensionellt först i tyg och senare i papper.

— Jag hittade ett träd vid Öveds kloster som sönderklippt, dött. Men ur de små grenarna växte ändå något, fortsätter han för Henric Tiselius.

Det skapade en stark närvaro som Mårten inspirerades av: Det handlar om förgänglighet och liv, kontrasterna växtlighet och död. 

Botanical är gjort i pappersremsor som sprutmålats och
på ovansidan finns små vita och rosa blommor av rispapper.


Botanical tog så sin nuvarande form 2018 och är ett organiskt böljande täcke gjort i pappersremsor som sprutmålats i en rå umbrafärg med små vita och rosa blommor gjorda i rispapper på ovansidan. I tunna nylontrådar svävar verket som är skapat specifikt och anpassat efter rummets och ljusets förutsättningar på Tjörnedala konsthall. Personligen kände jag mig tryggt omfamnad som av gyllene grenar eller rötter när jag befann mig i Botanical.

Projektet Spaced Light Ground  påbörjades 2013. Här används virkade och knypplade dukar som Nilsson klipper ut delar av och färgar in i akryl. Dessa gör han organiska installationer med och delarna som blir över skapar han herbarium-liknande verk inramade i olika format.  

Mårten Nilsson föddes i Lund 1963 och är utbildad på Grafikskolan Forum i Malmö. Han har tidigare ställt ut på bland annat Landskrona konsthall, Galleri Ping Pong i Malmö, Galleri Mors mössa i Göteborg och Ystads konstmuseum. Hans verk finns representerade på Moderna museet, Malmö konstmuseum, Statens konstråd, Norrköpings konstmuseum och Ystads konstmuseum.

Danska Lotte Agger letar efter system, strukturer, lager och förskjutningar som är karakteristiska för var plats hon besöker. Hon registrerar omvärlden med digitalkameran och anser att det tryckta pappret som fysiskt material är vad det handlar om. De stora bilderna av växter är som mosaiker där hon dekonstruerat bilderna, spridit ut fragmenten i ateljén och sedan verkligen ser hur de blir återskapade när hon väl installerat dem i utställningsrummet.

Görs extra tredimensionella genom vikta
kanter så att de ”poppar ut” från väggen

Modellerandet av de digitala fotona har manipulerats både fysiskt och digitalt. De är alla tryckta på papper som skurits upp och därefter blivit sammansatta i nya system och mönster. 

Vissa är formade likt reliefer med tredimensionell verkan medan andra rymmer digitala mönster eller perspektiviska förskjutningar som breder ut sig som ett nät över bilden, likt en spindelväv eller svampliknande organism. Detta ger fragmenten och helheten rent taktila egenskaper och därigenom ytterligare dimensioner. Det visuella blir s a s fysiskt inte bara genom verkens storlek. 

Växter är en del av Aggers serie Patchwork där  varje enskilt fragment formas som en cell och där fragmenten i sin helhet är ordnat efter ett celliknande mönster. Denna version av Växter är också den platsspecifikt gestaltad för just utställningen på Tjörnedala konsthall.

Lotte Agger är född 1965 och utbildad på Billedskolen på Jagtvej samt Fotoskolen Fatamorgana. Hon bor och är verksam norr om Köpenhamn. 

Hon har tidigare ställt ut på bland annat Galerie Pi i Köpenhamn, Copenhagen photofestival, Damchuk Gallery i Ukraina och på Handelskammaren i Hamburg. Hon har även utfört ett stort antal offentliga utsmyckningar.

Anders W Garnow är tredje och siste utställare. Han bor i S:t Olof och är ÖSKG-medlemen vars skapande är en ständigt pågående dialog med den vackra Österlennaturen. Med skarp kolorit abstraherar och skildrar han ljuset där landskapen blir till tydligt avdelade former, som på håll påminner om textila applikationer. Målningarna är också uppbyggda i flera lager, fast med kolkritor och akrylfärger. är tredje och siste utställare. 

Han bor i S:t Olof och är ÖSKG-medlemen vars skapande är en ständigt pågående dialog med den vackra Österlennaturen. Med skarp kolorit abstraherar och skildrar han ljuset där landskapen blir till tydligt avdelade former, som på håll påminner om textila applikationer. Målningarna är också uppbyggda i flera lager, fast med kolkritor och akrylfärger. 

Garnow hade sin vackra vespa stående utanför konsthallen på vernissagedagen och jag fick veta att han fraktat dit inte bara målningarna utan också ett trädgårdsmöblemang på den. Jag läser också i verkförteckningen att det är på den han beger sig ut på otaliga turer runtomkring i det österlenska landskapet. Upplevelserna överförs sedan från minnesbilder till måleri. 

Garnow föddes i Trollhättan 1953 och utbildades på Kungliga konsthögskolan i Stockholm. Sedan mitten av 1990-talet är han fast bosatt på Österlen. Han har tidigare ställt ut på bland annat Konstnärshuset i Stockholm, Smålands konstarkiv, Eksjö museum och Karlskoga konsthall.


Slutligen har vi, som jag nämnde fått igång kaféet på konsthallen med. Där finns hela sommaren fantastiskt fika med hembakat av syskonen Borssén med hembakat av syskonen Borssén  
Rekommenderar Alicia, Julius och Otto Borsséns fika VARMT! 
Utställningen pågår t o m 6 september medan du kan uppleva ArtWalk med bl a mitt verk t o m 20 september


Här kan du se Skånetrafikens reklamfilm med bl a bilder därifrån!