Frittata Quatro Stagioni

Har börjat göra Frittata Ugnsomelett a’la pizza som blir  godare och framför allt nyttigare än just pizza. Du kan lägga på vilken fyllning du än önskar men här är t ex a’la Quatro Stagioni:

Frittata Quatro Stagioni 2 port 30 min

Sätt ugnen på 200°. Rör samman

8 ägg
1 äggula
1 krm salt
1 dl vispgrädde
½ tsk timjan
1 msk sött paprikapulver

1 tsk nymalen svartpeppar, gärna tellicherry

Häll smeten i en smord ugnsfast form. Grädda omeletten i ugnen i 15 min tills smeten precis börjat stelna. Ta ur ugnen och bred 

tomatsås

över hela och fördela 

kronärtskockor

tomater

svamp

(prosciutto)skinka  

 oliver 

över och  strö
150 g riven lagrad hårdost

jämt över hela ytan. Sätt tillbaks i ugnen. Låt omeletten bli fast och lite gyllene, och osten aningen trådig. Lägg upp på en varm tallrik och strö över 

lite flingsalt om så önskas. Servera på en gång, gärna med sallad till.

Skånska pepparkakor

Glutenfria Skånska pepparkakor 19 stycken

30 m + tid i kyl

Smält samman

420 g mörk sirap [3 dl]

160 g smör

Blanda ner

10 g malen kanel [4 tsk]

10 g malen ingefära [4 tsk]

6 g ekologisk apelsinzest [3 tsk]

6 g malen nejlika [3 tsk]

100 g mjölk [1 dl]

och låt svalna. Blanda samman 

10 dl mandelmjöl 

3,4 dl psylliumhusk

16 g bikarbonat [3 tsk]

Häll ner koket i de torra ingredienserna och blanda ihop till en deg.

Olja en burk som du lägger degen i, förslut och låt degen ligga i kylen 1 dygn. Dela upp i 19 bitar om nästan 70 g/bit. Rulla dem till bollar och tryck dem platta med baksidan av en stor slickepott. Baka i 210-220° i 12 min i över- och undervärme. Pensla kakorna med mjölk direkt efter ugnen. Plasta kakorna eller lägg i burk med lock när de svalnat helt. Ät gärna med smör och lagrad ost; överraskande gott som ett mellanting mellan tekaka och pepparkaka!

Mumsigaste desserten eller mellanmålet; Yoghurt med stekt nektarin och kokoshavre

Yoghurt med stekt nektarin och kokoshavre  4 portioner  

Rosta

2 dl  havregryn 

1 dl  riven kokos 

 en torr, het stekpanna tills det får lite färg. Tillsätt 

1/2 dl  honung 

1/2 tsk  malen kanel 

1/2 tsk  färsk malda kardemummakärnor 

1 krm  salt 

under omrörning några minuter. Sprid ut kokoshavren på ett bakplåtspapper och låt svalna.   Dela och kärna ur 

4   nektariner/persikor 

Skär i klyftor och stek i 

2 msk  smör/neutral rapsolja

tills de får lite färg och mjuknar.  Toppa 

6 dl  naturell yoghurt

med stekt nektarin, kokoshavre och gärna 

färsk mynta

Njut!

 

Fantastiska skeppssättningar på Österlen (och kvinnlig vikingakrigare)

Igår, på Kulturarvsdagen, var jag med på en oerhört intressant guidad tur med professor emeritus Lars Larsson i arrangemang av Österlens museum och Fornminnesföreningen för att se skeppsättningar här i Simrishamns närhet. 

"En skeppssättning (ibland ett stenskepp) är en stenkrets med den spetsovala formen av ett skepp. Ungefär 2 000[källa behövs] skeppssättningar är kända i Skandinavien, de flesta i Sydsverige, men även ett stort antal i Danmark och Norge. Spridda exempel finns också i Tyskland och Baltikum. Till övervägande del är de (som Ales stenar) daterade till vendeltiden och vikingatiden; endast 35 har daterats till bronsåldern." Berättar Wikipedia. 

De två bilderna ovan kommer från Grevlunda och består av 8 fornlämningar: skeppssättning och domarring och 6 resta stenar troligen använda under lång tid. Möjligen finns ännu en skeppssättning invid, men här är inte utgrävt.

Ängakåsen  [kåse o kos betyder naturhamn] är en skeppsättning nära Kiviksgraven som består av 135 fornlämningar med rumsindelning. Glesa stenar men troligen ändå bronsålder pga omgivande anläggningar

Penningagraven, intill har en centralt placerad bautasten, Pengastenen. Där det finns ett 25-tal skålgropar. Där människor lämnat pengar som offer. "Stenen i den runda stensättningen sprängdes i tre delar 1915 och togs också bort från platsen. Stenen har dock återbördats och står idag kvar i tre delar." Tänker själv att stenen är en fallos som det offrats till för fruktbarhet, vilket är en möjlighet.
Mannen ovan använder en pekare och ställer frågor till Gud om ställenas historia.

Det ingick lunchmacka och dryck vid Kiviksgraven i Sågmöllan i resan. Väldigt gott med sillamacka och köttbullemacka serverades också.

Nästa stopp var Gårdlösa skeppsättning som består av en större skeppssättning med 15 stenar och en mindre skeppssättning med 16 stenar med en sten i mitten samt en domarring.

Sista stoppet var Stenhed som är en skeppssättning utanför Gärsnäs. Den är 52 meter lång och 14 meter bred och består av 30 liggande klumpstenar, upp till en meter höga. På en sten finns skålgropar. Förr fanns ytterligare en skeppssättning på platsen som var mindre och bestod av nio stenar. Någon gång vid förra sekelskiftet togs den bort.

Mannen med pekaren var väldigt intressant att prata med och gav ytterligare en dimension till de arkeologiska fynden och de slutsatser som dragits av dem.

En annan intressant händelse det rapporterades om härom dagen är den krigargrav från vikingatiden på Birka som med hjälp av DNA visat sig innehålla en kvinna. Det säger en hel del om den ställning kvinnor hade i Norden före kristendomen.

Höstmelankoli i min lilla stad

Det är verkligen snyggt i min lilla stad, med ny stenläggning och klippta gräsmattor i Badhusparken, men folktomt under regntung himmel blir de öde miljöerna mest melankoliska

Västra station vet jag inte vad den används till. Tom ser den ut att vara i a f. 

Thomée ligger öde och stilla

Olof Ahlbergs Far & son mot gråa moln ovan Frösön

Badhusparken med Frösön i bakgrunden

Planen framför scenen och kaféet i Badhusparken

Östersunds småbåtshamn

Cykelbron till Frösön räknar cyklister som passerar

En husbåt visade sig vara en flotte med husvagn och tält på

Myten blev verklighet - Stakafjället

Under min barndom och uppväxt pratade pappa, farmor och farfar mycket om Stakafjället. Ett fjäll jag inte hört talas om av någon som inte kommer från Strömsund.

Där var de väldigt ofta när pappa var barn och han åkte också dit som ungdom och som vuxen, men jag kan inte minnas att jag själv varit där, fast det med säkerhet påstås att så är fallet. Det finns nämligen många tomrum i mitt minne efter olyckan och många av barndomens fjällturer är ett stort gytter...

I lördags tog pappa, Maja och jag oss dock en tur till Hotagens naturreservat, där Stakafjället ligger. Det var tur det, för vädret var gott för fjällvandring, medan höststormar och regn kom samma natt. Vi gjorde alltså myten om Stakafjället till verklighet.

Det var mest grått, inte så varmt och bara lite sol så det var  inte jobbigt att gå, fast stigen var full med stenar och rötter på många ställen och jag inte har världens bästa balans.

Över de våtaste myr-delarna finns spångar utlagda

I skogen växer en hel del blåbär. I Almdalen, som också ligger i till Hotagens naturreservat, finns det fortfarande almar kvar sedan den varma period som var efter den förra istiden. Almar är annars härdiga som mest till Zon 4 och definitivt inte i fjällvärlden.

Över alla vattendrag finns broar. När vi gick över en myr (vi missade spången där) kände jag att det är just så jag känner sedan i juli, när det jag trott varit mitt fasta fundament plötsligt sjönk under mig.

Pappa påminde mig om att det alltid brukar finnas spångar över myrarna, så nu gäller det att lokalisera spången. Jag är rätt säker på att det är Rehab-centrum som kan tillhandahålla den, bara de hör av sig.
Eftersom det ännu inte varit frost så var det inte så mycket vackra färger mer än på rönnarna

Fjällull finns det överallt, som står vackert mjuka mot det annars karga landskapet.

Precis som stenar, grenar och fjällbäckar bildar naturliga stilleben.

Sommartid är det vandringsleder och vintertid skoterleder till exempelvis Stakafjället, Skalfjället, Storåbränna och Almdalen.

Pappa berättar att det på 50- och 60-talen var enormt mycket folk som levde friluftsliv runt Stakafjället.

Du kan läsa ur STFs årsskrift 1898 här om när Nya turistleden Krokom-Stakafjället via Föllinge och Laxsjö.

 Nu träffade vi en svampplockande kvinna och hörde inte ens gevärsskott, fast det är mitt upp i  älgjakten nu. 

Tiderna förändras verkligen. Tidigare bodde folk ute i det som nu betraktas som vildmark och där det inte längre finns någon som helst samhällsservice. T o m de fasta telefonlinjerna är borttagna trots att det knappt är någon mobiltäckning i Hotagens naturreservat.

Innan vi begav oss åter till civilisationen kokade pappa kaffe på eldplatsen vid Laxsjön. En vacker plats.

Sista fikat i år på Sommarhagen

I söndags var det sista dagen som Mor Sofias kafé på Sommarhagen höll öppet för säsongen, så far, Maja och jag var dit för att avnjuta stämningen och det hembakta brödet.

(Bilden är från tidigare i somras) 

Utsikten därifrån över Oviksfjällen är verkligen något att skryta med, titta bara:

Det drivs av systrarna May-Britt Olofsson, Christina Sand och Marianne Persson sedan föra sommaren. De hedrar sin mor Sofia som drev hembageri när de var barn med namnet, liksom även PBs mor Sofia. Det var av arvet efter henne han kunde uppföra Sommarhagen.

Christina, som vi är bekanta med sedan tidigare, berättade att de ännu inte bestämt om de ska fortsätta driva Mor Sofias kafé också nästa sommar och att arrendet är på två år i taget. Hoppas gör dock vi på det!

Hösten till mötes för var mil norrut

Höstigt i Bollnäs

Under de 114 mil vi reste med bil under fredag och lördag kom hösten oss till mötes.

Höstlikt Ockelbo

Men inte alls med den hast jag skulle ha trott och vädret har varit fantastiskt hela vägen.

Höstigt i Järvsö

Faktum är att det inte var så mycket somrigare ens i Bollnäs än i Östersund, vilket är ca 28 mil ifrån varann

Höst Ytterhogdal

Älsklingskissen Greta var lika lugn och duktig under resan norrut, som när vi åkte till Skåne och hon låg mest och vilade på sätet, i sin korg eller i mattes knä. Pauser gjordes för att hon skulle få sträcka på benen och både vatten och kattlåda fanns i baksätet, men de använde hon bara när vi stannade.

Den här gången sov vi över hos Mia med familj i Katrineholm, där vi åter bjöds på grillat till middag. Något både far och jag, liksom Greta är oerhört tacksamma för. Särskilt med tanke på Tomas pälsdjursallergi, som innebar att allt måste städas och tvättas för att få bort kattpälsen efter att vi farit.

Väl hemma möttes jag av min underbara lila klematis, som nu blommar för fullt i balkongens skuggigaste hörn! Greta gick runt och testade alla sina favoritplatser och aldrig är det så skönt att sova som i den egna sängen när man varit borta!

Annorlunda och andra utflykter

Det har främst blivit kortare utflykter i närheten under min tid på Österlen den här gången. Jag har ju varit här främst för att få nya perspektiv och komma ifrån, så vi har bara varit till Bornholm, men inte ens varit till Malmö. Eftersom jag varit så fruktansvärt trött.

Däremot har vi varit på Kaffestugan Annorlunda vid Stenshuvud för första gången på många år. Senast jag var dit var det nästan bara mördegskakor i olika former och möblemanget var oerhört slitet.

Det är nu den fjärde generationen som driver den, så kakbuffén är härlig, fast de påstår sig fortfarande använda originalrecepten. Dessutom är möblerna nu renoverade.

Vi har också varit runt på handelsträdgårdar och de här härliga druvorna finns på Åbergs trädgård i Ystad.

Vi var även till Ystads plantskola, som numer ligger väldigt högt, så när det blåser gör det verkligen det ordentligt. Så här dramatiskt såg det ut över sockerbetsfälten bredvid.

Det har blivit rätt höstlikt också här, titta bara här ovan utanför Kiviks musteri härom dagen.

Vid Esperöds arboretum finns en gård, Kivikås frukt, som säljer god äppelmust på flaska, en massa annat ätbart och en massa krukor. Där köpte mina föräldrar en massa fina krukor, som jag tror att de gjutit själva i betong, precis som en massa betongprydnader de också säljer.

Vi handlade också på mysiga Gröna Butiken på Orelund, som säljer massor av gott och närodlat.

Exempelvis bröd från Olof Viktors, ostar från Vilhemsdals Gårdsmejeri, produkter från Bondens skafferi, Tockafarmarens Ungtupp och bakverk från Ekströms Café & Bageri.

Släktgården Orelund ligger mellan Simrishamn och Kivik på Österlen och finns är Orelunds odlingar, gårdsbutik och trädgårdscafé vackert belägna mitt i det böljande fruktriket, där de första äppelträden planterades redan i slutet av 1800-talet.

Orelund drivs idag av Britt och John Orelind och gården har varit i familjen Orelinds ägo sedan år 1892. Det drevs till en början enbart som lantbruk och 1989 bildades företaget Österlentomater AB och då byggdes också ett växthus på 4.000 kvadratmeter.

"Vår drivkraft är att ge så många konsumenter som möjligt chansen att köpa svenska, färska och närodlade produkter" skriver de på sin hemsida. Precis som i Jämtland, med andra ord!

Äpplen och päron köpte vi av Bi-Hans (som Mandelmanns presenterar honom i Självhushållning på Djupadal) och Siv Gustafsson i Sandvången vid Vik.

De är båda oerhört trevliga och när jag berömde de vackra kallorna ovan, fick jag en bukett av Siv!

Den fantastiska aubergine-färgen älskar jag och kallor tillhör mina favoritväxter. 

Frukosten i onsdags avnjöts i värme och solsken; underbart!
Idag går resan vidare norrut...