Vaxa tyg för bättre hållbarhet!

Jag har länge gillat vaxduk men har inte riktigt förstått hur enkelt det är att själv göra sådan av t ex stuvbitar närman har bivax. 

Blev därför väldigt glad när en vän först vaxat sin grafik o när sedan Strömsö tipsade om det (främst för att slippa hushållsplast) testade jag och blev så nöjd med resultatet. Jag testade att vaxa lite stuvbitar och sydde bl a en haklapp av. Bivax har jag som jag använder till encausik (blandar med pigment blir det vaxmåleri). 

Gamla kökshanddukar var bra att prova med (fast Strömsö förordar ekologisk bomull). Dessa är ju så urtvättade o har tidigare används till mathantering. Strömsö menar också att det ska vara tätt vävt och inte för tjockt men det är väl främst som ersättning för hushållsplast.

Jag vet inte heller om mitt bivax, som är säkert 20 år gammalt är utan bekämpningsmedel eller ekologiskt men ska ändå inte använda det direkt på mat.

Jag började med att stryka stuvbiten så den blev slät och liggande direkt på strykbrädan med ett smörpapper under.

Jag strödde så bivax jämnt över duken och det går åt mindre än du tror så börja med lite och använd sedan mer om det behövs! Jag la smörpapper även över vaxet så att det inte så att det inte kladdar på varken strykjärnet eller strykbrädan.

Jag strök så med cirkelrörelser på den temperatur tyget behöver, men vaxet smälter redan 62-65° så det räcker egentligen att ha strykjärnet mellanvarmt.

Det syns genom smörpapperet hur det smälter men när jag strykt klart och såg delar utan vax var det bara att läggspel mer där och återupprepa den väldoftande proceduren. Det syns tydligt när tyget är impregnerat och då håller det tätt från vätska osv.

När jag vaxat alla stuvbitar satt vax kvar på smörpapperet och detta la jag en annan tygbit över som fick suga upp det när jag strök ovanpå. Strömsö föreslår att stryka bort det på hushållspapper men jag tycker att det vore slöseri. Jag rengjorde även strykjärnet genom att stryka en ren tygbit. Den kan jag sedan vaxa in helt eller

Citerar Strömsö: ”Bivax är en intressant råvara i matsammanhang. Många tror att bina hämtar vaxet någonstans i naturen men i själva verket producerar de det själva från vaxkörtlar på magen. Vaxet kommer ut som små vita fjäll som bina bearbetar i munnen för att få det mjukt. Då kommer det i kontakt med pollen som färgar vaxet gult.  Bina använder vaxet till att bygga vaxkakor där de förvarar honung, pollen och alla sina yngel. Vaxet är alltså ursprungligen till för just matförvaring.  Bivax används inom livsmedelsindustrin som konsistensgivare och som ytbehandlingsmedel på frukt och choklad och kallas då E901.

- - - En bivaxduk är ett stycke ekologiskt bomullstyg som är impregnerat med bivax och som blir helt vattentätt.  Duken använder du istället för plastfolie för att slå in en smörgås eller för att täcka över en skål med matrester.  Bivax är bakteriedödande och på det viset hjälper duken maten att hålla sig fräsch längre.  Man rengör duken med lite diskmedel och ljummet vatten. Det är viktigt att inte använda för hett vatten för då smälter bivaxet.  Det går inte att köra duken i diskmaskinen.  Den kan användas om och om igen under många år.- - -.  När duken börjar bli skrynklig och ful kan den !återupplivas’ genom att man lägger den på ett bakplåtspapper i ugnen på 70° i några minuter. Då smälter bivaxet och duken blir slät och fin igen.  Det går också att tillverka bivaxdukar i ugnen på 100°. Du får lättast bort överblivet vax från plåten genom att torka med hushållspapper medan plåten fortfarande är varm.”

Vaxar nu även linnetyg som jag klär om en fåtölj med så att det blir extra hållbar sits och armstöd! Linne slits ju så extremt hårt så därför kommer de vaxade delarna att skyddas rikrigt bra.

När mitt bivax är slut ska jag skaffa nytt från min lokala honungsproducent.

Bäst schablonmässigt

Morgonpyssel igår; snygga odlingslådor att ställa krukor i på balkongen o kolonin. Gjorde schabloner med typsnittet Stencil skrev ut på plast och skar ut med skalepell.

Med  typsnittet Stencil är det enkelt att skära utan att väsentliga delar lossnar. Satte fast schablonen med häftmassa på träytorna som jag först tvättade med målartvätt. Duttade på väggfärg med svamp. (Sminksvampar som jag inte använt sedan 1900-talet.)

Jag köpte de här trälådorna på Rusta, ÖB eller något för typ 10 år sedan. De såldes ihop i tre olika storlekar för typ 59:-.  Härom dagen kom jag på att det ju är roligare att göra dem mer personliga (slutligen) och Österlen är ju Sveriges Provence.

En av dem står nu med frösådder i mitt trapphus och de andra på kollo.

Sashiko - Laga textiler konstnärligt som i Japan

Min mor, Anita, har i hela sitt liv varit oerhört intresserad av textil och handarbete. Hon gick Jämtslöjds skola, har varit syslöjdslärare, har alltid vävt, sytt, broderat och sytt ett otal antal hembygdsdräkter helt för hand samt på andra sätt ägnat sig åt textilt konsthantverk.

Takao Momiyama några deltagare och flera exempel
på hans Sashiko-verk på Simrishamns bibliotek

I lördags deltog vi båda i en workshop i Sashiko med Takao Momiyama. Jag visste egentligen inte alls vad som väntade och fascinerades av den vackra, hållbara men ändå enkla ca 1000 år gamla broderiteknik som härstammar från norra delarna av Japan. Den innebär långa vita stygn (men Momiyama använder också fler färger på broderigarnet) bildar vackra geometriska mönster tyger i fler alager. "Förr lappade och lagade brandsoldater, fattiga bönder och arbetare sina slitna blåkläder i Sashiko. Tekniken har förfinats och används idag av alla samhällsklasser i Japan." läser jag på www.murberget.se, som hade en utställning med gamla broderierna inlånade från museum i och samlingar i Japan 2014.

Momiyama är textilkonstnär i Glimminge som även sysslar med Budo.

Sashiko betyder ”små stygn” och det är bara att sy ca 4 mm långa stygn upp och ned på ett tyg i olika intrikata mönster. Traditionellt förstärktes delar av plagg eller hål lagades genom att en ny lapp tråcklades över för hand. Traditionellt användes vit tråd på indigofärgade tyger, men Momiyama använder tråd i olika färger och alla möjliga tyger, gärna sådana han screentryckt själv innan han broderar.

Det sägs att Sashiko  funnits sedan 600-700-talet, då buddhistiska munkar, utan egna ägodelar, samlade tygbitar som andra kastat på gatorna. Sedan sydde munkarna ihop dessa till sina munkdräkter. Sådana munkdräkter, som kallas funzo-e [skitkläder] eftersom "sämre dräkt inte kan finnas" läser jag hos Etnografiska. Sashiko-tekniken finns överallt i Japan men utvecklades särskilt i Tohoku-område, norra Japan, under 1700-talet. Tyget färgades från början med indigo för att motverka angreppet av bakterier.

Baksidan är ofta lika vacker som framsidan, som du kan se ovan.
Börja med att nåla eller tråckla fast en tygbit (över hålet) på ovan- eller undersidan av det du vill laga dekorativt. Trä nålen med broderigarn (eller tråd).  Sy små (3-4 mm långa) stygn fram och tillbaks över ytan. Stygnen ska vara lite längre än mellanrummen mellan dem. Det bör vara ett litet mellanrum så att  du inte korsar tråden enligt en av reglerna, men de kan man lika gärna strunta i enligt Momiyama. Det behöver inte bli helt rakt eller jämnt utan kan vara lite wabi sabi som de säger i Japan och som jag skrev om här. Det handlar om skönheten i det defekta eller imperfektionen. Fäst tråden genom att på baksidan sy tillbaks ett par stygn. Eftersom det sys så tätt blir det väldigt starkt.

Jag sydde med vit tråd på vitt tyg, vilket blir lite shabby chick och ger ett mer subtilt uttryck med samma färg i olika strukturer.

Mer upplyst Allhelgona

Igår firades Allhelgona och Halloween ordentligt, med bl a Bedelojter eller Lojtegubbar (som jag fick veta igår att de också kallas) och pumpa i alla möjliga ätbara versioner. Eftersom jag inte tände några ljus på kyrkogården (dem jag vill tända för finns alltför långt borta) tände jag istället min Bedelojta och en Luminaria på balkongen för dem (till höger på bilden nedan).

Just Luminarios gjorde jag första gången på Jamtli med min klass när jag gick konstskolan. Vi hade fått ett utsmyckningsuppdrag för en ljusfest, Jamtli-natt, där hösten 1995 och Ewa Carlsson, som gick i min klass, hade precis flyttat tillbaka efter att ha bott hela sitt vuxna liv i Kalifornien. Hon berättade om Luminarios från New Mexico, som var både väldigt vackra liksom billiga i materialkostnad; bara ett värmeljus, lite sand och bruna papperspåsar. Jag har tyvärr ingen bild av hur det såg ut, så jag lånar en bild från Albuquerque nedan:

Visst är det oerhört vackert och effektfullt? Vi fick i a f  mycket beröm för det och jag brukar göra sådana ibland, just för att de är så vackra också med bara en eller några få i höst- och vintermörker. (De kan också kallas Farolitos.)

Jag lånar översatt text från Albuquerque med, eftersom jag med tjugo års liv sedan jag fick höra om det inte riktigt minns allt: "Glimrande bruna papperspåsar kantar trotoarer, kyrkor och hem i Albuquerque under högtiderna under den mörka tiden. De kallas Luminarios och har använts under mer än 300 år. Det är en tradition i New Mexico, som böjade i de latinska byarna efter Rio Grande . Det är unika jullyktor som är väldigt enkla att göra och dessa Luminarios välkomnar Jesus-barnet till världen. En traditionell Luminaria är en brun papperspåse, som har överkanten lite nedvikt och fyllts med lite sand i botten och ett ljus ovanpå eller nedstucket i den.  

Min har leca-kulor istället för sand i botten,
för att inte blåsa iväg och ge ljuset stöd.

Om du besöker Albuquerque i december kan du uppleva the Old Town Plaza's annual Luminaria Tour då hundratals människor promenerar i den kyliga natten genom den gyllne glöden av tusentals papperslyktor.  

Luminarios har inte alltid gjorts av just bruna papperspåsar, Från början var det små brasor som gjordes av korslagda pinjegrenar, som byggdes upp till midjehöga fyrkanter. När det kommit färgat papper från orienten många år senare blev Luminarios till vad de är idag. Istället för att hänga lyktor från träd eller tak, som kunde blåsa ut av vinden eller sätta eld på annat, använde man små påsar som man ställde ut på marken, taken eller efter trottoarerna."

Du kan se "Life of a Brown Paper Bag" om vad man kan göra med en sådan och hur just Luminarios görs nedan:

Jag har även en vän från Skottland som skickade bilden nedan och berättade att där och på Irland brukade de, precis som här i Skåne, skära lyktor ur kålrötter [turnips och de större swedes] eller foderbetor. Under 1800-talet i det viktorianska Storbritannien var ingen Halloween  komplett utan att tälja fantasifulla lyktor, gärna med ansikten i grönsaker som man holkat ur. Pojken på målningen holkar ur kålrötter till sina lyktor, men man kunde även använda (foder)betor. Det var oftast vad som användes innan pumporna blev vanliga i Amerika. Just pumpor blev åtkomliga först under andra halvan av 1900-talet. Traditionellt satt barn på kvällarna före Halloween och täljde på sina blivande lyktor. Barnen gick så bärande lyktorna i en procession genom byn, Ibland avslutades det med att lyktorna bedömdes efter processionen. I sydvästra England kallades lyktorna spunkies eller punkies efter det  lokala ordet som beskrev det spöklika ljus som ofta sågs ovanför sumpmarkerna. I östra England kallades just det fenomenet Jack o’Lanterns så det gjorde lyktorna med. 

bild lånad från Scott language-forum. Där uppgavs
ingen bildkälla men som svensk konstnär tycker jag
att det är viktigt. Jag därför tagit reda på att målningen
heter Making Lanterns målades av Edward Docker och
är enolja på duk från slutet av 1800-talet

En kvinna med rötterna i England berättade igår "när jag var liten gröpte vi ur kålrötter och berättade läskiga sagor. Hallowe'en är ' all hallows eve', när osaliga andar behövde hållas hållas på avstånd. Dagen efter är All Helgonadagen som har samma betydelse som i Sverige." 

Ingen av britterna tror dock på vad Wikipedia skriver:"Halloween anses av vissa ha uppstått i samband med kelternas kontakt med vikingarna. När vikingarna kom till Storbritannien och Irland hade de med sig sina traditioner och sedvänjor så som höstblot. Eftersom vikingarna kom att bli den härskande klassen under flera hundra år i vissa områden av de brittiska öarna är det högst troligt att vikingarnas kultur påverkade kelterna så pass mycket att de anammade delar av den. Den keltiska högtiden Samhain har stora likheter med vikingarnas höstblot.att Halloween har sina rötter i gamla celtiska och gaeliska kulturer. Irland anses vara ursprungslandet." Mitt eget förtroende för just Wikipedia är inte heller stort och jag hänvisar därför sällan till dem.

Det kan bli för mycket även av det goda...
Bild lånad från http://picturespider.com

Men som en britt uttryckte saken "inte allt i Storbritannien infördes av vikingar eller romarna!

Däremot fick jag höra en rolig historia igår, som jag gärna delar med mig av: "Enligt mina barn har Halloween sitt ursprung i Tomelilla, Det är där man köper huggtänderna!" 

Jag sätter därför punkt där och avslutar med ett antal riktigt Halloween-mässiga danser av och med familjen Addams. Shake it!

Bedelojter - pumpagubbens skånska förefångare

Bedekvinjor med sina bedelojter på bild
lånad från Marianne Stella Davidsson

Ni som trott att Halloween och främst pumpagubbarna med ljus i, är en helt och hållet amerikansk tradition som importerats rakt av från USA har jag nyheter. Eller rättare sagt upplysningar ända från 1800-talet. Här i Skåne har nämligen främst barn skurit ljuslyktor av foderbetor ända sedan 1800-talet, så kallade betelojter eller betlyktor, på rikssvenska. Man sa dock lite olika, för jag har fått veta att just här i Simrishamn sa folk Lojtegubbar om alla urkarvade lyktor, alltså även för sådana som inte var gjorda som just gubbar. Det är just det jag tycker är så spännande med språk, att det inte finns något rätt eller fel efetrsom man aldrig kunnat tvinga folk att säga något särskilt.

På Österlens museum kunde man igår och i torsdags tälja sig en egen bedelojta, som den jag gjort ovan. Under ledning av museipedagog Veronica Jeppsson fick vi (ja, mest en massa barn, mammor och så jag då...) jobba med sockerbetor.

Sockerbetor att tälja betelojter av (nedan). Lena Alebo, som är museichef, odlar just foderbetor tillsammans med bedekvinjorna [betekvinnorna] Emma Karp Lundström, Boel Larsson, Tina Thornberg och Marianne Davidsson, alla lokala kulturarbetare på fälten vid Svabesholms slott i Kivik. De kallar sig Bedelojtans Vänner och de har fått lite publicitet, så återkommer till dem. De vill återuppliva seden att odla just foderbetor som används till massor av olika traditioner. De är lite mörkare än sockerbetor och får därför ett varmare sken, men i år gjordes betelojter i sockerbetor istället. Troligen blev det inte nog många så att det räckte även till att smycka ute på stan, dit många butiker .

Lyssna gärna på Alebo berätta mer om det i P4 Malmöhus här!
Så här gör man en bedelojta: Man behöver en kniv och en glasskopa (som jag f ö tipsade om funkar väldigt bra att gröpa ur pumpor med också redan ifjol).

När man hittat en beta man vill jobba med börjar man med att skära bort lite i botten så att den kan stå rakt upp utan problem.

Sedan kan man antingen dela den närmare toppen eller bottnen beroende på om man vill gröpa ur den uppåt eller nedåt.

Med den erfarenhet jag har av pumpor tänkte jag att det bör vara enklare att jobba uppåt än nedåt, men nu när jag ser på bilden ovan ser jag att jag ändå delade den nästan i mitten.

Nästa steg blev att göra en nedgröpning för värmeljus, så eftersom jag tänkte använda den större modellen av värmeljus använde jag metallkoppen till den mindre modellen. Ritade runt den och gröpte så ur lite mer än vad som behövdes för det lilla värmeljuset.

Jag använde glasskopan för att gröpa ur det söta fruktköttet ur sockerbetan med och satte sedan dit ljuset för att kolla att det skulle passa.
Även om betans fruktkött är fastare än en pumpas tyckte jag att det var enormt mycket enklare att jobba med än pumporna.

Så var det dags att gröpa ur överdelen. Eftersom en liten flicka behövde glasskopan fick hon givetvis ta den och jag använde istället kniven. Jag tänkte att det vore mycket bättre om det var jag och inte hon som skulle skära sig på den.

På 1800-talet gjorde man nog inte monster av bedelojtorna, utan snarare mönster osv, men nu för tiden blir det ofta sådana och jag beslöt mig för att även ge min en tuppkam. Hålen för ögonen och munnen räcker bra som lufthål. Man bör inte gröpa ur för mycket så att väggarna blir för tunna och om en bit lossnar så kan man enkelt fästa den igen med hjälp av en tandpetare. Sedan är det vara att tända ett ljus i den ocj njuta av det vackra skenet!

Min betelojta har tuppkam och luktar
bränt socker. Inte konstigt eftersom det ju
är en punkare av sockerbeta!

Som jag nämnde är Lena Alebo ett alldeles särskilt bet-engagemang och hon har under sommaren odlat en del foderbetor tillsammans med övriga fyra deltagare i Bedelojtans Vänner och det sitter en affisch om det på planket utanför museet. 

 – Det är en förening med fem deltagare som under året har odlat foderbetor, som ju faktiskt är utrotningshotad, eftersom det inte egentligen finns någon som längre odlar foderbetor, säger hon till P4 Malmöhus.

I lördags skördade bedekvinjorna sina stora betor enligt artikel i Österlenmagasinet v 44, som jag också lånat Kristina Frölings bilder från.

Bedelojtans Vänner har i år jobbat med ett projekt om kvinnlig arbetsgemenskap ur ett historiskt perspektiv, vilket tydligen innebär en hel del grova skämt för att orka med det tunga jobbet på betfälten. Deras projekt är också för att återuppliva just traditionerna runt foderbetodlingen.

En hel hög foderbetor där man tydligt ser
att de har en betydligt varmare ton än sockerbetor
Bild lånad från .dreamstime.com

  – De blir lite större i bästa fall och lite rödare så att lyktan blir vackrare och det var egentligen de som man framför allt använde förr som betelojter, fortsätter Lena Alebo, som så här i pumpatider gärna vill slå ett litet extra slag för just för betelojtan. 

Lena Alebo med sockerbeta. Foto: Malin Thelin/
bild lånad från Sveriges Radio

Att göra lyktor av betor är en ganska lång tradition på Österlen, menar Alebo,   

– Alltså betan har inte så lång historia här, men sedan 1800-talets slut i alla fall, och den har ungar alltid gjort lyktor av och satt på trappor och skrämt folk med. Och de blir ju så mycket grannare, säger hon.  

Bedekvinjornas bedelojter hos Gårdens Vedugn

Igår invigdes årets Österlen lyser, som betelojtorna ät en del av, i Skillinge och då hölls även evenemanget I bedelojtans sken på Österlens museum, när man fick se betelojtor gjorda av foderbetor som Bedelojtans Vänner odlat, se filmen Gud Bevare de skånska Betfälten, men då kunde jag tyvärr inte delta.

Lyxig present-ask

Det är rätt enkelt att vika till en present-ask som den på bilden bara man har snyggt lite tjockare papper. Till den här har jag använt restbitar av tapeterna jag har i mitt sovrum. Den känner du kanske också igen som bakgrunden här på bloggen? De flesta av örhängena kommer från Snö of Sweden.

Utöver det behöver man också en liten bit styv kartong att sätta i bottnen av såväl locket som själva asken. Där har jag använt mig av papp-baksidan som kommer från ett gammalt kollegieblock, linjal, en penna och en sax.

Börja med att till exempelvis en 10 x 10 cm stor ask klippa till en kvadrat som är 20 x 20 cm och markera marginalerna på baksidan.

Vik så hörnen mot mitten på samma sätt som när man gjorde en loppa som barn. 

Vik så sidorna på mitten inåt så att det bildas som en ask. Nu är det dags att ta fram saxen.

Klipp in mot innersta kvadraten på motsående sidor så att bottnen sparas hel.

Vik in "flärparna" som blir i hörnets vikning in i själva ask-sidan. Vik så överdelen till asken på samma sätt.

Klipp till en kartongbit så att måtten passar inuti bottnen.

Du kan fästa kartongen med papperslim och nu är din ask färdig att fylla med vad det nu är du vill ge bort eller förvara i den!

Jag fyllde först min ask med silkespapper eftersom jag har örhängen i den, som du kan se på bilden överst.

För att göra en ask till en julklapp kan du använda sig av t ex dubbelvikt julpapper om du inte har tillgång till ett tjockare juligt papper.

Du kan göra asken hur stor du vill och även rektangulär med samma metod. Du behöver börja med dubbelt så stort papper som du vill att asken ska bli. Lycka till nu!

All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!

Egna miljövänliga så-krukor

Om jag haft bättre med tid skulle  jag ha knåpat ihop egna såkrukor av gamla tidningar tidigare, för varför köpa plastkrukor när man kan fixa egna av gamla tidningar? Nu hade jag krukorna i förrådet och min tid har liksom varit upptagen av annat senaste tiden.
Dessutom tycker jag att de blir både snyggare och man kan plantera dem direkt i jorden utan att ta upp plantorna först. Tidningspapperet förmultnar ju och blir till näring sedan.

Utöver tid (men det går faktiskt fort att göra, det som tar tid är för vattnet att torka) behöver du till varje kruka
ett tidningsuppslag.
Jag använder en DN här, men varför inte använda färgglada reklamblad från blomsteraffären, parfymeriet eller leksaksbutiken istället?
en flaska/burk/tom toarulle e dyl i den strl du vill att krukan ska vara. Gärna med en inbuktad botten, vilket gör det lättare att få "krukbottnen" att fästa
en skål med vatten

Börja med att vika tidningen i tre lika stora delar och klipp eller riv den så i de delarna.

Innan du börjar att rulla in flaskan ska du lämna en marginal som är nästan lika bred som bottnen på varje sida. Det gör att papperet lättare fäster i varann när du blöter det. Vänd så flaskan och tryck in kanterna över bottnen och tryck till.

Gnid över bottenflikarna med fingrarna så att det ligger ordentligt emot varann. Dra försiktigt av krukan från flaskan och vik ca 1½ cm av kanten över som en "fåll" på framsidan. Så fäster du tuben helt utan tejp. Doppa så krukan i vatten och håll i kantfållen. Gnid över bottnen igen med fingrarna.

Ställ så din nygjorda miljövänliga så-kruka att torka i några timmar, innan du fyller den med jord. Det finns bl a en film som visar hur man kan göra, som du kan se här. Jag tycker dock att hennes krukor ser ut att bli väldigt ostadiga och tidningspapper kan man ju hämta i pappersinsamlingen om man inte har nog, så det behöver man inte snåla med. 

Jag la även med en film om hur man kan göra här, men han använder tejp, vilket gör att krukan inte blir helt nedbrytbar. Dessutom är hans krukor kantiga  och så är den filmen på engelska. Jag använder mig därför av en teknik som påminner om hur man viker present-askar, vilket jag tänkt visa här länge, men inte kommit mig för än.

Nu har jag så-krukor både till lavendelskott och violetta brytbönor och du kan också göra egna; lycka till!

All rosa text är länkar vidare till det som nämns i texten!