Nu kommer vi till något helt
fantastiskt där mina intressen för
konst,
vetenskap,
medvetande och
färg alla kombineras. Det är så fascinerande att det visat sig att vad vi
benämner också styr vad vi verkligen
uppfattar. Det kallas
lingvistisk relativitet och tas upp i
Daily mail här. Jag ska föröka förklara det så lättförståeligt det går och översätter: "
Studier visar att språket formar vad vi
ser genom att det får oss att
fokusera [ytterligare ett av mina favoritämnen!] på ett särskilt ting.
 |
Rätt stor skillnad på blått och grönt, eller hur? Bild lånad från www.fanpop.com |
Blått fanns inte inom grekisk litteratur eller andra antika texter. Därför trodde forskare att den antika civilisationerna helt enkelt inte
uppmärksammade färgen. Egyptierna, som var den enda kultur som kunde
tillverka blå färger, var också den första civilisation som hade ett ord för färgen blått [enligt artikeln, men jag vet att blått även framställdes i Indien], redan 2500 f Kr.
Himba-folket i Namibia har inget ord för
blått och försök visar att
himbarier (?) har
svårt att se skillnad på blått och grönt.
Antika språk hade heller inget ord för
blått och forskare tror därför att antikens folk inte ens la märke till att färgen finns. [Här vill jag gärna påpeka färgen
petroleum, som jag la märke till, men kallade
smutsturkos innan jag fick namnet för ca tio år sedan, men då jobbar jag ju med färger, så det räknas nog inte.] Bevis visar allt mer på att vi måste kunna
beskriva något för att verkligen kunna se det. Enligt
Business Insiders Kevin Loria, beskrev den grekiske poeten
Homeros i
Odysséen det vinmörka havet i ett berömt citat
. 1858 räknade
William Gladstone, som senare blev Storbritanniens premiärminister, sökte referenser till färg i
Homeros Odysséen och fann att
blått aldrig nämndes över huvud taget.
Svart nämndes nästan 200 ggr och
vitt ungefär 100.
Rött, däremot, nämns färre än 15 ggr, medan
gult och
grönt nämns färre än 10 ggr. Det här gäller heller inte bara grekerna;
blått finns inte heller i
Koranen, antika
kinesiska historier och inte heller i de gamla
hebreiska versionerna av Bibeln, enligt den tyske
filologen vid namn
Lazarus Geiger.
 |
Kan du se vilken grön ruta som har en annan nyans än de andra?
Vi kanske kan upptäcka den, medan Himba-folket, som har många
olika benämningar på grönt ser den direkt. Bild lånad från Daily Mail |
Egyptierna som kunde tillverka blå färger, [påstås vara] den enda antika civilisation som också hade ett ord för
blått. När det
blå spreds plockade också fler civilisation er upp färgen [och dess namn], som inte finns att använda färdig i naturen.
Idag återstår många folk [jag
vägrar att använda ordet
stam, som
Daily Mail gör!] som inte uppfattar
blått, som exempelvis
himbarierna i Namibia. När forskare visade
himbarier en cirkel med 11 gröna rutor och en blå fann forskarna att de inte kunde berätta vad som var största skillnaden på den
blå och de andra
gröna rutorna. [Det låter som en sådan där upptäcktsresar-myt som att afrikanska folk inte förstod att en en liten kulle verkade liten för att den var långt borta och inte för att den verkligen är mindre, men det ska det alltså inte vara!] Hursomhelst så har samma folk en väldig massa namn på just
grönt [och just det faktumet tar bort min misstanke om feltolkning]. När de visades bilden ovan kunde de också genast upptäcka vilken av dem som skiljer sig från de andra.
En annan studie på ryskspråkiga visade på olika ord för ljust blå (
goluboy) och mörkt blå (
siniy).
 |
Språklektion: till vänster kan du se de engelska namnen på nyanser
och till höger visas hur många färre namn för färger det finns på
kinesiska. På engelska är den populäraste basfärgerna blå,
rosa och grönt, medan det i Kina är rött, blått och grönt är de
vanligaste. Bild lånad från Daily Mail |
MIT använde 50 personer från Boston-området i Massachusetts, varav hälften var rysktalande. De fann att de var 10 % snabbare på att se skillnaden på ljust (goluboy) blå och mörkt (siniy) blå än att se skillnader mellan blå färger med samma lyster. En separat studie 2014 verkade bekräfta att medan färgerna är desamma över hela världen har de språk de beskrivs inom betydelse för hur de uppfattas. På engelska är den populäraste basfärgerna blå, rosa och grönt, medan det i Kina är rött, blått och grönt är de vanligaste.
En dataforskare ville testa den här teorin och för att göra det skapades grafik som avslöjar hur sällan färg nämns i österländska kulturer i förhållande till i västvärlden. Muyueh Lee från Taipei designade en infographic [grafik för att illustrera information] för att visa antalet namn på färger och nyanser på Wikipedia, först på engelska och så även på kinesiska. Den är inte riktigt representativ då det finns fler engelsktalande användare av Wikipedia, men den avslöjar hur viktiga olika färger är i de olika språken. På kinesiska är 紅 (rött), 藍 (blått) och 綠 (grönt) mest
populära basfärger. Färger kan också relatera till ting som lax, sten och tall. Det kan vara avslöjande då rött inom kinesisk kultursfär symboliserar
tur och glädje. Det fortsätter att vara populärt i landet och är upptagna av den nuvarande makteliten. I jämförelse är blått, rosa och grönt populärast på engelska,"
Varför tycker jag då att detta är så viktigt? Jo, den slutsats jag drar av all denna forskning är att om vi inte benämner något med sitt korrekta namn uppmärksammar vi det heller inte! På precis samma sätt som att de antika grekerna inte kunde urskilja blått från andra färger eftersom de inte sett någon anledning till att det skulle behöva ha något särskilt namn, så kommer vi inte heller att lägga märke till sådant som exempelvis diskriminering eller lukten av krom om vi inte först kallar dem för just det; kromlukt och diskriminerande handling. Det som inte uppmärksammats har därför inte heller kallats något särskilt. Det har ju s a s inte existerat när det inte benämnts. Därför; kalla alltid saker och ting vid sina korrekta namn och finns det inget särskilt namn på något du uppmärksammar så lägg ned möda på att finna ett rättvisande namn för det!