Min mor, Anita, har i hela sitt liv varit oerhört intresserad av textil och handarbete. Hon gick Jämtslöjds skola, har varit syslöjdslärare, har alltid vävt, sytt, broderat och sytt ett otal antal hembygdsdräkter helt för hand samt på andra sätt ägnat sig åt textilt konsthantverk.
 |
| Takao Momiyama några deltagare och flera exempel på hans Sashiko-verk på Simrishamns bibliotek |
I lördags deltog vi båda i en workshop i Sashiko med Takao Momiyama. Jag visste egentligen inte alls vad som väntade och fascinerades av den vackra, hållbara men ändå enkla ca 1000 år gamla broderiteknik som härstammar från norra delarna av Japan. Den innebär långa vita stygn (men Momiyama använder också fler färger på broderigarnet) bildar vackra geometriska mönster tyger i fler alager. "Förr lappade och lagade brandsoldater, fattiga bönder och arbetare sina slitna blåkläder i Sashiko. Tekniken har förfinats och används idag av alla samhällsklasser i Japan." läser jag på www.murberget.se, som hade en utställning med gamla broderierna inlånade från museum i och samlingar i Japan 2014.
Sashiko betyder ”små stygn” och det är bara att sy ca 4 mm långa stygn upp och ned på ett tyg i olika intrikata mönster. Traditionellt förstärktes delar av plagg eller hål lagades genom att en ny lapp tråcklades över för hand. Traditionellt användes vit tråd på indigofärgade tyger, men Momiyama använder tråd i olika färger och alla möjliga tyger, gärna sådana han screentryckt själv innan han broderar.
Det sägs att Sashiko funnits sedan 600-700-talet, då buddhistiska munkar, utan egna ägodelar, samlade tygbitar som andra kastat på gatorna. Sedan sydde munkarna ihop dessa till sina munkdräkter. Sådana munkdräkter, som kallas funzo-e [skitkläder] eftersom "sämre dräkt inte kan finnas" läser jag hos Etnografiska. Sashiko-tekniken finns överallt i Japan men utvecklades särskilt i Tohoku-område, norra Japan, under 1700-talet. Tyget färgades från början med indigo för att motverka angreppet av bakterier.
Börja med att nåla eller tråckla fast en tygbit (över hålet) på ovan- eller undersidan av det du vill laga dekorativt. Trä nålen med broderigarn (eller tråd). Sy små (3-4 mm långa) stygn fram och tillbaks över ytan. Stygnen ska vara lite längre än mellanrummen mellan dem. Det bör vara ett litet mellanrum så att du inte korsar tråden enligt en av reglerna, men de kan man lika gärna strunta i enligt Momiyama. Det behöver inte bli helt rakt eller jämnt utan kan vara lite wabi sabi som de säger i Japan och som jag skrev om här. Det handlar om skönheten i det defekta eller imperfektionen. Fäst tråden genom att på baksidan sy tillbaks ett par stygn. Eftersom det sys så tätt blir det väldigt starkt.
Jag sydde med vit tråd på vitt tyg, vilket blir lite shabby chick och ger ett mer subtilt uttryck med samma färg i olika strukturer.
